Kurs för Annica Aller

I söndags bar det av till Kyrkekvarn och deras hundhall - det var dags för kurs för Annica Aller. Detta var en kurs jag fick möjlighet att gå på grund av ett avhopp, blev en plats ledig och jag knep den direkt! Tanken var ju att jag skulle gått med Sigge, men eftersom han ska vila ett tag nu så fick Rocky vara stand in istället. 

När jag åkte ska erkännas att jag var lite besviken. Åka på kurs med en 10,5 år gammal hund, en hund som tävlar väldigt sparsamt pga ålder och krämpor och som inte alls beter sig som Sigge på banan. En hund som jag dessutom inte känner mig särskilt stressad när jag springer med, och som jag hinner med utan några större problem. Vad 17 skulle jag kunna få ut av kursen med honom?

Rocky förstod inte alls problematiken och han var överlycklig att få åka iväg själv med matte! Hans fullständiga entusiasm smittade såklart, och när vi hade värmt upp kändes det inte alls lika hemskt! Rocky är trots allt den som lärt mig absout mest om hund, träning och agility så visst skulle vi få en trevlig dag tillsammans!

Första varvet för instruktör är jag alltid som mest svajig - jag blir nervös för jag vet att jag blir synad i sömmarna. Kändes fortfarande lite jobbigt att vara där med fel hund, så även det bidrog till både slarv och svaj.
Annica tog oss under sina vingar och såg direkt att jag är lite sloppy med Rocky. Jag vet vad han kan och blir lite "oengagerad" i min handling. Huvudet på spiken efter två minuter liksom! För det hänger ju sen med till Sigge också, och gör mig faktiskt inte bara slarvig med Rocky, utan slarvig som förare! 
Det finns liksom ingen anledning att tänka i banor att jag måste vara tydlig med Sigge - jag ska vara tydlig, punkt!

Det uppdagades ju också väldigt fort att mina händer är ineffektiva. Jag springer gärna med knutna händer, vilket är otydligare för hunden, och bidrar till att jag hamrar mig igenom banan. Det är ju egentligen självklart att en öppen hand blir både tydligare, längre och svårare att hamra med, men inte har jag tänkt aktivt på det innan! Skillnaden när jag faktiskt tänkte aktivt på det lät inte vänta på sig! Förutom de där uppenbara grejerna med knuten hand tror jag att det även bidrar till en spänning i kroppen - knuten hand sänder fel signaler till hjärnan liksom. När jag började springa med konstant öppen hand istället tycker jag att jag ser mer harmonisk och lugnare ut, även i fart! Bra uppenbarelse med andra ord!

Att jag är lite stressad på banan såg Annica såklart direkt också! Även med Rocky som jag upplever att jag lätt hinner med så stressar jag iväg, både fysiskt men framförallt mentalt! Så denna lärdom tar jag också med mig, och tror jag kommer få annorlunda respons från Sigge också! Man kan vara långt från hunden fysiskt men måste ALLTID vara där mentalt! Också en sån där självklar grej egentligen, men som jag behöver få inbankat i skallen :P

Fick också med mig mycket bra grejer i hur man kan tänka i exempelvis stjärnor i fråga om både hundens väg och min egen väg. Hur jag hjälper hunden få till bra svängar fick jag också hjälp med och ser verkligen fram emot att prova det på Sigge framöver! Responsen jag fick av Rocky var fantastisk och glädjen bubblade ur kroppen mer och mer för varje steg vi tog tillsammans!

För ett tag sen var jag och Sigge på en privattimme för Elin Fahlgren och hon påpekade också det uppenbara - folk hanterar byten och handling relativt bra i maklig fart men när det sen gäller på tävling när man försöker ge allt så sitter det inte! Detta är också smärtsamt uppenbart i mitt fall, men det kändes ändå skönt att få springa med Rocky där det faktiskt bara går i maklig takt! För att få in tänket och känslan ut i kroppen liksom! 

Som ni hör så fick jag ut mycket mycket mer av kursen än jag förväntade mig när jag åkte iväg med Rocky, och jag är SUPERnöjd! Jag och Rocky hade en fenomenalt rolig dag, och jag har med mig massor med bra grejer att fila på när Sigge kommer igång igen :D 
Sakta men säkert så går det framåt, uppåt! Rom byggdes inte på en dag, men vi är på väg! :D
 

RSS 2.0