Tävling, östgötamästerskap och en mental epiphany!
Jag läser ju andras bloggar när jag hinner och orkar - det är kul! Det är också kul att ha en egen blogg och skriva om det som händer, ventilera funderingar och ha det som en minnesbank. Jag har inte lagt ett blogginlägg här sen i april, och nu känner jag att det är dags att skärpa sig med bloggen! Jag tycker ju den är rolig!
I lördags var det dags för tävling i Söderköping. Andra tävlingen sedan vi kom tillbaka, och redan här fick jag kämpa med mentala demoner. Jag vaknade och var liksom i ofas med hela universum, och det var ungefär så jag körde agility också.... På filmen från agilityloppet hörs det hur Sofia svär över hur "jävla onödig" jag var haha! Kände mig missnöjd och genast började tankarna snurra. Redan på tävling nummer två dalade självförtroendet och känslan av besvikelse kom krypande. När jag kom hem funderade jag på vad jag pysslade med, och om det skulle vara så att ett tävlingsförbud skulle införas. Det hjälper mig dock inte, så grubblade ett varv till.
Jag har ju bestämt att det är förbjudet att tänka i form av resultat - prestationsångesten och besvikelsen kommer som ett brev på posten, och det är taskigt mot både mig och Sigge. Inför tävlingen igår hade jag istället undertaggat och blev då loj och slarvig - vilket inte heller det är schysst mot varken mig eller Sigge. Kunde alltså pinpointa problemet till att jag inte hittar rätt state of mind. Inget jag kunde lösa där och då så jag valde att kolla igenom filmerna från tävlingen och plocka ut det som var bra, och hittade faktiskt flera saker! Lyckades till följd av detta ladda om inför söndagens ÖM!
I lördags var det dags för tävling i Söderköping. Andra tävlingen sedan vi kom tillbaka, och redan här fick jag kämpa med mentala demoner. Jag vaknade och var liksom i ofas med hela universum, och det var ungefär så jag körde agility också.... På filmen från agilityloppet hörs det hur Sofia svär över hur "jävla onödig" jag var haha! Kände mig missnöjd och genast började tankarna snurra. Redan på tävling nummer två dalade självförtroendet och känslan av besvikelse kom krypande. När jag kom hem funderade jag på vad jag pysslade med, och om det skulle vara så att ett tävlingsförbud skulle införas. Det hjälper mig dock inte, så grubblade ett varv till.
Jag har ju bestämt att det är förbjudet att tänka i form av resultat - prestationsångesten och besvikelsen kommer som ett brev på posten, och det är taskigt mot både mig och Sigge. Inför tävlingen igår hade jag istället undertaggat och blev då loj och slarvig - vilket inte heller det är schysst mot varken mig eller Sigge. Kunde alltså pinpointa problemet till att jag inte hittar rätt state of mind. Inget jag kunde lösa där och då så jag valde att kolla igenom filmerna från tävlingen och plocka ut det som var bra, och hittade faktiskt flera saker! Lyckades till följd av detta ladda om inför söndagens ÖM!
Igår var det så dags för ÖM. Förra året hade jag och Sigge chans till silver men jag shabblade bort det pga nerver. Alltid detta jäkla huvud alltså!
Jag hade bestämt mig för att inte tänka på förra året, utan bara gå in och ha kul - det jag haft som mål hela tiden, med varierande resultat. Sigges hopplopp var först ut, och jag kände redan under banvandringen att det var en rätt klurig bana. Hussen var med och kollade också, vilket av någon anledning gjorde mig rätt nervös. Vi diskade oss, men jag var ändå rätt nöjd med loppet och vår insats!
Sen fick Rocky gå in och köra seniorklass. Han var enda hunden som kom runt utan disk, och vi vann! Lite knasigt, lite tokigt men väldigt roligt sammanfattar vårt lopp bra! Jag gillar verkligen att köra med Rocky! Ger en go känsla i magen! Hans lopp syns här.
Eftersom Sigge var diskad hade vi inget att hämta rent resultatmässigt, det visste jag ju redan under banvandringen. Och något hände. En annan attityd, en annan känsla och en annan tanke dök upp när jag gick banan. "Jag har inget att förlora, så HUR vill jag springa den här banan?" Det kan ha varit en av de bästa tankarna jag någonsin fått på en tävlingsplats, och det kändes liksom så självklart! Så, himla, självklart! VARFÖR hade jag inte tänkt på det förut?
Om jag nu inte får fokusera på resultat varför ska jag då tävla, egentligen? För att träna! Träna på vadå? Och det är här det självklara kommer in - träna på att köra sån agility som jag VILL köra, som jag ser inom mig och som jag vill försöka ta fram inom mig själv! Så himla självklart! Denna tanke hängde jag fast vid, och helt ärligt kan det varit det bästa loppet på tävling som jag sprungit! Det blev inte 100 rätt, men det kändes bra! Det KÄNDES rätt! Och jag åkte hem med inte bara en seger med Rocky, utan en personlig seger jag inte räknat med alls! Det känns som jag knäckt koden. Nu snackar vi liksom, och nu har jag gett mig själv verktyg att förbättra mig själv i helt annan utsträckning!
Utomstående kanske inte ser det alls i loppet, men som sagt - känslan betyder mer!
Här är klippet :D
Jag hade bestämt mig för att inte tänka på förra året, utan bara gå in och ha kul - det jag haft som mål hela tiden, med varierande resultat. Sigges hopplopp var först ut, och jag kände redan under banvandringen att det var en rätt klurig bana. Hussen var med och kollade också, vilket av någon anledning gjorde mig rätt nervös. Vi diskade oss, men jag var ändå rätt nöjd med loppet och vår insats!
Sen fick Rocky gå in och köra seniorklass. Han var enda hunden som kom runt utan disk, och vi vann! Lite knasigt, lite tokigt men väldigt roligt sammanfattar vårt lopp bra! Jag gillar verkligen att köra med Rocky! Ger en go känsla i magen! Hans lopp syns här.
Eftersom Sigge var diskad hade vi inget att hämta rent resultatmässigt, det visste jag ju redan under banvandringen. Och något hände. En annan attityd, en annan känsla och en annan tanke dök upp när jag gick banan. "Jag har inget att förlora, så HUR vill jag springa den här banan?" Det kan ha varit en av de bästa tankarna jag någonsin fått på en tävlingsplats, och det kändes liksom så självklart! Så, himla, självklart! VARFÖR hade jag inte tänkt på det förut?
Om jag nu inte får fokusera på resultat varför ska jag då tävla, egentligen? För att träna! Träna på vadå? Och det är här det självklara kommer in - träna på att köra sån agility som jag VILL köra, som jag ser inom mig och som jag vill försöka ta fram inom mig själv! Så himla självklart! Denna tanke hängde jag fast vid, och helt ärligt kan det varit det bästa loppet på tävling som jag sprungit! Det blev inte 100 rätt, men det kändes bra! Det KÄNDES rätt! Och jag åkte hem med inte bara en seger med Rocky, utan en personlig seger jag inte räknat med alls! Det känns som jag knäckt koden. Nu snackar vi liksom, och nu har jag gett mig själv verktyg att förbättra mig själv i helt annan utsträckning!
Utomstående kanske inte ser det alls i loppet, men som sagt - känslan betyder mer!
Här är klippet :D
Nu är jag pepp på en höst med utvecklande träning både mentalt och fysiskt!
Årskrönika 2015
Tänkte inte gjort någon från början - 2015 har varit ett av de tuffaste åren i mitt liv och livet har liksom inte riktigt fungerat som jag velat, på något plan. Men jag vet när jag tänker efter, att det är mycket minnesvärda hundrelaterade grejer som hänt 2015, och jag gör därför som jag brukar ändå! 2015 får inte bara vara ett jobbigt år, det vände ju och blev riktigt bra till slut :)
Detta år får jag dock ta facebook till hjälp, för bloggen har ju varit väldigt vilande i år!
Detta år får jag dock ta facebook till hjälp, för bloggen har ju varit väldigt vilande i år!
JANUARI
Sigge tar sin fjärde hoppinne i Valla på riktigt tungt underlag och jag har på riktigt bestämt mig för att göra om hans kf-beteende till 2-2 för att behålla nån form av sans och vett mentalt.
Januari var en månad jag var lite orolig för Rocky, han började dricka märkbart mer än vanligt här. Dock var det ett problem som snabbt försvann, vad det var det vet jag fortfarande inte.
Jag räknade också ut vad hundarna kostade mig under 2014, och satte i halsen! Jag var helt ute och cyklade när jag uppskattade vad de kostade och den riktiga summan visade sig vara nästan dubbelt så stor :P Där ser man!
Januari var en månad jag var lite orolig för Rocky, han började dricka märkbart mer än vanligt här. Dock var det ett problem som snabbt försvann, vad det var det vet jag fortfarande inte.
Jag räknade också ut vad hundarna kostade mig under 2014, och satte i halsen! Jag var helt ute och cyklade när jag uppskattade vad de kostade och den riktiga summan visade sig vara nästan dubbelt så stor :P Där ser man!
FEBRUARI
Rocky tävlar klass 2 i Valla, inga resultat men som vanligt lär han mig massor så fort vi gör något tillsammans. En 6:e-placering som lika gärna kunde blivit en 2:a-plats stärkte mitt ego och jag gick hem som på moln!
Rocky fick ett plakat på årsmötet för att han vann senior-klassen på KM 2014, och jag var löjligt glad över denna lilla träbit! Åldersnojan för Rocky var starkt påtaglig i början på året!
Fick under februari också reda på att det inte blev någon valp till oss denna gång, ledsamt men inget jag grävde ner mig i! Hade fullt sjå att stressa över Sigges debut i agilityklass som skulle ske i mars - varenda blogginlägg hade kf-anknytning :P
MARS
Rocky fick ett plakat på årsmötet för att han vann senior-klassen på KM 2014, och jag var löjligt glad över denna lilla träbit! Åldersnojan för Rocky var starkt påtaglig i början på året!
Fick under februari också reda på att det inte blev någon valp till oss denna gång, ledsamt men inget jag grävde ner mig i! Hade fullt sjå att stressa över Sigges debut i agilityklass som skulle ske i mars - varenda blogginlägg hade kf-anknytning :P
Sigge debuterar agilityklass i en trång hall i Fagersta. Katastroftävling såhär i efterhand! Jag körde slut på Sigge fullständigt, miljön var svår och jag var nervig. Han fick inga bra förutsättningar och jag var SÅ ledsen när jag åkte hem! Sigge är ingen lägger någon vikt vid såna saker så jag fick vackert släppa det också. Nya tag!
Tävlade även i Värnamo, men efter dåliga besked dagen innan och en uttorkad LL pga nattlig gråt så blev det inga resultat där heller. Dock en upprättelse efter fiaskot i Fagersta :P
Vi tävlade också i Strängnäs. Tampades med mitt dåliga självförtroende denna månaden men gjorde en peppfilm för att skärpa till mig! Detta visade sig vara Rockys sista tävling på länge, något jag inte räknat med!
Tävlade även i Värnamo, men efter dåliga besked dagen innan och en uttorkad LL pga nattlig gråt så blev det inga resultat där heller. Dock en upprättelse efter fiaskot i Fagersta :P
Vi tävlade också i Strängnäs. Tampades med mitt dåliga självförtroende denna månaden men gjorde en peppfilm för att skärpa till mig! Detta visade sig vara Rockys sista tävling på länge, något jag inte räknat med!
APRIL
Denna månad hälsar Minna på! Nathalies valp som jag trodde Sigge skulle vara själaglad över! Icke, Sigge tyckte det var PEST med en liten valp! Hon hade ju mage att stjäla hans leksaker!
Detta var månaden jag började våga cykla med Sigge - en aktivitet vi höll i relativt bra tills sensommaren kom.
Var på tävlingsträning och det var då det hände - Rocky flög A-hindret och hoppade på tre ben av planen. Denna skada drogs vi med i ett nästan ett halvår, och vetskapen att min hund kanske aldrig mer skulle få träna och tävla etsade sig fast i mitt sinne.
April var också månaden jag insåg vilken stor del jag själv har i det här med agilityn, och att det inte hjälper hur mycket man tränar hundarna när man själv inte ens är i närheten av att matcha dem. Anmäler mig till "15 med Paolo" - ett koncept jag höll i i några månader men dessvärre kräktes på i slutet för det var så jäkla tråkigt...
Kände mig mest som en bajsnödig pingvin, men i slutet av månaden fick jag tillsammans med ett par andra en privatlektion för bästa Lydia - som fick mig att sväva på moln!
Detta var månaden jag började våga cykla med Sigge - en aktivitet vi höll i relativt bra tills sensommaren kom.
Var på tävlingsträning och det var då det hände - Rocky flög A-hindret och hoppade på tre ben av planen. Denna skada drogs vi med i ett nästan ett halvår, och vetskapen att min hund kanske aldrig mer skulle få träna och tävla etsade sig fast i mitt sinne.
April var också månaden jag insåg vilken stor del jag själv har i det här med agilityn, och att det inte hjälper hur mycket man tränar hundarna när man själv inte ens är i närheten av att matcha dem. Anmäler mig till "15 med Paolo" - ett koncept jag höll i i några månader men dessvärre kräktes på i slutet för det var så jäkla tråkigt...
Kände mig mest som en bajsnödig pingvin, men i slutet av månaden fick jag tillsammans med ett par andra en privatlektion för bästa Lydia - som fick mig att sväva på moln!
MAJ
Rocky fyller 10 och är fortfarande dålig i sitt ben. Jag hoppas det är snabbt övergående och försöker att inte tänka för mycket på det. Tränade tävlingslikt med Sigge på klubben och fick fram den fullständigt galna golden jag fortfarande tyckte var lite läskig och svårhanterad.
Jag och Sigge tävlar dubblerat i Västerås och jag påverkas starkt av omgivningen och åker hem resultatlös.
Ett par dagar efter åker vi till Örebro och tävlar, min första tävling jag åkte på helt själv vilket kändes ganska läskigt. Väl på plats tog Josefin och Emma mig under sina vingar och jag hade en fenomenalt trevlig kväll! En nästan-tävling, där resultaten inte kändes alls långt bort!
Tävlar i Jönköping och där trillade första agilitypinnen in! Hade svårt att vara nöjd, mycket negativa tankar.
Detta är en väldigt intensiv månad där jag pendlar mellan Linköping och Falköping då jag började mitt sommarjobb redan i maj. Framläggningen för mastern närmar sig med stormsteg och min inre stress bara växer och växer.
Jag och Sigge tävlar dubblerat i Västerås och jag påverkas starkt av omgivningen och åker hem resultatlös.
Ett par dagar efter åker vi till Örebro och tävlar, min första tävling jag åkte på helt själv vilket kändes ganska läskigt. Väl på plats tog Josefin och Emma mig under sina vingar och jag hade en fenomenalt trevlig kväll! En nästan-tävling, där resultaten inte kändes alls långt bort!
Tävlar i Jönköping och där trillade första agilitypinnen in! Hade svårt att vara nöjd, mycket negativa tankar.
Detta är en väldigt intensiv månad där jag pendlar mellan Linköping och Falköping då jag började mitt sommarjobb redan i maj. Framläggningen för mastern närmar sig med stormsteg och min inre stress bara växer och växer.
JUNI
Här är det fullständig bloggtorka men efter snokande på fb minns jag även denna månad :P
Kämpar på med min Paolo och har konstant träningsvärk.
Tävlar i Tranås. Kommer dit alldeles för sent, blir stressad och tävlingen blir kaos! Konstiga banor jag hade svårt att klara upp, många sura miner vid sidan av banan vilket smittade av sig.
Rocky verkade läkt och skulle få tävla i Vänersborg, men natten innan tävling gör han något när han lägger sig och börjar halta igen. Jag var superledsen! Sigge får iaf tävla i Vänersbort och kom 9:a i ena loppet och 3:a i andra - andra agilitypinnen bärgad, och jag hade äran att få dela prispallen med ytterligare två retrievers på denna tävling, vilket kändes extra roligt!
Kämpar på med min Paolo och har konstant träningsvärk.
Tävlar i Tranås. Kommer dit alldeles för sent, blir stressad och tävlingen blir kaos! Konstiga banor jag hade svårt att klara upp, många sura miner vid sidan av banan vilket smittade av sig.
Rocky verkade läkt och skulle få tävla i Vänersborg, men natten innan tävling gör han något när han lägger sig och börjar halta igen. Jag var superledsen! Sigge får iaf tävla i Vänersbort och kom 9:a i ena loppet och 3:a i andra - andra agilitypinnen bärgad, och jag hade äran att få dela prispallen med ytterligare två retrievers på denna tävling, vilket kändes extra roligt!
JULI
En hundmässigt väldigt tyst period, men på det personliga planet mycket stormigare! Den här månaden lämnar vi helt enkelt bara åt historien!
AUGUSTI
Jobbar mycket och även denna månad är ganska torr på hundfronten.
Vi tävlar på Tomten och Sigge tar sin efterlängtade sista pinne i agilityklass! Börjar planera för klass 2 och är glad att vi äntligen ska få pröva våra vingar här!
AUGUSTI
Jobbar mycket och även denna månad är ganska torr på hundfronten.
Vi tävlar på Tomten och Sigge tar sin efterlängtade sista pinne i agilityklass! Börjar planera för klass 2 och är glad att vi äntligen ska få pröva våra vingar här!
SEPTEMBER
Gör mina sista dagar på Sommarland för säsongen och börjar så sakta kunna andas igen.
Rocky får äntligan starta på tävling igen och är lyckligare än lyckligast!
Sigge debuterar i klass 2 och tävlar både i Tidaholm och Tibro. Känslan är svajig men det känns ändå roligt med nya utmaningar!
Åker på "semester" till Linköping och har underbara tre veckor där!
Går på anställningsintervju på Kolmården och njuter av livet med hundträning med fina vänner!
OKTOBER
Rocky får äntligan starta på tävling igen och är lyckligare än lyckligast!
Sigge debuterar i klass 2 och tävlar både i Tidaholm och Tibro. Känslan är svajig men det känns ändå roligt med nya utmaningar!
Åker på "semester" till Linköping och har underbara tre veckor där!
Går på anställningsintervju på Kolmården och njuter av livet med hundträning med fina vänner!
OKTOBER
Rocky vinner återigen seniorklass på KM i Linköping och lyckan är total! Börjar så smått tro att pensionen inte är så nära föreståndande som jag trott tidigare under året.
Tävlar ÖM med båda hundarna och har en fantastisk dag tillsammans med många fina vänner! Sigge kommer tvåa i första loppet och jag är helt euforisk! Andra loppet var nervositeten för svår och Sigge gjorde våndan kort genom att ta en tunnel vid fel tillfälle tidigt i loppet!
Rocky levererar i lag och är pigg och glad!
Frustrationen över att vara begränsad i min egen kropp tar överhanden och jag gör en C9-kur - början på min viktresa och hälsosammare liv!
NOVEMBER
Tävlar ÖM med båda hundarna och har en fantastisk dag tillsammans med många fina vänner! Sigge kommer tvåa i första loppet och jag är helt euforisk! Andra loppet var nervositeten för svår och Sigge gjorde våndan kort genom att ta en tunnel vid fel tillfälle tidigt i loppet!
Rocky levererar i lag och är pigg och glad!
Frustrationen över att vara begränsad i min egen kropp tar överhanden och jag gör en C9-kur - början på min viktresa och hälsosammare liv!
NOVEMBER
Bokar privatträning för Elin Fahlgren och får pinsamt många aha-upplevelser på en enda liten timme. Tävlar i Tångahallen och euforin blandas med förtvivlan; Rocky tar sin första pinne i klass 2 och visar att gubben har krut kvar att ge! Sigge kraschar däcket och paniken att han gått sönder är smärtsam!
Skriver en status om Rockys pinne som delas på nätet och blir mer viral än något jag tidigare skrivit :P
Får tid hos Susanne på ProBonoK9 efter kraschen och mycket skit uppdagas med Sigge. Total vila och fokus på uppbyggnad börjar här.
Gick kurs för Annica Aller. Tanken var att gå med Sigge men efter kraschen gick inte detta och Rocky fick följa med. Han var oförskämt pigg och jätteduktig hela dagen! Många aha-upplevelser även här, och en fantastiskt rolig dag!
Skriver en status om Rockys pinne som delas på nätet och blir mer viral än något jag tidigare skrivit :P
Får tid hos Susanne på ProBonoK9 efter kraschen och mycket skit uppdagas med Sigge. Total vila och fokus på uppbyggnad börjar här.
Gick kurs för Annica Aller. Tanken var att gå med Sigge men efter kraschen gick inte detta och Rocky fick följa med. Han var oförskämt pigg och jätteduktig hela dagen! Många aha-upplevelser även här, och en fantastiskt rolig dag!
DECEMBER
Rehaben av Sigge fortsätter och han utvecklas åt rätt håll! Vid återbesök har han avancerat såpass att vi nu kämpar på med mer och utökad fys! Mycket tjall med muskler och spänningarna flyttas omkring i kroppen. Får jättebra hjälp av Sara Willén som utbildar sig till massör, och jag ser positivt på framtiden!
Börjar en onlinekurs i vinteragility. För vår del mycket med fokus på kroppskontroll och styrka och det visade sig vara nyttigare än jag någonsin kunnat ana!
Viktresan fortsätter även om jul och nyår är kämpigare än annars. Har hittills gått ner 8 kg och mer ska det bli! Anmäler mig i slutet av månaden till en fysträningskurs i Skövde för agilityförare - känns väldigt läskigt men samtidigt väldigt väldigt roligt!
Börjar en onlinekurs i vinteragility. För vår del mycket med fokus på kroppskontroll och styrka och det visade sig vara nyttigare än jag någonsin kunnat ana!
Viktresan fortsätter även om jul och nyår är kämpigare än annars. Har hittills gått ner 8 kg och mer ska det bli! Anmäler mig i slutet av månaden till en fysträningskurs i Skövde för agilityförare - känns väldigt läskigt men samtidigt väldigt väldigt roligt!
SAMMANFATTNING
Ett händelserikt år på många vis, kantat av såväl prestationer som fysiska och psykiska skador!
Dock behövdes nog alla dessa händelser! Jag har lärt mig mycket om både hundarna, mig själv och livet i stort! Att Sigge kraschade och mycket småskit i hans kropp uppdagades känns ändå som en väldigt bra sak. Låter kanske nedrigt men med tanke på att det är så mycket som jag inte vet att jag inte vet så behövdes det. Vi börjar från noll nu och har HELT annat fokus och medvetenhet om hur vi jobbar nu! Jag ser oerhört positivt på 2016, och har tankar jag tror kommer bli bra kring detta kommande år - men det får bli i ett annat inlägg.
Räknade också på prestationerna från året och blev positivt överraskad. Vi har åstadkommit mycket även om tävlingssäsongen känts kort och starterna få! Ska bli spännande att se hur diagrammen ser ut 2016!
Tills dess, tack för 2015 och alla lärdomar - nu blickar vi mot framtiden och vidare! :D
Dock behövdes nog alla dessa händelser! Jag har lärt mig mycket om både hundarna, mig själv och livet i stort! Att Sigge kraschade och mycket småskit i hans kropp uppdagades känns ändå som en väldigt bra sak. Låter kanske nedrigt men med tanke på att det är så mycket som jag inte vet att jag inte vet så behövdes det. Vi börjar från noll nu och har HELT annat fokus och medvetenhet om hur vi jobbar nu! Jag ser oerhört positivt på 2016, och har tankar jag tror kommer bli bra kring detta kommande år - men det får bli i ett annat inlägg.
Räknade också på prestationerna från året och blev positivt överraskad. Vi har åstadkommit mycket även om tävlingssäsongen känts kort och starterna få! Ska bli spännande att se hur diagrammen ser ut 2016!
Tills dess, tack för 2015 och alla lärdomar - nu blickar vi mot framtiden och vidare! :D
Träningstävling med halt hund som enda resultat...
Träningstävling är fenomenalt bra! Särskilt när det blir lite sådär lagom mkt folk, på hemmaplan och det tar lite sådär lagom med tid! Hellre små träningstävlingar med klubbkamrater än inoff känner jag nog, och bestämde mig för att ta med båda hundarna.
Rocky fick dock bara ett lopp - han bestämde sig för att flyga nocken på A-hindret och sen var han halt. Gubben är 10 år om bara ett par veckor, så det är väl kanske inget konstigt, men OJ vad det gjorde ont i mattehjärtat! Jag har liksom väldigt svårt att förlika mig med att min hund börjar bli gammal, och att vi liksom inte vet hur länge till vi kan köra agility tillsammans.
Tror inte det är någon jättefara med benet, han gick bättre redan när vi skulle hem, så med lite vila så hoppas jag att det är krut i gubben igen!
Tror inte det är någon jättefara med benet, han gick bättre redan när vi skulle hem, så med lite vila så hoppas jag att det är krut i gubben igen!
Det är dock svårt med Rocky, för han är stenhård när det kommer till sånt här - han skulle ju promt galoppera, spexa och flörta med mig för att få köra mera... Så jag får ha lite is i magen och hålla koll på honom, och inte låta honom lura mig för att han inte har någon självbevarelsedrift!
Sigge då? Ja, han var vild och galen som vanligt :P Rev ett hinder i varje lopp och struntade i att stanna på rätt ställe på balansen på lopp två. Gungan tjorvade i båda loppen, så nu måste jag verkligen ta tag i den! Back to basics! För den är uppenbarligen inte alls befäst, så jag måste ta tag i den innan den blir FÖR bedrövlig :P Hindersuget var dock kalas, och han sökte hinder bra trots att jag lämnade honom relativt mkt, och med andra hinder ivägen. Sen att jag suger på att följa min plan, och gång på gång gör samma fel - ja det är väl helt enkelt något vi får fortsätta jobba på :P
Nu ska jag ta med mig gammelman till sängen och mysa en stund, och lova honom att han snart är bra så vi kan få springa agility tillsammans igen!
Träning och valpvakt
Tränade i storm i söndags - var ingen höjdare. Rivningar var icke förekommande - det hann han inte med innan bommarna flugit sin väg på egen hand... :P
Balansen vågade vi köra ett par gånger, men fick avbryta för Sigge höll på att blåsa av. Sån träning var liksom inte så givande alls, jag hade svårt att koncentrera mig för att man mest sprang omkring och kollade att hinderstöden stod upp så att vi slapp slå ihjäl oss.
Desto bättre träning hade vi igår. Den var kort och inte särskilt strukturerad. Tanken var mest att köra lite kontaktfält innan styrelsemötet, men det var så himlans många hundar så vi fick träna lite annat innan. Sigge rev ingenting, så får nog vara uppmärksam i framtiden och säga ifrån när han river eftersom det uppenbarligen verkar vara slarv! Kontaktfälten fungerar bra, men vill få bättre tryck på gungan. Får fundera lite på hur jag ska göra detta på bästa sätt. Han vill ta den, men är inte 100 bekväm med killet i magen, svårt!
Balansen vågade vi köra ett par gånger, men fick avbryta för Sigge höll på att blåsa av. Sån träning var liksom inte så givande alls, jag hade svårt att koncentrera mig för att man mest sprang omkring och kollade att hinderstöden stod upp så att vi slapp slå ihjäl oss.
Desto bättre träning hade vi igår. Den var kort och inte särskilt strukturerad. Tanken var mest att köra lite kontaktfält innan styrelsemötet, men det var så himlans många hundar så vi fick träna lite annat innan. Sigge rev ingenting, så får nog vara uppmärksam i framtiden och säga ifrån när han river eftersom det uppenbarligen verkar vara slarv! Kontaktfälten fungerar bra, men vill få bättre tryck på gungan. Får fundera lite på hur jag ska göra detta på bästa sätt. Han vill ta den, men är inte 100 bekväm med killet i magen, svårt!
På torsdag blir det mer strukturerad träning, och det ser jag fram emot :D
Var valpvakt igår också, till lilla Minna på 4 månader! Fick då se en sida av Sigge som inte uppdagats innan! Han är en sån där hund som mognar och beter sig oerhört vuxet när en valp blir närvarande. Försöken att busa med henne var få, och han uppskattade varken att hon satte sig på hans huvud eller bet honom i kinderna. Jag var i chock! Det absolut värsta för Sigge var dock leksakerna.... HON TOG HANS LEKSAKER!!! Får man göra så? Enligt Sigges plågade ansiktsuttryck så är svaret på frågan ett rungande nej! Han var nog den som var lyckligast när valpen åkte hem på eftermiddagen - ordningen var återställd :P Det är inte inte lätt när man lever i tron att universum kretsar kring en själv, och så kommer det en valp och tar plats. Hujedamig!
Rocky tog det som förväntat - "äcklig valp, håll dig borta!", så det var armlängds avstånd hela dagen!
Rocky tog det som förväntat - "äcklig valp, håll dig borta!", så det var armlängds avstånd hela dagen!
Påskens mysiga dagar
Min plan att inte göra något öht under påsken blev ju som vanligt inte riktigt infriad, men både jag och grabbarna har haft en trevlig påsk hemma i Vartofta!
Långa promenader, trevligt sällskap och massa mys i trädgården bland annat!
Långa promenader, trevligt sällskap och massa mys i trädgården bland annat!
I fredags var vi och tränade på min andra klubb - första utomhusträningen för året, strålande väder och torr och fin plan! En par fantastiska timmar med hundarna och mamma! Mamma assisterade med filmkameran, för jag har bestämt mig för att börja filma min träning mer! Att se sig själv köra är så jäkla nyttigt, jag behöver det verkligen! Jag tror att jag kan komma tillrätta med många saker om jag kan se dem på film och tänka tillbaka på träningen. Annars känner man av dem där och då, men tappar lite av analyseringen när man sedan kommer hem.
Träningen var fenomenalt rolig och givande, men när jag tittar på filmen så ser jag mitt vanliga problem - pondus, tydlighet och fart var frånvarande. Skärpning på den! Men benen höll och hundarna var supernöjda, och det var ändå en härlig start på utomhussäsongen! :) Jag tänkte klippt ihop något, men kände mig inte alls bekväm med att visa omvärlden, så den här analysen håller jag för mig själv istället ;)
Fick även en möjlighet att ta tag i Sigges slarv i start. Två gånger tryckte han ifrån sisådär 3 meter från hindret - med följden att han kraschar in i det. Direkt läggande, och Rocky fick genast komma ut på planen och köra istället. Snopet Sigge! Han kopplade dock "straffet", och resterande starter funkade finemang! Även elefanter måste lyfta på benen!
Nu är jag taggad och laddad för en härlig utesäsong, med filmning och utveckling så det står härliga till! Välkommen vår!
Agilityträning i dagarna två - kontaktfält, kontaktfält och åter kontaktfält
I söndags köpte jag in mig på en plats på BKs ridhusträning. Jag valde att avstå inomhusträningen den här vintern, men tanken är att jag ska köpa in mig på enstaka gånger för att ändå få en lite större dos av agility när snön yr ute och kontinuiteten lyser med sin frånvaro om man inte tömmer plånboken.
Rocky fick köra lite för att värma upp inför nästa helgs tävling, och Sigge fick lägga fokus på kontaktfälten. Jäkla kontaktfält :P Men vi är på gång nu! Sigge har en förståelse för vad han ska göra nu, och testar mest vad som funkar och inte - måste man gå ner hela vägen? Måste man stå still? Måste man vänta på släppkommando? Han tänker så det knakar och är det något jag verkligen suger åt mig av andra förare så är det faktiskt deras brist på kriterier! Jag ska INTE hamna i den fällan, så tänker att jag ska grunda bra nu och hålla på dessa kriterier - ÄVEN på tävling! Kaxigt, jag vet, men så måste det bli :P
Handlingsövningen som stod på schemat var skitsvår tyckte jag :P Jag hade problem att memorera den och hitta optimal väg men efter en del tragglande på banvandringen så var det bara att spotta upp sig och köra! Valde att ta Rocky först, att känna på en svår bana med "bekväma skor" är liksom guld! Jag satte den hjälpligt och Rocky låg så fint i handen, så jag sträckte faktiskt lite på mig och kände mig jäkligt nöjd att jag redde ut det!
Tog således ut Sigge andra varvet och då var det mer skrik, panik och fullständig hysteri som gällde.... Vi har lite mer att jobba på innan vi är svetsade som jag och Rocky! Jag ser fram emot den dagen när jag kan hantera Sigges fart i svårare kombinationer så som han förtjänar! Då kommer vi verkligen att flyga fram och mitt fåniga flin kommer inte gå att sudda ut :P
Tog således ut Sigge andra varvet och då var det mer skrik, panik och fullständig hysteri som gällde.... Vi har lite mer att jobba på innan vi är svetsade som jag och Rocky! Jag ser fram emot den dagen när jag kan hantera Sigges fart i svårare kombinationer så som han förtjänar! Då kommer vi verkligen att flyga fram och mitt fåniga flin kommer inte gå att sudda ut :P
Sista övningen var en favorit i repris - en lite lagom klurig övning med fokus på slalom. Rocky sätter den som ett smäck, och Sigge hade också satt den.... OM det inte vore för att de där sabla pinnarna inte sitter kvar :P Han trycker på så i slalom att pinnarna ibland flyger, och att då göra en övning där slalom egentligen ska tas flera gånger är väldigt svårt :P
Idag åkte jag och Ida till Högby. Dealen var att hjälpas åt, men ärligt talat stod jag mest som ett fån när Ida körde RC. Det är svårt att komma med feedback när man själv valt att säga att man misslyckats. Vad har jag att komma med då liksom? Självförtroendet får sig en törn, men nästa gång ska jag bannemej spotta upp mig!
Sigge fick öva 2-2 även idag, och när bollen kommer fram kommer mer fart. Med mer fart ser man på hela hunden att all jäkla RC-träning sitter i - han vill inget annat än att spränga över balansen i full fart. Men icke, nu ska det visst till stopp också :O Han ansträngde sig så han blev blå, och jag var väldigt nöjd med passet över lag!
Att tävla agilityklass i mars känns som galenskap på ett vis, men samtidigt så tränar vi på så flitigt som går trots säsongen och Sigge kan mer än jag vill tro - det visar han så ofta han får chansen, så nu får jag liksom bara sätta fötterna utanför kanten och hoppa. Och lita på att vi flyger fram, jag och Sigge!
Att tävla agilityklass i mars känns som galenskap på ett vis, men samtidigt så tränar vi på så flitigt som går trots säsongen och Sigge kan mer än jag vill tro - det visar han så ofta han får chansen, så nu får jag liksom bara sätta fötterna utanför kanten och hoppa. Och lita på att vi flyger fram, jag och Sigge!
En ordentlig årsresumé 2014
Häromdagen skrev jag ju hur 2014 gått rent resultatmässigt i agilityn, men det är ju inte det enda som hänt och inte det enda värt att skriva om. När man går igenom månad för månad så inser man att det faktiskt hinner hända en hel himla massa på ett år!
Januari
Första januari fick jag veta att jag i en tävling vunnit en plats på sommarens apporteringskurs via apportering för vardag och fest! Lyckan var total!
Rocky tävlar rosettjakten och missar sista agilitypinnen med en uppfart.
Sigge går som en klocka på ridhusträningarna och längtan till debut bara växer.
Rocky tävlar rosettjakten och missar sista agilitypinnen med en uppfart.
Sigge går som en klocka på ridhusträningarna och längtan till debut bara växer.
Februari
Jag bor på Kolmården och är tvingad att vara ifrån hundarna hela veckorna vilket gör mig på väldigt dåligt humör, tiden rinner iväg och livet känns inte som vanligt.
Sigge smiter till ett slalom helt utan bågar och sätter det så sanden yr, euforin är total!
Sigge smiter till ett slalom helt utan bågar och sätter det så sanden yr, euforin är total!
Jag är funktionär på rosettjakten och inser vilken typ av tävlingsförare jag vill vara, och vad jag anser vara osportsligt beteende.
Mars
Kör en inoff nybisklass med Sigge i Åtvidaberg, och får en vinst och en andraplats med mig hem, bästa möjliga uppladdning inför kommande debuten!
I slutet på månaden åker jag och Line till Värnamo, Rocky får en rivning med sig i varje lopp och Sigge debuterar. Sigges debut vart disk redan på första hindret då han på något vis lyckas hoppa mellan hinderstöd och tidtagning, och debuten kände mest konstig.
I slutet på månaden åker jag och Line till Värnamo, Rocky får en rivning med sig i varje lopp och Sigge debuterar. Sigges debut vart disk redan på första hindret då han på något vis lyckas hoppa mellan hinderstöd och tidtagning, och debuten kände mest konstig.
April
Träningstävlar flera gånger med fina vänner på klubben, kör en del apportering och även Hattagility för att fira Johannas födelsedag stod på schemat den här månaden.
Jag och Line åker till Nacka och tävlar och jag var på en helt annan planet än Rocky och sjabblade bort mig överallt. Sigge gick fint och satte slalom kanoners!
Jag och Line åker till Nacka och tävlar och jag var på en helt annan planet än Rocky och sjabblade bort mig överallt. Sigge gick fint och satte slalom kanoners!
Maj
Rocky fyller 9 år och det firas med såväl apportering, agility och bad!
Vi tävlar i Jönköping där Rocky tar en hoppinne och kommer på 12:e plats av 90 ekipage. Sigge och jag var inte samkörda och jag kände mig som världens sämsta förare flera gånger denna månaden. Självkänsledipp helt enkelt.
Månaden avslutar dock fenomenalt när Rocky i Vänersborg går som en klocka och VINNER hoppklassen! Tårarna sprutade och jag var SÅ glad!
Vi tävlar i Jönköping där Rocky tar en hoppinne och kommer på 12:e plats av 90 ekipage. Sigge och jag var inte samkörda och jag kände mig som världens sämsta förare flera gånger denna månaden. Självkänsledipp helt enkelt.
Månaden avslutar dock fenomenalt när Rocky i Vänersborg går som en klocka och VINNER hoppklassen! Tårarna sprutade och jag var SÅ glad!
Juni
Jobbar och sliter på Sommarlands camping. Försöker hinna med lite träning och tävlar i Tranås med båda hundarna. Sigge tar där sina två första pinnar - en vinst och en andraplacering.
Knyter nya kontakter i form av uppfödare och går kurs hos Jenny Damm.
Bygger min egen höj- och sänkbara balans att ställa i trädgården, börjar på allvar ta tag i runningen!
Knyter nya kontakter i form av uppfödare och går kurs hos Jenny Damm.
Bygger min egen höj- och sänkbara balans att ställa i trädgården, börjar på allvar ta tag i runningen!
Juli
Åker på apporteringsläger med Sigge, träffar fantastiskt fina nya människor och insuper så mkt bra träning att jag är helt slut i flera dagar efteråt :P
Fortsätter med runningen och kämpar och höjer.
Fortsätter med runningen och kämpar och höjer.
Augusti
Skriver inte ett enda blogginlägg på hela augusti, bloggen har total torka! Jobbar mkt, börjar masterarbetet på allvar och har fullt upp hela månaden!
Tävlar i Oskarshamn där Rocky tar en tredjeplats och sista pinnen i agilityklass - jag tjuter som vanligt :P
Tävlar i Oskarshamn där Rocky tar en tredjeplats och sista pinnen i agilityklass - jag tjuter som vanligt :P
September
Tävlar i Tidaholm och Rocky smäller till med ännu en vinst - den här gången bölar jag inte, men är väldigt chockad! Tänk att den där gubben har så mkt att ge än!
Runningen i Linköping går skit så jag åker i total vansinnesfrustration hem till Vartofta och smäckar upp balansen till fullhöjd på fem dagar. Sigge går som tåget och jag ryser när jag tränar honom.
Runningen i Linköping går skit så jag åker i total vansinnesfrustration hem till Vartofta och smäckar upp balansen till fullhöjd på fem dagar. Sigge går som tåget och jag ryser när jag tränar honom.
Båda hundarna går alltså som klockor och när jag inte gör beteendeexperiment på labradorer så njuter jag mest av livet!
Oktober
Runningen vänder och börjar gå sämre och sämre. Tävlar i Vårgårda och båda hundarna går kalasfint! Rocky gör sina sista starter i klass 1, men utan resultat.
Tävlar KM och Rocky vinner seniorklassen! Sigge är sur, för han fick inte vara med :P
Börjar massagekurs för hundar för att få lite mer kött på benen angående fysiken på mina hjärtan!
November
Sigge fyskollas efter en tids grubblande att något kan vara på tok. Inget allvarligt men han är lite stel och öm runt skulderbladen och ska mjukas upp. Får träningsprogram för att stärka honom under vintern. Köper också en novafon, både för hundarnas skull, och för mina vaders :P
Kollar på elitlydnad i Göteborg, får se världens läckraste hane och tänker att lydnad är kanske inte så dumt ändå?
Tävlar i Vårgårda igen - Sigge kommer tvåa av 70 hundar och Rocky debuterar klass 2. Rocky kommer sexa i hopploppet och missar pinnplats med några 100-delar. Kalasfin debut!
Tävlar även i Axvall, med en väldigt bra känsla! Känns som jag avslutar säsongen som en bättre tävlingsförare än innan!
Tävlar även i Axvall, med en väldigt bra känsla! Känns som jag avslutar säsongen som en bättre tävlingsförare än innan!
December
Börjar månaden med att inse mina begränsningar och bestämmer mig för att lägga ner runningen, iaf tillfälligt, då den träningen bara gått sämre och sämre och fått mig att må sämre än vad som är sunt. Börjar fundera på en vettig plan B.
Sigge blir förkyld, får förhudsinflammation och Rocky får ögoninflammation så detta var en väldigt lugn månad utan vidare varken promenader eller träning.
Avslutar året i Vartofta och aktivitetsnivån har kunnat ökas igen!
Ett händelserikt år med många nya erfarenheter och tankar! Även om det inte riktigt gått som jag velat på alla plan så har det vart ett grymt utvecklingsår, och det syns på mina prestationer att jag börjar gå åt det hållet jag vill vara som människa och hundförare! Vad gäller mig som tävlingsmänniska finns mer att hämta men även här har 2014 visat att jag är på väg åt helt rätt håll!
Om 2014 var ett jäkligt bra år så satsar jag på att 2015 ska bli fenomenalt! Om inte annat ska jag försöka hålla liv i bloggen mer - för det ÄR roligt att ha sen!
Gott nytt år på er alla!
Tankar inför 2015
Jag tycker att såna här tankar om vad man förväntar sig av året är jättesvårt!
Jag gjorde relativt detaljerade tankar kring 2014, och de kan man väl säga inte höll måttet alls såhär i efterhand. Tanken var god men ärligt talat rycktes jag nog mest med av andras planerande, och det som skrevs hängde väl kvar i mitt huvud typ en vecka, sen blev det bara ord på en sida.
Mitt stora mål med Sigge är ju klart i mitt huvud, det vi gör nu är en transportsträcka dit, och det målet kommer inte infrias under 2015 så det håller jag för mig själv även detta år :P
Rocky blir ju faktiskt 10 år i maj, så honom planerar jag ju inte så mkt för alls - min stora önskan är att han får vara pigg, frisk och glad!
En annan sak med 2015 är ju att det på många sätt kommer vara förändringens år! Både jag och Fredrik tar ju examen i maj - vad händer sen? Vad ska vi göra? Vart kommer vi att hamna?
Jobb och en annorlunda vardag hägrar, men hur det ser ut kan jag omöjligt veta nu, men en förhoppning om en stabil vardag med balans är väl det jag önskar att jag kan förvänta mig av året!
Hur konstellationen i flocken ser ut vet jag inte heller, finns en möjlighet att det tillkommer en liten stjärna i vår, och även här vill jag isf ha en bra balans mellan hundarna och tiden jag kan lägga på dem. En ny hund kräver sin tid, samtidigt som de andra inte får hamna i skymundan! Detta tyckte jag inte var några svårigheter alls när Sigge kom, men blir de tre ser världen annorlunda ut tänker jag. En rolig utmaning!
Lite tankar kring oss alla har jag ju, men i år blir de väldigt generella och för utomstående kanske svävande, men vad som funkar för mig tänker jag ;)
Sigge
- under början på året få till någon form av kontaktfält. "någon form av" låter ju ganska flummigt men jag har ingen klar metod för hur jag ska få resultatet att se ut som min målbild, så det får vara lite svävande i nuläget. Det som är säkert är att jag vill ut och tävla nu, så fokus på ett lättförståeligt beteende vi kan använda på tävling är det som ligger i fokus! Vilket leder in på nästa punkt:
- under början på året (innan maj) starta agilityklass
- få rutin i agilityklass och plocka våra pinnar där. Kaxig som jag är så tycker jag att Sigge går fenomenalt trevligt i klass 1, så med ett kontaktfältsbeteende räknar jag faktiskt iskallt med att pinnarna kommer trilla in relativt smidigt, vilket innebär:
- flytta upp Sigge i klass 2 och lek och ha roligt där! Skaffa rutin och lägg upp träningen utefter de punkter där vi brister!
- Känna att grunderna i jaktapporteringen tar oss någonstans och helt enkelt sparka ut oss på WT. Det känns fortfarande som en främmande värld för mig, men vad har jag att förlora? Man måste ge sig ut och kolla läget om man ska lära sig!
- Stärka fysiken! Sigge har viljan, och med rätt fysiska förutsättningar blir han farlig på banan - och detta inte bara pga hans enorma storlek ;)
- Med Sigge vill jag väldigt mkt, men jag måste lära mig att det blir press, stress och pannkaka för mig om jag inte sansar mig och fokuserar på det som är viktigt!
- Minnas varje dag att oavsett prestation så är han min älskade guldhund!
Rocky
- Fortsätta att tävla i klass 2 och hjälpa helikoptermatte att få rutin och självkänsla i denna klass!
- Hålla sig frisk och glad!
- Aldrig låta honom hamna i skymundan för att han är äldre och inte tar lika mkt plats som Sigge och en eventuell valp!
- Kom ihåg att Rocky börjar bli gammal, njut av varje sekund! En ständig följeslagare om ger mig ofantligt mkt i livet, sug in det och njut!
LL
- Balans! Och då menar jag inte hindret! Hitta en balans där jag kan kombinera livet med hundträningen utan att känna stress, utan bara glädje! Jag tycker jag har det idag, hyfsat iaf, men det kommer perioder där det är sämre och dessa ska minskas!
- Släpp den sista prestationsångesten! Jag behöver inte ha den, och jag KAN! Jag utvecklas hela tiden och den enda jag får jämföra mig med är mig själv. Sträck på mig och lita på mina tankar och min magkänsla!
- Släpp benen! Benen har hållt hela 2014 och även om problemen finns kvar i mitt huvud fortfarande så är de faktiskt mest hjärnspöken nu! Det finns absolut anledning att vara försiktig, men jag måste våga släppa på mer nu - något jag önskat att jag gjort med under 2014, men det är aldrig försent! :D
- Inte fastna! Försöka att se på mig och min träning ovanifrån/utifrån! Runningen började så bra men slutade med att tära på mig och göra mig ledsen - så får det inte vara, då är det bättre att bryta!
- Komma ihåg att det inte bara är hundarnas fysik som ska fokuseras på - det är JAG som är deras begränsning och om jag får luft under vingarna så kan jag höja dem istället för att begränsa!
- Ta vara på mina underbara hundvänner! Skolan och eget hunderi tar för mig en del plats vilket gör att jag känner att jag ibland glömmer av mina fina vänner som jag fått tack vare hundarna! Ta vara på dem, ta promenader, föreslå träningar och njut av sällskapet! Det är ju dom som sätter guldkanten på själva hunderiet, det kan ju ingen motsätta sig!
Lille x
- Det finns ju en möjlighet att det kommer finnas ytterligare en flockmedlem med i leken under 2015, och denne ska introduceras i flocken och lära känna familjen Halldén/Enander och alla våra egenheter :P
- Ta det lugnt med denne! Tid finns, och ingen anledning att stressa!
- Grunder, grunder, grunder! Framförallt inför jakten - jag ska inte göra samma misstag som jag gjorde med Sigge när han var liten!
- Hänga mkt på klubben och träna på att inte träna! Detta har alltid funkat bra med Sigge men när jag nu från start vet att jag vill kombinera två väldigt olika sporter så kan det inte läggas för mkt fokus på att hitta rätt stämning i olika miljöer. Sigge har en hyfsad av och på-knapp, X ska ha en fenomenal sådan!
- Mkt lek!
- Inte glömma av att jag lyckats bra med Sigge och inte känna stress! Det blir bra, jag vet vad jag gör!
Det generella för oss alla är utan tvekan att känna glädje i det vi gör och ha roligt och njuta av livet! Då kommer resten att gå som en dans :D
Året som gått
2014 har som jag hoppats på vart ett händelserikt år, och jag är nöjd med utfallet!
Rocky har fått vara frisk hela året och vi har verkligen känts som ett team i år! Han har också lyckats med något som är mer än vad jag kunde drömma om - den gamle mannen har inte bara en, utan TVÅ vinster med sig från 2014!
I två hoppklasser smällde han till och var den bäste i hela startfältet och när första vinsten var i hamn i Vänersborg så tjöt jag som en liten bäbis! Tårarna bara rann och jag var så lycklig!
Utöver det har han tagit två pinnar till, en tredjeplacering och en 12:e placering, och dessa 4 pinnar har bidragit till att han är klass 2-hund på heltid och han har även fått känna på två tävlingar i klass 2. I ena hoppklassen blev han faktiskt 6:a av 42 hundar och det kändes fenomenalt bra! Dessvärre bara fem pinnar men känslan går inte att ta ifrån oss! Klass två är klurigare för mig som helikopter men det är roligt att jag fått äran att känna på detta med min gamle följeslagare!
Rocky har startat 29 lopp under året, med 5 felfria lopp och fyra pinnar, och 12 st disk vilket ger en total diskprocent på 41%, vilket jag faktiskt är nöjd med!
Sigge debuterade iår, och fokus har legat på hoppklasserna då jag kämpat med de förbannade kontaktfälten för att kunna starta agilityklass. Hoppklasserna har gått fenomenalt bra och jag känner nu att vi faktiskt också börjar bli ett härligt team! Att lära känna en ny hund på banan tar sin tid men för mig och Sigge har det ändå känts som det gått rätt så fort!
Jag är inte längre rädd för den dundrande elefanten och det känns som vi hittat en startrutin vid tävling som fungerar! Vi har tre pinnar med oss i hoppklass nu när året är slut, och dessa tre pinnar består av en förstaplacering och två andraplaceringar! Det är bannemej inte fy skam, och jag är oerhört nöjd med agilityåret med Sigge!
Kontaktfälten har gått från ångest till eufori till ångest igen, och när jag kollade min plan för året så var den att vara startklar i oktober. Så blev det inte, och i början på december bestämde jag mig för att lägga runningen på is. Vi leker nu med 2-2 och 2015 ska vi även tävla agilityklass - då jäklar!
Sigge har startat 16 lopp under året, med totalt 3 felfria lopp och tre pinnar. Vi har diskat oss 8 ggr, varav 5 av dessa var under våra 5 första starter. Detta ger 50% disk under året och även detta är jag väldigt nöjd med med tanke på att det är vårt första år och vi skulle lära känna varandra under tävlingssammanhang och i banor!
Övrig hundträning har stått tillbaka lite pga runningen, och jag tror jag vart lite för manisk med denna träning, så det känns ändå bra att lägga den på is. Då kommer det finnas tid att lägga på annat!
Jakten har vi ju pillat lite med, men eftersom jag var så sen och har en del bakläxor på Sigge så har fokus 2014 legat på grundträning, grundträning, grundträning, och kommer så göra även under 2015, men det känns ändå jäkligt bra! Vi är på gång!
2014 känns ändå som ett bra år på många sätt, och la grunden för att 2015 ska kunna bli ännu bättre :D
Årets sista tävling
Igår var det så dags för årets sista tävling - agility i Axvalla körhall. Båda hundarna skulle springa, och klass 2 var först ut för dagen. Allra först var agilityklassen och den kändes absolut överkomlig för oss, men den passagen som jag tyckte kändes lite klurig blev också den som medförde disk så jag gjorde det svårare för oss än jag behövde. Rocky hade innan rivit två hinder och då tappade jag nog koncentrationen så det var därför jag tabbade mig.
Hoppklassen kändes mer i vår stil och den flöt på fint. Jag ropade dock för tidigt på honom i ett byte så han tappade rumpan och rev en bom. Detta medförde en 12:e placering, men även utan riven bom hade vi blivit utan pinne. Det är helt klart svårare för gamlingen i klass 2, men nog fasen ska vi kunna få till det innan han går i pension :)
Eftersom Sigge inte kör agilityklass än (jag måste verkligen få till det här snart, vi börjar båda tröttna på att bara köra ett lopp på tävling :P ) så blev det en väääldigt lång väntan innan han fick köra. Sigge hade sedan länge tröttnat men när han sedan förstod att det äntligen var hans tur så var han HELT galen! Han var tillochmed lite bångstyrig och het när jag skulle sätta honom i starten, så jag tänkte att det här kan bli hursomhelst! Gav mig 17 på att jag skulle klara upp en het, galen golden och jag tyckte ändå jag gjorde det bra!
Dessvärre störde jag honom med ett rungande "BRA" när han satte den för oss lite kluriga slalomingången, och då ploppade han visst ur :P Vi gick på igen och sen öste vi på. Han gick så fint så fint och känslan när vi gick i mål var jättebra! Bra resultat syns inte alltid på pappret, men det räckte ändå till en 8:e plats :)
Det jag egentligen är mest nöjd med är att jag trots att vi gjort fel faktiskt inte la av, utan fortsatte köra loppet med attityd och känsla! För ibland är det svårt - det ser man hos många förare! När loppet är kört så slutar man springa, man slutar handla och hunden fattar noll.
Dessvärre störde jag honom med ett rungande "BRA" när han satte den för oss lite kluriga slalomingången, och då ploppade han visst ur :P Vi gick på igen och sen öste vi på. Han gick så fint så fint och känslan när vi gick i mål var jättebra! Bra resultat syns inte alltid på pappret, men det räckte ändå till en 8:e plats :)
Det jag egentligen är mest nöjd med är att jag trots att vi gjort fel faktiskt inte la av, utan fortsatte köra loppet med attityd och känsla! För ibland är det svårt - det ser man hos många förare! När loppet är kört så slutar man springa, man slutar handla och hunden fattar noll.
Nu är tävlingssäsongen över för oss, men jag är så jäkla nöjd! Sigge har gjort 10 tävlingar och utvecklats så fint, han har pinnar nog för tvåan i hoppklass, och Rocky har två vinster med sig i bagaget och är uppflyttad i både agility- och hoppklass! En bra säsong helt enkelt :D
En härlig helg i Vårgårda
Då har vi vart och tävlat igen! Denna helg var det Vårgårda som var utmärkt på kartan, och dessutom tvådagars då det äntligen var dags för Rockys debut i klass 2!
Lördagen var det klass 1 som gällde, och ska man se någon fördel med att Sigge inte kör agilityklass så var det att vi slapp banvandring klockan 07.20 på morgonen :P
Vi var på plats vid halv 10, vilket känns helt lagom - särskilt eftersom jag vart sjuk i vad som känns som 100 år nu, och hostar nätterna igenom. Hade sovit kanske 4 timmar på natten och då är det skönt när inte morgonen är alltför tidig!
Lördagen var det klass 1 som gällde, och ska man se någon fördel med att Sigge inte kör agilityklass så var det att vi slapp banvandring klockan 07.20 på morgonen :P
Vi var på plats vid halv 10, vilket känns helt lagom - särskilt eftersom jag vart sjuk i vad som känns som 100 år nu, och hostar nätterna igenom. Hade sovit kanske 4 timmar på natten och då är det skönt när inte morgonen är alltför tidig!
Hoppbanan kändes väldigt trevlig när vi banvandrade. Flytig och väldigt fartig, med rätt långa avstånd mellan hindren så man verkligen behövde springa på. Den stora svårigheten i banan var slalomet, där hundarna kom i full fart från en böjd tunnel och sedan över långhoppet med en rak ingång i slalom. Jag förstod att det kunde bli klurigt men bestämde mig på en gång för att Sigge bannemej sätter det - bara jag ger kommandot i tid så han får en chans att kunna korta upp sig.
Och SOM han satte det! Loppet kändes fenomenalt bra och vi sprang på fint, och när jag kollade på liveresultatet när vi gick ner så såg jag att Sigge ledde hela klassen! Fjärilarna i min mage hade total fest och åh vilken känsla! Klassen fortgick och vi ledde jäkligt länge, men i slutet på klassen kom en dundersnabb BC och petade ner oss till andraplatsen, där vi blev kvar! Först var jag lite "besviken", att ligga så länge på första plats var väldigt skönt för egot, och sen vann vi inte ändå.. Skit liksom! Sen tänkte jag på det och gav mig själv en mental örfil - vi kom tvåa av 70 startande! Det är verkligen inte dåligt, utan faktiskt väldigt väldigt bra, så när jag kom till den insikten så njöt jag fullt ut av Sigges fina lopp igen! Min guldhund! <3
Nu har han tre pinnar i hoppklass, och är färdig för uppflytt. Jag känner mig väldigt kluven till hur jag ska göra. Å ena sidan så har vi väldigt roligt i ettan och kan jobba på att boosta fart och attityd ännu mer medan vi väntar in agilitypinnarna, men å andra sidan så kommer vi ju bli i tvåan ett tag, och att träna på de svårigheter vi möter på där under tävling är ju inte heller fel. Logistiken blir ju liksom inte värre iom att jag vill fortsätta tävla Rocky så länge han vill och orkar, och han är ju i tvåan. Hur ska man tänka, råd och idéer mottages tacksamt!
På söndagen var det då dags för helgens stora grej - Rockys debut i klass 2!
Jag har ju tävlat lite klass 2-grejer med båda hundarna på tävling med jämna mellanrum, men tävling är något annat! Jag var dock inte ett dugg nervös, vilket känns så himla skönt! Den mentala träningen ger så mkt, även om jag fortfarande har saker att jobba på!
Jag har ju tävlat lite klass 2-grejer med båda hundarna på tävling med jämna mellanrum, men tävling är något annat! Jag var dock inte ett dugg nervös, vilket känns så himla skönt! Den mentala träningen ger så mkt, även om jag fortfarande har saker att jobba på!
Först ut var agilitybanan, och den kändes väldigt svår för oss. Jag och Rocky har våra svårigheter att tampas med, och de kunde verkligen visa sig i den här banan. Vilket de också gjorde :P Redan på tredje hindret så tabbade jag mig och vi var diskade. Det ingick inte i min plan, så jag tappade sedan bort banan och loppet kändes mest bara kaos. Men det är bara att skratta, lära sig och gå vidare!
Laddade om för hopploppet, som däremot kändes väldigt passande för oss. Det här kan vi tänkte jag och var rätt så självsäker när jag gick av banan. Det var hinder nr 2 som kunde ställa till det om jag var för otydlig i min krokning så Rocky skulle bli förbannad, men detta tänkte jag verkligen på och OJ vad fint han tar det! Rocky blir ju gärna långsam när han funderar på vad jag vill, men här upplevde jag att han kom i jättebra fart och bara flög över! Resten av banan gick i samma tecken och det kändes JÄTTEbra när vi gick i mål.
Även här gjorde jag "tabben" att kolla resultatlistan och vi gick i mål med en fjärdeplacering! Det skulle innebära pinne om det höll i sig, men dessvärre så hamnade vi slutligen på en sjätteplacering, med endast 5 pinnar. Dock är jag ändå JÄTTEnöjd! Det var över 50 startande och Rocky kom på 6:e plats! Desstuom var det 11 nollor, och Rocky kom på 6:e plats! Han är snart 10 år men har fortfarande så mkt att ge, och det gör mig så oerhört glad! Varje lopp tillsammans gör mig varm i hjärtat och jag hoppas vi får många såna här härliga tävlingshelger tillsammans framöver!
Nu laddar vi om för tävling i Axvall om två helger, och då ska jag ha huvudet med mig alla lopp! Och jag ska inte titta på liveresultaten ;)
KM och running in progress
I torsdags var det då dags för klubbens KM i agility.
Jag ville så gärna ställt upp med Sigge, men han var överkvalificerad för blåbärsklassen och underkvalificerad för öppenklassen. Nästa år dock - då tar vi dem ;)
Rocky fick dock vara med, och jag valde att köra honom i seniorklassen. Vilket han gjorde med bravur, och vann :D
Så Rocky är för tillfället bästa senioren på klubben :)
Sigge vann ju blåbärsklassen förra året, så nu har jag iaf en liten klubbtitel per hund - vilket gör mig sådär fånigt glad :)
Vi åkte dock ut lite tidigare för att Sigge skulle få göra något agilityrelaterat den dagen, och givetvis var det running som står på schemat!
Nu tycker jag han springer riktigt fint, så nu kan jag börja peta med detaljer för att få till fina träffar!
Han är lite hög på nerfarten så planen är att fasa ut och inte belöna de träffarna framöver, men än vill jag fortfarande ge honom cred för dem då det var såpass nyss han var rädd för att springa öht. Inte knäcka hunden med för hårda krav bara för att det börjar gå bra igen!
Ska åka ut om en stund idag, och då är planen att lägga en kort rak tunnel efter balansen. Detta för att bibehålla sug framåt och köpa mig lite tid så att jag nu på sikt kan fasa ut min personliga bollkastare - det kommer bli ohållbart att alltid ha en sådan med nu när jag är i Linköping :P
När detta fungerar fint ska hinder även läggas på framför balansen, och sedan närmar vi oss faktiskt sakta men säkert att ta balansen i kombinationer, banor och faktiska tävlingar!
Jag längtar, men än är det en lång väg dit känns det som! Inte stressa! Har jag slitit och väntat såhär länge kan jag lika gärna vänta lite till! Vår tid kommer, var så säkra :D
Jag ville så gärna ställt upp med Sigge, men han var överkvalificerad för blåbärsklassen och underkvalificerad för öppenklassen. Nästa år dock - då tar vi dem ;)
Rocky fick dock vara med, och jag valde att köra honom i seniorklassen. Vilket han gjorde med bravur, och vann :D
Så Rocky är för tillfället bästa senioren på klubben :)
Sigge vann ju blåbärsklassen förra året, så nu har jag iaf en liten klubbtitel per hund - vilket gör mig sådär fånigt glad :)
Vi åkte dock ut lite tidigare för att Sigge skulle få göra något agilityrelaterat den dagen, och givetvis var det running som står på schemat!
Nu tycker jag han springer riktigt fint, så nu kan jag börja peta med detaljer för att få till fina träffar!
Han är lite hög på nerfarten så planen är att fasa ut och inte belöna de träffarna framöver, men än vill jag fortfarande ge honom cred för dem då det var såpass nyss han var rädd för att springa öht. Inte knäcka hunden med för hårda krav bara för att det börjar gå bra igen!
Ska åka ut om en stund idag, och då är planen att lägga en kort rak tunnel efter balansen. Detta för att bibehålla sug framåt och köpa mig lite tid så att jag nu på sikt kan fasa ut min personliga bollkastare - det kommer bli ohållbart att alltid ha en sådan med nu när jag är i Linköping :P
När detta fungerar fint ska hinder även läggas på framför balansen, och sedan närmar vi oss faktiskt sakta men säkert att ta balansen i kombinationer, banor och faktiska tävlingar!
Jag längtar, men än är det en lång väg dit känns det som! Inte stressa! Har jag slitit och väntat såhär länge kan jag lika gärna vänta lite till! Vår tid kommer, var så säkra :D
Tävling i Vårgårda - sista starterna i klass 1, running och tävlingsdjävul
Så bar det iväg till Vårgårda i lördags.
Sista tävlingen för säsongen med min partner in crime, och vi gjorde en fin avslutning tycker jag!
Sista tävlingen för säsongen med min partner in crime, och vi gjorde en fin avslutning tycker jag!
Eftersom Rocky redan var fullpinnad och detta var hans sista starter i ettan (mest eftersom jag inte orkade med en tidig morgon efter labradorexperiment i Stockholm dagen innan) så fanns det liksom inga resultatmål att sträva efter. Mitt stora mål med dagen var därför att faktiskt skärpa till mig och inte fega så som jag gärna gör med Rocky. Visserligen vet jag att det är det som ger pinnar. Noggrannt, jobba MED honom hela tiden och ge honom tid och på köpet stora svängar. Men det ville jag inte göra i lördags. Jag ville ösa på utan att tänka på att han kanske river eller missar kontaktfält utan bara koncentrera mig på att faktiskt röra på benen och inte trippa runt. Jag tycker ändå jag uppfyllde det målet och jag sprang så gott jag kunde utan att stirra på bommar och kontaktfält, och vi hade riktigt riktigt roligt!
Förutom att Rocky såklart kraschade däcket, igen... Vet inte varför han stampar av det fel på tävling sådär, för det har aldrig hänt på träning. Han sprang såklart på men när han kom ut ur tunneln valde jag att stanna upp och försöka se på honom om jag borde bryta. Han svarade med att bli förbannad på mig för att jag stod still, och då öste vi på! Visade sig sedan att vi var 5 cm från vinst, då vi fick en snöplig femma på kontaktfältet på A-hindret. Förbenade kontaktfält!
Hopploppet med Rocky behandlades på samma sätt, och rivningen kom på det ställe vi har svårast för - att samla upp honom efter en fartigare sträcka för att svänga, så även här 5 fel för rivning.
Jag är ändå supernöjd med dagen med Rocky och han fick minsann pris i båda klasserna! Nu är vi redo för klass 2, som även den blir i Vårgårda i november :)
Jag är även väldigt nöjd med Sigges start, även om det börjar bli väldigt tråkigt att bara köra hopplopp med honom... Nu vill jag avancera i runningen så att vi kan köra agilityklass också!
Han var fullständigt galen och vibrerade av förväntan när vi kom in i hallen. Han har tävlat i ridhus förut men inte i hall, och ljudvolymen och stämningen var väldigt hög så jag tänkte att herregud, hur ska detta gå?
Undeer uppvärmningen fick han blåsa ur ordentligt på en äng, vilket gjorde gott, och sen gick vi in och gjorde vår rutin innan start som ändå känns som den funkar. Vi sätter oss bara vid startlinjen och kollar på de andra hundarna. Han få antingen vara i mitt knä och mysa, eller ligga bredvid mig och bara titta. Känns som att han går in i ett hanterbart mode då, utan att tagga ner för mkt, och jag kan gå in i vår bubbla och samla mig i lugn och ro. För det är fortfarande lite läskigt att köra elefant, även om han känns så jäkla stabil nuförtiden! Känns som det bara är små små skitfel som gjort att vi inte sedan flera tävlingar tillbaka är fullpinnade i hoppklass, och så var det även i detta lopp. Det började med två hinder på raka och sedan 90 graders sväng till en kort tunnel, och även om jag borde känna Sigge vid det här laget så tänkte jag inte på att elefanten springer som en älg, och tappade honom för att jag inte hade is i magen och höll i framförbytet ordentligt. Glömde då av ett par saker senare i loppet så det blev lite mer hackigt än vad som var tanken, men det kändes ändå riktigt flytigt och jag sprang på ordentligt! Nästa gång tar vi dem :D
Undeer uppvärmningen fick han blåsa ur ordentligt på en äng, vilket gjorde gott, och sen gick vi in och gjorde vår rutin innan start som ändå känns som den funkar. Vi sätter oss bara vid startlinjen och kollar på de andra hundarna. Han få antingen vara i mitt knä och mysa, eller ligga bredvid mig och bara titta. Känns som att han går in i ett hanterbart mode då, utan att tagga ner för mkt, och jag kan gå in i vår bubbla och samla mig i lugn och ro. För det är fortfarande lite läskigt att köra elefant, även om han känns så jäkla stabil nuförtiden! Känns som det bara är små små skitfel som gjort att vi inte sedan flera tävlingar tillbaka är fullpinnade i hoppklass, och så var det även i detta lopp. Det började med två hinder på raka och sedan 90 graders sväng till en kort tunnel, och även om jag borde känna Sigge vid det här laget så tänkte jag inte på att elefanten springer som en älg, och tappade honom för att jag inte hade is i magen och höll i framförbytet ordentligt. Glömde då av ett par saker senare i loppet så det blev lite mer hackigt än vad som var tanken, men det kändes ändå riktigt flytigt och jag sprang på ordentligt! Nästa gång tar vi dem :D
Så, den här runningen nu då... Hur går den egentligen? Den går stadigt framåt känner jag ändå, även om det kanske inte syns på träffprocenten. Sigge har iaf gått från att vara sjukt obekväm på BKs balans till att springa mer och mer ordentligt för varje pass, och igår så började jag känna igen honom! Så fort han är tillbaka till sitt gamla jag springmässigt så kommer träffarna komma, och det är sannerligen inte långt bort nu, även om första repetitionen igår är den sämsta vi någonsin gjort och det är en sån repetition man inte vill ha - den gör så ont i magen att se!
Problemet är att jag är så tävlingssugen nu. Vi ska inte tävla på en månad, och tävlingsdjävulen i mig säger att jag ska träna på som fasen och helt enkelt bara testa. Det står inte och faller med de tre tävlingar som är kvar tills mars, och att få lite rutin på att köra balans i bana är också ett steg i utvecklingen.
Så säger tävlingsdjävulen till mig, men jag vet inte om det bara är så att jag är stressad och borde slå det där ur hågen på en gång. Är det någon som har någon tanke? :)
Problemet är att jag är så tävlingssugen nu. Vi ska inte tävla på en månad, och tävlingsdjävulen i mig säger att jag ska träna på som fasen och helt enkelt bara testa. Det står inte och faller med de tre tävlingar som är kvar tills mars, och att få lite rutin på att köra balans i bana är också ett steg i utvecklingen.
Så säger tävlingsdjävulen till mig, men jag vet inte om det bara är så att jag är stressad och borde slå det där ur hågen på en gång. Är det någon som har någon tanke? :)
Vilken helg!
Efter torsdagens skola bestämde jag mig för att åka ut till klubben och köra på balansen på fullhöjd - bära eller brista! Passet innan med bockar hade vart katastrof då det blev skramligt, rangligt och rörde sig i sidled. Sigge vågade inte springa fullt och träffarna och springandet var bedrövliga. Så, fullhöjd - det kunde ju inte gå mer än åt helvete. Vilket var precis vad jag tyckte att det gjorde... Det var ett flygande utan dess like, och jag hade ungefär 25 % träff. Att gå från 95 cm till fullhöjd var alltså ingen bra idé. Hjärnkontoret spann på högtryck, vad skulle jag göra nu? Hur fasen skulle jag få till det här? Skulle jag försöka modifiera på BK så att jag kunde använda mina bockar? Inget av alternativen kändes bra, och jag bestämde mig för att helt enkelt rymma hem till föräldrarna. I deras trygga trädgård med min egen balans och bästa mamma som bollkastare! Planen var att komma över en meter under helgen och då få en mindre skillnad när jag sedan kom tillbaka till Linköping.
Jag skulle ändå åkt till Vartofta då det var tävling i Tidaholm, men åkte på torsdagskvällen istället för fredagseftermiddagen, vilket skulle ge mig minst två träningspass till!
Jag skulle ändå åkt till Vartofta då det var tävling i Tidaholm, men åkte på torsdagskvällen istället för fredagseftermiddagen, vilket skulle ge mig minst två träningspass till!
Fredagen började med 95 cm där vi avslutade sist, och han hoppade, hoppade och hoppade. Klumpen i min mage växte för varje hopp och jag började fundera på hur fasen 2 dåliga träningspass kunde förstöra så mkt?
Men sen vände det, och träffarna kom tillbaka. Med råge! Och de fortsatte. Jag var vågad och höjde, träffarna bestod. Jag höjde lite till, träffarna var fortfarande där. Höjde ÄNNU mer och på första repetitionen på 125 cm så satte han 100% varav majoriteten var djupa fina bakbensträffar och då rann tårarna!
Vi har alltså på en vecka gått från katastrofpass till 30 cm höjning och total eufori! Den där hunden är fenomenal!
Men sen vände det, och träffarna kom tillbaka. Med råge! Och de fortsatte. Jag var vågad och höjde, träffarna bestod. Jag höjde lite till, träffarna var fortfarande där. Höjde ÄNNU mer och på första repetitionen på 125 cm så satte han 100% varav majoriteten var djupa fina bakbensträffar och då rann tårarna!
Vi har alltså på en vecka gått från katastrofpass till 30 cm höjning och total eufori! Den där hunden är fenomenal!
Kolla bara på detta! Jag kan då inte sluta!
Och inte nog med denna fenomenala helg i runningsynpunkt - det var ju tävling också!
Lördagens hoppbana var lite klurig och jag lyckades diska båda hundarna, och i agiliyklassen så funkade ingenting och Rocky hade med sig 20 fel i mål :P
Söndagen däremot... Rocky vinner återigen hoppklassen (hur fasen går det till egentligen???!!!) och fick därmed sin sista pinne i klass ett och kan nu titulera sig som klass 2-hund på heltid!
Förut var planen att vänta med att klassa upp honom tills Sigge var klar, men varför egentligen? Han är 9,5 år och det är NU han går fint. Jag vågar inte vänta, för det kan jag ångra. Tyvärr så har vi tiden emot oss men vi ska njuta av den tiden vi har, och den tiden är nu! Så det börjar bli dags att lusläsa SBKtävling och hitta klass 2-tävlingar, något jag aldrig gjort förut! Fina fina gubbe <3
Lördagens hoppbana var lite klurig och jag lyckades diska båda hundarna, och i agiliyklassen så funkade ingenting och Rocky hade med sig 20 fel i mål :P
Söndagen däremot... Rocky vinner återigen hoppklassen (hur fasen går det till egentligen???!!!) och fick därmed sin sista pinne i klass ett och kan nu titulera sig som klass 2-hund på heltid!
Förut var planen att vänta med att klassa upp honom tills Sigge var klar, men varför egentligen? Han är 9,5 år och det är NU han går fint. Jag vågar inte vänta, för det kan jag ångra. Tyvärr så har vi tiden emot oss men vi ska njuta av den tiden vi har, och den tiden är nu! Så det börjar bli dags att lusläsa SBKtävling och hitta klass 2-tävlingar, något jag aldrig gjort förut! Fina fina gubbe <3
Man blir lätt sentimental med grabbar som dessa, mina fina följeslagare som berikar mitt liv i vått och torrt! De utvecklar mig som människa och gör min vardag så rolig, utmanande och spännande! Jag älskar verkligen dessa grabbar till månen och tillbaka! <3
Den långa tystnaden
Så var det höst, och återigen så vaknar lusten att blogga lite igen.
Somrarna går så fort, och det är så mkt att göra - det är liksom inte så att vi har legat på latsidan, men tiden och orken att blogga har inte infunnit sig.
Bättre sent än aldrig, och vi tar det helt enkelt härifrån.
Somrarna går så fort, och det är så mkt att göra - det är liksom inte så att vi har legat på latsidan, men tiden och orken att blogga har inte infunnit sig.
Bättre sent än aldrig, och vi tar det helt enkelt härifrån.
I helgen var jag och Line i Oskarshamn och tävlade. Morgonen blev lite hektisk av flera anledningar, och vi kom i rätt så tajt på banvandring med en Rocky som jag var rädd hade snedladdat i bilen.
Bilarna fick dessutom inte parkeras mer än för avlastning på klubbområdet och det kändes som en bit att gå, så ärligt talat var jag lite stressad när vi skulle värma.
Ovanpå det så hade Line start nr 24 och jag nr 26, så även filmandet av varandra skulle bli hektiskt. När Line sprang hörde jag den stackars inroparen leta efter mig, så jag fick lite dåligt samvete att jag inte sagt till henne att jag skulle filma och komma precis inpå min start (anmält mig till henne tidigare hade jag ju såklart gjort).
Detta låter ju som sämsta möjliga uppladdning, men i dagsläget är jag ju inte nervös med Rocky, utan vi gick in och körde. Och som vi körde! Inte på något vis vårt snyggaste lopp, ett missförstånd som resluterade i fulsnurrar och allt möjligt... MEN - Vi kom felfritt i mål, fick en tredjeplacering och tog den sista pinnen vi behövde i agilityklass, så nu får han starta klass 2 där om han vill. Duktiga duktiga gubbe <3
Bilarna fick dessutom inte parkeras mer än för avlastning på klubbområdet och det kändes som en bit att gå, så ärligt talat var jag lite stressad när vi skulle värma.
Ovanpå det så hade Line start nr 24 och jag nr 26, så även filmandet av varandra skulle bli hektiskt. När Line sprang hörde jag den stackars inroparen leta efter mig, så jag fick lite dåligt samvete att jag inte sagt till henne att jag skulle filma och komma precis inpå min start (anmält mig till henne tidigare hade jag ju såklart gjort).
Detta låter ju som sämsta möjliga uppladdning, men i dagsläget är jag ju inte nervös med Rocky, utan vi gick in och körde. Och som vi körde! Inte på något vis vårt snyggaste lopp, ett missförstånd som resluterade i fulsnurrar och allt möjligt... MEN - Vi kom felfritt i mål, fick en tredjeplacering och tog den sista pinnen vi behövde i agilityklass, så nu får han starta klass 2 där om han vill. Duktiga duktiga gubbe <3
Andra agilityloppet kan vi ju lämna därhän, och likaså hopploppet. Jag var inte tillräckligt vass och visade konstigt och diskade oss flera gånger om på varje bana :P
Sen var det så dags för Sigge. Han hade mest suttit i buren under dagen, och han blir ju som vi alla vet lite speedad när det är något på gång. Jag var nervös för jag tyckte hoppbanan var svår och även om det kanske låter som ett taffligt mål så var det att försöka få runt oss utan disk, men inte handlingsmässigt optimalt. Detta för att jag idag helt enkelt inte är fysiskt kapabel att få till det jag ville, och då får man se till sina begränsningar. Trodde nog inte riktigt att jag skulle få till det såpass ens, men jag taggade igång och var så upptaggad att jag var på gränsen till nervös när jag klev in. Loppet gick långt över förväntan och hade det inte varit för att jag trängde honom lite så att en bom föll så hade vi tagit oss runt felfritt och fått vår sista pinne i hoppklass.
Det känns så underbart att vi börjar teama ihop oss nu, och att jag blir så upptaggad av att köra med honom. Det är liksom inte så läskigt längre (förutom i Köping förra helgen sedan tävlingsuppehåll från juni) men vi kör ihop oss fort och han är häftig att springa med! När främmande människor efteråt kommer och säger samma sak - ja då värmer det verkligen i hjärtat! Fina, häftiga Sigge!
Att jag med Sigge låter som en hysterisk, förbannad och halvgalen vrålapa är nog bara att ta - det sättet passar mig och Sigge bra då han vrålar tillbaka på mig och vi verkar tagga varandra. Roligt har vi även om jag låter hysterisk :P
Sen var det så dags för Sigge. Han hade mest suttit i buren under dagen, och han blir ju som vi alla vet lite speedad när det är något på gång. Jag var nervös för jag tyckte hoppbanan var svår och även om det kanske låter som ett taffligt mål så var det att försöka få runt oss utan disk, men inte handlingsmässigt optimalt. Detta för att jag idag helt enkelt inte är fysiskt kapabel att få till det jag ville, och då får man se till sina begränsningar. Trodde nog inte riktigt att jag skulle få till det såpass ens, men jag taggade igång och var så upptaggad att jag var på gränsen till nervös när jag klev in. Loppet gick långt över förväntan och hade det inte varit för att jag trängde honom lite så att en bom föll så hade vi tagit oss runt felfritt och fått vår sista pinne i hoppklass.
Det känns så underbart att vi börjar teama ihop oss nu, och att jag blir så upptaggad av att köra med honom. Det är liksom inte så läskigt längre (förutom i Köping förra helgen sedan tävlingsuppehåll från juni) men vi kör ihop oss fort och han är häftig att springa med! När främmande människor efteråt kommer och säger samma sak - ja då värmer det verkligen i hjärtat! Fina, häftiga Sigge!
Att jag med Sigge låter som en hysterisk, förbannad och halvgalen vrålapa är nog bara att ta - det sättet passar mig och Sigge bra då han vrålar tillbaka på mig och vi verkar tagga varandra. Roligt har vi även om jag låter hysterisk :P
Till helgen är det dags igen. Tvådagars i Tidaholm med mamma och syster som support. Då startar Rocky sina sista två starter i agilityklass 1. Låter konstigt att säga så, men även om han inte får flytta upp än så måste jag begränsa starterna lite nu när jag har två hundar och studentekonomi. Sorgligt men sant. Vi ska ösa så tuvorna flyger och jag ska springa med det största leendet jag kan frambringa - för Rocky har klarat av klass ett och är redo för äventyr i klass 2! Än är det krut i gubben <3
Klassvinst och tre personliga vinster
Igår var det dags för tävling i Vänersborg. Lyckades fjäska med mig mammsen, och på plats var också Bea som fantastiskt sällskap!
Först ut var Ag1A för Rocky. Han kändes fin och taggad då vi vilat oss i form vilket verkar fungera bra för oss. Våra ickebefintliga kontaktfält visade sig på balansen så redan där var vi körda. Man ser på mig att jag tacklar av lite efter det, så nu har jag bestämt mig att med en egen balans i trädgården finns ingen anledning att inte träna in vettiga 2-2 denna sommar. Planen är ju ändå att fortsätta tävla honom så länge han orkar och då kan jag lika gärna göra något åt detta gräsliga utförande!
Längre fram på banan fick vi dessutom en rivning så när han flög av gungan lite tidigt valde jag att ta om och diska mig. Känslan var ändå god och jag var taggad för nästa lopp!
Näst på tur stod hoppklassen, där båda hundarna skulle köra. Tyckte den kändes helt ok på banvandringen, och det kändes skönt att Rocky var först ut så jag fick känna på banan med mina bekväma skor :)
Han gick fint, som vanligt lite vida svängar och på väg att bli missförstånd efter mitt oplanerade bakombyte i slutet, men han är schysst och räddade mig! Tyvärr hoppade han av lite tidigt till långhoppet som verkligen var långt igår, och han klev på sista sektionen och gick i mål på 5 fel och en 9: placering.
Sigge var näst på tur på samma bana. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur vi borde ladda, men idag tog vi en promenad, pratade ihop oss och nere vid startfållan satte vi oss och mös tätt tillsammans med honom i knät några hundar innan start. Han kändes med, och även om det på sina ställen blev lite hackigt gick vi imål med vårt första resultat! Fem fel pga rivet hopphinder och en kalastid som utan rivet hinder hade gett oss en andraplacering (ja, jag vet! Om inte om... Men för egots skull leker jag ändå med tanken!) Vi slutade med denna 5-felare på 8:e plats och jag var kalasnöjd! Detta var dagens första personliga seger - vi KAN faktiskt ta oss runt en bana hyfsat flytigt även på tävling!
Första svängen borde jag gjort annorlunda, men han räddar upp mig fint. Han köper de tre tunnlarna fint och han tar slalom korrekt på första försöket (Yes!). Han köper mitt mindre vackra byte efter slalom-tunnel (men river), och han köper även den lite svåra tunnelingången som sedan följer, som många hade problem med. Efter det lååånga långhoppet skjuter han iväg fint utåt och jag kan göra blindbytet som jag tänkte, även om det blev lite sent. Uppploppet tar han också fint, och vi var båda glada när vi gick imål!
Första svängen borde jag gjort annorlunda, men han räddar upp mig fint. Han köper de tre tunnlarna fint och han tar slalom korrekt på första försöket (Yes!). Han köper mitt mindre vackra byte efter slalom-tunnel (men river), och han köper även den lite svåra tunnelingången som sedan följer, som många hade problem med. Efter det lååånga långhoppet skjuter han iväg fint utåt och jag kan göra blindbytet som jag tänkte, även om det blev lite sent. Uppploppet tar han också fint, och vi var båda glada när vi gick imål!
Efter detta var det återigen Rocky och agilityklass. Han rev första hindret, och han hoppade kontaktfältet på A-hindret, men satte det på balansen. Som sagt - 2-2 som sommarprojekt för honom! Han rev ytterligare ett hinder på upploppet och då la jag antagligen av helt, så vi missade även sista hindret. Jag tog aldrig om det, för vad spelar det för roll med 15 fel i bagaget egentligen, och vi gick imål med en disk även här. Känslan var sådär, men det var ju fortfarande ett lopp kvar!
Nu var det dags för sista två hopploppen och den här gången var Sigge först ut. Finns inte så mkt mer att säga om det här loppet mer än - katastrof! Starten blev kaos och jag var så taskig och ställde till det för att vi inte alls fick till det som vi skulle, jag lyckades förvisso hjälpa honom in i slalom så han tog ingången han brukar ha svårt för korrekt, men sen gick han ur för att jag lämnade lite i sidled. Han som brukar kunna att jag springer 90 grader ut från slalom, men på tävling var det visst annorlunda. Kan ju bero på det i övrigt otajmade loppet så att han inte hade självförtroendet liksom, eller att JAG inte hade självförtroendet... Vi tragglade igenom slalomet flera gånger och fick till det först på fjärde försöket och då valde sprang jag ut, iom att vi tagit en halv dag på oss. Känslan var inte heller här på topp (som förra loppet med Rocky), jag var besviken på mig själv, och lite deppig. Igår ville jag gärna påstå att Sigge inte riktigt håller ihop de där timmarna på tävlingsplatsen men när jag tittar på filmen idag med pigga ögon så ser jag att det är JAG som inte håller ihop alls. Jag har ingen gnista och jag hjälper honom sjukt dåligt! Det är mkt lättare att skylla på att hunden är orutinerad när det egentligen är JAG som är orutinerad med den hunden!
Planen framöver är att träna det som för tillfället är svårast för oss - slalom måste kvalitetssäkras och vi måste köra svåra men snabba och flytiga saker som kommer i klass 1 så att jag får öva på att placera mig och veta hur jag ska handla honom!
Planen framöver är att träna det som för tillfället är svårast för oss - slalom måste kvalitetssäkras och vi måste köra svåra men snabba och flytiga saker som kommer i klass 1 så att jag får öva på att placera mig och veta hur jag ska handla honom!
Sist ut för dagen var då Rocky i hoppklassen, och vid det här laget var jag förbannad! Förbannad över att jag tabbat de sista två loppen och förbannad över att jag hade svårt att ladda om och vara på alerten efter två misslyckade lopp. Nu jäklar skulle jag visa för mig själv att jag kan det här! Rocky var lite ofokuserad och flamsig innan start. Jag försökte egga upp honom utan att snedtända och jag höll honom rätt hårt under hela loppet. Låter rätt hård på filmen men både jag och Rocky verkade behöva det. Och faktiskt, det gick väldigt bra! Vi gick i mål med noll fel och jag gick upp till mamma och Bea och frågade om jag vågade tro på att vi fick pinne på det loppet. För iom att vi inte är så snabba och det inte var ett så stort startfält så vågar jag liksom inte hoppas för mkt. Gick ner till prisutdelningen och tittade på resultatlistan och tappade hakan. Inga nollor?? Vad fasen? Jag var säker på att vi hade nollat och jag blev nedslagen och nervös. Det visade sig att jag tittat på fel lista, och när funktionären kom med den resultatlista jag skulle kolla på tappade jag hakan. Vi hade VUNNIT! Vunnit??!! Jag var i chock! För jag är ju väl medveten om att min hund är 9 år och inte så jäkla snabb, MEN tillräckligt snabb igår, och detta var något jag aldrig trodde jag och Rocky skulle få uppleva tillsammans. Fick en kram av en jättetrevlig tjej jag aldrig träffat förut som grattade mig och tyckte vi gjort ett fint och flytigt lopp, och det gjorde vi bannemej! När jag gick upp med rosetten och priset till mamma och Bea började jag gråta, och kunde inte sluta. Grät som en liten unge och var så glad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen! Fina fina Rocky! Vi har utvecklats tillsammans och nu har vi faktiskt en VINST på meritlistan! För mig är det stort! Av sammanlagt 34 startande ekipage i klassen var vi BÄST, och det är fortfarande svårt för mig att smälta! Det var dagens andra personliga vinst också - vilken egoboost!
Nu har vi en pinne kvar i vardera klassen, och om 1,5 veckor är det dags för kvällstävling i Tranås. Då jäklar! Då ska jag hålla ihop för Sigges skull, och ha en fantastiskt trevlig kväll! Det är roligt att tävla!
Inte att förglömma: dagens tredje personliga vinst - jag har dagen efter sex lopp inte öht ont i mina ben! Träningsvärk får väl erkännas - men benhinnorna och vaderna känns bra, och det är en sån vinst i sig att jag blir alldeles pirrig!
Inte att förglömma: dagens tredje personliga vinst - jag har dagen efter sex lopp inte öht ont i mina ben! Träningsvärk får väl erkännas - men benhinnorna och vaderna känns bra, och det är en sån vinst i sig att jag blir alldeles pirrig!
Sigge simmar!
Idag har vi vart på klubben på möte, och efter mötet körde vi en slalomkombination. Båda hundarna gick kalas! Jag har dock insett ett litet problem med en galen golden som trycker på så pinnarna i slalomet flyger - ska man ta det mer än en gång får man problem när det fattar pinnar :P
Efter träningen åkte vi och badade. Planen var att se om Sigge kunde simma utan att vara hysterisk, så det var leksaksförbud. Körde med enbart godis istället och mattehjärtat bultade så hårt! Sigge simmade, utan panik, utan plask och utan att se döende ut!
Han är fortfarande liiiite skeptisk men det här kommer bli jäkligt bra, det lovar jag er!
Han är fortfarande liiiite skeptisk men det här kommer bli jäkligt bra, det lovar jag er!
Linjetag och bad
Igår var det dags för jaktträning igen. Koncentrerade mig återigen på linjetag då det förra gången var ganska flygigt och ofokuserat, och Sigge sprang och letade tennisbollar i skogen och ratade dummiesarna. Därför fick tennisbollarna stanna hemma idag, och vi körde bara med dummies. Att få smälta detta en vecka var precis vad Sigge behövde, igår gick han rakt ut, rakt på och sen... Tja - avlämingarna måste vi hårdträna haha! Första gången var kaos, men några av de andra var rätt så fina, förutom att Sigge gärna tacklas när han kommer in, så om han kommer direkt in, då kommer han hela vägen in, och försöker liksom IN i mina knän.
Han var näst intill helt tyst idag, ett par muttranden när han skulle vara passiv bara, men då fck han inte köra (vilket redan var planen innan han började gnöla, men det visste ju inte han).
Efter träningen badade vi en sväng, och Sigge drog som en tok ner till vattnet och var vansinnig för att vi tog omvägen till bilen för att hämta flytvästen, så vattentoken börjar vakna.
När vi kom ner så kastade han sig gladeligen i och ville hämta ALLT åt ALLA andra, så det var liksom ingen som fick vara med. Han är fortfarande för hetsig så nästa gång vi åker är det leksaksförbud, då ska han simma lugnt och sansat så han får ordning på tekniken.
Iaf, för att låta stackars Rocky få vara lite i händelsernas centrum sa jag till Sigge på skarpen att han skulle lägga sig och leva lugnt - funkade dåligt, han rymde flera gånger för "jag ska bara..."
Iaf, för att låta stackars Rocky få vara lite i händelsernas centrum sa jag till Sigge på skarpen att han skulle lägga sig och leva lugnt - funkade dåligt, han rymde flera gånger för "jag ska bara..."
Då bestämde jag mig för att binda honom i ett träd - han har aldrig i hela sitt liv ryckt när han vet att han sitter fast. ...Men det får vi bakläxa på från och med nu. Han ryckte, och det med råge - PANG sa det och halsbandet gick av och än en gång var Sigge i vattnet och plaskade.
Eftersom jag inte har mer än ett halsband var till hundarna så blev det ilfart till djuraffären och köpa ett nytt till honom. Halsband är svårt så jag tog något jag tyckte var fint - men F tycker Sigge ser ut som en tik nu.
Allt klär en skönhet eller hur var det nu då?
Allt klär en skönhet eller hur var det nu då?
Lördagens tävling
Ett par dagar försent men är man en upptagen människa så blir det lätt lite förskjutning på saker :P
I lördags bar det av till Jönköping för dubblerad klass 1, och som vanligt (ja det börjar faktiskt bli en vana nu) var det jag och bästa Line som alldeles för tidigt begav oss iväg. Vi kom precis lagom 10 minuter innan första banvandring. Detta kanske låter i senaste laget men då ska man betänka att det var 3 banvandringar i large, vilket gav mig och Rocky precis lagom med tid att värma iaf.
För Rocky var alltså först ut. På en dyngsur bana, tidigt på morgonen... Jag "visste" redan när jag klev ur bilen att vi var körda - Rocky har inte på många år vågat springa på och lyfta på fötterna under såna omständigheter så min fråga var mest hur många bommar som skulle falla. Det är inte att vara pessimistisk, det är att känna sin hund - för som sagt, aldrig någonsin har det funkat under sådana väderförhållanden, varken på träning eller tävling.
Jag hade pratat om mig och Rocky med Ida några dagar tidigare, och vi kom fram till att det liksom är dags att låta Rocky gå - han närmar sig pensionsåldern så några prestationsmål bör jag kanske inte ha med honom. Sagt och gjort bestämde jag mig för att gå in och köra på gammelmans villkor och bara ha ROLIGT, oavsett resultatet.
Det var vida svängar pga vätan, men efter halva banan hade vi fortfarande ett felfritt lopp. När upploppet närmar sig... Fortfarande ett felfritt lopp med ALLA bommar kvar på sina platser. Jag minns att jag tänkte när vi sprang mot de tre sista hindren att "jaja, det gick hit men det är tre hinder kvar, ta inte ut något - han har vart felfri till sista hindret förut!" och när vi sprang imål så sprang jag och tittade på den sista bommen. Som låg kvar! Och vår första felfria hopprunda var ett faktum! Jag gav Rocky sin belöning och slängde mig om halsen på Line - SÅ jäkla lycklig!
Vadå tänker ni nu - tråkig hon är som inte ägnar sig mer åt sin hund... Och alla är vi olika. Rocky vill ha sin blöta illaluktande och för honom fantastiskt goda mat när han går i mål, men är det något han också vill så är det att äta ifred. Om jag går på honom och ska heja på när han äter så riskerar jag att få en hund i armen, vilket känns jäkligt onödigt, då är det bättre att kramas med Line!
Alla vida svängar och vårt lugnare lopp för att inte halka gav en 12:e placering men när startfältet var så stort så räckte det ändå till pinne, och även en rosett! Jag älskar rosetter och Rockys betyder liksom lite extra mycket - för det vill till om vi ska få någon :P
Alla vida svängar och vårt lugnare lopp för att inte halka gav en 12:e placering men när startfältet var så stort så räckte det ändå till pinne, och även en rosett! Jag älskar rosetter och Rockys betyder liksom lite extra mycket - för det vill till om vi ska få någon :P
Andra loppet med Rocky gick kalas, men det var sent på dagen och den tuffa pluggveckan gav sig till känna och med en matte som tappar luften och tror benen ska lägga av inne på banan - då blir det svårt! Fem fel pga missat A-hinder men i övrigt ett härligt och flytigt lopp, utan en enda riven bom! :D
Sigge körde två hopplopp. Anledningen till att inlägget om helgens tävlingar låtit vänta på sig kanske inte bara är för att jag haft en del annat att göra. Jag har nämligen vart väldigt kluven till mig och Sigge som tävlingsekipage. Prestationsångesten sprutar ur öronen på mig och de senaste dagarna har det vart ett krig med mig själv. Varför? Sigge är ju helt grön, så är jag inte lite taskig nu?
Jo, det är jag verkligen men det är inte alltid man rår för vad man känner. Vi hade många fina bitar i lördagens två lopp och han sköter sig väldigt väldigt fint för att vara så ovan vid tävlingar och att prestera under sådana förhållanden, men vi är inne i en svacka nu. Slalom funkar inte längre, och detta är jobbigt för mig. Slalomet som liksom vart vårt paradhinder, det där hindret som jag hela vägen kunnat slå mig på bröstet och säga - det här kan vi och det här har jag lärt in förbaskat bra! Men nu går det inte. Varken på träning eller på tävling. Vi missar, och sen blir det ofta rätt. I Värnamo visste jag att det var så det skulle bli, han hade precis lärt sig utan bågar. I Nacka satte han det förvisso i ena loppet men missade i andra, och båda loppen i Jönköping strulade. Första loppet ett omtag, och andra loppet ett omtag och sen gick han in fint, vi körde på och så gick han ur 10:e porten. Han som ALDRIG gått ur mitt i. Jag vet att man måste ha svackor och att det bara är att jobba igenom detta, men det är lite tufft, och därför har jag haft svårt att se på loppen med rätt ögon så att säga. Men om jag ska vara lite positiv och punkta upp de saker som verkligen satt fint så:
Jo, det är jag verkligen men det är inte alltid man rår för vad man känner. Vi hade många fina bitar i lördagens två lopp och han sköter sig väldigt väldigt fint för att vara så ovan vid tävlingar och att prestera under sådana förhållanden, men vi är inne i en svacka nu. Slalom funkar inte längre, och detta är jobbigt för mig. Slalomet som liksom vart vårt paradhinder, det där hindret som jag hela vägen kunnat slå mig på bröstet och säga - det här kan vi och det här har jag lärt in förbaskat bra! Men nu går det inte. Varken på träning eller på tävling. Vi missar, och sen blir det ofta rätt. I Värnamo visste jag att det var så det skulle bli, han hade precis lärt sig utan bågar. I Nacka satte han det förvisso i ena loppet men missade i andra, och båda loppen i Jönköping strulade. Första loppet ett omtag, och andra loppet ett omtag och sen gick han in fint, vi körde på och så gick han ur 10:e porten. Han som ALDRIG gått ur mitt i. Jag vet att man måste ha svackor och att det bara är att jobba igenom detta, men det är lite tufft, och därför har jag haft svårt att se på loppen med rätt ögon så att säga. Men om jag ska vara lite positiv och punkta upp de saker som verkligen satt fint så:
Lopp 1:
- Han sitter som vanligt som ett ljus i starten - laddad men ändå avslappnad!
- Han sitter som vanligt som ett ljus i starten - laddad men ändå avslappnad!
- Han tar däcket (som vi också har lite svårt för nu) och lyssnar bra och svänger upp fint efteråt
- Han gör en lite vidare sväng men svänger fint med bra bibehållen fart på hinder 2 efter däcket
- Han drar ifrån mig på "fram" så det börjar fås en förståelse för det nu
Lopp 2:
- Än en gång en bra start!
- Efter slalomet så har han ett jättefint driv och jag kan skicka honom långt till tunneln längst ner på kortsidan utan att tappa alltför mkt fart
- Det syns inte på filmen men svängen han gör på tredje hindret från mål var KALASfin!
- Även här börjar han dra ifrån mig på mitt framkommando - träna mer så kommer det bli kanon!
Som sagt så vet jag innert inne att jag inte ska hypa detta så! Vi ska starta en gång till innan jag börjar jobba på allvar, sen blir det träning och MYCKET mental träning för mig, så kommer vi tilbaka med bravur i höst - det är jag helt säker på! :)
Att dra lärdom av sina tävlingar
I lördags styrde jag och min partner in crime Line kosan till Nacka för agilitytävling med dubbla hoppklasser. Det här med att köra i Stockholm, även om vi bara åkte på E4 genom skiten var... hemskt! För en lantis som mig är Stockholm med alla filer, bilar och avfarter hemskt och utan Lines gps hade jag nog dött...
Väl där var det redan varmt, skönt och fantastiskt väder! Banan såg trevlig ut och tältet kunde smäckas upp precis vid kanten!
Hopp 1A var först ut och där hade jag bara anmält Sigge så vid banvandringen kunde jag koncentrera mig på bara hur jag och han skulle ta oss igenom banan på bästa sätt. Det kändes bra och jag var rätt så klar över min plan. Tabben var dock att Sigge inte riktigt var med på noterna, och inte hade hunnit tagga upp riktigt ordentligt. Första delen tog han fint, sen gjorde jag fel och han flöt iväg på egna äventyr. När jag fick tillbaka honom körde vi dock klart på ett trevligt sätt och jag var ändå nöjd i mål :)
Hopp 1B var Rocky först ut i, och jag trodde jag visste hur jag hade banvandrat och var överens med mitt eget huvud om vilken hund jag skulle göra vad i - men det var jag visst inte. Rocky skickade jag iväg på konstigheter flera gånger och vi kändes väldigt osynkade, eller ja, JAG var osynkad och flamsig.
Till Sigges lopp skulle jag skärpa mig och min oro var att han inte skulle hitta in i slalom, som han dels inte generaliserat ordentligt och dels hade många misslyckats med det i den vinkeln. Dock inte Sigge. Han sögs in i slalomet som han aldrig gjort annat, och jag sprang hurrandes efter! Sedan missade vi visst ett hinder och var diskade igen :P Jag tappade nog fokus lite och när jag skulle peta in honom i en tunnel blev det missförstånd. DÅ var dock Sigge taggad till tänderna, vilka han använde på mig när jag misskötte mig. Han bet mig helt enkelt i armen när jag inte betedde mig, och tävlingsSigge var på plats! Så som jag vill ha honom, men helst utan bitmärken i armen :P
Sist ut på dagen var Rockys agilitylopp. Det var skräp helt igenom och jag hade nog liksom lagt av lite. Jag upplevde att jag sprang ordentligt men när man tittar på filmen är jag pinsamt oengagerad och trött. Placerar mig inte som jag ska och var otajmad.
Detta var trots misstagen en väldigt lyckad helg med flera lärdomar:
- Ta ut Sigge i tid och låt honom ladda på andra ekipage - han behöver det!
- Banvandra noga för båda och öva på att ladda om - Rocky förtjänar det
- Spring engagerat eller låt bli helt - agility är allt eller inget!
- Köp en keps - det är lättare att springa engagerat utan sprängande huvudvärk
Något jag gjorde bra under dagen var iaf att jag exempelvis över lag inte höll på och peta med onödiga detaljer - när jag slängde iväg Sigge på fel linje finns det ingen anledning att avbryta det han tror är flow och ta om, det tjänar inget till utan bättre att springa på! Detsamma gäller Rocky, men det lyckades jag sämre med igår. Öva!
Filmerna är kanske inte mycket att hurra för, men OJ så lärorikt det är att filma! Det går liksom inte missa tabbar och dumheter, och jag känner att jag lär mig massor! Om två veckor är det dags för Jönköping och då ska jag ha revansch!
