Vårt 2012
Januari
Årets första dag börjar med att Sigge med buller och bång flyttar hem till oss. Han var redan från dag ett en kille som tar mycket plats och vände uppochner på våran vardag. Är ganska besvärlig första veckorna och jag funderar ganska många gånger på vad 17 jag gett mig in på! Sigge hade nämligen inte läst valpböckerna ordentligt och betedde sig annorlunda och fick mig vissa dagar att slita mitt hår. Rocky bröt en klo vid jul men den läkte fint och vi var med på vinterträningen vilket jag var överlycklig över!
Månaden avslutades dramatiskt med att Sigge fick en allergisk reaktion på sin 12-veckorsspruta och jag grät hysteriskt, trodde han skulle dö och tvingade Fredrik att köra rally genom stan, både alldeles för fort och mot rött. Allt gick bra och efter en spruta i rumpan kunde vi blåsa faran över :)
Månaden avslutades dramatiskt med att Sigge fick en allergisk reaktion på sin 12-veckorsspruta och jag grät hysteriskt, trodde han skulle dö och tvingade Fredrik att köra rally genom stan, både alldeles för fort och mot rött. Allt gick bra och efter en spruta i rumpan kunde vi blåsa faran över :)
Februari
Sigge tyckte det var en bra idé att fortsätta med hjärtattackerna och försökte äta krossat glas. Paniken var total och givetvis hade jag ingen sparris hemma. Det gick bra, han kan inte fått i sig något och numer finns det alltid sparris hemma i skåpet!
Denna månad börjar också Sigges mage krångla ordentligt och han fick inflammation i tarmen med långvarig diet på veterinärfoder började.
Rocky fick sitt första täcke pga vinterträningen och han var superarg på mig! Skräp tyckte han!
Sigge mötte sin första katt, omvaccinerades med gott resultat och fick för första gången åka till Vartofta leva lantliv med allt vad det innebär :)
Denna månad börjar också Sigges mage krångla ordentligt och han fick inflammation i tarmen med långvarig diet på veterinärfoder började.
Rocky fick sitt första täcke pga vinterträningen och han var superarg på mig! Skräp tyckte han!
Sigge mötte sin första katt, omvaccinerades med gott resultat och fick för första gången åka till Vartofta leva lantliv med allt vad det innebär :)
Mars
Köpte efter ett tips av Åsa världens bästa jacka, som jag sedan dagen jag köpte den använt mycket flitigt. Så mkt lättare med en vettig jacka, för när man har valp är det många saker som ska med ut!
Sigge visar sin kreativa sida när han fick vara ensam och jag fick vackert inse att kompostgaller i hela lägenheten är en ack så nödvändig detalj.
Två kurser började denna månad, Rocky fick gå en freestylekurs och Sigge fick gå en valpkurs. Rocky sköter sig galant och njuter av ensamtiden med matte, medan Sigge tyckte kurstillfällena var ett ypperligt tillfälle att ge matte fler gråa hår :P
Sigge visar sin kreativa sida när han fick vara ensam och jag fick vackert inse att kompostgaller i hela lägenheten är en ack så nödvändig detalj.
Två kurser började denna månad, Rocky fick gå en freestylekurs och Sigge fick gå en valpkurs. Rocky sköter sig galant och njuter av ensamtiden med matte, medan Sigge tyckte kurstillfällena var ett ypperligt tillfälle att ge matte fler gråa hår :P
April
Sigge ändrade attityd helt denna månad och bestämde sig för att det var dags att vinna mattes hjärta. Allt funkade liksom hur fint som helst och de gråa håren fick stå tillbaka för det leende som sprack fram mest hela tiden när jag gjorde något med honom.
Rocky fortsatte att vara lycklig över freestylen och en tanke på att göra ett program började växa fram.
Emma & Charlie tog med mig till klubbarp för första gången, och jag var euforisk resten av kvällen. Rocky gick som en klocka!
Vi började en minikurs för Emmelie Orrefjord, men här fick jag allt slita mitt hår lite igen. Lillkillen hade fullt upp med så mkt annat än att träna med mig, och jag kan väl erkänna att jag kände mig riktigt värdelös efteråt.
Sigge fick operera ut tre valptänder som inte ville släppa och var den mest miserabla vovven någonsin. Han var så LEDSEN, och det gjorde ont i matthjärtat, även om det var ett snabbt övergående problem.
Rocky fortsatte att vara lycklig över freestylen och en tanke på att göra ett program började växa fram.
Emma & Charlie tog med mig till klubbarp för första gången, och jag var euforisk resten av kvällen. Rocky gick som en klocka!
Vi började en minikurs för Emmelie Orrefjord, men här fick jag allt slita mitt hår lite igen. Lillkillen hade fullt upp med så mkt annat än att träna med mig, och jag kan väl erkänna att jag kände mig riktigt värdelös efteråt.
Sigge fick operera ut tre valptänder som inte ville släppa och var den mest miserabla vovven någonsin. Han var så LEDSEN, och det gjorde ont i matthjärtat, även om det var ett snabbt övergående problem.
Maj
Månaden börjar med att min älskade Rocky fyller sju år och jag sitter med tårar i ögonen och minns alla stunder vi haft och vilken fantastisk kille han är som vart vid min sida i många svåra stunder.
Sigge får för sig att matstrejka lite och jag får i vanlig ordning panik. Lugnande ord från uppfödaren gör att jag släpper det, och efter några dagar är han igång och äter som vanligt igen.
Jag och Rocky tävlar på hemmaplan och jag var helt säker på att vår första nolla skulle komma. Dagen gick ändå spikrakt uppåt trots det stundtals massiva regnandet, och vi gick från fuldisk till findisk till 10 fel till 5 fel och jag var supernöjd med dagen!
Sigges mage rasasde igen och jag börjar än en gång undra om jag fått ännu en överkänslig hund.
Sigge får för sig att matstrejka lite och jag får i vanlig ordning panik. Lugnande ord från uppfödaren gör att jag släpper det, och efter några dagar är han igång och äter som vanligt igen.
Jag och Rocky tävlar på hemmaplan och jag var helt säker på att vår första nolla skulle komma. Dagen gick ändå spikrakt uppåt trots det stundtals massiva regnandet, och vi gick från fuldisk till findisk till 10 fel till 5 fel och jag var supernöjd med dagen!
Sigges mage rasasde igen och jag börjar än en gång undra om jag fått ännu en överkänslig hund.
Sigge går även andra tillfället för Emmelie Orrefjord där jag får beröm för attitydförändringen och det värmer i hjärtat att det syns att vi kämpat tillsammans!
Juni
Jag går efter en massiv vår äntligen på sommarlov och inleder med tävling i Vadstena. Det var här tävlingsmänniskan i mig för första gången vaknade och jag åkte hem besviken då jag inte ansåg att jag skött mig på ett bra sätt.
Sigge fick mingla i plantis bland massor med folk, hundar och dessutom en löptik vid sin sida på nationaldagen och detta skötte han med bravur, och jag var stolt som en tupp!
Sigge fick mingla i plantis bland massor med folk, hundar och dessutom en löptik vid sin sida på nationaldagen och detta skötte han med bravur, och jag var stolt som en tupp!
Rocky sticker åt skogen när han ser en räv, men Sigge bestämmer sig för att stanna hos mig och jag har för första gången i riktigt skarpt läge fått veta att jag fortfarande slår ganska högt, iaf högre än brorsan och en räv hälsar Sigge ;)
Jag står utan både sommarjobb och pengar så juni blir en skral månad där inte mycket händer, då det inte finns några pengar. Det som fokuserades på var miljöträning för Sigge, vilket alla gånger fungerade super!
Juli
Månaden börjar med att jag får ett sommarjobb som receptionist på campingen på Skara Sommarland och dagarna springer iväg utan att något händer - jag är ju helt slut efter jobbet då jag inte är van :P
Sigge gick på sin första fotbollsmatch och kunde inte brytt sig mindre, och Rocky får en öroninfektion.
Sigge gick på sin första fotbollsmatch och kunde inte brytt sig mindre, och Rocky får en öroninfektion.
Jag köpte min älskade och efterlängtade hage till hundarna, och i slutet av månaden får jag ett vansinnesryck och skuldsätter mig upp över öronen när jag åker och hämtar min opel :)
Augusti
Augusti bestod även denna månad av en massa jobb, och orken hos mig var lika med noll. Två blogginlägg var det jag lyckades skrapa ihop under denna månad, så mycket mer än promenader och sommarmys blev det inte.
Åkte hem till Linköping i slutet av augusti och firade detta med att åka till Söderköping och äta glass med hundarna, Fredrik och Elin. Hundar är varmt välkomna på Smultronstället och båda fick varsin glass, vilket var enormt uppskattat :)
Sigge började även en foudationkurs, vilket vi båda tyckte var väldigt lajbans!
Åkte hem till Linköping i slutet av augusti och firade detta med att åka till Söderköping och äta glass med hundarna, Fredrik och Elin. Hundar är varmt välkomna på Smultronstället och båda fick varsin glass, vilket var enormt uppskattat :)
Sigge började även en foudationkurs, vilket vi båda tyckte var väldigt lajbans!
September
Rocky börjar månaden med att muntra upp mig med världens härligaste agilitypass och trots lång vila över sommaren utan både träningar och tävlingar pga jobb och pengabrist så sköter han sig super.
Sigges foundationkurs fortsätter och han blir bara duktigare och duktigare på att fokusera lös med andra hundar runtomkring.
Bagageluckan på min bil pajjar och jag får hela grannskapet att skratta när jag försöker få ordning på denna. Det vill till att vara akrobatisk när man har en opel minsann!
Jag och Rocky tävlade i Söderköping och hopploppet fick mig att rysa så bra kändes det. Tyvärr släppte jag honom för mycket och vi missade ett hinder. Nollan känns närmare än någonsin.
Tävlar även i Falun vilket jag inte gör om, och jag bestämmer mig även för att Rocky ska slippa tävla när det är för regnigt och blött - han är för stor, tung och har vett att leva lugnt vilket leder till att rivningarna kommer då han inte vågar satsa.
Kompisen instruerar mig i grundövningar i mental träning och jag är på gång ordentligt!
Oktober
Fokus ligger på grundträning med Sigge och han upphör aldrig att förvåna! Passiviteten sitter som ett smäck och han har ett helt annat fokus än innan!
Månadens höjdpunkt var utan tvekan när jag och Rocky gick kurs för superduktiga Stina Mattsson. Jobbigt var det, men OJ vad mycket jag lärde mig, och känslan att springa med Rocky när vissa saker bara sitter som ett smäck var fantastisk!
Sigge har valpträff och förvånar mig än en gång. Det var en självsäker kille som gick med hög svans rakt in i valpflocken och visade alla att det minsann var han som bestämde. Övningarna vi gjorde skötte han super, men att vara helt tyst när de andra syskonen ljudade var väldigt svårt!
November
Månaden börjar med att Sigge fyller ett år och nu är en riktigt stor och ståtlig kille.
Jag bestämmer mig för det gigantiska projeketet att lära in running contacts på Sigge, och vinterträningen börjar.
Rocky och jag är från olika planeter och många funderingar kring båda hundarna snurrar i huvudet. Jag tänker denna månad mycket på vad jag vill ha ut av 2013 och en plan börjar så sakteligen formas i mitt huvud. En plan som endast några få utvalda vet om, men kanske ska jag skriva ut dessa mål på bloggen senare. Vi får se om jag vågar ;)
Rocky och jag är från olika planeter och många funderingar kring båda hundarna snurrar i huvudet. Jag tänker denna månad mycket på vad jag vill ha ut av 2013 och en plan börjar så sakteligen formas i mitt huvud. En plan som endast några få utvalda vet om, men kanske ska jag skriva ut dessa mål på bloggen senare. Vi får se om jag vågar ;)
Sigges mage krånglar igen och jag bestämmer mig för att byta foder än en gång.
December
Årets sista månad, och funderingar och planeringar inför 2013 är enorma! Målen är höga, och motivationen stor. Sen kommer snön... Running är inte att tänka på och frustrationen över att inte komma någonstans med något av det jag vill företa mig infinner sig. Gråter en skvätt över att jag inte har några pengar men efter pepp fram familj och vänner spottar jag upp mig och inser att livet är ganska bra även som fattiglapp. En smidig lösning gällande vinterträningen verkar infinna sig och det ser ut som att vintervilan inte kommer bli groteskt lång!
Sigge är dunderhärlig på vinterträningen och matte är stolt som en tupp!
Sigge är dunderhärlig på vinterträningen och matte är stolt som en tupp!
Rocky tävlar ÖM, och besvikelsen över slalom skuggade mitt sinne några dagar. Men nollan ÄR nära, och 2013 så kommer den, var så säkra!
Jul och nyår tillbringas i Vartofta, och Sigge träffade den första personen han faktiskt vart rädd för.
Sammanfattning
Ett mer händelserikt år än jag trodde när jag började skriva. Många upp och nedgångar, och jag ser när jag läser min egen blogg att det ofta är de negativa sakerna jag tar upp. Dock har året kantats av hur många små guldklipmar som helst, och jag tycker det vart ett härligt år! Dock kommer 2013 bli ännu bättre, det är jag helt säker på :)
Gott nytt år på er alla, och tack för all respons jag fått på bloggen! Jag hoppas ni orkar fortsätta läsa även nästa år, och kan vara med mig och hundarna på våra upptåg och att ni fortsätter ge mig era fantastiska tips och visdomsord på vägen!
Sigge vs "tomten"
Idag har Sigge vart med om något väldigt otäckt! Väldigt, VÄLDIGT otäckt. Pappa fick besök av en vän, som är stor och lång... och har både skägg och relativt långt hår (tänk er tomten). De kommer in i huset, i en ganska mörk hall och Sigge fick totalt spel. "Vad i HELA FRIDEN är det där????" Svansen mellan benen och morrandes sprang han och gömde sig bakom mig. Jag tror att mörkret, skägget och storleken på karln gjorde att Sigge inte riktigt fattade vad det var för något.
När de kom in i det ordentligt upplysta köket var Sigge fortfarande skeptisk men jag tryckte in ett gosedjur i munnen på honom och då kunde han liksom inte riktigt motstå frestelsen att gå och se om den otäcka varelsen ville se hans trofé. Sen var det lugnt! "Hallå, det var ju inget monster! Det var ju en människa och potentiell lekkamrat" konstaterade Sigge och blåste faran över.
Sigge är nog inne i en känslig period nu, då han även fick spel på pappa i trädgården häromdagen och inte ville förstå att det faktiskt var pappa som gick där, utan ett galet otäckt MONSTER! Han reagerar även lite mer på ljud än han gjort innan så det är väl den berömda spökåldern som infinner sig.
Peppar peppar så har han inte reagerat på de raketer som blåst av när vi vart ute de senaste dagarna, och jag ska imorgon på en lugn tillställning med lugna människor och Vartofta brukar inte smälla så mycket så jag hoppas innerligt att det inte kommer vara några bekymmer imorgon heller. Vi som är hos Elin kommer inte göra ngn affär av att det smäller, ha egen musik på och innan 12-slaget får hundarna varsitt märgben att rikta uppmärksamheten på istället. Tror det kommer fungera finemang!
Myspojkar!
Att Sigge skulle bli en sån mysig fjärt visste jag inte när jag hämtade honom, men mattemys i sängen eller soffan är något av det bästa som finns säger Sigge!
Förut idag vilade vi middag i soffan, han liggandes ovanpå mig och snarkade mig i örat i säkert en timme. Rocky hade tröttnat efter 5 minuter!
En gammal bild Fredrik tog i våras, men nog visste han redan då hur man myser! Han har bara blivit värre ju äldre han blivit, och nu är morgonmys innan vi går upp mer eller mindre obligatoriskt! En sömndrucken Sigge brukar komma vinglandes på morgonen och be att få komma upp i sängen. Sen ligger vi sked ett tag och han snusar och snarkar så gott! Mysvovve!
Rocky är också med på ett hörn, men att vara så närgången har aldrig vart hans grej. Får han ligga vid fötterna så är han mer än nöjd, förutsatt att matte har vett att ligga still!
Att äta snö
Det är något som båda hundarna gör och jag blir så frustrerad...
Rocky vräker i sig stora sjok av pudersnö och sen blir han superkissenödig! Han vet att det är bäst att passa på när tillfälle finns så han proppar verkligen munnen full. Sen går han här med benen i kors och måste ut oftare än vanligt för blåsan har visst på något konstigt vis råkat krympa :O
Sigge tycker Rocky är lite korkad... Tråkig pudersnö, nej tacka vet han smaksatt snö! Ju lortigare och mörkare snön är desto bättre säger Sigge! Lite grus som topping eller gammalt bajs, spelar ingen roll - det är ju båda smakförhöjare. En hund med känslig mage kanske inte varken ska proppa i sig grus eller bajs och inte heller gamla cigarettfimpar infrusna i söta små bollar. Detta har jag flertalet gånger förklarat för honom, men Sigge verkar inte hålla med. Han spottar ut när jag säger till honom, men ikväll tröttnade jag efter att ha bett honom spotta ut åtskilliga grusbollar så jag sa till lite skarpare och jösses vilken blick jag fick.
Det är inte ofta jag säger till skarpare för det behövs liksom inte, men de gånger jag gör det så får jag verkligen blicken "du är världens elakaste kärring och jag tror aldrig jag kommer förlåta dig, än mindre tycka om dig!" Sen tar det två sekunder så kommer valpögonen "Eller matte, är det DU som inte tycker om MIG längre? Du blev ju faktiskt ARG på lilla söta mig/ darrar med underläppen"
Karin och Mickis fick se denna blick förra helgen då Sigge på en sekund smet ifrån mig istället för att hoppa in i bilen och skulle promt leka med syrran. Jag sa till honom men han var tillfälligt döv, så då gick jag morrande dit och släpade bort honom i halsbandet. Dumma, dumma, DUMMA matte!
Man får visst aldrig ha ngt roligt på det här stället!
Apportering till vardag och fest
Kom i brevlådan idag, så nu är julens läsning räddad! Har än så länge bara bläddrat i boken men oj vad trevlig den verkar! Annat det är min första apporteringsbok som jag fortfarande inte läst mer än öppningskapitlet i. Där finns det illustrationer på hur man ser att ens hund tar åt sig av korrigeringar och att man minsann måste banna den för att få respekt av hunden så den vet att den minsann måste jobba och bete sig.
Nej tacka vet jag den här boken, som lägger fokus vid att jobba med glada metoder, hur man arbetar med en vän och arbetskamrat för att få en apportering vi båda kan ha stor glädje av!
Nej tacka vet jag den här boken, som lägger fokus vid att jobba med glada metoder, hur man arbetar med en vän och arbetskamrat för att få en apportering vi båda kan ha stor glädje av!
Ska bli superspännande att sätta sig och verkligen läsa boken, så jag får återkomma efter jul med en mer ingående recension!
Annars händer det inte så mycket här, det sista i skolan fixas för att sedan kunna åka hem på jullov.
Fast just ja - igår var sista ridhusträningen. Sigge var inte fullt så galen som förra gången men OJ så trevlig han var! Det är driv i grabben och han tycker verkligen det är kul! Hindersuget kommer mer och mer, och han var mäkta stolt efter gungträningen vi hade i slutet av passet. Passet som tyvärr blev väldigt kort denna söndag. Lysena ville inte fungera och det var skumt i ridhuset redan när vi började träna vid 14. Som tur var så var vi bara tre personer så alla hann med allt de ville göra :)
Rocky fick revansch på slalomet, men av någon anledning har han låst sig i att han ska ur tionde porten när vi kör högerslalom. Fick till ett par bra repetitioner i slutet där jag helt enkelt var så närgången att han inte fick en chans att gå ur! Slalom är vår fiende men vi ska knäcka det och vara bättre än någonsin på det i vår!
Sigge på besök
Att få ett stycke Sigge på besök när man ska försöka sig på "före-jul-mys" kan ibland vara en handfull. Det kan Elin intyga. Sigge förstår inte alls vad hon menar...
Det är väl klart att man måste spana in granen på väldigt nära håll så värdinnan är rädd att den ska välta (det gjorde den inte, men Sigge fick tillräckligt med barr i pälsen för att dekorera lägenheten), och inte är det väl konstigt att man försöker släcka ljusen på soffbordet med svansen? Det kan ju faktiskt börja brinna så Sigge var ju bara förutseende!
Om någon äter klementin är det ju inte heller konstigt att man dreglar ner hela mattan om man heter Sigge, för klementin såg vääääldigt gott ut!
Däremellan var Sigge en exemplarisk julmysare som låg på mattan och sov som en sten :)
Det är liksom lite så det är att ha en golden - 0 eller 100, och jag älskar det!
Vinter hjärta Sigge
Vintern är ju fantastisk tycker Sigge! Särskilt nu när det kommit snö i ganska stora mängder som faktiskt ligger kvar. Sigge är lyrisk på varje promenad och studsar jämfota tills man släpper honom så han kan explodera ut i snön! Nya favoritsysslan är att borra ner huvudet i snön, stanna kvar därnere och sen SKAKA så mycket man orkar så snön står i ett stort moln kring hela hunden! Superkul hälsar Sigge och uppmanar alla att prova!
Sigge funderade på sitt beteende och sitt namn häromdagen och kom på att uppfödare Karin & Mickis stavat fel på hans namn! Han är mycket tveksam till om han verkligen heter Vårglädjens Sjörök, dom måste ju ha menat Vårglädjens Snörök! :D
Sigge funderade på sitt beteende och sitt namn häromdagen och kom på att uppfödare Karin & Mickis stavat fel på hans namn! Han är mycket tveksam till om han verkligen heter Vårglädjens Sjörök, dom måste ju ha menat Vårglädjens Snörök! :D
Nollorna som försvann
I söndags var det så dags för ÖM - östgötamästerskapen. Jag var taggad till tänderna och hade tänkt och laddat, laddat och tänkt, det här skulle ju bli bra! Jag skulle ge faan i att flaxa så, jag skulle planera mina vägar och byten och faktiskt komma ihåg och fullfölja dem under loppet - det är ju det som brukar krångla så vad skulle kunna gå fel?
Ja, att vi tränat för lite på sistonde var ju en liten detalj jag inte tog med i beräkningen. Rocky är såpass gammal och har vart med ett tag så det skulle väl inte vara några bekymmer, eller? Ja, jo men bara för att en hund är gammal så behöver den inte ha tillräckligt med rutin - vi har ju faktiskt inte tävlat mycket alls (går att räkna på två händer) så vad fasen tänkte jag där...
Min hund kunde nämligen inte slalom igår, inte alls, och det var det som krånglade i alla tre loppen. Första loppet fick vi 15 fel i slalom och då tappade jag liksom stinget resten av det loppet och det slutade med att jag släppte honom in i fel tunnelingång för att jag inte hade koll. Jag ser verkligen på filmen vilken dålig attityd jag hade i slutet, och det där måste jag skärpa mig med! Det är inte hans fel att vi tränat så dåligt i höst!
Förberedelsen inför hopploppet var att se till att inte förra loppets dåliga känsla skulle följa med in, vilket jag ändå lyckades bra med kände jag! En liten miss var att jag trodde jag skulle in som hund nummer fem, men det visade sig att de fyra första hundarna var strukna så jag fick springa som en tok och kasta med mig Rocky in på planen. Inte bästa uppladdningen för mig, men det funkade ändå bra på Rocky, som inte hann ladda fel med de andra hundarna i starten. Han hetsar gärna upp sig och jag upplever att han då tappar fokus och inte koncentrerar sig ordentligt. Både han och jag var mycket mer med i detta loppet som över lag kändes bättre, trots att vi även här krånglade i slalom. I efterhand skulle jag inte ens försökt chansa på att hinna före Rocky till gula tunneln, utan vart på andra sidan de tre hindren innan, då hade jag nog klarat att hålla honom borta från första ingången.
Inför lagloppet kände jag att nu jävlar, nu var vi på G! De individuella loppen var ju bara uppvärmning, nu skulle vi ta det! Rocky var fortfarande pigg, jag var på gott humör och banan kändes trevlig och utan problem för oss.
... Men, även här krånglade slalomet :( Kan ha vart jag som tog ut händelserna i förväg och Rocky såg sin chans att smita ur så han struntade i sista porten och låste på tunneln. Jag skrek så jag tror det hördes till Ryd, men han vände med en tass i tunneln och även här var disken ett faktum. Men i övrigt kändes det bra, fast vi rev visst ett hinder innan slalomet vilket jag missade när vi sprang.
Ja, jag tänker inte neka till att jag var lite ledsen och nedslagen efteråt. VARFÖR får jag det aldrig att funka? Att tävla i Linköping blir en svårighet i sig, när vi har så förbaskat många duktiga ekipage. Jag HAR utvecklats men det räcker liksom inte. Dock kanske jag har utvecklats tillräckligt för att vi ska klara att ta en pinne i vår om vi tränar (hoppas snön försvinner fort :P), eller? Men ja, det känns lite nedslående att inte kunna gå nollade runt en bana med en hund som kan mig, och som jag känner - hur ska det gå för stackars Sigge då? Dags att lägga ner agilityn, jag kommer ju ingenstans?!
Idag är dock känslan bättre och jag tror att det är fler med mig som slår hårdast från underläge! Jag har en hel ryggsäck full med saker att öva på, och jag har en plan för vad som ska förbättras nu under månaderna som kommer.Lördagens tävling var inget misslyckande! Det var ett verktyg på vägen som behövs för att vi ska bli bättre! Jag har mycket att jobba på som förare och människa, och Rocky är en ängel som står vid min sida och låter mig öva på honom. Detta är en möjlighet, inte en svårighet!
När våren kommer och Linköping har sin årliga majtävling, då ska det vara ett annat ekipage ni ser på banan! Lise-Lotte och Rocky ska då visa vad som hänt under vintern, och attityden och känslan kommer vara annorlunda! Pinnar och nollor skiter jag egentligen i, det är förändringen och utvecklingen som är det viktiga och det som kommer vara målet under vintern!
Lise-Lottes vrede
Nu kommer det - det mest ilskna inlägget jag någonsin skrivit för nu är jag ARG! Om någon vill läsa gulliga inlägg om hur bra världen är och hur underbart bra träningen går osv, kan ni sluta läsa nu, för det här inlägget handlar om hur jävla intelligensbefriade folk är och hur irriterad jag blir på deras bristande förnuft och avsaknad av respekt!
Ska ut med hundarna och kissa, och i ytterdörren möter jag en kille. Jag förväntar mig att han ska ta tag i dörren och flytta sig lite åt sidan, men icke. Han söker inte ens ögonkontakt med mig innan han flyger ner med händerna till hundarna. VAD I HELA???? VARFÖR förstår inte folk att det INTE är deras allmänna rättigheter att kladda på folks djur bara för att de finner det roande?
Jag säger uppgivet och besviket till honom "Rör inte hundarna! Du känner inte dom!" Han tittar på mig som jag kommer från en annan planet, och går vidare utan att säga ett ord. Han pratade i telefon så han kunde väl inte avsluta det viktiga samtalet...
Det jag blir förbannad på är att VARENDA GÅNG som jag säger ifrån att mina hundar inte ska hälsa på främlingar så möts jag av chockade blickar och skakande huvuden. Det är tydligen JAG som är dum i huvudet som vill ha det så, och folk verkar liksom inte alls förstå att dom har gjort fel. Vissa gör det när man väl har påpekat att det är rätt korkat av dem att helt sonika flyga på främmande hundar ute på promenad, alltsomoftast utan att ens försöka ens söka ögonkontakt med ägaren först. Att det är så många som blir bitna varje år förvånar mig bannemej inte ett dugg, för folk är på ren svenska dumma i huvudet!
Det jag blir förbannad på är att VARENDA GÅNG som jag säger ifrån att mina hundar inte ska hälsa på främlingar så möts jag av chockade blickar och skakande huvuden. Det är tydligen JAG som är dum i huvudet som vill ha det så, och folk verkar liksom inte alls förstå att dom har gjort fel. Vissa gör det när man väl har påpekat att det är rätt korkat av dem att helt sonika flyga på främmande hundar ute på promenad, alltsomoftast utan att ens försöka ens söka ögonkontakt med ägaren först. Att det är så många som blir bitna varje år förvånar mig bannemej inte ett dugg, för folk är på ren svenska dumma i huvudet!
Jaja, detta är väl ingen big deal, varför hetsar hon upp sig så? Nej, visst det kanske det inte är, men jag är så förbannat trött på att jag inte får bestämma själv hur jag vill ha det, och ibland önskar jag att jag hade mindre snälla hundar som hade markerat och fått främlingen att göra i byxan och kanske lär sig ngt. Bara för att jag har en söt liten golden som alltid ser fånigt glad ut så är han faktiskt inget allmänt gosedjur, utan MIN hund, som JAG har regler för!
Nu kanske jag ska förtydliga att alla de personer jag i dagsläget sitter här och frustar över är vuxna människor med fullt utvecklad hjärnkapacitet (eller?). Barn är mer impulsiva och tänker inte alltid, så det är en annan grej, men vuxna ska jag inte flera gånger i veckan ibland behöva säga till!
Om JAG hade betett mig sådär mot säg barn i barnvagn hade det antagligen inte dröjt länge innan någon försökte polisanmäla mig för ofredande eller något i den stilen, och jag hade fått stämpeln som den otäcka kvinnan utan hyfs i Ryd. Men när det handlar om hundar, då är det fritt fram att bete sig som man vill....
Dagens uppvaknande
Imorgon är det dags för Östgötamästerskapen i Valla ridhus. Satt och pratade om det eviga flaxandet med Ida, och hon sa lite skämtsamt att "Banvandrar du utan att flaxa ska du inte flaxa i skarpt läge heller". Jag satt som en fågelholk här vid datorn... För det GÖR jag ju. Jag flaxar även när jag banvandrar, helt galet! VARFÖR? Ja det vet jag då inte, men jag tror att jag någonstans inbillat mig att jag är tydligare när jag vispar med armen som en helikopter.
Så snälla ni - om någon ser mig gå och flaxa på banvandringen imorgon, slå mig RIKTIGT hårt! För nu måste detta ut ur kroppen och hjärnan EN GÅNG FÖR ALLA! Man blir INTE tydligare! Det enda som händer är att Rocky blir förbannad, med all rätt!
Men nu har jag det i skallen och imorgon kommer nollorna! Bannemej!
Bajshysterin del 2
"Matte det är ju SNÖ överallt! MASSOR med snö!!! Vad gör jag nuuuuuu???"
Fortfarande så är det full galopp för Sigge som gäller och istället för att lite lugnt och försiktigt trampa upp en liten plats så ska en yta på minst 2*2 meter stampas och yras upp i högsta möjliga hastighet! "Här, här kanske, nej härborta är det nog, Nej nu MÅSTE jag, här får det bli!"
Fortfarande så är det full galopp för Sigge som gäller och istället för att lite lugnt och försiktigt trampa upp en liten plats så ska en yta på minst 2*2 meter stampas och yras upp i högsta möjliga hastighet! "Här, här kanske, nej härborta är det nog, Nej nu MÅSTE jag, här får det bli!"
"Kärring, det är snö här.... GLÖM att jag sätter mig i det om jag inte måste, det är ju KALLT om rumpan!"
Gammelman är lika motsträvig som vanligt och håller sig så länge han kan för inte 17 finns den perfekta platsen någonstans nu när det är så mkt snö att sätta ner rumpan i!
Vinterfunderingar
Nu när det blir mer eller mindre totalvila från agilityn, vad ska då jag och hundarna hitta på för att få dagarna att gå, och våren att komma närmare kan man ju fråga sig?
Vi har ju redan bestämt det, och jag tänker våga mig på att nosa på lydnaden med Sigge! Jag är väldigt grön där, men det vet ju inte Sigge och jag tänker att det är ett bra sätt att både träna upp koncentrationsförmågan, samarbetsviljan och att faktiskt kunna ta sig samman och arbeta samlat ibland. Vi är ju alltsomoftast två flamsnissar, så vi får väl se hur detta kommer gå :P
Att både jag och Sigge ska lära oss att tävlingsposen är den roligaste i hela världen blir något av det svåraste - det ligger liksom inte riktigt för mig att gå stel som en pinne och inte få vara yvig.
Att både jag och Sigge ska lära oss att tävlingsposen är den roligaste i hela världen blir något av det svåraste - det ligger liksom inte riktigt för mig att gå stel som en pinne och inte få vara yvig.
Rocky har inte heller fattat det, och att börja krångla med honom på ålderns höst känns lite knasigt, men vem vet - han kanske också vill vara med när han ser vad kul Sigge och jag har :P
För att få bejaka våra friare sidor och få lite mer "samlat trams" där matte får tjoa, berömma och skutta runt tillsammans med hundarna så har jag bestämt att på allvar ta tag i att göra varsitt freestyle-program till dom!
Klass ett borde vi ju kunna klara, även om jag är graciös som ett kylskåp och har fantasi som en sten. Jag har iaf hittat två låtar som jag tror kan passa grabbarna bra, och att få göra tricks med matte tycker de ju båda är kulkul!
Även denna aktivitet kommer hjälpa oss arbeta upp ett fokus, samarbetsvilja och göra mig och Sigge mer till ett team! Tycker att vi har fin kontakt i dagsläget men spannet vi klarar att koncentrera oss på är alldeles för lågt!
Nummer ett för mig i vintern, som även detta kommer hjälpa oss i agilityn i vår är att jag ska jobba stenhårt på min struktur och mitt upplägg. Är det ngt jag har svårt för så är det att strukturera upp en riktig plan som jag kan jobba efter, och det är ju inte konstigt att resultaten blir lite si och så då...
Bristen på struktur är något som jag alltid haft svårt för, men när det kommer till hundträningen så märks det verkligen! Att klara av skolan med taskig struktur är liksom ett väldigt litet problem, det handlar bara om mig och jag vet hur man gör för att rädda skinnet på sig själv, klara prov och hinna med deadlines. Men när det kommer till hundträningen har jag gjort den häpnadsväckande upptäckten att det inte funkar! Alldeles förbluffande är det :P
Hundarna kan liksom inte riktigt vara med på noterna utan en strukturerad plan, och att träningen öht kommer framåt är ett under. Så detta ska jag verkligen tänka på, och jobba med, och detta projekt kanske är bra att ta in sporterna lydnad och freestyle då dessa är upplagda på ett helt annat sätt.
Hundarna kan liksom inte riktigt vara med på noterna utan en strukturerad plan, och att träningen öht kommer framåt är ett under. Så detta ska jag verkligen tänka på, och jobba med, och detta projekt kanske är bra att ta in sporterna lydnad och freestyle då dessa är upplagda på ett helt annat sätt.
Jag tror att det kommer bli en bra vinter, trots bristen på agility (och detta intalar jag mig nu dagligen då jag är skräckslagen, för jag vet ju inte vad jag håller på med :P)
Fortsättning följer....
En större (!!!) knähund får man leta efter!
För det är liksom i knät som Sigge hör hemma!
Vad använder ni för champoo?
Jag är en sån där människa som inte badar mina hundar absolut mer än jag måste, och enligt andra blir det kanske liiiite för sällan :P
Rocky badas lite på vintern när det kliar i pälsen och då använder jag klådstillande schampoo köpt hos veterinären (givetvis badas han på sommaren också om han blir för lortig).
Sigge har inga såna bekymmer och nu är det bra längesen jag badade honom, och här kommer problemet... Jag har inget vettigt schampoo kvar till honom!
Sigge har inga såna bekymmer och nu är det bra längesen jag badade honom, och här kommer problemet... Jag har inget vettigt schampoo kvar till honom!
Det ännu större problemet är att de förbaskade märkena som jag hittills tittat på i djuraffärerna när jag strosat förbi alltid har en variant med tea tree oil, och då tappar jag förtroendet för dem fullständigt!
Det ÄR giftigt med tea tree oil, och då vill jag inte ha det på mina hundar punkt slut! Även om det är i "för små doser för att det ska vara farligt förstår du väl?!"
Det ÄR giftigt med tea tree oil, och då vill jag inte ha det på mina hundar punkt slut! Även om det är i "för små doser för att det ska vara farligt förstår du väl?!"
Må så vara, men saker jag från början vet är skadligt, och som dessutom kan ge jäkligt otäcka och allvarliga symptom vill jag inte massera in på hela deras kropp! Icke sa nicke!
Här är en kort notis om ämnet och en enkel googlesökning ger ännu mer!
Och de andra varianterna i samma märke, vad har de stoppat i för skit där då som jag inte vet om det är farligt?
Blir helt enkelt en fegis och Sigge blir därför lortigare och lortigare...
Så, frågan lyder: vad använder ni för schampoo på era hundar, och en annan spännande fråga - hur sällan badar ni dem? :P
Bajshysterin och fruset dregel
Blir era hundar lite smått hysteriska när det är dags för nummer två?
Det blir mina men det yttrar sig på lite olika sätt.
Det blir mina men det yttrar sig på lite olika sätt.
Rocky blir sååååå oerhört långsam, det går så sakta och han stretar emot nåt grymt
"Matte, stressa inte så! Jag kan ju faktiskt missa den där perfekta fläcken!"
"Matte, stressa inte så! Jag kan ju faktiskt missa den där perfekta fläcken!"
Han brukar vanligtvis inte hitta den där fläcken på mindre än 10 minuter så det är ett evigt bekymrat lunkande.
Sigge däremot, han springer som han hade eld i baken
"Matte SKYNDA DIG! Jag kommer ALDRIG hinna fram till den där perfekta fläcken innan jag bajjar ner mig!!!"
Sigge håller tack och lov inte på så i 10 minuter, men den minuten som han håller på drar han som en tok! Slår liksom aldrig fel.
Det som blir mest problematiskt blir ju när de vill bajsa i stereo....
"Matte SKYNDA då!"
"Men... Ha inte så bråttom, det här kanske är fläcken med stort F!"
"SKYYYYNDA sa jag!"
"Men... här... kanske är en bra plats... Näe, inte den heller"
Liksom en galopperande på stället i fram och en som släpar i bak. Jag ser ut som en sån där riktigt virrig hundägare som har noll koll på djuren och ingen struktur under promenaden alls... Men armarna blir ju långa :D
När man har en dreglig hund som Sigge uppstår vissa problem när det blir såpass kallt som det varit i några dagar nu. Inte för Sigge, men för Rocky.
Både Sigge och Rocky ska ju nämligen leka i snön på promenaderna, och jag lät halsbanden vara kvar på när de dundrade i snön. Sigge ska som vanligt försöka göra nacksving på Rocky och det tänkte väl inte jag på.
När vi kom in hade Rockys halsband frusit fast i pälsen, och det ordentligt! När Sigges dregel fryser blir det som lim vill jag lova, och hädanefter får storebror vara utan halsband när Sigge är i farten!
Att vara student - eller konsten att aldrig ha pengar när man behöver
När man är student är man inte jätterik, det tror jag de flesta som studerar, eller har studerat, håller med om. Jag som inte festar eller dricker en massa alkohol sparar väl ganska mycket pengar på det området, men sen har jag kanske inte världens billigaste hobby - hunderiet.
Hundarna är det bästa jag äger och har, och de skänker obeskrivligt med glädje - men dom är så förbannat dyra i drift! Att det sedan enligt mig krävdes en bil för att kunna ta tillvara på mitt intresse gjorde kanske inte saken bättre, men det gjorde livet avsevärt mycket lättare!
Jag har aldrig haft några problem att föda varken hundarna eller mig, jag har alltid haft råd att gå kurs om jag velat, och jag har utan större problem kunnat köpa vad hundarna än må behöva i form av veterinärvård, mediciner, täcken, koppel, leksaker och tuggisar etc.
Det som blir problemet är när alla kostnader bestämmer sig för att komma på en gång... Då blir det svårt, för även om jag alltid har kunnat betala det som krävts i småsummor så har det aldrig funnits något utrymme för en buffert.
Jag har världens bästa föräldrar som alltid gör vad de kan för att hjälpa mig på bästa sätt, och jag har nämnt mer än en gång att de skämmer bort mig så jag skäms! Hade det inte vart för dom hade det inte funnits någon Sigge i min ägo, och jag hade inte kunnat ta mig så lättvindigt till träningar för det hade inte heller funnits ngn bil!
Så egentligen har jag kanske inte alls råd att hålla två hundar...
Idag kom Sigges räkning på försäkringen, och den var dyrare än jag väntat mig. Skatten ska betalas på bilen i januari och sedan är det dags för Sigges höftröntgen. Alla dessa saker är liksom sånt som verkligen behövs, men det blir stora summor att punga ut med inom loppet av tre månader. Jag har försökt spara under hösten men idag insåg jag att jag antagligen inte skulle komma hela vägen fram, och det där förnedrande samtalet till mamma skedde, än en gång. "Hej mamma, jag ska envisas med att ha en svindyr hobby, kan du låna mig så att jag kan fortsätta leka?" Jag räknar med att vara skuldfri när jag är typ 42....
Så idag inträffade det - jag måste för första gången sen jag skaffade Rocky tvingas välja bort saker som har med hundarna att göra. Så det blir en lång vintervila för dom den här säsongen. Det finns helt enkelt inte utrymme för någon ridhusträning!
Det som gör att jag blir så grinig över att jag inte kan skrapa fram mer pengar på en gång är att det kommer att fortsätta såhär.
-Ska jag kunna gå kurs i vår med Sigge så måste jag kunna spara - hur då?
-Om Sigge ska kunna debutera måste jag nästan redan nu börja lägga undan pengar - hur då?
-Detta kanske är Rockys sista säsong han orkar, och då vore det kul att få springa med honom också - hur gör man det utan pengar?
-Detta kanske är Rockys sista säsong han orkar, och då vore det kul att få springa med honom också - hur gör man det utan pengar?
Att ta ett deltidsjobb är liksom inget alternativ, för tiden och orken räcker inte till, och då blir hundarna ändå lidande, fast på andra sätt..
Ja, det blev ett gnälligt inlägg, och jag vill inte ha en massa empati och tröstande ord. Det handlar bara om att jag är irriterad, bortskämd och skäms som en hund, för det är inte världens roligaste att vara 26 år (och det var nu jag var tvungen att stanna upp och tänka efter, hur gammal är jag egentligen?) och inte kunna ta hand om sig själv. Att behöva prioritera är något alla tvingas göra och jag har kunnat göra mer än andra studenter alltid har möjlighet till, så jag är väl medveten om att jag egentligen inte borde gnälla.
Hundarna är som mina barn, och mina föräldrar vet det och det är därför dom ställer upp, men det är ändå tufft.
Utan hundar hade jag vart rik på pengar, men avsevärt mycket fattigare på glädje i vardagen <3
Running contacts - riktiga dag 4
Förra passet blev ju katastrof så det tänker jag inte ens räkna, utan idag fick bli pass 4!
Det funkade helt okej även om det var snö, lite halt blev det och det syns även på filmen.
Bara en gång som blev riktigt dålig den här gången, men det var helt och hållet mitt fel! När ska man lära sig att ALDRIG släppa igenom en tjuvstart!
Enda fördelen med att han tjuvstartar är att han gör det för att han tycker det är vansinnigt roligt att springa på plankan :) När jag börjar kånka ut den genom lägenheten är det en studsboll som är vid min sida, och han flinar med hela ansiktet!
Bara en gång som blev riktigt dålig den här gången, men det var helt och hållet mitt fel! När ska man lära sig att ALDRIG släppa igenom en tjuvstart!
Enda fördelen med att han tjuvstartar är att han gör det för att han tycker det är vansinnigt roligt att springa på plankan :) När jag börjar kånka ut den genom lägenheten är det en studsboll som är vid min sida, och han flinar med hela ansiktet!
Folk dom tittar lite, och jag förstår dom! Vad är vitsen med att få hunden att springa på en planka och sedan belöna så det hörs ner till centrum? Jag hade nog inte heller förstått om jag inte fått upp ögonen för running :P
Han är fortfarande lite vinglig men han försöker. Idag slarvade han dock mot slutet, och sprang bredvid två gånger. Jag har börjat kasta iväg leksaken när han sitter och väntar, kanske distraherar det, och han glömmer sin uppgift lite. Dock så kastar jag den såpass långt att han aldrig hinner fram innan jag stoppat honom, så det blir ingen självbelöning av det och jag tror det kommer ge sig ganska fort. Snön stör säkert lite också, så det blir mycket att tänka på...
För ett år sedan...
... vid ungefär den här tiden så träffade vi Sigge för första gången. Den gången gjorde han inte jättemycket väsen av sig utan sov mest, men redan då så var det 100 eller 0 som gällde.
Pirrigt var det, och jag satt mest på golvet och log fånigt. Jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle ha en valp, men nog var det häftigt att sitta där på golvet med 8 stycken små tultande valpar!
Pirrigt var det, och jag satt mest på golvet och log fånigt. Jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle ha en valp, men nog var det häftigt att sitta där på golvet med 8 stycken små tultande valpar!
Sigge är idag ganska mycket större, avsevärt mycket vildare men även väldigt trevlig och härlig på alla vis! Han sprider alltid glädje och har mycket bus och hyss för sig!
Förut idag så låg vi alla fyra i sängen, och Sigge ville givetvis ligga mellan mig och Fredrik och snarka i min armhåla en stund, och för ett år sedan hade jag inte en aning om att det var sån han skulle bli, och att det var just min armhåla som han gärna skulle burra upp sig i varje dag!
Avsevärt mycket mindre, men ack så söt!
