mittlivsomhund

Tänkte inte gjort någon från början - 2015 har varit ett av de tuffaste åren i mitt liv och livet har liksom inte riktigt fungerat som jag velat, på något plan. Men jag vet när jag tänker efter, att det är mycket minnesvärda hundrelaterade grejer som hänt 2015, och jag gör därför som jag brukar ändå! 2015 får inte bara vara ett jobbigt år, det vände ju och blev riktigt bra till slut :)
Detta år får jag dock ta facebook till hjälp, för bloggen har ju varit väldigt vilande i år!

Sigge tar sin fjärde hoppinne i Valla på riktigt tungt underlag och jag har på riktigt bestämt mig för att göra om hans kf-beteende till 2-2 för att behålla nån form av sans och vett mentalt.
Januari var en månad jag var lite orolig för Rocky, han började dricka märkbart mer än vanligt här. Dock var det ett problem som snabbt försvann, vad det var det vet jag fortfarande inte.
Jag räknade också ut vad hundarna kostade mig under 2014, och satte i halsen! Jag var helt ute och cyklade när jag uppskattade vad de kostade och den riktiga summan visade sig vara nästan dubbelt så stor :P Där ser man!

 

Rocky tävlar klass 2 i Valla, inga resultat men som vanligt lär han mig massor så fort vi gör något tillsammans. En 6:e-placering som lika gärna kunde blivit en 2:a-plats stärkte mitt ego och jag gick hem som på moln!
Rocky fick ett plakat på årsmötet för att han vann senior-klassen på KM 2014, och jag var löjligt glad över denna lilla träbit! Åldersnojan för Rocky var starkt påtaglig i början på året!
Fick under februari också reda på att det inte blev någon valp till oss denna gång, ledsamt men inget jag grävde ner mig i! Hade fullt sjå att stressa över Sigges debut i agilityklass som skulle ske i mars - varenda blogginlägg hade kf-anknytning :P

MARS

Sigge debuterar agilityklass i en trång hall i Fagersta. Katastroftävling såhär i efterhand! Jag körde slut på Sigge fullständigt, miljön var svår och jag var nervig. Han fick inga bra förutsättningar och jag var SÅ ledsen när jag åkte hem! Sigge är ingen lägger någon vikt vid såna saker så jag fick vackert släppa det också. Nya tag!
Tävlade även i Värnamo, men efter dåliga besked dagen innan och en uttorkad LL pga nattlig gråt så blev det inga resultat där heller. Dock en upprättelse efter fiaskot i Fagersta :P
Vi tävlade också i Strängnäs. Tampades med mitt dåliga självförtroende denna månaden men gjorde en peppfilm för att skärpa till mig! Detta visade sig vara Rockys sista tävling på länge, något jag inte räknat med!

 

Denna månad hälsar Minna på! Nathalies valp som jag trodde Sigge skulle vara själaglad över! Icke, Sigge tyckte det var PEST med en liten valp! Hon hade ju mage att stjäla hans leksaker!
Detta var månaden jag började våga cykla med Sigge - en aktivitet vi höll i relativt bra tills sensommaren kom. 
Var på tävlingsträning och det var då det hände - Rocky flög A-hindret och hoppade på tre ben av planen. Denna skada drogs vi med i ett nästan ett halvår, och vetskapen att min hund kanske aldrig mer skulle få träna och tävla etsade sig fast i mitt sinne. 
April var också månaden jag insåg vilken stor del jag själv har i det här med agilityn, och att det inte hjälper hur mycket man tränar hundarna när man själv inte ens är i närheten av att matcha dem. Anmäler mig till "15 med Paolo" - ett koncept jag höll i i några månader men dessvärre kräktes på i slutet för det var så jäkla tråkigt...
Kände mig mest som en bajsnödig pingvin, men i slutet av månaden fick jag tillsammans med ett par andra en privatlektion för bästa Lydia - som fick mig att sväva på moln!

 

Igår begav jag och Sigge oss till Skövde och hundskolorna för att träffa Susanne på ProBonoK9 igen. 
Fyra veckor sedan kraschen och tre veckor sedan vårt första besök. 
Jag kan inte neka till att jag var nervös - de här tre veckorna har vi slitit på och jag har stirrat mig knäpp på Sigges rörelsemönster och reaktioner. 

Vi har haft koppeltvång och inga långa promenader, skrittränat mycket, skrittat över stege och novafonat både fram och bak. Vi har även tränat på att stå ordentligt rakt upp och ner på plan mark - Sigges hållning har inte vart någon höjdare alls! Men den stora frågan var ju om det skulle det vara någon skillnad enligt Susanne?
Själv hade jag efter allt stirrande tyckt mig konstatera att han känns mjukare och rör sig mer harmoniskt, men vissa stunder kände jag även att han rörde sig för jäkla illa! Jag har därför inte låtit honom gå passgång alls i koppel nu utan vart benhård med att det är trav som gäller, då jag upplevt att han rört sig som absolut sämst i passgång. 

 

Susanne sa direkt hon fick se Sigge att hon tyckte han hade en annan hållning och utstrålning och jag tror mina axlar sjönk med 50% haha! När vi skulle springa i korridoren och visa upp oss började Sigge passa (han gör det när han tappar huvudet) och då såg även Susanne att det inte såg så bra ut i denna gångart - att försöka jobba bort passen känns alltså som helt rätt beslut!

Hon kände igenom honom och konstaterade att framdelen kändes helt annorlunda jämfört med efter kraschen och att jag lyckats lösa upp och fixa till det mesta som tjallade där (en lättnadens suck!). I bak var det också mycket bättre, men fortfarande lite spänd i midjan och bäckenet. Stor skillnad från förra gången och vi är iaf på helt rätt väg!

Sigge fick ultraljud i bak en lång stund så nu har vi bra förutsättningar att fortsätta bygga upp oss!
Han har fått ett program vi ska jobba med nu och sen ska vi tillbaka på återbesök i februari! Tiden fram tills dess handlar om att stärka upp honom och göra honom mer harmonisk i kroppen, och även få med huvudet på vägen. Det är nog där vårt stora problem legat hela tiden. Sigge är så annorlunda jämfört med Rocky och jag har inte riktigt insett hur det kan ta sig uttryck i hans kropp. 

Det kanske låter konstigt, men jag ser ändå detta som en bra grej att det hände! Vi bygger upp oss från noll nu, och jag får mer kunskap både om Sigges kropp och knopp och kan ge honom rätt förutsättningar för att kunna använda kroppen på ett bra sätt! Kunskap jag inte hade i tillräcklig utsträckning innan, och fortfarande inte har... Men med Susannes vägledning och kursen i vinteragility kommer utgångsläget bli något annat!
Så igår när jag åkte hem var jag ändå glad, lättad och pepp! Som jag ofta säger - det finns bara en väg, uppåt!

Men vi kommer inte tävla rosettjakten i Linköping i februari, det är alldeles för kort tid dit! Det känns på ett sätt lite ledsamt men ändå helt rätt. Kommer inte åka med Rocky heller - underlaget är tungt och Rocky är gammal! Jag vågar alltså inte med någon av dem! Att ha is i magen nu tjänar vi på sen mantrar jag! Det här är bra för oss, och min vision är att vi ska komma tillbaka starkare och bättre än någonsin! Jag har redan filmklippet och musiken färdig i mitt eget huvud ;) Så det är bara att jobba på! :D

 

Vi skrittar vidare, varje dag, fram och tillbaka :P Sigge var så förbannad i början - det här med skritträning är ju något jag får erkänna att jag lite bagatelliserat liksom. Det är så mycket man inte vet att man inte vet - och vikten av att skritträna har jag inte fattat vidden av!
Sigge har dock börjat förstå vad det handlar om och accepterar den långsamma takten och börjar gå relativt balanserat nu, även om vi har en bit kvar. Det går att ha slakt koppel i perioder och det är lättare att kontrollera honom med enbart rösten nu, så det tar sig! :)
Vi ska egentligen även skritta över nedlagd stege också men nu när jag är tillfälligt i Linköping så har vi ingen tillgång till stege utan har utökat mängden skritt i skog istället. 

Vi har hoppat på Fanny Gotts onlinekurs "vinteragility" också. Första lektionen och redan där blev det skämskudde och aha-upplevelse. Insåg att Sigges hållning är så oerhört gräslig :P Kollar man hur han står rakt upp och ner på plan mark så är det inte mycket som är rätt där inte! Bara att börja jobba! Vi tragglar på för fullt här - Sigge tycker det är konstigt att jag håller på och flyttar omkring hans ben och han är lite obekväm i denna träning så har fått tips av Fanny hur jag ska gå vidare!

Det här är som sagt vintern vi ska stärka oss, ladda batterierna och bygga upp både mig och Sigge från grunden! Jag känner mig rätt så tillfreds med situationen och inte särskilt stressad! Även om det var fantastiskt inspirerande att se livesändningen från hundmässan i Stockholm idag :P
Att rätta till och grunda om nu - det vinner vi på sen! 
Då jäklar :)

Här är klipp på vad vi pysslar med nu - att stå, det är svårare än någon av oss trodde, och vi har mycket att lära oss :P

I söndags bar det av till Kyrkekvarn och deras hundhall - det var dags för kurs för Annica Aller. Detta var en kurs jag fick möjlighet att gå på grund av ett avhopp, blev en plats ledig och jag knep den direkt! Tanken var ju att jag skulle gått med Sigge, men eftersom han ska vila ett tag nu så fick Rocky vara stand in istället. 

När jag åkte ska erkännas att jag var lite besviken. Åka på kurs med en 10,5 år gammal hund, en hund som tävlar väldigt sparsamt pga ålder och krämpor och som inte alls beter sig som Sigge på banan. En hund som jag dessutom inte känner mig särskilt stressad när jag springer med, och som jag hinner med utan några större problem. Vad 17 skulle jag kunna få ut av kursen med honom?

Rocky förstod inte alls problematiken och han var överlycklig att få åka iväg själv med matte! Hans fullständiga entusiasm smittade såklart, och när vi hade värmt upp kändes det inte alls lika hemskt! Rocky är trots allt den som lärt mig absout mest om hund, träning och agility så visst skulle vi få en trevlig dag tillsammans!

Första varvet för instruktör är jag alltid som mest svajig - jag blir nervös för jag vet att jag blir synad i sömmarna. Kändes fortfarande lite jobbigt att vara där med fel hund, så även det bidrog till både slarv och svaj.
Annica tog oss under sina vingar och såg direkt att jag är lite sloppy med Rocky. Jag vet vad han kan och blir lite "oengagerad" i min handling. Huvudet på spiken efter två minuter liksom! För det hänger ju sen med till Sigge också, och gör mig faktiskt inte bara slarvig med Rocky, utan slarvig som förare! 
Det finns liksom ingen anledning att tänka i banor att jag måste vara tydlig med Sigge - jag ska vara tydlig, punkt!

Det uppdagades ju också väldigt fort att mina händer är ineffektiva. Jag springer gärna med knutna händer, vilket är otydligare för hunden, och bidrar till att jag hamrar mig igenom banan. Det är ju egentligen självklart att en öppen hand blir både tydligare, längre och svårare att hamra med, men inte har jag tänkt aktivt på det innan! Skillnaden när jag faktiskt tänkte aktivt på det lät inte vänta på sig! Förutom de där uppenbara grejerna med knuten hand tror jag att det även bidrar till en spänning i kroppen - knuten hand sänder fel signaler till hjärnan liksom. När jag började springa med konstant öppen hand istället tycker jag att jag ser mer harmonisk och lugnare ut, även i fart! Bra uppenbarelse med andra ord!

Att jag är lite stressad på banan såg Annica såklart direkt också! Även med Rocky som jag upplever att jag lätt hinner med så stressar jag iväg, både fysiskt men framförallt mentalt! Så denna lärdom tar jag också med mig, och tror jag kommer få annorlunda respons från Sigge också! Man kan vara långt från hunden fysiskt men måste ALLTID vara där mentalt! Också en sån där självklar grej egentligen, men som jag behöver få inbankat i skallen :P

Fick också med mig mycket bra grejer i hur man kan tänka i exempelvis stjärnor i fråga om både hundens väg och min egen väg. Hur jag hjälper hunden få till bra svängar fick jag också hjälp med och ser verkligen fram emot att prova det på Sigge framöver! Responsen jag fick av Rocky var fantastisk och glädjen bubblade ur kroppen mer och mer för varje steg vi tog tillsammans!

För ett tag sen var jag och Sigge på en privattimme för Elin Fahlgren och hon påpekade också det uppenbara - folk hanterar byten och handling relativt bra i maklig fart men när det sen gäller på tävling när man försöker ge allt så sitter det inte! Detta är också smärtsamt uppenbart i mitt fall, men det kändes ändå skönt att få springa med Rocky där det faktiskt bara går i maklig takt! För att få in tänket och känslan ut i kroppen liksom! 

Som ni hör så fick jag ut mycket mycket mer av kursen än jag förväntade mig när jag åkte iväg med Rocky, och jag är SUPERnöjd! Jag och Rocky hade en fenomenalt rolig dag, och jag har med mig massor med bra grejer att fila på när Sigge kommer igång igen :D 
Sakta men säkert så går det framåt, uppåt! Rom byggdes inte på en dag, men vi är på väg! :D