Mål 2013
Detta är något som ploppar upp både här och var nu, och det är superspännande att läsa om alla mål som folk haft för året och tänker ha för kommande år.
Jag har också lite mål, men det är inga jag tänker säga högt (fegis jag vet :P) förutom två av dem:
-VÅGA! och
-Ha kul!
I dessa grundläggande mål så finns det en del önskedrömmar och många tankar och funderingar som jag tänker sätta i verket - men när det inte är genomtänkt finns ingen anledning att dela med mig av det, än iaf ;)
Sigge running contacts - dag 4
Trodde i min enfald att det hemliga rummet i källaren skulle kunna funka fint - det kan du glömma sa Sigge! Det var för trångt och hur jag än gjorde så ville inte grejerna ligga still. Sigge tyckte mest det var konstigt och tappade på bara ett par vändor en jäkla massa fart, och så vill jag INTE ha det! Det blir till att leta torra fläckar i Ryd (som ikväll ser ut mer eller mindre som ett träsk!) och hoppas på en vinter med lite snö :P
För den som är intresserad så kan jag slänga upp pass tre här iaf, det gick helt okej, och när han trampar rätt ser det riktigt bra ut :)
Här är han placerad precis bakom brädan, och då kommer han rätt på i princip varenda gång. Dock är han lite sned och skulle behöva en bredare egentligen. Den gången jag provade att sätta honom cirka en meter bort är den som går sämst, så det avståndet är inte bra. Måste hitta ett vettigt avstånd att skicka honom från, så tror jag vi kommer sätta de flesta repetitionerna.
Dagens visdomsord
Jag överdrev lite om gårdagens ridhusträning... Att jag och Rocky kom från olika planeter var inte en underdrift, men att jag ändå skulle vart nöjd med träningen kanske inte var hela sanningen. Visst, det rann av mig fort och vi avslutade bra så jag åkte hem med rätt känsla, men mitt under allt krångel så kokade jag lite.
Idag tog jag med mig hundarna för att mingla med barn på HU. Sigge fick också följa med men han fick mesta delen sitta i hagen och bara komma ut som klappobjekt då jag inte ville att barnen skulle exprimentera och "leka agility" med honom (vilket jag tror de flesta förstår).
Idag tog jag med mig hundarna för att mingla med barn på HU. Sigge fick också följa med men han fick mesta delen sitta i hagen och bara komma ut som klappobjekt då jag inte ville att barnen skulle exprimentera och "leka agility" med honom (vilket jag tror de flesta förstår).
Rocky vet jag vart jag har, och jag vet att han egentligen inte tar ngn notis om barnen utan kör sitt eget race, så där kan liksom inget förstöras.
Står och tittar på denne gubbe när han så snällt leker och skuttar runt med barnen, trixar för att få godis och charmar en av killarna totalt - då kom gårdagen som en blixt från klar himmel.
Varför i hela friden var jag så irriterad igår, och shit vilken underbar hund jag har som ändå vill vara med mig när jag blir sådär sur när det krånglar.
Min gamle gubbe han är alltid där, har liksom alltid varit där, och kommer vara vid min sida hur dum jag än är, så länge han lever!
Min gamle gubbe han är alltid där, har liksom alltid varit där, och kommer vara vid min sida hur dum jag än är, så länge han lever!
Läste världens bästa visdomsord och sitter här och fäller en sentimental tår såhär på nattkvisten när jag tänker på min fina Rocky som bara är där och liksom är helt jäkla bäst, även om allt inte alltid klaffar som jag vill...
"Oavsett prestation har du alltid din bästa vän vid din sida"
En gammal bild, men även gamla bilder är fina :)
Dagens viktiga lärdom
Söndagar innebär ridhusträning, och Sigge har nu verkligen fattat vad det är. Han satt lös och väntade medan vi banvandrade, och när jag sedan sa varsågod var det en viss mister som formligen exploderade i ett glädjerus tre varv i ridhuset. Han är ung än, men snart måste han nog få lite krav på sig att man jobbar med fokus och inte springer runt som en tok när man ser agilityhinder - annars kanske han blir en sån hund som tar en egen bana på tävling innan han har tid med mig :P
Träningen med båda hundarna kändes bra, förutom att Rocky och jag tydligen kom från olika planeter idag och hade väldigt svårt med kommunikationen. Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om idag öht.
Dagens inlägg handlar om den platta tunneln. Den har Sigge tyckt vart lite konstig, och även om han inte känts rädd så har han hellre valt att springa bredvid än genom, även om vi vart två som hjälpts åt och så att säga visat honom ljuset i tunneln.
Men idag visade han mig att jag bannemej inte har ngn anledning att stressa med honom alls! Får han bara ta saker i sin egen takt så blir det hur bra som helst! Och får han i det läget dessutom tonvis med beröm så blir han stolt som en tupp och allt går som en dans!
Men idag visade han mig att jag bannemej inte har ngn anledning att stressa med honom alls! Får han bara ta saker i sin egen takt så blir det hur bra som helst! Och får han i det läget dessutom tonvis med beröm så blir han stolt som en tupp och allt går som en dans!
Han stod idag och filosoferade vid den platta tunneln, jag stod och tittade på Charlie och kanonkulan som körde en kombination. Sigge är som vanligt lös, och när jag vänder mig mot hans håll är han inne med näsan i platta tunneln. Det luktade visst gott där, och helt plötsligt var han halvvägs igenom, och när han kom ut genom släpet helt på egen hand kom bollen flygande och matte exploderade sådär som hon gör när Sigge gjort ngt riktigt bra!
Därefter gick vi tillbaka till platta tunneln, Sigge frågade mig om han skulle få några direktiv men det fick han inte. Heller ingen hjälp utan total tystnad från matte så han fick behandla platten som han ville, och ett par sekunder senare var han än en gång ute på andra sidan, jättestolt!
Gjorde detta ytterligare två gånger och det var väl inga konstigheter sa Sigge. Inte för att han galopperar fullt ös än, men han tycker det är kul och bryr sig inte ett dugg om att det släpar på ryggen på honom. Innan har han inte riktigt förstått och även om mina hurrarop och lockanden vart i all välmening så tror jag såhär i efterhand att det stressat honom lite. Från att vara tveksam går han ju nu helt självständigt igenom, så något rätt måste det blivit idag.
Detta är något som jag tänker fortsätta ha i bakhuvudet i framtiden! Att alltid vara där och hjälpa till, heja på och hjälpa på traven kanske inte alltid är rätt - han är en modig hund och får han bara ta det i sin egen takt så gör han det, med glädje dessutom!
En helt vanlig fredagskväll, running dag 2 och ett rakt staket
I huset och kvarteret runt omkring hörs stoj och liv från festande studenter. Deras fredag spenderas med hög musik, alkohol och högljutt sjungande.
Själv har jag inte riktigt samma intresse och denna kväll vid 23.00 kunde man hitta mig ute på gården med min kontaktfältsbräda som sprayades röd :P Efter denna uppiffning så bar det vidare ner i källaren där Elin fick agera klickobjekt. Detta för att tänka mer på min timing utan att utsätta hundarna för den :)
Själv har jag inte riktigt samma intresse och denna kväll vid 23.00 kunde man hitta mig ute på gården med min kontaktfältsbräda som sprayades röd :P Efter denna uppiffning så bar det vidare ner i källaren där Elin fick agera klickobjekt. Detta för att tänka mer på min timing utan att utsätta hundarna för den :)
En mysig (men för vissa ovanlig) fredagskväll med andra ord :P
Sigges runningpass idag var väl ingen höjdare. Det är precis så svårt som alla säger. Han hoppar inte en enda gång, men han är storsprungen vilket innebär att jag verkligen måste tänka på vart jag sätter honom i förhållande till brädan för att galoppsprången ska komma på rätt ställe. Idag avslutade jag dock med ett hejdundrande fint språng vilket jag var glad över.
Men så funderade jag lite tillsammans med Ida, och vad ger det där sista hejdundrande språnget EGENTLIGEN? Vad har han lärt sig på det, när nästan hälften inte var okej, och framförallt - vad har hans kropp lärt sig?
Imorgon ska mer vikt läggas vid placeringen av hunden innan brädan för att öka chansen till att galoppsprånget hamnar på rätt ställe, och då öka chansen att både kroppen och knoppen förstår vad det är som förväntas av honom.
Dagens plus var iaf att han är lättbelönad och tycker det är tokkul att hitta på bus med matte, så han var ivrig och tjuvstartade flera gånger! Det gör att jag snart kommer våga ändra min placering och då kunna ställa mig på en mer fördelaktig plats för att se bättre, och med ett nu rött kontaktfält blir det ännu lättare :) Hurra!
Men så funderade jag lite tillsammans med Ida, och vad ger det där sista hejdundrande språnget EGENTLIGEN? Vad har han lärt sig på det, när nästan hälften inte var okej, och framförallt - vad har hans kropp lärt sig?
Imorgon ska mer vikt läggas vid placeringen av hunden innan brädan för att öka chansen till att galoppsprånget hamnar på rätt ställe, och då öka chansen att både kroppen och knoppen förstår vad det är som förväntas av honom.
Dagens plus var iaf att han är lättbelönad och tycker det är tokkul att hitta på bus med matte, så han var ivrig och tjuvstartade flera gånger! Det gör att jag snart kommer våga ändra min placering och då kunna ställa mig på en mer fördelaktig plats för att se bättre, och med ett nu rött kontaktfält blir det ännu lättare :) Hurra!
På eftermiddagen åkte jag och Ida till HU för att träna på vårt staket. Sigge kör inte längre på markbom utan hoppar faktiskt 5-10 cm. Den ni :P
Högre tycker jag inte han behöver hoppa med tanke på sin sladdriga kropp och att vi har ett tag kvar till röntgen!
Idag körde vi staketet med hunden på vår vänstra sida, och innan vi avslutade rätade vi faktiskt upp till ett riktigt staket för första gången, vilket båda hundarna klarade fint, bara mattarna höll koll på sina ben och händer :)
Dom är duktiga våra unghundar!
Givetvis tog vi saker i fel ordning och provade att hoppa genom däcket efter staketövningen. Hundarna var lite trötta men hoppade allt däcket med viss skepsis.
Detta ständiga grubblande och jakten på förbättring av mig som förare är ändå något jag finner mer och mer roligt och utvecklande. Jag börjar också bli bättre på att tänka längre än näsan räcker och analysera det jag gör och hur jag tänker. Sen är det fantastiskt roligt med träningskompisar som kommer med andra synvinklar och idéer. Det finns nästan alltid ngt som de tänkt på som jag missat. Man har så mkt att lära när man är grön, och det är fantastiskt roligt! Hellre det än att känna att jag inte kommer någonstans!
Tack allihopa!
Tack allihopa!
Sigge running contacts - dag 1
Detta kommer bli svårare än jag trodde! Särskilt att SE ordentligt! Man har inte mycket tid att spela på, trampade han ordentligt eller sträckte han ut för långt?
Något annat som var svårt var ju då för mig att hitta ett vettigt avstånd för att hjälpa honom att komma rätt i slutet på brädan. Detta får jag verkligen jobba på!
Jag vet att Sigge resonerar lite i banorna att en bräda på marken kan man lika gärna springa på som bredvid, så min taktik när jag började idag var att sätta honom rakt framför brädan, och själv stå rakt framför brädan i andra änden för att öka oddsen att han faktiskt sprang PÅ brädan. Detta visade sig vara rätt taktik, för den gången som jag ställde mig lite vid sidan så sprang han också bredvid :P
Jag klickade alla gånger utom den han sprang uppenbart bredvid, och tänker att det kanske inte var så fel ändå, även om repetitionerna inte var 100. Att förstå att det är PÅ brädan man ska springa för att få belöning kan vara ett bra första kriterie som sen utökas till att man också måste trampa ordentligt i slutet av brädan. jag missbedömde även sista språnget han gjorde, och såg när jag kom in att han tog ett jättesprång där, men han var lite trött, då vi precis innan hade rasat i skogen för att få ner honom till en behaglig aktivitetsnivå.
Jag klickade alla gånger utom den han sprang uppenbart bredvid, och tänker att det kanske inte var så fel ändå, även om repetitionerna inte var 100. Att förstå att det är PÅ brädan man ska springa för att få belöning kan vara ett bra första kriterie som sen utökas till att man också måste trampa ordentligt i slutet av brädan. jag missbedömde även sista språnget han gjorde, och såg när jag kom in att han tog ett jättesprång där, men han var lite trött, då vi precis innan hade rasat i skogen för att få ner honom till en behaglig aktivitetsnivå.
Jag är iaf nöjd med första passet och kom inte in gråtandes och kände att det kommer vara lönlöst utan ser fram emot att göra detta även imorgon :)
Något jag också måste tänka på är att inte vara blyg inför min egen kamera. Märkte när jag satt och klippte filmen att jag är mer dämpad, vilket inte gynnar någon. Alla filmer kommer antagligen inte läggas här, och vill jag inte att folk ska höra mig skrika och tjoa som jag brukar göra när jag tränar så är det ju bara att ta bort ljudet :D
Lätt som en plätt!
Detta är ju helt nytt för mig, och lite otäckt, så ge mig mer än gärna kommentarer och hjälp mig med vad jag kan/borde tänka på :)
Men iaf, känslan var bra, och repetitionerna helt ok! Imorgon kör vi igen :D
Sigge på stan - eller konsten att leva med en galen golden
De flesta som har träffat Sigge brukar tycka att han är en väldigt härlig hund, om än lite energisk. Han är alltid glad, och är mån om att sprida denna glädje vart han än kommer. Ibland blir det dock kanske lite väl mkt Sigge, och som matte har ju funderingarna kring vad folk tror om mig och min hund uppstått mer än en gång.
Jag får väl dock kanske skylla mig själv - Sigge har från start haft största möjliga frihet och får inom rimliga gränser uttrycka sina känslor som han vill. Jag vill trots allt ha en glad hund, som livsglädjen sprutar om.
Denna livsglädje, och fria uppfostran har gett mig en ganska kaxig hund som inte är ett dugg blyg utan bara dundrar på. Människor har mer än en gång fått 30 kg golden flygande upp i knät i soffan, eller en rumpa i ansiktet för att Sigge bara skulle vända sig tillrätta.
Igår fick veterinären en välkomnande nos i full fart upp i skrevet, det gjorde visst lite ont sa han.
För några veckor sedan försökte han hoppa upp på disken i djuraffären, och varenda ny människa som hälsar på honom får händer och byxor inkletade med Siggedregel.
Häromdagen fick han ta över en av Rocky gamla leksaker - en pipgris som var jättekul! Så kul att man bara var TVUNGEN att hoppa upp på soffbordet och triumfera.
Idag provade han täcke på hundparadiset. På vägen in till täckena stod det en en ganska stor mjukishund. "VA I HELA FRIDEN ÄR DET DÄÄÄÄR?" sa Sigge och smög hukandes fram - man vet ju faktiskt inte om besten kommer anfalla. Men ingen tvekan där inte, fram skulle han och när han sniffat till lite så insåg han att det bara var en mjukishund. Vad gör Sigge då? POTENTIELL LEKSAK säger Sigge, kastar sig över hunden och försöker göra en nacksving på den. Bra Sigge, bra! Hunden överlevde, men det här med att göra saker diskret är ju inte Sigges melodi så hela nacken på hunden var nerkletad med dregel som jag desperat försökte torka bort.
Sen skulle ju då täcket provas. Sigge förstår inte de här dumheterna med täcke och det blev till att börja med rodeo i affären. Bocksprång och försök att slita av sig täcket och DÖDA DET!
Fördelen med Sigge är dock att även om han får bralla och bete sig så vet han (oftast) när det är dags att lägga av. Jag förklarade för Sigge att täcke är bra, och nu ska du ha det här på dig - OK sa Sigge och så var det bra med det, struttade ut till föreståndaren i affären - och försökte hoppa upp på disken även här....
Även när vi tränar så märks det att jag har en galen golden. "Tjohoooooo!" skriker Sigge. "Jag var duktig nu!" och tar ett ärevarv med leksaken eller hoppar och pussar en i öronen (eller nockar hakan på en). Vissa människor hade nog blivit galna, men så länge han är kontrollerbar så får han hållas. Han gör mig alltid på bra humör när vi tränar och vad är nyttan med att vara en galen golden om man inte får visa det? :)
Denna bild speglar Sigges personlighet till fullo!
Vaccinering, gigantiska hundar och testikelkläm
Eftersom Sigges matte trodde att ettårsvaccineringen skulle ske ett år efter förra sprutan så blev det lite förskjutet, men som tur är så har uppfödare Karin ordning på grejerna och påminde, så idag blev det gjort.
Orolig och nervös får jag medge att jag var, även om förra gången gick bra, för inte vågar man väl vara säker? Jag åkte som förra gången till Er veterinär i Johannelund, för han vet ju hur hispig jag blev efter 12-veckorsincidenten och lovade att jag kunde få stanna en stund tills faran var över. Sagt och gjort, planen var att vi skulle övervaka Sigge i en halvtimme, och två timmar senare åkte jag därifrån. Det var absolut ingen fara med Sigge, men det fanns mkt att prata om och tiden rann iväg :P
Båda hundarna vägdes, med blandade känslor. Rocky har gått ner och väger nu ungefär 31 kg (hurra!) och Sigge vägde idag 31,7 kg (vad i hela friden??!!!). Här trodde jag att jag köpte mig en nätt jaktgolden, och fick en dunderklump på halsen. Vad hände där Karin? ;)
Även Sigges testiklar kändes igenom och veterinären tyckte att de kändes normala. Den testikel där ingen bitestikel känns har antagligen bara inte mognat än. Han trodde inte att den hade roterat 180 grader, vilket jag var rädd för, så det var ju skönt att höra.
Sigge delar inte uppfattningen som många andra hundar har om att veterinären är en ond varelse som man helst inte vill åka till. Han dundrar in med en flin på läpparna och vet att om man flyger på och pussar på veterinären så får man godis i massor. Sen tar det en liten stund och veterinären slänger ut en hög med godis på golvet så man kan leka dammsugare, livet blir ju knappast bättre! Att man får en spruta i nacken under tiden som man dammsuger märker man ju inte ens, så åka till veterinären skulle Sigge kunna göra vareviga dag :P
Rocky var måttligt imponerad och satt mest hos mig och undrade när dom där puckona skulle sluta leka på golvet så vi kunde åka hem, för Rocky lurar man minsann inte! Jag vet nog vad det här är för ställe, sa han! Inte ens godis blidkade honom fullt ut, men jaja, att sitta här en stund kanske inte var så hemskt ändå.
Har även inhandlat en bräda idag, 30 cm bred och 2,5 meter lång. Spännande att se hur vi kommer klara upp detta.... Fortsättning följer...
The Science of Dogs
Började följa en blogg häromdagen och där hittade jag idag denna fantastiska bild som i helhet förklarar våra komplexa hundars beteende! Tack Anna!
Fenomenet rent hem
Det kan väl ändå inte existera i en hundmänniskas värld? Snälla säg att det inte gör det så jag slipper att känna mig dålig. För är det något jag inte klarar så är det att hålla hemmet i acceptabelt skick.
Detta var svårt redan när jag bara hade Rocky, eftersom han efter kastreringen bestämt sig för att fälla drivor året runt, dagligen.
Detta var svårt redan när jag bara hade Rocky, eftersom han efter kastreringen bestämt sig för att fälla drivor året runt, dagligen.
Sen kom Sigge.... Sigge kanske inte fäller så mkt, men han har en annan mindre smickrande egenskap som verkligen visar sig i lägenheten. Han dreglar... Och han dreglar liksom inte lite, utan detta är också året runt, i drivor, dagligen....
När man tar en städrunda här och börjar leta dregel tar det liksom aldrig riktigt slut. Det är fläckar på golvet, det är fläckar på möbler, det är fläckar i böcker (!!!) det är fläckar på väggar. Jag har faktiskt inte inspekterat taken än, men jag ger mig 17 på att jag kan hitta fläckar där också!
Ovanpå detta så har Rocky en vansinnig fotsvett. Det kan vara torrt ute, torrt inne, rent ute, rent inne, men ändå så får jag fotavtryck i hela lägenheten. Tog ett tag innan jag kom på hur det fungerade, innan jag insåg att det är Rocky som svettas.
Adderar man till detta två galna hundar som minst en gång varje kissrunda/promenad ska hoppa i vattenpölar och rulla sig både på gräs och grus, då kanske ni kan få en bild av hur vår kära lägenhet ser ut.
Jag tappar hakan varje gång hundfolk säger att dom måste städa ofta, vilket för dem är var terdje dag. Om jag inte dammsuger och torkar av det värsta varje dag så simmar vi snart i hår och dregel, och när tenta-p närmar sig så åker dammsugaren fram mer sällan och kaoset är ett faktum.
Bor man då i en skokartong på 44 kvadrat med sambo och två hundar, mamma mia! Det finns en anledning till att panikstädning alltid sker innan vi ska få besök, och att när förfallet väl börjat gärna går alltför mkt utför - det blir liksom en nästintill heroisk insats att lyckas få ordning igen.
Nu har denna heroiska insats gjorts av mig denna förmiddag, och direkt efter avklarat uppdrag sätter sig Rocky och kliar sig, och lämnar en hög med hår på golvet. Sigge är inte sen att följa efter, hämtar sin pipgris och kastar denna runt i lägenheten - med en kaskad av dregel som flyger i anslutning. Typiskt...
Dagens ridhusträning
"Ska vi åka och träna?"
Rocky vet precis vad det handlar om, men Sigge har inte riktigt förstått än - förrän träningsväskan kommer fram! Han ljudar inget, men river i princip lägenheten! DET ÄR SÅÅÅÅÅÅÅ KUUUUUUUUL tänker Sigge och skuttar runt på två ben ända ner till bilen.
Kör fortfarande ganska försiktigt med Sigge, och idag var målet att bara ha roligt, bygga mer självförtroende och öka hindersuget. Sigge har liksom inte riktigt förstått det där med att hinder är det roligaste i världen än, utan springer lika gärna vid sidan av. Idag tyckte jag dock att jag märkte en liten förändring jämfört med för två veckor sedan, då han idag med sprudlande glädje smet ifrån mig när vi skulle börja och tog både tunnlar och hinder i flygande fläng!
Ida hade vart snäll och ritat övningar till dagen, och detta var den första som jag och Sigge gav oss på. Jag tar inte så många hinder i stöten och valde idag att mjukstarta med en liten egen bana, där vi tog hinder 4-6-7-8-9. Han börjar söka hinder fint nu, och tunnelsuget är det verkligen inget fel på! Han hade lite svårt att styra upp sig från tunnel 7 men kuuuuuul hade han!
Även Rocky fick ju köra, men där körde vi banan som den var. Svårigheten för oss var att få till hinder 5-6-7 bra, då missförstånd gjorde att han både tog hinder 5 två gånger och sedan gick in i fel tunnelingång. För en gångs skull kom jag på ett smidigt sätt att lösa det på, helt på egen hand, vilket jag annars har så jäkla svårt med. Det vi gjorde var att jag tidigt tryckte ut honom mot hinder tre, och gjorde ett blindbyte vid hinder 4 så att Rocky och tunnelen var på min högra sida. Väl ute ur tunneln skickade jag honom mot hinder 5 och gjorde där ytterligare att framförbyte så jag hamnade på utsidan om hindren och då sprang han inte in i fel tunnelingång en enda gång. Övningen kändes bra, och Rocky var i fin form idag! Superkul!
Även Rocky fick ju köra, men där körde vi banan som den var. Svårigheten för oss var att få till hinder 5-6-7 bra, då missförstånd gjorde att han både tog hinder 5 två gånger och sedan gick in i fel tunnelingång. För en gångs skull kom jag på ett smidigt sätt att lösa det på, helt på egen hand, vilket jag annars har så jäkla svårt med. Det vi gjorde var att jag tidigt tryckte ut honom mot hinder tre, och gjorde ett blindbyte vid hinder 4 så att Rocky och tunnelen var på min högra sida. Väl ute ur tunneln skickade jag honom mot hinder 5 och gjorde där ytterligare att framförbyte så jag hamnade på utsidan om hindren och då sprang han inte in i fel tunnelingång en enda gång. Övningen kändes bra, och Rocky var i fin form idag! Superkul!
Andra övningen valde jag och Sigge att köra hinder 3-6-7-8-9, och detta gick riktigt bra. Det han tyckte var svårast var att ta en bra sväng från hinder 8-9 och i det läget måste jag tänka på hur jag placerar mig och visar, för han har inte greppat det tillräckligt för att klara det så självständigt som jag skulle önska. Ni kanske tycker att jag tar för lite hinder/tränar för kort med Sigge, men hellre korta, effektiva och givande pass än att jag tröttar ut honom för mkt. Jag har ju fegat så länge att jag får mjukstarta nu.
Rocky och jag fick inte till början på kombinationen alls, men Hedvig klev in och hjälpte mig vilket gjorde underverk! Jag hade svårt att på avstånd trycka in honom i tunneln och möta upp vid hinder 3 på ett bra sätt. Lösningen var att stå mellan hinder 2-3, trycka in honom i tunneln, och sedan ta emot honom över hinder 3. Detta köpte han varenda gång och så fort jag fångat upp honom på linjen kunde jag göra ett framförbyte och lotsa vidare honom till hinder 4. Även denna kombination kändes super och jag vågade mig flertalet gånger på att blindbyta mellan hinder 5-6 vilket jag aldrig brukar göra. Men som Stina lyckades banka in i min skalle - visa rätt så kan du lita på att Rocky gör som du vill! Det slår ju liksom inte fel! Han är grym min gammelgubbe bara jag vågar och satsar! Jag känner att nollorna på ÖM hägrar ;)
Rocky och jag fick inte till början på kombinationen alls, men Hedvig klev in och hjälpte mig vilket gjorde underverk! Jag hade svårt att på avstånd trycka in honom i tunneln och möta upp vid hinder 3 på ett bra sätt. Lösningen var att stå mellan hinder 2-3, trycka in honom i tunneln, och sedan ta emot honom över hinder 3. Detta köpte han varenda gång och så fort jag fångat upp honom på linjen kunde jag göra ett framförbyte och lotsa vidare honom till hinder 4. Även denna kombination kändes super och jag vågade mig flertalet gånger på att blindbyta mellan hinder 5-6 vilket jag aldrig brukar göra. Men som Stina lyckades banka in i min skalle - visa rätt så kan du lita på att Rocky gör som du vill! Det slår ju liksom inte fel! Han är grym min gammelgubbe bara jag vågar och satsar! Jag känner att nollorna på ÖM hägrar ;)
Att testa gränser
Något som jag tycker är kul att testa Sigge när jag får chansen. Givetvis gör jag bara detta när jag är relativt säker på att han kommer lyckas, annars blir det för orättvist!
Idag när vi var ute fick han korn på en katt som satt vid ett träd och misstänksamt spanade in oss. Han hade ett öga på katten hela tiden även om han försökte låtsas att han gjorde matte till viljes när hon sa att vi inte skulle bry oss om den. Han kändes ändå såpass lyhörd att jag ville testa och se hur han gjorde när han blev lös - för lös är en helt annan femma! Detta vet Rocky, men Sigge har inte kommit på det än. Han lever fortfarande i världen där man fortfarande gör som matte säger, oavsett om kopplet är på eller inte :P Skulle han göra det även idag?
Släppte honom lös, och han ställde sig och stirrade på katten. Helt lugn, utan att skälla på honom sa jag att vi skulle gå åt det andra hållet. Motvilligt följde han med, och sen började han galoppera och bara råååååkade vända i en loop åt det hållet katten satt. Jag höjde fortfarande inte rösten utan sa lugnt och stilla "ah-ah" som är hans "sluta med det du håller på med och kom häråt istället"
Han fortsatte att galoppera men loopen vändes åt mitt håll och han kollade inte åt katten igen.
Det trodde ni va, att det var nu historien skulle komma när Sigge stack efter sin första katt. Det gjorde det inte, och det trodde jag aldrig när jag släppte honom heller. Men säker kan man aldrig vara, för han är trots allt en hund. Dock en väldigt lydig (ja han försöker nästintill hela tiden) hund som inte har förstått glädjen i att jaga katt! Går man till matte har man visst vart superduktig och får både bacondeo, annat godis och kamp. Kan det bli bättre? Nä, inte ens katt kan nog slå detta (hoppas vi :P)
Fina fina knasvovve <3
Det hemliga rummet
Tankarna snurrar kring det här med running contacts. Vad har jag gett mig in på (säger jag som inte ens skaffat en bräda än). Funderade på vart man som student i liten lägenhet förvarar en 4 meter lång bräda, och kom på den briljanta idén att utforska källaren. Där har jag inte varit alltför ofta och blev mäkta förvånad när jag där hittade ett helt tomt rum på 13*4 meter :O
DÄR kan jag ju faktiskt vara och träna! Om det inte vore för den lilla detaljen att det är betongolv. Det vågar jag inte ha lilleman springandes i full fart på, för han kommer slå sönder såväl ben som klor.
Tänker att det kan funka med en matta före och en matta efter, som ligger på typ halkskydd. Grejen är att såpass långa mattor (tänker 2 st på 4 meter vardera) blir för dyrt för en fattig student som försöker leva på existensminimum. Så bara jag hittar den perfekta brädan så börjar jakten på bra mattor! Tänker att man kanske kan hitta ngt på loppis?
Hundarna har förresten fått nya blinkande halsband, som jag är VÄLDIGT nöjd med! Sigge ser ut som ett galet lågt gående ufo när han dundrar på i skogen när det är mörkt :P
Har funderat på dem länge och när så tipset även kom från en blogg som jag läser - Sandras, så kunde jag inte motstå längre. Och de var ju precis så bra som jag trodde, och som hon sa att de var så jag är helnöjd!
Rockys ser inte ut att lysa lika bra, men han poserar ju så dåligt och då blev det sämre!
Sigge - den äckliga unghunden
Så har den dagen kommit då jag på hetid tänker stämpla Sigge som slyngel och unghund. Valp och Sigge har inte längre några likhetstecken för nu är han en hormonstinn tonåring med bomull i öronen.
Åkte på kvällen ut till HU för att träna med Ida och Charlie.
Sigge var först ut, och jag och Ida hade staket på dagens schema. Lätt som en plätt sa både Sigge och Pesto, tills vi insåg att vi körde staketet från samma håll som förra gången. När man vände på steken var det bannemej inte lika lätt, så där lärde vi oss en läxa :P
Sigge var en fröjd att köra med! Fullt fokus, fantastiskt driv, en stadga i starten som jag börjar bli mäkta stolt över och en påssivitet som inte lämnar något ytterligare att önska!
Sigge var först ut, och jag och Ida hade staket på dagens schema. Lätt som en plätt sa både Sigge och Pesto, tills vi insåg att vi körde staketet från samma håll som förra gången. När man vände på steken var det bannemej inte lika lätt, så där lärde vi oss en läxa :P
Sigge var en fröjd att köra med! Fullt fokus, fantastiskt driv, en stadga i starten som jag börjar bli mäkta stolt över och en påssivitet som inte lämnar något ytterligare att önska!
Sen tog jag in gammelgubben. Orkar inte ha med honom när jag tränar med Sigge för han sitter och bokstavligen vrålar för full hals och det tar för hårt på min koncentration och mitt humör. Inne på HU passar det sig inte så bra att köra agility med en largehund kanske, men han fick ta ett par kontaktfält och bara mysa lite. Sen körde vi tricks inför freestyleprogrammet. I början skällde han mest ut mig, men när jag då bytte hund så fort han ljudade så insåg han att man måste vara tyst för att inte lillskit skulle få all uppmärksamhet!
Sen kom då dagens lilla fadäs....
Jag gillar att ha hundarna lösa när jag tränar dem, alltså även den som är passiv vid sidan av. Sigge var trött, och jag misstänker att han var lite sur för att jag körde aaaalldeles för länge med Rocky. Så på ett ögonblick så går han på egna äventyr, och jag ser i ögonvrån hur han hittar Idas jacka som hänger på en stol. Innan jag hinner blinka så gör hund#@!§¤+ det som han absolut INTE ska göra - han ställer sig och skvätter på jackan!
Nog för att jag inte är så snabb, men då gick det undan minsann! Jag hann fram innan han ansåg sig vara klar, puttade undan honom så han kom av sig och förklarade dovt och morrande att det där INTE var ett uppskattat beteende! Han blev alldeles paff, skämdes, och förstod inte alls varför matte var så upprörd! Klart man måste skvätta in sitt revir!
Jag gillar att ha hundarna lösa när jag tränar dem, alltså även den som är passiv vid sidan av. Sigge var trött, och jag misstänker att han var lite sur för att jag körde aaaalldeles för länge med Rocky. Så på ett ögonblick så går han på egna äventyr, och jag ser i ögonvrån hur han hittar Idas jacka som hänger på en stol. Innan jag hinner blinka så gör hund#@!§¤+ det som han absolut INTE ska göra - han ställer sig och skvätter på jackan!
Nog för att jag inte är så snabb, men då gick det undan minsann! Jag hann fram innan han ansåg sig vara klar, puttade undan honom så han kom av sig och förklarade dovt och morrande att det där INTE var ett uppskattat beteende! Han blev alldeles paff, skämdes, och förstod inte alls varför matte var så upprörd! Klart man måste skvätta in sitt revir!
Charlie och Ida var då på övervåningen och det var bara att skämmas och gå upp och bekänna styggelsen! Hundarna fick ligga kvar nere, och med tanke på mattes sinnestämning var det ingen som kom smygande upp efter mig förrän jag ropade på dem. Duktigt!
Så, Sigge är nu officiellt en äcklig tonåring och jag tror minsann det är dags att börja hålla ett finger i ögat på honom, då jag märker lite allmäna trotsigheter och fasoner som vi måste komma överens om att vi inte ska ägna oss åt :P
Visst, jag saknar inte Rockys unghundstid ett dugg, men nog är det lite spännande ändå, för det är ju nu som egenheter och personlighet kommer fram, och kanske är nu dagen här som jag har väntat på - dagen när jag måste bekänna färg för att Sigge ska tycka jag är värdig att lyssna på.
To be continued....
Stressmage?
Så var jag än en gång i desperat behov av tips och råd. Jag är inte nöjd med hur Sigges mage fungerar, men återigen så har jag inte haft någon valp/unghund förut så var gränsen går för vad som är normalt kan jag inte avgöra.
Sigges mage är lugn, snäll och fin - förutsatt att vi inte gör någonting. Ska vi åka och träna och han vet vad som är på gång, då måste man tömma systemet. Första bajspausen är okej, men sedan släpper han ju ut resten 10 minuter senare och det är inte alls bra konsistens på.
Samma om vi ska gå långpromenad. Han går lugnt och stilla, och första bajspausen är bra. Han hetsar upp sig när han springer lös, och gång nummer två (och ibland blir det en gång nummer tre) är inte alls bra, utan det är taskig konsistens på.
Sen är det inte så att han inte kan hålla sig, eller verkar särskilt besvärad av detta problem. Han kan, som nu, varit ganska lös i magen på promenaden, och sen ligga inne och sova, leka, äta etc utan att säga ett knyst om att han behöver ut. Och det är inte ens varje gång han bajsar när vi är ute, så det känns ju inte som att tarmen är alldeles i olag heller. Bajset kan också vara bra nästa gång vi är ute, så kvalitén på det som ska plockas upp är minst sagt varierande...
Pälsen är fin, klorna är bra och han är fin i hull, så frågan är vad jag ska göra?
Är det sån han är? Brukar unghundar vara sådana? Är det fodret som inte passar?
Ska jag krångla med foderbyte, och isf till vad? Ett annat vanligt foder, eller gå över på foder för känsliga magar på en gång?
Ska jag vänta och se hur han blir nu när han går över på vuxenvarianten av det fodret han äter nu vid 14-15 månader?
Ska jag krångla med foderbyte, och isf till vad? Ett annat vanligt foder, eller gå över på foder för känsliga magar på en gång?
Ska jag vänta och se hur han blir nu när han går över på vuxenvarianten av det fodret han äter nu vid 14-15 månader?
Behöver jag vara orolig öht, eller är det bara såhär det är att ha unghund?
En jäkla massa skitproblem (höhö)?
En jäkla massa skitproblem (höhö)?
Det här med agility....
Det här med agility när man har en unghund är ju väldigt svårt!
Med Rocky så tänkte jag inte så mkt, bara gjorde, och det gick väl hyfsat iofs... Dock är det ju dags att utvärdera sig själv och faktiskt lägga lite tanke bakom allt nu, om det ska kunna bli bättre.
Med Rocky så tänkte jag inte så mkt, bara gjorde, och det gick väl hyfsat iofs... Dock är det ju dags att utvärdera sig själv och faktiskt lägga lite tanke bakom allt nu, om det ska kunna bli bättre.
Mitt första huvudbry är det här med slalom. Rocky lärde sig slalom med godislockande. Visst, det funkade väl okej, men han har alltid tyckt att slalom var svårt och det är först på äldre dar jag lyckats få upp någon vidare fart på honom.
Så kom Sigge, och vi gick en foundationkurs för Åsa. Jag fastnade verkligen för den metoden hon och hennes vänner använt på sina hundar. Där kör dom både med bågar och kanal, och hunden har lätt att tidigt träna svårare ingångar och framförallt få väldigt bra fart! Det enda som var mitt bekymmer från början är ifall Sigge är för våldsam och forcerar pinnarna istället för att böja kroppen när kanalen blir smalare. Det vet jag ju dock inte förrän jag provat, och jag är fortfarande sugen. Men så börjar det bli vinter nu... Då går det ju inte!
Funderar på om det egentligen spelar ngn roll, för jag har faktiskt inget stort behov av en debut precis vid 18 månader, och då kan vi lära in slalom när tjälen släppt!
Nästa fundering är förstås om jag måste köpa slalombågar, eller som såna där hålband som jag läst om på nätet kanske kan fungera? Vad tror ni?
Funderar på om det egentligen spelar ngn roll, för jag har faktiskt inget stort behov av en debut precis vid 18 månader, och då kan vi lära in slalom när tjälen släppt!
Nästa fundering är förstås om jag måste köpa slalombågar, eller som såna där hålband som jag läst om på nätet kanske kan fungera? Vad tror ni?
Nästa bekymmer är det där med kontaktfält. Rocky har ju inte ens något befäst kontaktfältsbeteende utan jag springer ju med, bromsar honom och typ visar ner honom med handen och hoppas på det bästa...
Jag vill ju faktiskt avancera lite nu, och inte bara springa lite i klass 1 för att det är roligt. Men då kommer den där lilla detaljen att jag inte köpte en border, och dessutom envisas med att ha en hane... Han blir tyngre, långsammare och vi kommer behöva jobba mkt på tidsbesparande knep om vi ska ha någon chans med duktiga borderekipage! Att ha 2-på-2-av kanske då inte är optimalt för att det tar mycket tid.
Vad är det då som gäller - jo dessa jäkla running contacts...
Det är ju bara att vackert erkänna att jag har väldigt lite erfarenhet, är det särskilt smart att då börja fundera på en så svår och tidskrävande metod, som många säger sig gett upp för att det är svårt att få till?
Vad är det då som gäller - jo dessa jäkla running contacts...
Det är ju bara att vackert erkänna att jag har väldigt lite erfarenhet, är det särskilt smart att då börja fundera på en så svår och tidskrävande metod, som många säger sig gett upp för att det är svårt att få till?
Ska jag låta en sån trivial sak som att jag är ganska grön inom hundträning begränsa mig? Någon gång måste man ju ändå lära sig liksom?
Är det värt slitet, eller kan jag klara mig ändå med 2-2 om jag sköter mina kort bra på resten av banan? Och man kan ju faktiskt släppa tidigt.
En stor fördel som finns med bra runnings är ju att det lär slita mkt mindre på kroppen att slippa bromsa upp sig så på balanshindren, men om jag inte får till det så ja....
En stor fördel som finns med bra runnings är ju att det lär slita mkt mindre på kroppen att slippa bromsa upp sig så på balanshindren, men om jag inte får till det så ja....
Det här med hundträning är svårt (det uttalandet har typ blivit mitt signum...) och hur 17 ska man tänka? Någon som har lite råd och tips att ge?
Sigge fyller stor kille
För ett år sedan vid den här tiden gick jag förväntansfullt och väntade på samtal eller sms från min kära uppfödare. Hon hade lovat att höra av sig så fort något hände, och vi hade pratat dagen innan om att det verkade vara väldigt väldigt nära.
Jag hade länge pratat och tänkt högt om att det var dags att skaffa hund nummer två, för jag ville gärna ha en innan Rocky blev för gammal - han måste ju ha ork med en liten skit, och förmågan att hjälpa till med uppfostran.
Men vad skulle man ha för ras? Något som gick att köra agility med, som gillade att jobba, men som inte var arbetsnarkoman. En härlig familjemedlem och en kompis för livet.
Gick en kurs för Åsa och Bea, funderade högt inför dom, och sen kom dom på det! Karin och Mickis skulle ju ha valpar efter Maja! Kunde inte det vara något?
En golden hade tankarna aldrig fastnat på öht, och man ser ju inte alltid skogen för alla träd. Maja hade jag ju gått kurser tillsammans med och alltid tittat lite extra på eftersom hon hade sån härlig attityd och utstrålning! Sen var hon ju också av jaktmodellen också, vilket gynnar mig som vill ha hane och promt ska köra agility!
Gick en kurs för Åsa och Bea, funderade högt inför dom, och sen kom dom på det! Karin och Mickis skulle ju ha valpar efter Maja! Kunde inte det vara något?
En golden hade tankarna aldrig fastnat på öht, och man ser ju inte alltid skogen för alla träd. Maja hade jag ju gått kurser tillsammans med och alltid tittat lite extra på eftersom hon hade sån härlig attityd och utstrålning! Sen var hon ju också av jaktmodellen också, vilket gynnar mig som vill ha hane och promt ska köra agility!
Tankarna gick och det nervösa samtalet när jag skulle överlägga med min far kom. Han är jägare, och jag är hela min uppväxt uppfostrad med att jakthundar ska vara hos jägare - punkt! Är det då så smart att skaffa en jakthund? Ville jag jaga ngt?
Pappa var positiv och fördelarna med att ha en jägare i familjen framträdde mer och mer - Sigge (som jag redan bestämt att han skulle heta) kunde få jaga riktigt vilt utan att jag behövde hålla i bössan! Super!
Så kom dom där funderingarna på hur fasen jag skulle finansiera den här galenskapen... Visst, som student har man råd att hålla två hundar, men inköpet fick mig att gå på knäna. Många funderingar, samtal med uppfödaren, samtal med Fredrik, samtal med föräldrarna. Ångest, velande och snurrande tankar.
Hur skulle jag klara av skolan? En valp kan man ju inte lämna hursomhelst! Diskuterade med både kommande examinatorer och klasskamrater, mer ångest. Klarar jag verkligen detta eller kommer jag få en förstörd hund för att jag kastar mig in i något?
Hur skulle jag klara av skolan? En valp kan man ju inte lämna hursomhelst! Diskuterade med både kommande examinatorer och klasskamrater, mer ångest. Klarar jag verkligen detta eller kommer jag få en förstörd hund för att jag kastar mig in i något?
På kvällen den 2:e november fick jag så ett efterlängtat sms av Karin - första valpen född. En stor hane, var det Sigge månntro?
Funderade ett tag till, men sen bet jag ihop och bestämde mig! Vågar man inget så vinner man inget, och en hund ville jag ju ha! Då var det ju bara att se till att lösa det!
Och en liten Sigge blev det! En oerhört vacker varelse, som lärt mig massor om hundar, träning och livet i allmänhet!
Men utan min familj, förstående sambo, stöttande uppfödare, peppande vänner, pusslande klasskamrater och förstående examinatorer hade detta aldrig fungerat, så jag är er evigt tacksamma!
Men utan min familj, förstående sambo, stöttande uppfödare, peppande vänner, pusslande klasskamrater och förstående examinatorer hade detta aldrig fungerat, så jag är er evigt tacksamma!
För tack vare alla som hjälpt mig på vägen så låg jag imorse sked med en fantastisk liten varelse, som älskar hela världen och livet och berikar varje dag för dem som kommer i hans väg!
Älskade lilla Sigge, grattis på din ettårsdag <3
På ett år hinner det hända MASSOR, och det är så mkt jag skulle vilja visa. Ingen skulle orka titta på det men här kommer iaf ett litet axplock av bilder från Sigges uppväxt!
