mittlivsomhund

Vädret är för besvärligt mot oss, och det är svårt att få till bra och regelbunden träning. Särskilt när jag nu jobbat några dagar och det vart mörkt när jag kommit hem. Men idag var det äntligen dags. Brädan skulle höjas och jag var mäkta nyfiken på hur detta skulle gå egentligen. Höjde den 10 cm i bakkant och var så nyfiken att prova att jag helt glömde kamera och allt.

 

Första fyra repetitionerna gick rent ut sagt skit, och både jag och Sigge undrade vad fasen vi höll på med. Han sprang bredvid, hoppade, sprang på halva brädan och sen försökte han hoppa över hela brädan.

Vad har jag gjort? Hur fasen gör jag nu? Skit!

 

Vi pausade, jag funderade och sedan ställde jag mig preciiiis i slutet av brädan med bollen alldeles nedanför kanten så att han var tvungen att trampa rätt för att kunna ta bollen. Jackpot! Nästa rep stod jag liiite längre bort och han fick trava över så att han också trampade på hela brädan, jackpot igen!

De påföljande repetitionerna var jag noga med belöningsplaceringen och såg till att ha bollen i sån höjd att Sigge automatiskt sökte sig nedåt, och vi satte efter den katastrofala början alla repetitioner :D

Detta ska nog gå bra till slut! Bara vädret är med mig så jag kan träna mer regelbundet, för är det något jag förstått så är det att running inte är ngt som räcker att träna en gång i veckan och tro att det ska bli bra.
Rocky var med ute, och han satt och skrek som en tokig när jag och Sigge tränade. Spelar väl ingen roll säger Sigge och koncentrerar sig lika bra trots denna jobbiga störning!

Sedan fick även Rocky prova och det gick galant! Sigge fick megaansvar och fick ligga lös och titta på. Peice of kaka sa Sigge och låg som ett ljus alldeles knäpptyst och väntade på tillåtelse att röra sig! Fina fina, knäppa unghund! :D

Så idag svor jag lite över snön och bestämde mig för att ge mig ut och träna running iaf! Kommer ju aldrig komma ngnvart annars!

 

Passet gick bra, Sigge försöker och har bra driv, och han träffar alltid kontaktfältet med minst två tassar. Dock blir det svårare när det är snö, dels för att det är svårare för båda att se, och fästet är sådär. Första repetitionen tyckte jag att jag var jättesmart som var på infartsvägen där bilarna kört upp snön så fint. Nej LL, inte så smart... Det blev ju superhalt och bräda flög all världens väg!

Bättre att då lägga den i pudersnön, där den låg still, och det är väl där vi kommer fortsätta vara nu framöver.

Sigge har fortfarande lite svårt att ha alla fyra tassarna på brädan när han springer och halkar lite snett ibland, men det gör ju inte så mkt när brädan ligger på marken, och är ett tecken på att jag gör rätt som inte hetsar med hinderfärdigheten. Att ramla av balansen i full fart känns som en dålig idé!

Rocky fick också prova running idag, och han tyckte det var jättekul! Så jag ska nog leka lite med båda, även om fokus ligger på Sigge. Ingen film på Rocky blev det, men det ska jag prova det med. Ger så mkt mer att filma!

 

Jag har ju som de flesta vet tillbringat ganska lång tid i Vartofta nu ett tag, dels på grund av pengar och dels för att jag kände att det var dags att vara hemma ett tag och ladda batterierna. Veckorna nu har bestått av plugg, plugg och åter plugg inför lördagens tenta. Så i fredags tog jag och hundarna vårt pick och pack och for till Fredrik i Linköping. Tentan skrevs och eftermiddagen tillbringades sedan i Valla ridhus för att kolla på alla duktiga klass I-ekipage som tävlade i rosettjakten. Jag anmälde aldrig Rocky, dels för att det inte var spikat att jag skulle få skriva tentan i Linköping, dels för att jag inte visste om jag skulle orka tävla efter tentan och dels för att jag kände att underlaget knäckte oss på ÖM, och jag ville inte bråka med Rocky och slalom i det tunga underlaget.

Det var första tävlingen vi bara satt som åskådare, jag säger vi eftersom Elin är given i ekvationen. Vi hade supermysigt och inspirationen som infann sig hos mig under kvällen och natten var enorm! Det blir liksom något annat att bara sitta och titta på agility och inte tävla själv, framförallt för att man får andra tankar när man har tid att titta på alla ekipage i sin egen storleksgrupp, vilket iaf inte jag brukar ha ngn möjlighet till annars.

 

Charlie hade tyvärr väldigt ont i sin stackars axel idag, men detta gynnades jag av då jag fick ta hennes plats på ridhusträningen idag :)
Både jag och hundarna njöt som 17!

Rocky var först ut, och han var en riktig stjärna idag! Slalomen satt klockrent!!!! Underbart driv framåt och han låste på nästkommande hinder men fullföljde utan att tveka, flera gånger! Dessutom var detta i högerslalom där han alltid har svårt för slutet och gärna hoppar ur 10e porten men alltså inte idag! Det värmde mattehjärtat! Han låg dessutom fantastiskt fint i handen och även om han var övertänd så var lyssnade han och skötte sig fantastiskt!

Sigge var jag lite mer nervös för, han har ju en del energi den grabben, och mycket riktigt så exploderade han fullständigt! "Matte du kan väl ändå inte begära att jag ska bete mig när jag inte fått träna i ridhuset på över en månad? :O"
När jag väl fått lite kontroll på honom så körde vi lite övningar med hinder och tunnlar och han skötte sig fantastiskt han också! Han har fått väldigt fint hindersug och han letar hinder på ett helt annat sätt. Han är än så länge väldigt styrbar, får se hur mkt vi får fila på det när vi faktiskt går upp på largehöjd sedan, men oj vad fint han skötte sig idag!

Även andra övningen satte Rocky som ett smäck, och nollan hägrar verkligen! Snart kommer den!
Andra övningen var Sigge trött efter att ha vart uppspelt för länge, så den gjorde vi inte mycket med. När han faktiskt försökte göra som jag bad honom så belönade vi tokmycket och nöjde oss där. Viljan finns, men inte orken :)

Dagens jobbiga är väl att Sigge har kommit på att han INTE gillar hagen. Han vet så väl att han måste ligga i den och VÄNTA, vilket är hur tråkigt som helst, och idag stack han till andra änden av ridhuset istället för att göra som jag sa. Så detta blir det hårdträning på nu. Godis går inte att muta honom med, men leksaken funkar fint! Så när det inte var vår tur så övade vi många gånger på att gå in och ut ur buren med leksak som belöning. Det ska nog ge sig det med, till slut. Bara matte minns att det inte är ngn idé att bli irriterad när han slingrar sig, han är fortfarande liten och försöker se vad han kommer undan med. Att starta konflikt i det läget biter mig bara i baken och kommer göra hagen till en ännu besvärligare grej än det måste.

Sammanfattningsvis så har helgen bjudit på mer hundrelaterat än vad jag från början trodde, och jag har haft det underbart! Åker tillbaka till VArtofta en vecka eller två till och gör klart allt jag inte hunnit med hittills, men sen så kommer jag tillbaka och då blir det ännu mer hund och umgänge med fina vänner! Jag älskar't!

Detta var dagens visdomsord från Karin, och hon har helt rätt!

 

Jag har ju länge länge LÄNGE pratat om att faktiskt göra program. Från början till Rocky, och nu på senare tid till båda hundarna. Men så händer inget, och dagarna, veckorna, månaderna går. Jag spånar på låt, bestämmer mig för låt och sen händer inget igen.
Jag ändrar låt, byter tema, säger att nu jäklar ska vi göra ett program, sen händer inget.

Pratar om freestyle med Karin och Charlie, spånar lite till, men ingenting händer.
Tänker att idag, DÅ ska jag på allvar bestämma hur jag vill att programmet till mina valda låtar ska se ut, men inget händer.

 

Ikväll så pratade Karin om filmmusik som potentiella låtval och jag hängde givetvis på och länkade en låt som jag vill göra ett program till.

MEN GÖR DET DÅ! fick jag till svar, och det var dagens välbehövliga käftsmäll. Jag bara pratar, men inget händer efter detta, mer än ännu mer prat efter ännu en tid.

Varför? Jo, jag måste vackert erkänna att fresstylen skrämmer skiten ur mig även om det ser fantastiskt roligt ut när man kollar på andra ekipage! Vadå göra något egenkomponerat till självvald musik och planera allt in i minsta detalj på egen hand? Sen ska man dessutom VISA UPP detta för FOLK! Galenskap säger mitt fega jag och gömmer huvudet i sanden. Men så börjar jag drömma igen, för någonstans vore det kul att testa.

 

Jag får ju aldrig veta om jag hade känsla för att bygga program om jag inte prövar, eller? Ingen kommer väl att kasta sten på mig och säga åt mig att inte röra mig till musik någonsin mer i livet, eller? Kommer dom att skratta åt oss? Kanske, men spelar det någon roll? Nej egentligen inte, så länge jag kommer ihåg att jag gör detta för ökad bredd och bättre relation till hundarna, och för att vi tycker det är ROLIGT!

Hur fel kan det bli då?

 

Nej, skärpning nu! För en jäkla gångs skull!

Tack Karin <3

När det är vinter och kallt blir träning så mkt svårare, men lite lydnad kan man ju klämma in både inne och ute. Apporteringsmomentet är dock ett litet problem för mig, och jag skulle gärna vilja ha tips och åsikter.
Sigge blir lätt het, och även om vi bara är i allra första fasen så blir han fort tänd, och då kommer tuggandet på en gång. Han hinner knappt titta på apporten innan han börjar tugga för att han är uppe i varv.

Hur gör man med det?

 

Han är ju en apportör så bara tuggandet försvinner kommer det nog gå som en dans sedan.
Jag har i enlighet med boken "med sikte på 10:an" avdramatiserat apporten och sett till att fokusen ligger på själva belöningen, men det hjälper föga. Ska jag nöja mig med endast två repetitioner och sedan bryta, för att han inte ska hinna bli upp i varv och exalterad?

 

Några tips och visdomsord?

Helgen tillbringades i Karlstad där hela familjen hälsade på min bror Tommy och hans sambo Jennie i deras nyköpta villa. Jättefint bodde dom, och riktigt mysigt hade vi!

Båda hundarna skötte sig som vanligt hur bra som helst. Rocky vet precis hur det går till när man hälsar på borta, och Sigge försöker göra likadant, med vissa variationer. Får man inte plats när folket umgås och man vill vara med - då tar man sig helt enkelt plats! Med denna filosofi slutade kvällen med att Sigge låg med rumpan i mitt knä och bakbenen hängande fritt i luften, frambenen i systers knä och huvudet vilandes på bordet. Det var en speciell syn, som jag tyvärr inte lyckades fånga tillräckligt klockrent på bild..