Årets sista tävling, en pinne i tvåan, ett kraschat däck och ett kraschat ego

Har inte skrivit ett inlägg sen i maj. Det här året har vart konstigt på så många sätt, och det har hänt så många saker. Både bra och dåliga förstås. Många konstiga saker, och jag är slut. Helt slut ärligt talat! 
Att blogga då har varit väldigt lågt prioriterat.

Jag har känt ett tag att jag saknar min blogg. Inte för att så många läser den, men det är roligt att ha själv! Titta tillbaka på och reflektera över vad som hänt, vad man åstadkommit, vad man känt -  ja ni vet.

Ikväll blev dock droppen som fick bägaren att rinna över. Jag måste skriva av mig lite. Känslorna svallar över, på grund av årets sista tävling. 
Årets sista tävling som jag sett fram emot så himla länge! Den fina hallen med det fantastiska underlaget! De härliga människorna och den fantastiska sporten! Båda hundarna skulle vara med och tävla och vi skulle ha så roligt!
 
Rocky först ut, en agilitybana som kändes kalaskul under banvandringen! Vi tog oss runt, svajigt men nollade! Vi var ekipage 6 ut, och gick upp i ledningen! Jag visste att vi inte skulle få behålla den, men att en liten stund få se sin gamle kämpe på plats ett i liveresultaten - det värmde mattehjärtat!
Han slutade på en fjärdeplats och fick därmed sin första pinne i klass 2! Givetvis var jag tvungen att lägga en löjlig status för att retas med folk. En status som kopierades av någon, lades på nätet och i nuläget setts av över 45 000 personer - sinnes!

 
Näst på tur var Sigge i samma bana, och iom min och Rockys svajiga nolla visste jag att jag var tvungen att hålla i Sigge ordentligt. Gick sådär, och hinder 3 (A-hindret) sprang han först förbi, och sen missade han kontaktfältet... Jag måste ta tag i det förbannade A-hindret! Han missade även ingången i slalomet, och rev senare i banan ett hinder, så vi slutade på 20.nånting fel för tidsfel fick vi också på de extra rundorna :P

Sigge var först ut av grabbarna i hoppklassen, och jag kände när jag gick banan att den här banan är en svår bana för oss! För en sekund tänkte jag "den här banan borde jag stryka mig och Sigge från, den är för svår. Klarar jag inte hålla i honom slår han sönder sig"
Famous last thoughts...
Jag höll inte i honom ordentligt, var ivägen och kraschen var ett faktum. Sigge kraschade däcket. Tokkraschade! Hallen drog efter andan och min mage knöt sig. Sigge var uppe på benen direkt och var glad och undrade varför vi stod still. Vi kampade, tog om däcket och sen gick vi av. Sigge kampande som en tok och jag tjutandes. Jag kände mig SÅ dålig! Så nedrans dålig!
 
 
 
Gick ut med Sigge och kände att jag ville INTE köra med Rocky, men ändrade mig sen - upp på hästen igen säger dom ju! Visserligen en annan häst, men vi körde ändå. Ett ok lopp med en riven bom och en vägran, och det kändes ändå helt ok med tanke på mitt sinnestillstånd.

Var skräckslagen att Sigge skulle vara skadad och förstörd på så många sätt, på natten sov jag oroligt och vaknade gång på gång för att kolla att han var okej - tanken på inre blödningar, hjärnskakning etc var för stora. Sigge verkar dock ok, och gör fortfarande. Han verkade lite öm igår men idag har han vart helt som vanligt och tar livet som han alltid gör - med en klackspark. Ska till en fysioterapeut på torsdag och få honom genomklämd. Kände att det är bra oavsett, för nu är inga tävlingar förrän i februari för oss igen. Hoppas bara att inga konstiga saker hittas!

Igår och idag har jag vart arg. Arg på att jag suger på agility, arg på att jag är otydlig och arg för att det inte är tillräckligt med driv i mig på banan. Tänkte att jag skulle peppa igång mig och klippa ihop godbitar från loppen istället för att älta kraschen. Kollar på de andra filmerna och blir bara mer arg. Det fanns inget att klippa ihop. Jag joggar, är ofokuserad i kroppen och suger i vartenda lopp. Rockys pinne kändes som mer tur än något annat och jag deppade igen. 

Så nu får det vara skärpning! Det här är ändå saker jag kan göra något åt, något jag SKA göra något åt, redan har börjat göra något åt! Det är dags att fortsätta med det, för nu, nu får det vara nog! Punkt!


Kommentarer
Postat av: Åsa o toktassarna

Heja heja! Det är skitotäckt när sånt där händer och man hör hur alla drar efter andan, men konstigt nog klarar ju hundarna sig oftare än man skulle tro utan att nåt allvarligt händer.

Jag behöver åxå jobba på att vara tydligare och framförallt inte springa runt och skrika MIIIINKAAAA hela tiden. Ska vi åka ner till Jenny och träna? :D

Svar: Ja Sigge har vart lika galen och röjig som vanligt så det är jätteskönt! Känns ändå bra i magen att kolla upp honom imorgon, för att lugna mattehjärtat helt liksom :)
Jag skulle jättegärna åka ner och träna för Jenny igen! Det är så jäkla nyttigt!
Var på privatlektion för Elin Fahlgren för ett par veckor sen, och ska på dagskurs för Annica Aller på söndag. Det blir så smärtsamt påtagligt hur mkt dumheter jag har för mig på banan :P Men någon gång lär man sig va?
mittlivsomhund.blogg.se

2015-11-25 @ 12:38:21
URL: http://www.toktassarna.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0