Träningsdagbok
Det här är ju en rubrik som man många gånger ser ploppa upp på bloggar som handlar om hundträning, och nu gör den alltså även det här.
När det kommer till agilityn så har inte behovet av en träningsdagbok känts så stort. Där känns det som jag har koll på de olika delarna och att det inte är att bryta ner kedjor till små beståndsdelar på samma sätt.
Givetvis är detta en sanning med modifikation, men i mitt huvud så känns det ändå som att jag har koll på läget, och det jag inte har koll på (runningen) filmar jag ju faktiskt riktigt duktigt så där rör vi oss stadigt framåt.
Åter till ämnet: många duktiga tränare trycker verkligen på vikten av att planera och utvärdera sina pass skriftligt, men jag tycker det är svårt. Det svåra är inte att förstå varför detta är bra, det svåra är att faktiskt se till att göra det! Går ju en grundkurs i jaktapportering nu och redan innan första lektionen tryckte de på detta, och la upp exempel på vad som borde var med och vad man ska tänka på när man skriver om sin träning.
När det kommer till agilityn så har inte behovet av en träningsdagbok känts så stort. Där känns det som jag har koll på de olika delarna och att det inte är att bryta ner kedjor till små beståndsdelar på samma sätt.
Givetvis är detta en sanning med modifikation, men i mitt huvud så känns det ändå som att jag har koll på läget, och det jag inte har koll på (runningen) filmar jag ju faktiskt riktigt duktigt så där rör vi oss stadigt framåt.
Åter till ämnet: många duktiga tränare trycker verkligen på vikten av att planera och utvärdera sina pass skriftligt, men jag tycker det är svårt. Det svåra är inte att förstå varför detta är bra, det svåra är att faktiskt se till att göra det! Går ju en grundkurs i jaktapportering nu och redan innan första lektionen tryckte de på detta, och la upp exempel på vad som borde var med och vad man ska tänka på när man skriver om sin träning.
Känner jag mig själv rätt så går jag all in första veckorna och skriver hysteriskt och tycker det är huuuur bra som helst, men sen då? När orken börjar tryta och man börjar köra mer från huvudet. Då försvinner ju syftet med dagboken, och det är ju över tid som man har störst nytta av den för att ticka framåt på samma sätt som vi gör i agilityn.
Jag känner inte att jag vill använda bloggen till detta ändamål, det är inte riktigt det bloggen fyller som syfte för mig. Spontant känns det som att jag vill ha det kort och koncist men ändå uttömmande, och hur gör man det? Både en förberedelsedel så att passen är genomtänkta men även en utvärderingsdel och en "hur-går-jag-vidare-till nästa-pass" del. Men hur får man detta att hålla över tid, så det blir rimligt?
Så, frågan lyder - hur lägger ni andra upp era träningsdagböcker och hur använder ni den för att den efter några veckor inte ska bli liggande och samla damm i ett hörn? Hur sporrar ni er till att skriva de gånger ni mest ville "spontanträna" och förfallet börjar? Och vad tror ni det hade gjort för skillnad i er träning, både er som använder dagbok/loggbok och er som inte gör det?
Helgens nörderi
Både lördag och söndag stod running på schemat!
Planen för lördagen var att lägga på tunnel efter balansen. Dels för att avancera och dels för att på sikt kunna fasa ut min bollkastare. Med ett sug framåt får jag mer tid på mig att kasta och kan hålla på belöning om han missar.
Redan i bilen bestämde jag att köra 4 repetitioner som vanligt, utan något efter, för att börja som han känner igen sig. Sen skulle tunneln läggas på 5 meter efter balansen, och ytterligare 4-6 repetitioner efter det. Jag kör ju inte så många skick åt gången och särskilt inte på förmiddagen, då jag flera gånger upplevt att han håller igen riktigt och inte är lika laddad.
Som Ida sa - en nackdel när nästan alla tävlingar går på morgonen/förmiddagen, men jaja :P
Passet började bra och nu tvekar han inte när han springer, även om han inte alltid länger fullt på nedfarten alla gånger än. La på tunneln och resterande skick var solklara missar... Upplever inte att han blir markant hög i kroppen så vet inte om det var för att han siktade in sig på tunneln eller varför det blev så, men bra blev det iaf inte :P
Redan i bilen bestämde jag att köra 4 repetitioner som vanligt, utan något efter, för att börja som han känner igen sig. Sen skulle tunneln läggas på 5 meter efter balansen, och ytterligare 4-6 repetitioner efter det. Jag kör ju inte så många skick åt gången och särskilt inte på förmiddagen, då jag flera gånger upplevt att han håller igen riktigt och inte är lika laddad.
Som Ida sa - en nackdel när nästan alla tävlingar går på morgonen/förmiddagen, men jaja :P
Passet började bra och nu tvekar han inte när han springer, även om han inte alltid länger fullt på nedfarten alla gånger än. La på tunneln och resterande skick var solklara missar... Upplever inte att han blir markant hög i kroppen så vet inte om det var för att han siktade in sig på tunneln eller varför det blev så, men bra blev det iaf inte :P
Idag åkte jag ut igen, och planen då var att ha tunneln på från start och bara se vart passet tog vägen och försöka jobba mig igenom det.
Började tveksamt, gick över till frambensträffar och sen växlade han till bakbensträffar. Idag var det inga sådana markanta missar som sist, och de sista träffarna var verkligen sådana som jag vill ha! Klockrena bakbensträffar som värmer hela själen!
Började tveksamt, gick över till frambensträffar och sen växlade han till bakbensträffar. Idag var det inga sådana markanta missar som sist, och de sista träffarna var verkligen sådana som jag vill ha! Klockrena bakbensträffar som värmer hela själen!
Planen nu är att fortsätta med tunnel efteråt lite till, och får jag fortsatt bra resultat på det så ska hinder läggas på innan. Räknar då med en rejäl dipp, så jag laddar mentalt för en svacka redan nu!
Vägen är lång och krokig men ack så rolig, och tävlingarna hägrar ändå nu även om det är ett tag kvar!
KM och running in progress
I torsdags var det då dags för klubbens KM i agility.
Jag ville så gärna ställt upp med Sigge, men han var överkvalificerad för blåbärsklassen och underkvalificerad för öppenklassen. Nästa år dock - då tar vi dem ;)
Rocky fick dock vara med, och jag valde att köra honom i seniorklassen. Vilket han gjorde med bravur, och vann :D
Så Rocky är för tillfället bästa senioren på klubben :)
Sigge vann ju blåbärsklassen förra året, så nu har jag iaf en liten klubbtitel per hund - vilket gör mig sådär fånigt glad :)
Vi åkte dock ut lite tidigare för att Sigge skulle få göra något agilityrelaterat den dagen, och givetvis var det running som står på schemat!
Nu tycker jag han springer riktigt fint, så nu kan jag börja peta med detaljer för att få till fina träffar!
Han är lite hög på nerfarten så planen är att fasa ut och inte belöna de träffarna framöver, men än vill jag fortfarande ge honom cred för dem då det var såpass nyss han var rädd för att springa öht. Inte knäcka hunden med för hårda krav bara för att det börjar gå bra igen!
Ska åka ut om en stund idag, och då är planen att lägga en kort rak tunnel efter balansen. Detta för att bibehålla sug framåt och köpa mig lite tid så att jag nu på sikt kan fasa ut min personliga bollkastare - det kommer bli ohållbart att alltid ha en sådan med nu när jag är i Linköping :P
När detta fungerar fint ska hinder även läggas på framför balansen, och sedan närmar vi oss faktiskt sakta men säkert att ta balansen i kombinationer, banor och faktiska tävlingar!
Jag längtar, men än är det en lång väg dit känns det som! Inte stressa! Har jag slitit och väntat såhär länge kan jag lika gärna vänta lite till! Vår tid kommer, var så säkra :D
Jag ville så gärna ställt upp med Sigge, men han var överkvalificerad för blåbärsklassen och underkvalificerad för öppenklassen. Nästa år dock - då tar vi dem ;)
Rocky fick dock vara med, och jag valde att köra honom i seniorklassen. Vilket han gjorde med bravur, och vann :D
Så Rocky är för tillfället bästa senioren på klubben :)
Sigge vann ju blåbärsklassen förra året, så nu har jag iaf en liten klubbtitel per hund - vilket gör mig sådär fånigt glad :)
Vi åkte dock ut lite tidigare för att Sigge skulle få göra något agilityrelaterat den dagen, och givetvis var det running som står på schemat!
Nu tycker jag han springer riktigt fint, så nu kan jag börja peta med detaljer för att få till fina träffar!
Han är lite hög på nerfarten så planen är att fasa ut och inte belöna de träffarna framöver, men än vill jag fortfarande ge honom cred för dem då det var såpass nyss han var rädd för att springa öht. Inte knäcka hunden med för hårda krav bara för att det börjar gå bra igen!
Ska åka ut om en stund idag, och då är planen att lägga en kort rak tunnel efter balansen. Detta för att bibehålla sug framåt och köpa mig lite tid så att jag nu på sikt kan fasa ut min personliga bollkastare - det kommer bli ohållbart att alltid ha en sådan med nu när jag är i Linköping :P
När detta fungerar fint ska hinder även läggas på framför balansen, och sedan närmar vi oss faktiskt sakta men säkert att ta balansen i kombinationer, banor och faktiska tävlingar!
Jag längtar, men än är det en lång väg dit känns det som! Inte stressa! Har jag slitit och väntat såhär länge kan jag lika gärna vänta lite till! Vår tid kommer, var så säkra :D
Tävling i Vårgårda - sista starterna i klass 1, running och tävlingsdjävul
Så bar det iväg till Vårgårda i lördags.
Sista tävlingen för säsongen med min partner in crime, och vi gjorde en fin avslutning tycker jag!
Sista tävlingen för säsongen med min partner in crime, och vi gjorde en fin avslutning tycker jag!
Eftersom Rocky redan var fullpinnad och detta var hans sista starter i ettan (mest eftersom jag inte orkade med en tidig morgon efter labradorexperiment i Stockholm dagen innan) så fanns det liksom inga resultatmål att sträva efter. Mitt stora mål med dagen var därför att faktiskt skärpa till mig och inte fega så som jag gärna gör med Rocky. Visserligen vet jag att det är det som ger pinnar. Noggrannt, jobba MED honom hela tiden och ge honom tid och på köpet stora svängar. Men det ville jag inte göra i lördags. Jag ville ösa på utan att tänka på att han kanske river eller missar kontaktfält utan bara koncentrera mig på att faktiskt röra på benen och inte trippa runt. Jag tycker ändå jag uppfyllde det målet och jag sprang så gott jag kunde utan att stirra på bommar och kontaktfält, och vi hade riktigt riktigt roligt!
Förutom att Rocky såklart kraschade däcket, igen... Vet inte varför han stampar av det fel på tävling sådär, för det har aldrig hänt på träning. Han sprang såklart på men när han kom ut ur tunneln valde jag att stanna upp och försöka se på honom om jag borde bryta. Han svarade med att bli förbannad på mig för att jag stod still, och då öste vi på! Visade sig sedan att vi var 5 cm från vinst, då vi fick en snöplig femma på kontaktfältet på A-hindret. Förbenade kontaktfält!
Hopploppet med Rocky behandlades på samma sätt, och rivningen kom på det ställe vi har svårast för - att samla upp honom efter en fartigare sträcka för att svänga, så även här 5 fel för rivning.
Jag är ändå supernöjd med dagen med Rocky och han fick minsann pris i båda klasserna! Nu är vi redo för klass 2, som även den blir i Vårgårda i november :)
Jag är även väldigt nöjd med Sigges start, även om det börjar bli väldigt tråkigt att bara köra hopplopp med honom... Nu vill jag avancera i runningen så att vi kan köra agilityklass också!
Han var fullständigt galen och vibrerade av förväntan när vi kom in i hallen. Han har tävlat i ridhus förut men inte i hall, och ljudvolymen och stämningen var väldigt hög så jag tänkte att herregud, hur ska detta gå?
Undeer uppvärmningen fick han blåsa ur ordentligt på en äng, vilket gjorde gott, och sen gick vi in och gjorde vår rutin innan start som ändå känns som den funkar. Vi sätter oss bara vid startlinjen och kollar på de andra hundarna. Han få antingen vara i mitt knä och mysa, eller ligga bredvid mig och bara titta. Känns som att han går in i ett hanterbart mode då, utan att tagga ner för mkt, och jag kan gå in i vår bubbla och samla mig i lugn och ro. För det är fortfarande lite läskigt att köra elefant, även om han känns så jäkla stabil nuförtiden! Känns som det bara är små små skitfel som gjort att vi inte sedan flera tävlingar tillbaka är fullpinnade i hoppklass, och så var det även i detta lopp. Det började med två hinder på raka och sedan 90 graders sväng till en kort tunnel, och även om jag borde känna Sigge vid det här laget så tänkte jag inte på att elefanten springer som en älg, och tappade honom för att jag inte hade is i magen och höll i framförbytet ordentligt. Glömde då av ett par saker senare i loppet så det blev lite mer hackigt än vad som var tanken, men det kändes ändå riktigt flytigt och jag sprang på ordentligt! Nästa gång tar vi dem :D
Undeer uppvärmningen fick han blåsa ur ordentligt på en äng, vilket gjorde gott, och sen gick vi in och gjorde vår rutin innan start som ändå känns som den funkar. Vi sätter oss bara vid startlinjen och kollar på de andra hundarna. Han få antingen vara i mitt knä och mysa, eller ligga bredvid mig och bara titta. Känns som att han går in i ett hanterbart mode då, utan att tagga ner för mkt, och jag kan gå in i vår bubbla och samla mig i lugn och ro. För det är fortfarande lite läskigt att köra elefant, även om han känns så jäkla stabil nuförtiden! Känns som det bara är små små skitfel som gjort att vi inte sedan flera tävlingar tillbaka är fullpinnade i hoppklass, och så var det även i detta lopp. Det började med två hinder på raka och sedan 90 graders sväng till en kort tunnel, och även om jag borde känna Sigge vid det här laget så tänkte jag inte på att elefanten springer som en älg, och tappade honom för att jag inte hade is i magen och höll i framförbytet ordentligt. Glömde då av ett par saker senare i loppet så det blev lite mer hackigt än vad som var tanken, men det kändes ändå riktigt flytigt och jag sprang på ordentligt! Nästa gång tar vi dem :D
Så, den här runningen nu då... Hur går den egentligen? Den går stadigt framåt känner jag ändå, även om det kanske inte syns på träffprocenten. Sigge har iaf gått från att vara sjukt obekväm på BKs balans till att springa mer och mer ordentligt för varje pass, och igår så började jag känna igen honom! Så fort han är tillbaka till sitt gamla jag springmässigt så kommer träffarna komma, och det är sannerligen inte långt bort nu, även om första repetitionen igår är den sämsta vi någonsin gjort och det är en sån repetition man inte vill ha - den gör så ont i magen att se!
Problemet är att jag är så tävlingssugen nu. Vi ska inte tävla på en månad, och tävlingsdjävulen i mig säger att jag ska träna på som fasen och helt enkelt bara testa. Det står inte och faller med de tre tävlingar som är kvar tills mars, och att få lite rutin på att köra balans i bana är också ett steg i utvecklingen.
Så säger tävlingsdjävulen till mig, men jag vet inte om det bara är så att jag är stressad och borde slå det där ur hågen på en gång. Är det någon som har någon tanke? :)
Problemet är att jag är så tävlingssugen nu. Vi ska inte tävla på en månad, och tävlingsdjävulen i mig säger att jag ska träna på som fasen och helt enkelt bara testa. Det står inte och faller med de tre tävlingar som är kvar tills mars, och att få lite rutin på att köra balans i bana är också ett steg i utvecklingen.
Så säger tävlingsdjävulen till mig, men jag vet inte om det bara är så att jag är stressad och borde slå det där ur hågen på en gång. Är det någon som har någon tanke? :)
