Kvällens uppenbarelse!

Vi fortsätter att fysa både jag och Sigge! Har vart lite svajigare nu när det först var snorkallt och en pina att vara ute, och sen blev töväder och isgata överallt! 
Men nu är snön borta och gegga går ju faktiskt alldeles ypperligt att träna i...
Vi fortsätter med kroppskontrollen inne, det går sakta men säkert framåt! Sigge börjar faktiskt se över lag bättre ut i kroppen, och jag försöker att inte stirra mig blind på hur han rör sig (för jag tycker mig se konstigheter mest hela tiden), men nog ser jag att vi rör oss framåt och uppåt hela tiden! Sigge börjar bli biffigare och stabilare, och det ska bli så himla spännande att se vad Susanne på ProBonoK9 säger nästa torsdag! Lite skräckblandad förtjusning kan jag nog påstå!
 
Jag fortsätter min satsning jag med, vågen står för tillfället still - men den rör sig heller inte uppåt vilket är en seger bara det! Nu rör jag ju på mig mer, och har fått styrkeövningar från fyskursen jag går så även här går det framåt!

Att bara fokusera på att ens hund ska bli bra i kroppen har också gjort att jag jobbat väldigt mycket med mig själv. När jag skrev min årsresumé insåg jag vilken jäkla pessimist jag låter som, och hur stora krav jag hela tiden ställer på  mig själv och vår prestation. Med detta tappades glädjen och så får det INTE bli igen! Vilket jag redan skrivit innan, så ingen idé att upprepa sig :P

Men till saken då - ikväll var det någon i ett goldenforum som ville se knasiga bilder på våra goldens och uppfödarKarin har ju tagit en så klockren bild på Sigge som jag bara älskar. Delade den därför även på min egen facebook, och som vanligt så satte Ida, min kära Ida, huvudet på spiken!
Hon skrev såhär: "Sådär skulle nästan du också kunna se ut när du är riktigt lycklig! Ni är lite lika du och den där Sigge! <3 "
Och tänk så RÄTT hon har! Det är såhär man ska se ut i samvaron med sin hund - och framförallt på agilitybanan för vår del! Mungipor åt fel håll och buttra toner hör inte hemma hos mig och Sigge, och just den här bilden ska bli min mentala uppladdning inför varje agilityträning och tävling. Det är för att vi ser ut som Sigge när vi kör som vi gör detta - för att det är så förbenat ROLIGT och för att vi hänger oss uppgiften och bara öser och ler! 
Tack Ida, som vanligt - Tack! <3
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0