Att dra lärdom av sina tävlingar
I lördags styrde jag och min partner in crime Line kosan till Nacka för agilitytävling med dubbla hoppklasser. Det här med att köra i Stockholm, även om vi bara åkte på E4 genom skiten var... hemskt! För en lantis som mig är Stockholm med alla filer, bilar och avfarter hemskt och utan Lines gps hade jag nog dött...
Väl där var det redan varmt, skönt och fantastiskt väder! Banan såg trevlig ut och tältet kunde smäckas upp precis vid kanten!
Hopp 1A var först ut och där hade jag bara anmält Sigge så vid banvandringen kunde jag koncentrera mig på bara hur jag och han skulle ta oss igenom banan på bästa sätt. Det kändes bra och jag var rätt så klar över min plan. Tabben var dock att Sigge inte riktigt var med på noterna, och inte hade hunnit tagga upp riktigt ordentligt. Första delen tog han fint, sen gjorde jag fel och han flöt iväg på egna äventyr. När jag fick tillbaka honom körde vi dock klart på ett trevligt sätt och jag var ändå nöjd i mål :)
Hopp 1B var Rocky först ut i, och jag trodde jag visste hur jag hade banvandrat och var överens med mitt eget huvud om vilken hund jag skulle göra vad i - men det var jag visst inte. Rocky skickade jag iväg på konstigheter flera gånger och vi kändes väldigt osynkade, eller ja, JAG var osynkad och flamsig.
Till Sigges lopp skulle jag skärpa mig och min oro var att han inte skulle hitta in i slalom, som han dels inte generaliserat ordentligt och dels hade många misslyckats med det i den vinkeln. Dock inte Sigge. Han sögs in i slalomet som han aldrig gjort annat, och jag sprang hurrandes efter! Sedan missade vi visst ett hinder och var diskade igen :P Jag tappade nog fokus lite och när jag skulle peta in honom i en tunnel blev det missförstånd. DÅ var dock Sigge taggad till tänderna, vilka han använde på mig när jag misskötte mig. Han bet mig helt enkelt i armen när jag inte betedde mig, och tävlingsSigge var på plats! Så som jag vill ha honom, men helst utan bitmärken i armen :P
Sist ut på dagen var Rockys agilitylopp. Det var skräp helt igenom och jag hade nog liksom lagt av lite. Jag upplevde att jag sprang ordentligt men när man tittar på filmen är jag pinsamt oengagerad och trött. Placerar mig inte som jag ska och var otajmad.
Detta var trots misstagen en väldigt lyckad helg med flera lärdomar:
- Ta ut Sigge i tid och låt honom ladda på andra ekipage - han behöver det!
- Banvandra noga för båda och öva på att ladda om - Rocky förtjänar det
- Spring engagerat eller låt bli helt - agility är allt eller inget!
- Köp en keps - det är lättare att springa engagerat utan sprängande huvudvärk
Något jag gjorde bra under dagen var iaf att jag exempelvis över lag inte höll på och peta med onödiga detaljer - när jag slängde iväg Sigge på fel linje finns det ingen anledning att avbryta det han tror är flow och ta om, det tjänar inget till utan bättre att springa på! Detsamma gäller Rocky, men det lyckades jag sämre med igår. Öva!
Filmerna är kanske inte mycket att hurra för, men OJ så lärorikt det är att filma! Det går liksom inte missa tabbar och dumheter, och jag känner att jag lär mig massor! Om två veckor är det dags för Jönköping och då ska jag ha revansch!
Veckan som gått
Veckan har bara sprungit iväg. Första påsken jag spenderat i Linköping men trevligt har jag haft!
I måndags träffade jag Sofia en sväng, käkade lite middag och kollade på jaktapporteringsfilm. Apporteringen ger mig fortfarande en liten klump i magen men Sofia är bra på att peppa så det är faktiskt bara att spotta upp sig och träna träna träna! Även om Sigge är het så är han ju villig, det borde vara lättare att rikta en vilja än att försöka få fram en som inte finns tänker jag!
Sedan trillade dagarna iväg och i fredags var det så dags för hattagility. Johanna hade fyllt år och detta skulle givetvis firas även på agilityplanen! Jag krängde på mig bonnakepsen och tog båda hundarna med mig. Valde Rocky till stafetten och det klarade han galant. Tror det finns en fördel med en gammal hund som levt med en konstigt flaxande matte i många år när man kommer till såna här grejer! Vårt lag kom på en andra placering och var liksom rätt så jäkla grymma :)
Efter lite fika tänkte jag nog egentligen att jag skulle åkt hemåt, men Disa hojtade ner mig till agilityplanen och jag valde att vara med på den övningen de byggt upp. En jätterolig skicka och sticka-övning med flytiga linjer och lite lagom klurigheter! Slalomingången var svår så den gav jag mig aldrig på med Sigge, och Rocky blev tillfälligt blind eller något och såg inte slalomet alls när han hade solen i ögonen. Efter ett varv med gammelman så vurpade han när jag belönade i slutet, slog knut på sig själv och gick sen inte riktigt rent och fick därför vila. Sigge fick köra ett par varv till och gick som en klocka bara jag skötte mig!
Vissa säger att vi borde ha ett eget slalom att träna på - vad menar dom?
Foto: Linnea Björk Timm
Foto: Linnea Björk Timm
Påskafton blev lugn och hela familjen tog en lång promenad i Rydskogen där jag körde ett par närsök med Sigge. Han är lite hetsig och gömmer jag mer än en sak så har han svårt att fokusera på att ta in en i taget, behöver minska svårigheten, få ner farten lite så att metodiken stiger och sedan öka värdet på att komma in till mig. Men duktig var han! Kvällen tillbringades sedan med goda vänner och god mat. Lyckat tyckte både jag och hundarna!
En golden med en dummie i munnen ser för jäkla härlig ut alltså!
Rocky fick också prova lite närsök, och var mkt duktig!
På söndagen var det dags för banträning med andra klass 1-ekipage igen. Något decimerad skara och det var jag, Line och AC som möttes för att träna på en bana som jag och Line egentligen kanske inte var så sugna på. En enligt AC typiskt svensk bana, inte särskilt svår egentligen, men för att ställa till det lite så måste det ju finnas knöliga linjer som ställer till det.
Även om Rocky inte visat några bestående men eller stelhet efter sin kullerbytta i fredags så fick han ändå vara hemma så det var jag och Sigge som tog oss an denna bana.
Gick två, tre varv på banvandringen och kände att "jaha... Vad ska jag göra åt det här?" Jag hade väl ungefär kläm på vad som kunde bli klurigt för oss. Dels svängen från 3-4, svängen från 6-7 och möjligtvis tappat driv och strul mellan 9-10.
Först av allt hade jag ju våndats lite över slalomet. Vi är inne i en av de berömda och onödiga svackorna man visst är tvungen att ha, och har gått från stadiga 100% rätt till i princip 100% fel på första repet. Han har liksom sprungit planlöst och inte letat sig in rätt utan bara slängt sig in där det passat. Jag funderade under förmiddagen på om jag skulle slänga på bågar i ingången för att se till att det blev rätt, och bestämde mig även för att punkta slalomet innan vi körde det i hela banan. När Sigge var uppvärmd och vi närmade oss slalomet så smet han, tog rätt ingång och bara öste - inga bågar här inte!
Då valde jag att köra 6-9 och även nu tog han slalom samlat, korrekt och underbart!
Gick två, tre varv på banvandringen och kände att "jaha... Vad ska jag göra åt det här?" Jag hade väl ungefär kläm på vad som kunde bli klurigt för oss. Dels svängen från 3-4, svängen från 6-7 och möjligtvis tappat driv och strul mellan 9-10.
Först av allt hade jag ju våndats lite över slalomet. Vi är inne i en av de berömda och onödiga svackorna man visst är tvungen att ha, och har gått från stadiga 100% rätt till i princip 100% fel på första repet. Han har liksom sprungit planlöst och inte letat sig in rätt utan bara slängt sig in där det passat. Jag funderade under förmiddagen på om jag skulle slänga på bågar i ingången för att se till att det blev rätt, och bestämde mig även för att punkta slalomet innan vi körde det i hela banan. När Sigge var uppvärmd och vi närmade oss slalomet så smet han, tog rätt ingång och bara öste - inga bågar här inte!
Då valde jag att köra 6-9 och även nu tog han slalom samlat, korrekt och underbart!
Banan var väl lite småsvajig på de ställen jag räknat med men vi hade fint flyt, underbar attityd och bra fart trots värmen och första varvet rev vi sista hindret för att jag kastade bollen lite för tidigt. Varv två nollade vi även det och det kändes som ett helt perfekt genrep inför Nackas tävlingar nästa helg! Vi är så taggade!
En härlig vecka helt enkelt! Nu laddar vi för en vecka med jobb och sedan en tripp till Nacka där vi ska ösa så att skuggan inte hinner med oss! Roligt, roligt, roligt!
De bekväma skorna och att sluta hålla handen
Idag har vi vart en hel maffia med klass 1-hundar på klubben och kört hoppbana.
En bana som såg lite knivig ut på pappret men var väldigt rolig att köra!
Rocky var först ut, och det är ju verkligen så skönt att sätta på sig de där bekväma skorna och bara springa, veta exakt vart hunden kommer vara vid givet ögonblick och veta att vi kan varandra. Alla byten satt mer eller mindre, tills vi kom till sista tre hindren då jag var otajmad och nr 16 revs, men oj så fint han gick! Och varv nr två satt felfritt - typiskt att man inte får pinne på träningarna :P
En bana som såg lite knivig ut på pappret men var väldigt rolig att köra!
Pusta lite och sedan var det Sigges tur. Vi började med att bara köra 5-8 för att känna på slalomet och har man vart hemma med husse hela veckan så kanske man är lite taggad och har svårt att dra ihop sig när man kommer flygande över 7:an, så vi ramlade ur ett par gånger innan han fattade att han måste sansa sig lite!
Vi körde på och han gick fint! Han är svårare att hinna med, men vågar jag bara springa och handla mer på avstånd så får jag till det helt ok! Sigge har aldrig behövt någon som håller handen, så jag förstår inte varför jag har såna tendenser att göra det när vi kör bana, det hjälper ingen av oss.
Vid 9-11 stötte vi på problem - det stod ett däck som hinder nr 10. Mycket underligt sa Sigge, och det fick vi ta om några gånger för att han hellre visade att han faktiskt är en smal och smäcker liten golden som får plats mellan däcket och ramen, så detta är något vi verkligen ska träna framöver. Fick till det om jag sprang som en idiot och placerade mig efter däcket och liksom ropade på honom så att han hade mig att ta sikte på. Det var svårt att sedan hinna placera sig och få till bytet mellan 11-12, men vi löste det och jag är väldigt nöjd med dagen!
Vid 9-11 stötte vi på problem - det stod ett däck som hinder nr 10. Mycket underligt sa Sigge, och det fick vi ta om några gånger för att han hellre visade att han faktiskt är en smal och smäcker liten golden som får plats mellan däcket och ramen, så detta är något vi verkligen ska träna framöver. Fick till det om jag sprang som en idiot och placerade mig efter däcket och liksom ropade på honom så att han hade mig att ta sikte på. Det var svårt att sedan hinna placera sig och få till bytet mellan 11-12, men vi löste det och jag är väldigt nöjd med dagen!
Det känns verkligen som att Sigge är på gång, och just nu så är det småsaker som handlar om orutin som vi ska fila på innan vi har något att hämta på tävlingsbanorna, men det är bannemej inte långt kvar, och rädslan att köra honom har vänts till förväntan, och jag har förbaskat kul med båda mina grabbar på banan!
Längtar till Nacka och Jönköping, det är ett som är säkert!
Stod och sneglade på Lydia och Bea som körde running med sina unghundar. Så fint, så läckert och så fantastiskt coolt!
Jag drar mig lite för att komma igång för rädslan att misslyckas har jag inte riktigt lyckats släppa. Är väldigt kluven till det här projektet och rädslan blandas med förväntan. Jag har ju liksom pratat om den här skiten i ett år nu, och fortfarande inte kommit någonstans. Ingen idé att återigen gå in på alla dumma omständigheter, det blev som det blev och det är som det är och vi får helt enkelt jobba på det nu. Och nu ska det ju iaf äntligen byggas en egen balans, och det är så bra förutsättningar som jag kan få - går det inte får vi tänka om, men satsar man inget så vinner man inget. Jag tänker vara så optimistisk att jag är säker på att jag blir stöttad av fina vänner på vägen, oavsett hur det kommer gå :)
Jag drar mig lite för att komma igång för rädslan att misslyckas har jag inte riktigt lyckats släppa. Är väldigt kluven till det här projektet och rädslan blandas med förväntan. Jag har ju liksom pratat om den här skiten i ett år nu, och fortfarande inte kommit någonstans. Ingen idé att återigen gå in på alla dumma omständigheter, det blev som det blev och det är som det är och vi får helt enkelt jobba på det nu. Och nu ska det ju iaf äntligen byggas en egen balans, och det är så bra förutsättningar som jag kan få - går det inte får vi tänka om, men satsar man inget så vinner man inget. Jag tänker vara så optimistisk att jag är säker på att jag blir stöttad av fina vänner på vägen, oavsett hur det kommer gå :)
