mittlivsomhund

Ibland undrar jag om mina kära hanhundar har fått för sig att det är en tävling när vi är ute....

 

Den som kissar den andre på huvudet flest gånger under en dag vinner!

Jag tycker verkligen inte om det ordet, och än mindre folk som rynkar på näsan samtidigt som de uttalar det...
Dom har ju uppenbarligen missat något väsentligt och inte vill jag bli dumförklarad när det faktiskt är DOM som inte förstår!

 

Att använda sig att klickertänket, och belöna önskvärda beteenden med godis/leksak samtidigt som icke önskvärda beteenden ignoreras handlar INTE om att hunden får göra vad den vill, och att man står helt passiv och låter hunden "ta över" för att sedan belöna när hunden väljer att sluta med dumheter.

Det handlar om att vid inlärning och träning få en initiativrik hund som vågar försöka och som inte är passiv utan delaktig i inlärningen. Det handlar om att hunden ska få tänka själv och komma på vad som lönar sig, och det handlar om roligare träningspass som hunden alltid ser fram emot för den vet att matte har lajbans belöningar på gång bara hunden kan komma på hur den ska få matte att ge ut dom!

 

Det handlar inte om att man aldrig får säga nej, det handlar inte om att det inte i något läge öht får förekomma någon form av korrigering, och det handlar inte heller om att dessa hundar på något vis skulle vara besvärliga i vardagen eller ha mer icke önskvärda beteenden för sig.

En människa som tränar på detta sätt försöker ofta se till att hunden inte ens hamnar i icke önskvärda situationer, för innan den hittar på dumheter så riktar man om den och fångar ett bättre beteende som sker innan.

 

Bara för att jag inte rycker och sliter i mina hundar och skriker negationer åt dem i tid och otid, betyder det då att jag har ouppfostrade individer?

Näe, jag tycker verkligen inte det! Rocky är exemplarisk att ha med sig, och Sigge han försööööööker verkligen så gott han kan med sin sprudlande energi och ringa ålder, så jag vill gärna påstå att "köttbullelydnad" is the way to go!

Jag har glada hundar som inte spänner sig för att de väntar på ryck i kopplet, jag har hundar som spelar över och framkallar skrattanfall under träning med deras ambitiösa attityd och vilja att testa, och jag har hundar som VET att träning med mig ALLTID kommer vara roligt och ALDRIG framkalla obehag eller frustration mer än i form av utebliven belöning!

Varför sitter jag då och tuggar fradga över detta idag? Jo, givetvis för folks korkade kommentarer nu när det står klart att rottisen som använde en 6-åring som leksak testats och konstaterats vara normal, men ouppfostrad. Givetvis så börjar folk på att prata om bristande ledarskap och att den säkert uppfostrats genom "köttbullelydnad" och det gör lite ont inombords när jag läser och förundras över deras okunskap!

Bättre sent än aldrig, och nu har jag tittat på filmerna. Tittat och i princip gråtit... Jag flaxar som en jävla helikopter så fort jag ska försöka visa något. Inte konstigt att Rocky är så arg på mig!

Så NU är det slut på det här eviga flaxandet, och den som ser mig handla så MÅSTE slå mig, eller iaf säga till mig på skarpen!

 

Den första övningen handlade om att kunna skicka iväg hunden och sen sticka.

Så var det idag dags för den spännande dagen då Sigge återigen skulle få se några av sina syskon. Vi var 4 valpar som kom, och WIlda kände han ju sen innan, men vad gjorde det sa Sigge, spännande var det iaf!

 

Som vanligt fick vi bevis på att passivitetsträningen måste läggas mer krut på, och att när han taggar upp formligen exploderar vid någon aktivitet. Tränade lite apportering, och Sigge tyckte det var väldans roligt men samtidigt var det svårt att sansa sig och några ärevarv med dummien blev det (inte särkskilt oväntat).

De andra valparna var väldigt olika varandra, och det har hänt massor sedan jag såg dem sist! Den här gången var det inte heller några svårigheter att se skillnad på dem utseendemässigt, och den här gången vill jag nog påstå att det var Sigge som utmärkte sig.
Vad som hänt med denne grabb vete 17, för den sidan han visade idag har jag aldrig sett några tendenser till innan!

Vi släppte unghundarna och Sigge formligen seglade dundrade in på scenen, med högburen svans och en pondus som kom ända nere från tårna. Han stövlade raka vägen fram till den hane som innan vart den ranghöge i valpflocken och upplyste denne om att tiden på tronen var förbi - nu var det Sigge som var kung. Han var väldigt ståtlig där han seglade struttade runt, men om jag gillar beteendet.... Nja det vete 17. Visst, han var inte bossig eller påstridig på något vis, utan när han sagt sitt och de andra förstått så lekte han gladeligen. Jag är väl bara nojig eftersom Rocky inte kan hantera den rollen, utan går omkring och bossar och skaffar sig hackkycklingar, vilket jag inte uppskattar.

Både Sigge och jag är iaf nöjda med dagen, och längtar till våren då det förhoppningsvis blir BPH eller MH för hela kullen :)

 

 

Igår var det då dags - kursen för Stina som jag sett fram emot så länge.

Rocky förstod ju så fort vi svängde in på klubben vad det var dags för och det gnisslade en hel del av förväntan från bagaget :)

 

Kommer göra ett mer ingående inlägg om denna kursen senare, då jag fått alla filmer och känner att jag har mer tid, för det var många intryck och mycket att tänka på!

Men ojojoj vilken fantastisk tränare Stina var! Så lätt att ha att göra med, så pedagogisk och så underbar!
Även om jag kommer där som relativ nybörjare med en dessutom gammal hund som inte har chans till någon vidare karriär så tog hon oss under sina vingar och slet hårt med oss! Visst är man lite orolig att man ska bli tittad snett på och att folk ska undra varför man sliter med en gammal hund, men inte Stina!
Framförallt så visade hon mig hur mkt Rocky faktiskt kan (vem fasen har lärt honom det?) bara jag VÅGAR, och tänker mig för så jag faktiskt har en vettig tajming! Tajming är A och O, och iom att Rocky inte är supersnabb finns det med perfekt tajming tid för mig att krångla med mina dumheter eftersom jag då hinner med det!

 

Vilken dag! Vilken lycka! Vilken tränare! Vilken hund jag har!

...och vilken förbaskad träningsvärk... De flesta musklerna ömmar idag vill jag lova :P

Vilket LYCKOPILLER han är den där lille fjärten! Han växer och växer i mina ögon och idag är jag stolt så jag spricker!

 

Jag har vart sjuk i närmare en vecka och jag är tyvärr som en karl när jag blir sjuk - gnäller, snörvlar och orkar inte göra NÅGONTING! Hundarna tycker det är supertråkigt men jaja, vad gör man inte... Det är bäst att pyssla om matte och ligga och mysa med henne i sängen så blir nog allt bra!

Så idag, var krafterna äntligen hyfsat tillbaka. På lunchen tog vi en promenad med Karin, och Sigge försökte bara mörda Ruh en gång, och Nanny blev inte omkullvält en enda gång. Trots att Sigge inte fått någon vettig stimulans på några dagar så var han (hyfsat) lyhörd och kontaktsökande och klarade fint att vara lös!

 

På eftermiddagen åkte jag med Charlie och Ida till BK för lite unghundsträning och Sigge var en FRÖJD att träna med! Lyhörd och taggad, och däremellan lugn som en filbunke! Att sitta lös trots att andra kör agility och springer genom tunnlar är nemas problemas säger Sigge!
Att kasta ut externbelöningen innan vi kör är heller inga problem, han tjuvar inte!
Att börja jobba med ett staket gick super varenda gång (utom en). Idag var staketet såpass "mjukt" att han kunde hålla en rak linje genom, och den gick FORT! Han kommer få ett underbart driv om han fortsätter såhär!

 

Sen kom eldprovet! Ida hjälpte Charlie med korvbelöning till Marshall vilket Pesto tyckte var oerhört hemskt och han uttryckte sitt missnöje! Jag gick och fjäskade lite med Pesto och tänkte faktiskt inte ens på att Sigge fortfarande var lös. Så där sitter jag på huk och matar en annan hund med godis, kanonkulan kör agility så det ryker, och vad gör Sigge? Sitter på bordet och väntar på att matte ska komma tillbaka! Rörde inte en fena, sa inte ett ljud, han vara bara totalt jäkla underbar!

Och än en gång vill jag då påpeka att jag vart en dålig matte hela veckan så vad som hade vart mer "normalt" var en totalt galen hund som exploderade och skulle vara med överallt. Särskilt när man bara är 11 månader! Men inte Sigge!

VILKEN HUND JAG FÅTT! Tack Karin och Mickis! Han är fantastisk och en enorm glädjespridare!

 

Jag försöker att vara ganska noggrann med att känna igenom hundarna efter saker som känns konstiga, och likaså gör sambon.
Sigges pung är ju dock något som hamnar lite i skymundan får jag väl erkänna haha! Kände dock på den idag och blir lite konfunderad... Hans testiklar ser olika ut, och den ena verkar ha en knöl. Hoppas ju på att det är bitestikeln, det som bekymrar mig är att andra testikeln inte ser likadan ut - den har ingen sån knöl.

 

Borde jag vara orolig?         (ska givetvis ringa veterinären för säkerhets skull!)

 

Och det här stör mig! Så inni HELVETE på ren svenska!

Förut idag tittar jag ut genom fönstret och ser en miserabel liten tik stå stel som en pinne på gräsplätten utanför, med munkorg. Ägaren låter henne vara en stund och sedan tar hon väldigt varsamt tag i hunden och lyfter henne som om hon vore gjord av glas. Då ser jag skadorna i fram och det relativt stora dränage som sticker ut från hundens ben/bog.

Då förstår jag.... Hunden har åkt på stryk. Tänker inte så mkt mer på det mer än att jag vet hur jobbigt ägaren har och hur ledsen hon antagligen är idag. Lite fundersam blir man ju på vad som har hänt, men det behövde jag inte vara så länge då händelsen snart fanns beskriven på ett forum på facebook.
Där vädjar tjejens kompis till oss hundägare i Linköping att hjälpa till med uppgifter på vem som kan äga den hund som attackerade.

Givetvis var hundjäveln lös och kom flygande

Givetvis så ger sig inte ägaren till känna och hunden som blev attackerad behövde ju till sjukhus

Givetvis så är det flera som sett dessa ägare och deras hundar när de håller på med tvivelaktiga aktiviteter såsom hets mot vaddering

 

 

En av de sakerna som gör mig mest förbannad är att hunden var lös och attackerade. En hund som ger en annan hund 13 bithål och ett stort dränage tvivlar jag starkt på bara vaknar en dag och är hundilsken. Ägaren VISSTE att hunden var aggressiv och då HAR MAN DEN INTE LÖS I ETT BOSTADSOMRÅDE!!!!!!!!!!

 

Dessa människor har vart lösa i Ryd ett tag men antagligen har inget hänt, men nu när händelsen uppdagas så får jag ju erkänna att JA, jag är rädd!
Jag har två hundar som jag älskar och inte vill ska hamna i slagsmål! Rocky slåss om han måste men han är ingen fighter och jag vill inte än en gång bevittna hur han ligger på marken och skriker när en annan hunds tänder penetrerar hans kött.

 

För ja, Rocky har vart i ordentligt slagsmål innan.

Det var några år sedan och det var en mycket olycklig händelse.

Hunden i fråga har visat aggressiva tendenser innan men jag klandrar ändå inte ägarna för de hade hunden kopplad och höll avstånd efter konstens alla regler.
MEN, kopplet gick av och han kom som en torped - en schäfehane på säkert närmare 45 kg.

 

Detta var sent på kvällen och jag hade följt mina vänner ner till ett dansställe och skulle precis gå hem när det inträffade. Det var massor med folk men alla blev som förstenade och stod handfallna och tittade på när slagsmålet startade. Det var jag och Rocky så gott vi kunde mot en lös, galen schäfer. Jag höll på att få tag i den flertalet gånger men att vara i mitten i ett sånt läge är lite knivigt och han slapp alltid ur mitt grepp. Det var ägarens kompis som höll i hunden när den slet sig och istället för att försöka få tag i den försökte han dra bort mig och skrek mest. Jag tror jag slog till honom och skrek att han "för faan skulle ta tag i hundjäveln innan han biter sönder Rocky".

Vid det här laget hade schäfern fått omkull Rocky som låg och skrek och försökte freda sig bäst han kunde. Ägarens vän vaknade till liv och drog undan schäfern så slagsmålet äntligen tog slut. Det varade inte lång stund men för mig kändes det som en evighet!
Kort innan slagsmålet tog slut så kom ägarinnan springande men hon var lika handlingsförlamad hon och skrek så det hördes över hela stan, och så fort slagsmålet var slut så kastade hon sig över Rocky för att se om han var skadad. Det var han, mest i ena frambenet och örat. Jag tog min slagne hjälte och åkte hem, grät som en idiot och tvättade hans sår. På något mirakulöst sätt (Rocky är inte den som har tur i livet) så klarade han sig utan vidare vård, även om han blev biten i en led och sårfickorna var ganska fula men det gick som tur var bra.
Att ägarinnan skrek och sedan flög på honom var också bra för hon bidrog till att han inte blev hundaggressiv på riktigt efter denna händelsen - han trodde nämligen att det var hon som gett honom stryk och hatar henne än idag!

 

Så idag känner jag med ägaren till den attackerade hunden! Det är så oerhört hemskt när något sådant händer och även om jag slogs för glatta livet så var skammen stor att jag inte kunde hjälpa min bästa vän i den stund där han verkligen behövde mig!

Hennes familjemedlem är ganska allvarligt skadad och jag är helt säker på att hon precis som jag kommer drömma mardrömmar om händelsen ganska länge nu, precis som jag en gång gjorde, och hoppas att jag aldrig måste återuppleva!

Idag bar det av till BK för lite träning med Sigge. Min kära uppfödare Karin hade med sig hans mor Maja och hans syster Wilda så det var rena rama goldenmaffian på klubben idag :P

 

Sigge var taggad som 17 redan på väg till bilen. Han brukar hetsa upp sig redan när jag packar väskan och sen får han gå lös till bilen, vilket han alltid gör med proceduren att skutta runt benen på mig och flina med hela ansiktet.

 

Vi började med en rastrunda och som vanligt drar han liiiiite för mkt i kopplet när det är "nya" hundar med. Blir galen och funderar på om det kan växa bort eller om jag ska ta till hjälpmedel tills han har vett att lugna ner sig med ålder och visdom. Känns inte riktigt okej att slita så med den lilla halsen som kommer bli överbyggd och okänslig med denna omilda behandling.

 

Vi har inte tränat mycket på att sitta bunden självständigt från mig, men han fixar det utomordentligt bra och endast ett par pip hördes medan vi byggde upp en liten "bana".
Utgick från en tunnel i mitten och åt ena hållet byggde vi på med tre hinder i en liten lagom böj så de får öva på att svänga lite. Åt andra hållet byggde vi också tre hinder men dessa var på raksträcka för att öva på kommandot "fram". Detta är något som Ida fick mig att fundera på häromdagen, att jag måste ha två kommandon på en raksträcka, antingen "dra framåt men var beredd på fortsatta direktiv" eller "kör hårt hela vägen ut och hämta belöningen". Mycket är det att tänka på, och det här med ord är något att fundera på nu när man har en ny och oförstörd individ med stor potential att få hjälp på flera sätt av mig som förare.

 

Vi började träningspasset med att kedja raksträcka. Han fixar det fint och börjar verkligen uppskatta att springa mellan hinderstöd då han visar ofta att han kan det, oavsett om jag bett honom eller inte.

Tog som sagt raksträckan först och skulle sen bygga på med tunneln, men den var i lite taskig vinkel sa Sigge och missade den ett par gånger. Efter en flytt av öppningen var det dock inga problem alls :)

Korta pass blev det och andra omgången tränade vi att springa i båge och MELLAN hinderstöden :P Detta börjar han också koppla mycket bättre och jag litar mer på att han faktiskt kommer springa där han ska, så jag måste snart våga öka på kriterierna där och få honom att jobba mer självständigt.

 

Sista passet tog han raksträcka, tunnel och fortsatte sen genom tre hinder i en böj och klarade alltså 7 hinder i stöten, riktigt bra! Jag var supernöjd med hela passet!

Sigge har verkligen börjat försöka på allvar och han tar till sig det jag säger (försöker förmedla) så nu är det dags att skärpa sig!

Dagens "special moment" var när han var lite osäker på vad jag ville, fortsatte att springa men faktiskt kollade bak på mig för att få vidare direktiv och sökte kontakt! Då slog mattehjärtat lite hårdare!

 

Belöningen måste jag dock jobba hårdare med. Sigge är inne i en period där han bara MÅSTE ta ärevarv med sin leksak när han hämtat den och inte riktigt har tid att komma in till mig. Det som visade sig funka bäst idag var att kampa på vårt våldsmama vis en stund och sedan låta honom vinna. Då blir han stolt, samtidigt som han bjuder in till lek med mig på en gång igen då jag "förlorade". Fungerade mycket bättre än att kampa och sen bryta och belöna med godis på en gång!
Så lätt knep men ändå så lätt att glömma bort!

 

En annan sak som jag tänker fortsätta att uppmuntra mycket hos Sigge är att han besitter den fantastiska egenskapen Rocky aldrig haft: att vara tyst när andra jobbar. Visst, det spritter lite i kroppen på honom och han skulle gäääärna vilja vara med, men han gör som jag ber och sitter still, utan ett pip! Det är något som jag verkligen verkligen uppskattar!

 

Som märks: mycket nöjd med dagens pass, och väldigt stolt över min lille kille som försöker och kan så mkt trots att han i mina ögon fortfarande är en liten liten bäbis :D

 

 

 

När man på kvällen inser att man som vanligt sitter och drömmer sig bort om allt man vill göra, prova och träna med hundarna, men man GÖR DET INTE...

Varför?

Detta är något jag måste ta tag i, har väl ett hum om att det handlar om den gamla vanliga rädslan att misslyckas. Men kan man egentligen misslyckas så mkt med hundträning om man tränar med positiva metoder och HAR ROLIGT med sin hund?
Tror det är eventuella tävlingsresultat som skrämmer mig. Tränar man så gör man det för att tävla, och går det dåligt är det ett bevis på att man suger som hundtränare.
Men måste det vara så?

Och kan det inte få vara så då? Jag måste sluta vara så skräckslagen för träning/tävling för det enda en tävling ger om man inte kommer hem med pokalen är ett huvud fullt med idéer om vad man måste träna på!
PUNKT!

 

Nu känner jag att bloggen blivit lite gnällig och "osäker" på sistone och tycker ni att det är trökigt att lägga ögonen på så ber jag om ursäkt :P
Men detta är ett sätt för mig att ventilera, utvecklas och ta tag i det som stör/förstör, för nu har jag en unghund! Det sista han behöver är en osäker matte som inte vågar ta för sig för att hon är rädd att misslyckas. Det ger inte honom ett stimulerande liv alls! Så det är delvis för hans skull som jag gnäller :P Faktiskt :O

Vissa hundar är rädda för dammsugaren, andra tycker det är roligaste leksaken i världen!

Sigge blir galen så fort man tar av munstycket på dammsugaren och hoppar, morrar och viftar på hela kroppen när vi busar med den, även när man på full styrka råkar suga in hans läpp....

Den hunden är cool! ...men knasig!

 

på Sigges 11-månadersdag :D

 

Dagen till ära så tog jag mig ÄNTLIGEN i kragen och åkte ut till klubben med BÅDA hundarna. Ja, jag vet att jag är seg, men jag har inte velat att storebror smittar lillfjärt med en massa dumheter. Men idag var alltså premiären och jag får allt medge att det gick riktigt bra!

Började med en promenad där Sigge faktiskt skötte sig riktigt bra! Det är ju så SVÅRT att gå vettigt i koppel med andra hundar man inte känner så bra!

Sen tränade jag dem i omgångar med bara ett par hinder vardera. Sigge fick träna på att ligga still och tyst medan Rocky tog Sigges favorithinder - tunneln, och det fick faktiskt riktigt bra!

Sigge fick träna på raksträckor och nu börjar han förstå konceptet "FRAM" och kör som en tok!

Och ibland blir man lite för upphetsad och vet inte riktigt vad man gör säger Sigge och skäms lite för att han bitit matte i handen så att den är alldeles svullen och ond!

 

När vi sedan byggde upp banan som gamlingarna skulle köra tyckte Sigge det blev lite väl konstigt - varför sätter matte mig ÄNDA HÄR BORTA?? Han ljudade några gånger men var tyst när jag sa till honom! Duktiga pojke!

 

Dags för uppvärmningsrunda nummer två och då var det mycket MYCKET svårare att bete sig i kopplet för det sprang minsann två snygga pojkar en bit framför Sigge som han inte kände!

Detta är något som måste jobbas på men får ta det mer succesivt för detta var lite övermäktigt för honom kände jag :P

Men när Rocky ballade ur på Monster så stod Sigge lugnt och fins bredvid och undrade varför i hela friden det var sånt liv för? Är vi inte alla kompisar frågade han försynt?

 

När de andra körde bana så fick Rocky sitta så långt bort från Sigge och mig som möjligt och gapa bäst han ville. Det är liksom ingen idé att försöka få honom att hålla tyst, det är för sent för det. Jag blir bara irriterad och det hjälper ingen. Sigge fick vara med mig och de tysta hundarna och skötte sig fortfarande väldigt bra. Ett par ljudanden men det var mest för att hänga på de andra när de hetsade upp sig.

När det var dags för Rocky att köra banan så fick Sigge vara med tant Ida, som han är störtkär i för hon hade minsann JÄTTEgott godis! Inte ett pip hörde jag från honom och han skötte sig riktigt bra, så nu kan jag nog börja våga åka och träna med båda någon mer gång :P

 

Tack för en mysig kväll på klubben säger både jag och hundarna (Sigge har totaldäckat :P)