mittlivsomhund

Hipp hipp hurra på Rockys födelsedag!
Idag fyller Rocky tvåsiffrigt, och dagen har firats med goda tuggben och mys i sängen! Alltså inte så mycket utöver det vanliga, men Rocky verkar inte klaga!
Hältan är i princip borta, men något ömmar fortfarande lite då han inte går 100 rent än. Vet inte om någon annan skulle se, men jag ser det fortfarande, så vi lever lugnt och låter honom läka lugnt och försiktigt! Detta innebär att han får vara hemma när jag och Sigge tränar och promenerar längre sträckor, vilket minsann är djurplågeri på högsta nivå!

I onsdags körde vi banträning på förmiddagen. Planen var att vara stenhård med rivningar - Sigge måste ta lite eget ansvar, då många av hans rivningar faktiskt inte går att skylla på mig för!
Jag skulle dessutom göra träningen tävlingslik för att försöka få fram den känslan och den attityden hos oss båda. Detta innebar att Sigge inte fick vara med och bygga (han brukar springa lös och hjälpa till efter bästa förmåga), han fick inte heller skutta lös kring mig på väg till starten, utan det var koppel på tills startpositionen var intagen. Sigge blev AStaggad - återigen blev jag varse om att det är stor skillnad på om Sigge får bralla ur lös, eller komma in och prestera på en gång.

Två hinder tog vi, sen fick jag bryta - Sigge rev. Som tur var så var jag inte ensam på träningen, så det var koppel på och så ställde vi oss vid sidan och tittade på. Konstigt tyckte Sigge, och nog blev han lite tjurig också!
När alla andra kört ett varv försökte jag igen, med samma tävlingslika startrutin.
Sigge formligen EXPLODERADE och var mer eller mindre precis så taggad som på tävling! Nu lyfte han på fötterna, men tjuvade på kontaktfältet - vilket jag i min upphetsning över att han var så taggad inte sa ifrån om, och jag sjabblade bort oss....

Vi vände sedan på banan, och samma procedur kördes igen. Den här gången kom jag två hinder igen, och fick sen bryta... Sigge rev... De andra fick köra, vi satt kopplade vid sidan.
När han fick en ny chans kom vi tre hinder, sen rev han. Av banan igen, pausa och låta de andra träna.
Nu var Sigge bra irriterad på mig, så när vi gick in nu så slet han som ett DJUR redan från start, och hindret han innan höll på att riva tog han i så inni jäkelen så det såg ut som att han höll på att slå över... Måste kolla på filmen hur han lyckades med det. Han höll sig dock i skinnet och lyfte på fötterna!
Den träningen kändes faktiskt väldigt slitig! Det är liksom inte så roligt att bryta, men det känns som det gör skillnad och att det faktiskt fungerar! Så jag hoppas det är värt det i sista änden!

Tanken var att implementera detta ännu mer genom att vara med på veckans bana på torsdagen, men mina ben varnade mig för att anstränga mig för mkt, och jag fick hoppa över den!
Sigge brukar ha bra minne, så jag hoppas att han minns vad som händer om han inte lyfter på fötterna :P

Imorgon får vi se hur det funkar! Nervositeten kom över mig förut, men hellre idag än imorgon, för jag hade alla möjligheter att "ta hand om det" nu, och nu känner jag mig laddad men inte spänd!
Planen är att vara noggrann imorgon! Även om det inte ger några pinnar imorgon så grundar det för framtiden - och det behöver vi!
Inget slarv på kontaktfälten, och vid rivning kommer jag faktiskt lägga honom på banan och lägga upp bommen och göra om! Jag måste vara tuff här! Får jag det inte att se ut som jag vill på tävling så skjuter jag mig själv i foten! Jag är enda largeföraren från Linköping så Elin ville åka med imorgon och får vara min stöttepelare och påminna mig om att jag ska ha is i magen, njuta av loppen och få dem sådär vackra som det bara går att få med en elefant! :D

Ja, det är jag det...
Var och tränade i det fantastiska vårvädret på förmiddagen innan föreläsningen. På agendan stod en agilityetta från Åhus, den såg så himla rolig och flytig ut att springa, och vi behöver ju träna lite agilitybanor nu för att träna inför kommande pinnregn (man måste ju ha ambitioner :P )

Sigge kändes så fin, men jag missade helt att han gjorde ett sånt där vansinneshopp i första starten, så jag borde tagit om redan där. Sen gjorde han ett till, och då rev han. Jag borde vart snabbare på att lägga honom, men det var jag ju som ni ser inte riktigt. Sen gjorde han samma sak igen, och då bröt vi återigen. En kurs i hoppteknik är nog något vi skulle prioritera så fort plånboken tillåter det - tror definitivt Sigge skulle må bra av det!
Efter paus körde vi om hela banan, och då satte vi den, nollade och felfria (men höll på att få en rivning, jag hörde bommen röra sig...)! Lite mer träning så kanske vi kan få till det på första försöket också, för just nu känns det som att Sigge trots bajsnödig pingvin till matte går fint! Vi har saker att slipa på både på gunga och balans, men det känns ändå stabilt. Rom byggdes inte på en dag, visst säger man så?

Men vadå bajsnödig pingvin?
Jo, jag kände mig faktiskt väldigt nöjd med träningspasset, gick glad i hågen till skolan och mös över vår härliga träning. Kommer sen hem och tittar på filmen, och kan inte låta bli att liksom bli lite irriterad... För hur springer jag egentligen? Nej precis, i princip inte alls. Jag vaggar fram som en pingvin som skitit ner sig... Det KÄNNS ju så annorlunda när vi springer, och jag SER ju på filmerna att jag begränsar min hund massor!

Jag är dock på gång nu, det är mycket i görningen och jag känner i hela kroppen (till viss del pga träningsvärken) att det liksom har vänt på riktigt nu! Jag är på gång, jag kommer bli bättre, snabbare, tydligare och mer säker! Men just idag, då hjälper inte det - utan då skäms jag över den bajsnödiga pingvinen, och det är också därför jag går utanför min comfortzone och lägger ut filmen här! Jag behöver öva på det här! För det här är ändå valen jag gör på träning, det här är så jag handlar, och det här är så jag springer - just nu iaf! MEN, det finns bara en väg, och det är uppåt!