mittlivsomhund

Vilken jäkla hund jag har fått! Helt sanslöst! Han är galet duktig för att vara så ung!

När vi var ute och kissade förut så var Sigge lös som vanligt. Vi får syn på en liten cockervalp som ligger och myser i gräset och när denne får syn på oss så blir den GALEN! Det springer ju en potentiell kompis 4 meter bort liksom.
Som sagt, bara 4 meter bort vill jag poängtera! Sigge ville så gärna dit och leka men när jag sa att han inte fick med ett lugnt och sansat "a-ah" så sprang han vidare och grejade med sitt och försökte inte en enda gång ifrågasätta det jag sa! Valpen fortsatte vara tokig men eftersom Sigge inte fick fortsatte han med sitt utan att ägna valpen med en blick. SUPERhund!
Rocky som är sju ÅR hade haft svårt att ta detta och hade antagligen misslyckats. Det som är härligast är att jag i princip aldrig har behövt höja rösten åt lillskiten så den dagen han börjar testa och jag måste höja rösten lite så kanske det räcker. Jag håller tummarna :D

Nästa steg är att få detta att funka även utanför våra kvarter här, exempelvis på klubben. Det är inte lika lätt men Rom byggdes inte heller på en dag! Vi har ju bevisligen potential tänker jag :P

Det finns så mkt som bubblar i mig och jag skulle vilja skriva om tävlingen i lördags och mina resultat, känslor och kolla på mina filmer. Men vart är tiden?
Imorgon efter lunch tänker jag ta ledigt och hinna med alla 700 saker jag vill/borde göra nu. DÅ är arbetet inlämnat för första revidering.
Men innan sängen hinner man väl skriva ett par timmar till iaf?

Nu har Sigge fått för sig att han inte ska äta. Han är pigg på maten när vi tränar, men att få den ur sin skål är värdelöst verkar han tycka. Innan har han ätit en del och lämnat lite, men idag ville han inte äta frukosten alls. Maten verkligen bevisligen inte äcklig eftersom han tar den ur handen och jobbar hyfsat för den på hemmaplan. Han verkar helt enkelt ha fått för sig att han inte vill äta uppblött mat ur skålen. Hur bemöter man något sånt här? Som jag gjorde nu så ställde jag helt enkelt undan maten och han får vara utan, för att börja dadda för att få honom att äta när han inte verkar ett dugg sjuk känns inte som en bra lösning. Han leker, han äter saker ute, han vill träna osv så jag tvivlar på att han är sjuk. Känns mer som hormoner och att han börjar bli stor kille. Dock vill jag att han ska äta ordentligt för han växer och behöver näring! Någon som har tips och erfarenheter?

I sommar ska jag bannemej göra ett program till gammelman och börja träna grunder med den lille.
Nu när man fått upp ögonen lite mer för freestyle (även om jag typ  inte kan något än) så hör man musik på ett helt annat sätt! Har hittat flera låtar som tilltalar mig, problemet är att dom inte tilltalar Rocky lika mkt haha. Dom passar inte honom riktigt men jag har iaf en låt som jag ska göra program till i sommar!
Något måste man ju ha att göra nu när det inte verkar bli något sommarjobb.

Sigge är nog en riktig dansör iaf! Alla som känner mig vet att jag är ganska flamsig och har lite svårt att vara still. Sigge tycker det är SUPERkul och har på helt eget bevåg börjat fjanta runt med mig. Favoriten är att springa mellan mina ben och ställa sig i position mellan dem. Han försöker både gå och backa i den positionen och flinar med hela ansiktet.
Så där hade jag startpositionen till agilityn nästan färdig också :D

Sigge har inte fått äta några ben på en vecka nu för jag ville låta stygnen i munnen vara ifred men igår så åkte märgbenen fram igen. Sigge kunde inte vara lyckligare och har stundtals sovit med ett ben som gosedjur... Kul att dom är uppskattade iaf :P

Idag har vi haft två stora händelser. Den första inträffade efter morgonkissen när vi mötte en tjej preciiiiis i ytterdörren. Jag förväntade mig att Sigge skulle bli superglad och hoppa sönder henne när han fick dörren artigt öppnat till sig, men icke! Sigge gick rakt förbi henne och direkt till hissen utan att ens ägna en blick åt henne. HURRA! Hoppas verkligen att han håller kvar vid att inte bry sig om främlingar ute för det är precis såhär jag vill ha honom. Stoltheten sprutade ur öronen på mig och det kunde inte gått bättre!

Andra stora händelsen inträffade på kvällskissen i skogen. Sigge kissade.... Och Rocky kissade över.... Detta har inte hänt innan och är för mig ett klart tecken på att det börjar komma hormoner i omlopp på lillgrabben nu. Snart är han stor och jag väntar bara på att tonårskaxet ska komma. Rocky var ju superjävlig rent ut sagt, så en del av mig är lite nyfiken på vad som komma skall...

Nu har det vänt! Mitt dåliga humör som hållt i sig i flera dagar har äntligen släppt! Redan igår kväll släppte det och kvällen (natten) tillbingades tokdansandes med hundarna till Mora Träsk, nej jag var inte full - bara trött :P

Förmiddagen tillbringades med Rocky på LBK med att tejpa hinder och spreja kontaktfält. Blev riktigt tjusigt och det enda som är kvar är det sista på A-hindret. Sedan tog vi med alla hundar på en promenad i skogen. Typ 10 lösa hundar i skogen som förnöjsamt strosar och har det härligt, inget gruff och inget bråk, bara lite flörtande :P
När vi kom tillbaka ställde jag upp starten på den klass2-banan som jag var så sur på i torsdags och givetvis så satt den fint idag. Typiskt. Kan man inte få köra samma bana flera gånger även på tävling, skulle ha så mycket större chans till placering då haha!

Nu under eftermiddagen tog jag med Sigge bort till Karin och Wilda för lite störningsträning och promenad. Sigge har haft mer eller mindre total träningsvila i veckan på grund av munnen och tyckte därför att jag var riktigt intressant idag och skötte sig över förväntan! Stolt var jag (och det är inte så ofta man är det när Sigge har störning :P)
Vi övade både passivitet när den andre tränade, lite trix, "gå nära" och att runda pinne. Sigge skötte sig galant även "nära" är väldigt svårt då det säkert finns mycket roligt man kan hitta på marken. Med ost som belöning ökar iaf motivationen och jag slapp stå och skämmas för att hunden tycker att löv är mer intressanta än matte :P
Wilda apporterade ett par dummies också medans Sigge fick passivitetsträna och även detta skötte han fint!

Enda molnet på himlen idag var att Sigge hoppade i en pöl utan att veta hur djup den var och såg i princip ut som han skulle drunkna. Hoppade bara i med framänden och stod alltså snett ner i vattnet vilket resulterade i att huvudet hade svårt att hållas över ytan. Både jag och han blev lite rädda, jag försökte att inte visa något men han kände säkert. Sen var han lite nojig och ville inte gärna gå i. Detta är andra gången han gör så, så i fortsättningen får det nog endast bli bad med restriktioner tills han vet vad det är och att det kan vara djupt. I sommar får badkrukan (jag) se till att bada ordentligt så jag får lära honom att det går att ha kul i vatten, för inte går det ha en retriever som är rädd för vatten!

Kvällen blir nu lugn och jag laddar för helvetesveckan som kommer. Är så  mycket som ska göras innan första deadline på examensarbetet så det kommer bli långa dagar och kvällar....
Jag längtar efter sommarlov men nu känns det inte så avlägset längre när man går ut i det vackra vädret och känner hur solen värmer och allt grönt luktar. Då blir livet genast lite lättare!

Fredagen blev en bättre dag än torsdagen, även om inte heller denna dag blev som det var planerat (blir det någonsin det?)

Igår var jag och Rocky på veckans bana, vilket jag ångrar djupt haha! Jag hade vart på lite sämre humör hela dagen men kände mig inte opepp på att träna, så vi åkte. Väl där så gick allt åt skogen. Rocky försökte verkligen att ha överseende med mattes obefintliga handling men det gick ju inte. Banan var för svår för att han skulle klura ut den på egen hand, och min kropp och mitt sinne verkade befinna sig i olika galaxer. Jag visade helt galet och Rocky var mer än lovligt irriterad på mig. Detta förstörde hela min kväll och jag satt hemma i soffan och surade. Handling är SVÅRT och jag har så galet dålig kroppskontroll så fort det blir lite fart, kan man träna upp det på något vis?

Idag var som sagt en bättre dag och under skogspromenaden stod Sigge och hoppade jämfota i en lerpöl vilket resulterade i kolsvart men väldigt glad hund. Lovade då honom att vi skulle bada en sväng på kvällen men tiden sprang (som vanligt) iväg och vi får göra ett nytt försök imorgon.

Köpte mig ett hopphinder på Rusta så nu äntligen kan vi komma igång och öva på läxan ordentligt som vi fick av Emmeli. Behövs verkligen och jag kommer nog få slita, för Sigge lever även han i en annan galax (är det samma som min hjärna är i kanske? Ta med den hem isf Sigge!). Disträ är hans andranamn och nu börjar det nog spöka lite hormoner i kroppen på honom. Han har inte börjat lyfta på benet än, men det kommer nog snart för nu har han börjat skvätta mer ute. En kiss räcker minsann inte!

Den mer disträ sidan har även resulterat i att matkulor som godis inte duger längre.. Ost, morötter och korv går hem ganska bra men har inte hittat den där superjackpotten än.

Munnen läker fint och gluggen är faktiskt ganska söt. Den permanenttand som kommer i gommen har redan på dessa få dagar börjat flytta sig framåt så förhoppningsvis får han inget skönhetsfel som vuxen. Håll tummarna!

Så är det nästa födelsedagsbarn som ska firas idag då. Sigge blir hela sex måndader och tiden har gått superfort!
Han är idag sitt vanliga glada och spralliga jag och gluggen i munnen verkar inte bekomma honom det minsta, vilket är väldigt skönt!
Han börjar dock bli stor kille och har de senaste dagarna inte gått att få kontakt med över huvud taget. Man får verkligen öva på att andas sådana stunder och Sigge kommer snart bli varse vilken envis och tjurskallig matte han har!
Dock ska han ha ett STORT plus i kanten för att han är så säker i sig själv och inte bryr sig om gammelgubbens dumheter. Rocky fick idag syn på en hund som han fick för sig att han hatade och gjorde världens dunderutfall (dumma hund!!!). Sigge var lös, tittade på Rocky som han vore dum i huvudet och fortsatte med sitt utan att med ett enda steg närma sig den andra hunden, så där plockade han sannerligen pluspoäng lillfjärten!

Var hemma i Vartofta i helgen och Sigge tycker det är jättekul att komma ut på landet och lattja! Dock hade ju  jag huvudet uppstoppat någonstans som vanligt och slalompinnarna som jag skulle ta med hem för att kunna öva på vår läxa glömde jag givetvis... Bakläxa på den! Men vi har ju hela sommaren på oss tänker jag haha!

Var längesen han var såhär liten nu, sötnöten!

Idag fyller min fantastiska, älskade hund hela sju år!
Vi har känt varandra i sex år och det har vart sex underbara år!
Vilken hund!

Så mycket vi har vart med om tillsammans! Denna hund har hjälpt mig genom många svåra stunder och det är mer än en sömnlös natt som han varit min följeslagare! Mitt liv hade inte sett likadant ut om det inte vore för honom och han har gjort mig till en bättre människa!
Vart jag mig i världen vänder står Rocky vid min sida och skyddar mig, tröstar mig när jag är ledsen och kämpar för att göra mig glad.

Minns dagen jag hämtade honom som den vore igår. Denna hund som jag inte ens ville ha, men som vann mitt hjärta på bara några dagar och sedan dess har funnits vid min sida vad jag än valt att ta för mig.

Jag vill gärna tro att denna hund gjort intryck på många människor i sin väg och det är många som tänker på denna varelse med värme.

Att han redan är sju år skrämmer mig lite, men jag hoppas och tror att vi kommer ha flera fina år kvar tillsammans där han fortsätter att vara min trogna följeslagare i vått och torrt.

Det finns ingen som Rocky <3

...var ingen höjdare sa Sigge. Men nu finns det inga mjölktänder kvar utan istället tre små stygn för att hålla ihop gluggarna som blev. Makaber som jag är har jag sparat tänderna (som inte är värst söta egentligen) och kanske skulle man göra som I sa och göra ett litet smycke av dem för att de ska bli sötare :O

Märker att han är öm i munnen och för första gången sedan jag hämtade detta sprudlande energiknippe så har han vart lugn, butter och ledsen hela eftermiddagen/kvällen. Längtar efter min lilla fåntratt som jag hoppas piggnar på sig över natten och imorgon är lite mer sitt sorglösa jag igen!

Snälla!

... eller ja, det är ju inte riktigt sant, men vår stationära bestämde sig för att lämna detta jordeliv i fredags. Som tur var varnade han oss innan och jag hann kopiera över alla bilder som jag hade på datorn, men det var också det enda. Nu har vi endast en liten liten PYTTEliten minipc, och jag har ett helt examensarbete som ska skrivas. Det kändes sådär... Jag gillar bara tekniska grejer när de fungerar.
Det är först när man inte har ngn användarvänlig dator som man inser hur beroende man är av sådana grejer. Helt galet!

Dagarna har verkligen sprungit iväg och jag sitter här och är helt slut men vill ändå skriva några ord.

I tisdags var det dags för våran träning för Emmeli Orrefjord, vilken gick helt okej får jag säga. Vi har lite för dålig träningserfarenhet och Sigge tröttnar fort på mig när han inte förstår vad jag vill och går då helt enkelt till något roligare och sysselsätter sig själv. Detta var i tisdags både instruktören, andra valpar och diverse grästuvor. Men däremellan skötte han sig riktigt fint och bara vi blir mer synkade och jag blir bättre på att hålla ihop honom trots störningar så kommer det bli riktigt bra!
Fick träna på att runda pinne, börja med lite svängarbete och även prova på tunneln. Tunneln var det som Sigge hade lättast att förstå och därför där han glänste mest, men nog ska vi träna ordentligt så vi kan visa Emmeli att vi lärt oss något till nästa gång hon kommer :D

Denna intensiva kurs som resulterade i två tappade hörntänder och en supertrött valp ledde till att onsdagens valpkurs kändes katastrofal. Vissa stunder vill man bara lägga kopplet, lämna sin hund och gå därifrån. Jag VET att han är liten bäbis och att alla har sina dagar, men även jag har mina och i onsdags var inte vår bästa dag. Dock fick jag ändå två stora moments, dels på "spökbanan" som han tog utan att blinka och inte alls tyckte var läskig och dels på inkallningen. DEN satt som ett smäck i onsdags och han kom som ett skott även när Maggan försökte lura kvar honom med gott godis.
Och som belöning på en superinkallning så kommer flätan fram. Det var den som var orsak till att hörntänderna flög i tisdags för det är en riktig liten kamphund jag fått. Han kastar sig HÅRT bakåt och tar i för kung och fosterland, samtidigt som han låter som ett riktigt litet monster. Jag hade faktiskt lite ont i ryggen för han tar i så hårt! Dock sitter tack som ett smäck och han spottar direkt och blir kolugn.
Så även om jag tycker det är jobbigt med bristande koncentration så är han faktiskt absolut oftast helt fantastiskt duktig för att vara så liten!

Ikväll var vi och kollade på freestyletävling på Linköpings HU. Mycket intressant och det väckte mer funderingar och faktiskt lite mindre pepp än jag trodde innan. En del av mig vill gärna tävla med båda hundarna för freestyle är en rolig aktivering och man har verkligen mysigt med hunden! En annan del av mig vill inte riskera att ställa mig på tävlingsbanan då jag inte vill känna besvikelse.
För väldigt många gick det bra idag och det var superroligt att se, man satt verkligen och njöt!
Vissa kände själva att det gick mindre bra och gick av planen med en helt annan känsla, och det är denna känsla jag är rädd för. Jag är en människa som vill prestera när jag väl gör något, och det sista som får hända är att jag blir besviken på mig och min hund. För mig är det den absolut sista känslan jag vill ha. Jag kan gärna vara både irriterad, arg och lite trött på min hund, men jag vill aldrig vara besviken!
När man tävlar agility (som jag iofs gjort väääääldigt lite) så har jag aldrig vart rädd för den känslan. Risken att den skulle infalla sig där är så oerhört liten, och då är det bara på't igen. Med freestyle känns det inte "lika lätt". Men det kanske är jag som är för dåligt insatt i sporten än?
Väldigt givande var det iaf och jag är djupt imponerad av alla duktiga Linköpingsekipage! Stort grattis till er alla!

Det var en fin klubb må jag säga! E och C tog med mig dit idag och vi hade riktigt trevligt!
Rocky var riktigt på hugget idag, på rätt sätt, och han låg så underbart fint i handen så ikväll är lyckan stor!
Den övning som vi hade som svårast med på vinterträningen och fick som jag fick så dåligt självförtroende av satte vi som ett smäck idag! Ställde bara upp första halvan då vi båda trodde att vi skulle få traggla lika mycket som sist men för båda var det en STOR skillnad och efter två lyckade rep så insåg vi att det bara var att bygga upp resten. Gjorde så, och det gick precis lika bra det!

Tog även ett par längor slalom och de gick inte riktigt lika bra men fullt godkänt!
Som vi sa i bilen på vägen hem: vadå supa en lördagskväll? Detta är ju så mycket trevligare!

Tack tjejer för ni tog med mig idag för ni gjorde min dag och kvällen spenderas nu leende i soffan :D