Fyskoll av Sigge
Idag var det då dags för Sigges fyskoll. Jag bokade ju en tid i ren panik i fredags kväll efter kraschen, och det var det bästa jag kunde göra, för det behövde han verkligen!
Det var Susanne på ProBonoK9 som tog hand om oss idag, och hon hittade både det ena och andra på Sigge. Vissa saker som kändes färska och antagligen var efterdyningar efter kraschen, och vissa saker som legat och pyrt ett tag.
Det var Susanne på ProBonoK9 som tog hand om oss idag, och hon hittade både det ena och andra på Sigge. Vissa saker som kändes färska och antagligen var efterdyningar efter kraschen, och vissa saker som legat och pyrt ett tag.
Först lossade hon nacken på honom. Han var märkbart berörd och hon trodde att han hade fått en rejäl smäll som satt sig i musklerna i nacken efter kraschen - antagligen har stackarn gått med massiv huvudvärk sen i fredags. Han tyckte det var obehagligt först och jag såg hur berörd han var. Hon fortsatte att klämma och trycka och allt eftersom sekunderna gick såg jag hur Sigge fick en annan andning och slappnade av. Lille killen!
Vänstersidan var öm efter kraschen och även här hjälpte hon honom att lösa upp flera saker som låg och spände.
Även midjan fick sig en rejäl omgång, och allt eftersom hon höll på slappnade Sigge av mer och mer. Det är spännande att titta på hur ens hund reagerar i dessa situationer - små subtila signaler som tydligt visar hur han reagerar på olika saker.
Sen var det dags för bakdelen. Jag har haft en känning att det var något krångel i bak sedan en tid tillbaka, och mycket riktigt. En massiv låsning i bäckenet med spända muskler och påverkad rörelse. Även här såg jag skillnaden under behandlingens gång. Denna låsning är inget han gått med superlänge, för det hade som tur var inte spridit sig fram i ryggen utan var koncentrerat till bak, och löstes upp bra när hon behandlade honom.
Efter nästan en timmes ultraljudande var Sigge helt slut, och är nu ordinerad vila under några dagar, med igångsättning för att muskla upp områdena med krångel. Endast koppelpromenader och inte så långa promenader. Novafonen ska gå varm, och jag ska ge honom så optimala förutsättningar jag bara kan att ordna till det här som pyrt i kroppen på honom. Den 17:e ska vi på återbesök och förhoppningsvis ligger allt fortfarande rätt och har lugnat ner sig i kroppen på honom!
Han är trots allt inte trasig, men behöver rätt förutsättningar för att komma tillrätta och bli hel på ett vettigt sätt.
Någon kurs för Annica Aller på söndag blir det med andra ord inte - jag har verkligen sett fram emot detta med Sigge, men huvudsaken är att han kommer tillrätta med kroppen nu så får vi fila på annat sen!
Jag bestämde ikväll att Rocky nog får följa med på kursen. Blir inte samma sak, och egentligen kanske jag inte vill lägga pengar på att gå kurs med honom eftersom vi inte har någon vidare utvecklingspotential. Men Rocky är gubbe och älskar agility - detta kommer vara sista kursen vi går tillsammans, och jag ser det helt enkelt som kvalitetstid med min älskade vän istället!
Han är trots allt inte trasig, men behöver rätt förutsättningar för att komma tillrätta och bli hel på ett vettigt sätt.
Någon kurs för Annica Aller på söndag blir det med andra ord inte - jag har verkligen sett fram emot detta med Sigge, men huvudsaken är att han kommer tillrätta med kroppen nu så får vi fila på annat sen!
Jag bestämde ikväll att Rocky nog får följa med på kursen. Blir inte samma sak, och egentligen kanske jag inte vill lägga pengar på att gå kurs med honom eftersom vi inte har någon vidare utvecklingspotential. Men Rocky är gubbe och älskar agility - detta kommer vara sista kursen vi går tillsammans, och jag ser det helt enkelt som kvalitetstid med min älskade vän istället!
Efter fyskollen hängde vi kvar i Skövde då Susanne på kvällen hade en föreläsning i hur man bygger upp sin tävlingshund. Saker jag till stor del hade koll på, men nog är det bra med påminnelse och motivation! Sigge fick också vara med på föreläsningen då jag inte ville ha honom i kall bil efter massiv behandling, och han var SÅ övertrött stackarn! Nu när vi har kommit hem så han kan slappna av har han totaldäckat i soffan, och kommer inte göra något mer väsen av sig på några timmar :P
Något jag verkligen måste ta till mig efter den här kvällen är att jag MÅSTE lita på min magkänsla. Tror jag något är fel med hundarnas rörelseapparat har jag rätt - jag ser inte i syne, jag känner mina djur! Att jag bokade tiden var ju för att kolla upp vad kraschen gjort med honom, men de andra grejerna jag haft känningar på hade jag helt rätt i, och varför ska jag låta dem gå längre med krångel med kroppen när jag tror det är något som riskerar vara galet? Dumheter!
Nu, nya tag och i vinter ska vi bli hela, starka och motiverade! Det här ska bli vår vinter!
Till våren - då jäklar!
Något jag verkligen måste ta till mig efter den här kvällen är att jag MÅSTE lita på min magkänsla. Tror jag något är fel med hundarnas rörelseapparat har jag rätt - jag ser inte i syne, jag känner mina djur! Att jag bokade tiden var ju för att kolla upp vad kraschen gjort med honom, men de andra grejerna jag haft känningar på hade jag helt rätt i, och varför ska jag låta dem gå längre med krångel med kroppen när jag tror det är något som riskerar vara galet? Dumheter!
Nu, nya tag och i vinter ska vi bli hela, starka och motiverade! Det här ska bli vår vinter!
Till våren - då jäklar!
Årets sista tävling, en pinne i tvåan, ett kraschat däck och ett kraschat ego
Har inte skrivit ett inlägg sen i maj. Det här året har vart konstigt på så många sätt, och det har hänt så många saker. Både bra och dåliga förstås. Många konstiga saker, och jag är slut. Helt slut ärligt talat!
Att blogga då har varit väldigt lågt prioriterat.
Jag har känt ett tag att jag saknar min blogg. Inte för att så många läser den, men det är roligt att ha själv! Titta tillbaka på och reflektera över vad som hänt, vad man åstadkommit, vad man känt - ja ni vet.
Att blogga då har varit väldigt lågt prioriterat.
Jag har känt ett tag att jag saknar min blogg. Inte för att så många läser den, men det är roligt att ha själv! Titta tillbaka på och reflektera över vad som hänt, vad man åstadkommit, vad man känt - ja ni vet.
Ikväll blev dock droppen som fick bägaren att rinna över. Jag måste skriva av mig lite. Känslorna svallar över, på grund av årets sista tävling.
Årets sista tävling som jag sett fram emot så himla länge! Den fina hallen med det fantastiska underlaget! De härliga människorna och den fantastiska sporten! Båda hundarna skulle vara med och tävla och vi skulle ha så roligt!
Rocky först ut, en agilitybana som kändes kalaskul under banvandringen! Vi tog oss runt, svajigt men nollade! Vi var ekipage 6 ut, och gick upp i ledningen! Jag visste att vi inte skulle få behålla den, men att en liten stund få se sin gamle kämpe på plats ett i liveresultaten - det värmde mattehjärtat!
Han slutade på en fjärdeplats och fick därmed sin första pinne i klass 2! Givetvis var jag tvungen att lägga en löjlig status för att retas med folk. En status som kopierades av någon, lades på nätet och i nuläget setts av över 45 000 personer - sinnes!
Näst på tur var Sigge i samma bana, och iom min och Rockys svajiga nolla visste jag att jag var tvungen att hålla i Sigge ordentligt. Gick sådär, och hinder 3 (A-hindret) sprang han först förbi, och sen missade han kontaktfältet... Jag måste ta tag i det förbannade A-hindret! Han missade även ingången i slalomet, och rev senare i banan ett hinder, så vi slutade på 20.nånting fel för tidsfel fick vi också på de extra rundorna :P
Sigge var först ut av grabbarna i hoppklassen, och jag kände när jag gick banan att den här banan är en svår bana för oss! För en sekund tänkte jag "den här banan borde jag stryka mig och Sigge från, den är för svår. Klarar jag inte hålla i honom slår han sönder sig"
Famous last thoughts...
Jag höll inte i honom ordentligt, var ivägen och kraschen var ett faktum. Sigge kraschade däcket. Tokkraschade! Hallen drog efter andan och min mage knöt sig. Sigge var uppe på benen direkt och var glad och undrade varför vi stod still. Vi kampade, tog om däcket och sen gick vi av. Sigge kampande som en tok och jag tjutandes. Jag kände mig SÅ dålig! Så nedrans dålig!
Han slutade på en fjärdeplats och fick därmed sin första pinne i klass 2! Givetvis var jag tvungen att lägga en löjlig status för att retas med folk. En status som kopierades av någon, lades på nätet och i nuläget setts av över 45 000 personer - sinnes!
Sigge var först ut av grabbarna i hoppklassen, och jag kände när jag gick banan att den här banan är en svår bana för oss! För en sekund tänkte jag "den här banan borde jag stryka mig och Sigge från, den är för svår. Klarar jag inte hålla i honom slår han sönder sig"
Famous last thoughts...
Jag höll inte i honom ordentligt, var ivägen och kraschen var ett faktum. Sigge kraschade däcket. Tokkraschade! Hallen drog efter andan och min mage knöt sig. Sigge var uppe på benen direkt och var glad och undrade varför vi stod still. Vi kampade, tog om däcket och sen gick vi av. Sigge kampande som en tok och jag tjutandes. Jag kände mig SÅ dålig! Så nedrans dålig!
Gick ut med Sigge och kände att jag ville INTE köra med Rocky, men ändrade mig sen - upp på hästen igen säger dom ju! Visserligen en annan häst, men vi körde ändå. Ett ok lopp med en riven bom och en vägran, och det kändes ändå helt ok med tanke på mitt sinnestillstånd.
Var skräckslagen att Sigge skulle vara skadad och förstörd på så många sätt, på natten sov jag oroligt och vaknade gång på gång för att kolla att han var okej - tanken på inre blödningar, hjärnskakning etc var för stora. Sigge verkar dock ok, och gör fortfarande. Han verkade lite öm igår men idag har han vart helt som vanligt och tar livet som han alltid gör - med en klackspark. Ska till en fysioterapeut på torsdag och få honom genomklämd. Kände att det är bra oavsett, för nu är inga tävlingar förrän i februari för oss igen. Hoppas bara att inga konstiga saker hittas!
Igår och idag har jag vart arg. Arg på att jag suger på agility, arg på att jag är otydlig och arg för att det inte är tillräckligt med driv i mig på banan. Tänkte att jag skulle peppa igång mig och klippa ihop godbitar från loppen istället för att älta kraschen. Kollar på de andra filmerna och blir bara mer arg. Det fanns inget att klippa ihop. Jag joggar, är ofokuserad i kroppen och suger i vartenda lopp. Rockys pinne kändes som mer tur än något annat och jag deppade igen.
Så nu får det vara skärpning! Det här är ändå saker jag kan göra något åt, något jag SKA göra något åt, redan har börjat göra något åt! Det är dags att fortsätta med det, för nu, nu får det vara nog! Punkt!
Var skräckslagen att Sigge skulle vara skadad och förstörd på så många sätt, på natten sov jag oroligt och vaknade gång på gång för att kolla att han var okej - tanken på inre blödningar, hjärnskakning etc var för stora. Sigge verkar dock ok, och gör fortfarande. Han verkade lite öm igår men idag har han vart helt som vanligt och tar livet som han alltid gör - med en klackspark. Ska till en fysioterapeut på torsdag och få honom genomklämd. Kände att det är bra oavsett, för nu är inga tävlingar förrän i februari för oss igen. Hoppas bara att inga konstiga saker hittas!
Igår och idag har jag vart arg. Arg på att jag suger på agility, arg på att jag är otydlig och arg för att det inte är tillräckligt med driv i mig på banan. Tänkte att jag skulle peppa igång mig och klippa ihop godbitar från loppen istället för att älta kraschen. Kollar på de andra filmerna och blir bara mer arg. Det fanns inget att klippa ihop. Jag joggar, är ofokuserad i kroppen och suger i vartenda lopp. Rockys pinne kändes som mer tur än något annat och jag deppade igen.
Så nu får det vara skärpning! Det här är ändå saker jag kan göra något åt, något jag SKA göra något åt, redan har börjat göra något åt! Det är dags att fortsätta med det, för nu, nu får det vara nog! Punkt!
