mittlivsomhund

Som många av er vet så bor jag på Kolmården på veckorna när vi läser zoobiologi. Många vet om det för att jag högljutt klagar så fort jag får chansen och jag har surat över denna kurs upplägg sedan jag började på mastersprogrammet i höstas. Varför?
Kursen är givande, klassen är underbar och egentligen är hela grejen rätt mysig!
MEN - det är hundförbud. Mina grabbar klarar sig alldeles ypperligt utan mig, men jag blir som en tjurig treåring utan dem! Dom fattas mig, och vardagen blir inte lika ljus!

 

När man då kommer hem på fredagen, helt slut för att man sover skräp i en främmande säng, bäddar ner sig i sängen med Rocky hoprullad i knävecken och Sigge snarkandes i mitt öra, och resten av kroppen tätt, tätt intill - DÅ är jag hemma! Då mår jag bra och då är jag hel!
Nästan pinsamt att sakna dem så mkt och vara så motsträvig utan dem, men de hör ju till familjen, och det på ett alldeles speciellt sätt!

 

Idag åkte vi till Line för promenad och lydnadsträning. Det var väldigt välbehövligt och väldigt väldigt trevligt! Promenaden blev min räddning från överladdad Sigge - har man vart med husse hela veckan så är man ganska laddad när det vankas träning! Han rusade nog 4 gånger så långt som Rocky, och 6 gånger så långt som jag gick - men oj vad trevlig han var att träna med!

 

Fria följet är läskigt, men med Lines guidning och hjälp så blir det roligare! Idag gick Sigge fantastiskt fint och jag börjar få en känsla för hur kriterierna ska läggas nu och hur vi ska jobba!

Tandvisningen är väl i sig inga problem - tvivlar på att Sigge kommer bita någon, men nog har han myror i byxorna och svårt att sitta still ;)

Platsliggning kommer också gå kalas så länge myrorna håller sig borta så man inte måste byta skinka ;)

Attityden är kalas och idag var jag inte "rädd" en enda gång :D Bara glad - lydnad är faktiskt riktigt roligt :)

"Vad säger du, ska vi träna lite lydnad på en gräsplätt här ikväll?"

"Öhh, gärna!"

 

Det kom lite plötsligt och jag har ju liksom inte en susning om vad jag håller på med när jag ska "träna lydnad".

Jag vet inte ens om man kan kalla det för lydnad haha!

Vi hade dock rätt mysigt, men det här med att sätta upp kriterier och se ett konkret mål för hur momenten ska se ut i slutändan - jag har verkligen inte en susning om hur man jobbar!

Inte Sigge heller, men som vanligt är mungiporna uppe vid öronen och han kämpar på med virriga matte så gott han kan!

 

Jag skulle verkligen vilja starta i lydnadsklass ett (minst) med honom, för han är vacker att titta på när han faktiskt sträcker upp sig och jobbar sansat utan ben och öron överallt - men hur tar jag mig dit?
Desperat behov av tips, hjälp och råd - så vi kan ge oss ut och visa att vi faktiskt kan annat än att springa i full fart och reta upp kompisars grannar, äta bajs och försöka meja ner småhundar! ;)

När man inte får springa agility måste man ju försöka sysselsätta sig och hundarna på andra givande vis, och idag lurade Line med mig på spår och lite lydnad. Jag är SÅ oerhört grön när det kommer till spår, och har endast lagt ett par bäbisspår under insyn till båda hundarna, Rockys var väl sisådär 6 år sedan jag la senast... Ja ni förstår min kunskap och erfarenhet!

Line förklarade hur jag skulle lägga ett lite lagom långt näringsspår med korv i till hundarna, och sedan fick jag lägga ett längre och mer avancerat spår till Ila så hon fick sniffa efter ngn annan än matte.

Rocky var först ut, och han var SÅ söt! Han var lite tveksam till att börja med - att spåra i marken är inget som matte brukar uppskatta, men det luktar ju faktiskt matte här?! Svansen gick som en liten propeller hela spåret och han kämpade på riktigt bra! Efter ungefär halva spåret hade jag nog knatat rakt över ganska färska djurspår, för då blev det ordentligt svårt tyckte Rocky, men efter lite velande och en kissepaus (...) så valde han att följa mitt spår och hittade den fantastiska burken med korv i slutet! Hurra!

 

Sedan var det då dags för Sigge.... Härliga, yviga, TOKIGA Sigge... Kan ni tänka er hur det gick?
Han vibrerade när vi kom ut - "hallå jag har ju suttit i bilen och väntat i säkert 100 ÅR!"
På med selen och visade honom till starten som jag märkt upp med en snitsel
"MATTE, kolla vad JAG hittade!! Får jag taaaa den? Nähä? Men vad ska jag göra med den då? Rulla mig på den, lägga mig på den, försöka svälja den?"
Jag försökte lugna honom tre hekto och visa på honom på spåret, men det där med att peka i en viss riktning ville inte riktigt Sigge vara med på, han var HELT säker på att jag pekade på en specifik punkt, varpå näsan åkte nästen ner till Kina och han riktigt försökte GRÄVA ner näsan i den punkten han var säker på att jag pekade på. Detta i ungefär ljusets hastighet, såklart. Allt man gör ska utföras så snabbt som möjligt!
Efter många om och men fick jag så iväg honom i spåret, och lillkillen försökte verkligen! Lite vingligt var det, men han försökte så gott han kunde. Sen såg man hysterin i hans ögon och han började snurra runt i 300 knyck - Sigge hade hetsat upp sig för mkt och var bajsnödig! Nöden har ingen lag och Sigge satte sig alltså mitt i spåret och bajsade... Jag stod och bet mig i tungan, för när man spårar ska man vara tyst, inte stå och asgarva!

Efter den lilla bajspausen gav sig Sigge återigen på spåret, fortfarande lite vingligt men efter bästa förmåga. När han var färdig med ungefär tre fjärdedelar av spåret fick han dock fullständig tilt i skallen och slängde sig på marken och rullade sig som en idiot... Tuvorna flög och Sigges ben var ÖVERALLT ackompanjerat av ett våldsamt grymtande. "TJOHOOOOOOOOOO, vad livet är häääärligt!"
Där kände jag att det gick lite för långt och jag valde att bryta honom, trassla ur honom ur ungefär 7 meter lina och sedan visa på honom på spåret igen.
På uttrasslingstiden hade visst hjärnan startat om och sista biten av spåret var det jag tyckte kändes bäst. Näsan var mer i marken och han var mer målmedveten! Som bästa avslut på spåret så tuggade han sönder godisburken när korven var uppäten - spåret var fulländat!

 

Efter att Ila visat hur ett spår faktiskt går till om man vet vad man håller på med åkte vi hem till Line för lite välförtjänt vila och skitsnack i gräset och sedan pratade jag och Line lite lydnad. Vi pratade bland annat om hur jag kan börja träna många av de olika momenten i det fria följet utan att faktiskt infektera själva momentet med en massa dumheter. Vissa delar tränar jag redan, men fick ytterligare tips på övningar, vilka mottages tacksamt!
Dock upptäckte jag även här som i agilityn att jag har grejer för mig, och när det kommer till lydnaden blir jag dessutom lite blyg när någon står och tittar, och en del av mig tyckte det var rent ut sagt HEMSKT att ha träningskompisarna Emma, Charlie och Karin sittandes på gräset en bit bort, och Line som kollade hur övningen flöt. Men jag har världens bästa träningsvänner och jag vet att är det några jag ska öva rampfebern på så är det dom, så detta kommer nog släppa snart :)

 

 

 

Idag skulle Line och Charlie träna på biltemas parkering klockan 18, och jag tyckte det var en kul idé att följa med. Visst, vatten över huvudet när vi inte kommit så långt, men vad 17, vi kunde ju träna kontakt och fokus ändå tänkte jag!

 

Vilket innebar att planen var att slita häcken av sig för att få Sigge att klara detta kriterie. Sigge visade dock direkt när han kom ut från bilen att det kriteriet faktiskt var för mesar - här skulle vi minsann träna på riktigt, och gick som en klocka! Piece of kaka hälsade Sigge! Vi har inte tränat ordentligt på några dagar, men detta verkar iaf i dagsläget tagga honom åt rätt håll och arbetsviljan sprutar ur öronen!

 

Vi följde faktiskt även med fram till ingången och körde en platsliggning precis utanför! Även detta klarade Sigge med bravur! Så idag är jag mäkta stolt över honom, och lydnaden har ännu en gång stigit lite i rang i mitt huvud - det är faktiskt jäkligt kul :D

 

Med Rocky körde jag mest lite trix, Vi körde en del från repertoaren han redan kan och koncentrerade oss på att genomföra dem tyst - vilket var nemas problemas! Idag låg även stort fokus på det trick han nyss fick lära sig - buga. Passet avslutades på bästa sätt med en hund som erbjöd frivilliga buganden fortare än jag hann mata godis, och han visade än en gång att även gammelman faktiskt tycker det är kul att lära sig, och vara med när vi tränar!

 

Energinivån hos mig är nu dubbelt mot vad det var innan jag åkte, hundträning är SÅ förbaskat ROLIGT!

Idag bar det av till HU för att träna lite lydnad med Erika. Jag har ju väldigt konstig inställning till lydnaden fortfarande, men Sigge tycker ju att det är JÄKLA KUL och man kan ju inte annat än ryckas med!

Han var som vanligt fullständigt galen men däremellan försökte han hårt och med härlig attityd som vanligt, och jag var supernöjd! Fokus idag låg på att jobba på vår utgångsposition. Jag har en förmåga att böja mig framåt för att se hur han sitter, och trycker då bak honom. Detta jobbade vi på idag, och när jag hjälpte Erika med budföring så påpekade hon ytterligare en olat som jag måste göra mig av med - när hunden sätter sig lite snett så böjer jag mig inte bara framåt för att se hur det ser ut, jag trampar även på stället för att markera att något måste ändras. Konstigt att man har så många grejer för sig. I agilityn så är det ett evigt flaxande och här är det trampande kutrygg.... Men kul hade vi iaf!

 

Rocky fick köra lite trix och eftersom jag är en människa som alltid vart värdelös på att trixa så är detta ganska nytt för oss. Idag började vi träna in "rulla" och även om Rocky börjar bli till åren så lyser det om honom när han lyckas med något nytt och får tonvis med beröm av matte. Man är aldrig för gammal för att ha roligt med sin matte säger Rocky, och spexar som 17!

 

Efter träningen tog vi en liten promenad och Sigge flörtade sig blå hos både Lara och Zelda, men utan resultat. Zelda tyckte han var en äcklig slyngel som kan hålla sig borta och Lara var väldigt glad först, men sen var han som vanligt lite för våldsam och hon tyckte han var lite läskig. Efter en stunds fjäsk och när Sigge kom på att han faktiskt kan ligga ner och busa så var det dock full fart.
Innan dess gick Lara fram till Rocky, som aldrig brukar bry sig om lekinviter oavsett vem som frågar. Vissa dagar efter mkt övertalning kan han leka lite grann, men oftast inte. Så jag blev ganska förvånad när han efter ungefär fem sekunder gjorde bocksprång och blev alldeles galen. Vi släppte dom och det blev världens race och Rocky var superlycklig :) Härliga hundar!

Det här med lydnadsträningen är något jag tänker fortsätta med, och att träna med Erika som är så duktig på lydnad är ju absolut inte fel, kanske kan man snika till sig ett par tips på vägen ;)