En ordentlig årsresumé 2014

Häromdagen skrev jag ju hur 2014 gått rent resultatmässigt i agilityn, men det är ju inte det enda som hänt och inte det enda värt att skriva om. När  man går igenom månad för månad så inser man att det faktiskt hinner hända en hel himla massa på ett år!
 
Januari
 
Första januari fick jag veta att jag i en tävling vunnit en plats på sommarens apporteringskurs via apportering för vardag och fest! Lyckan var total!
Rocky tävlar rosettjakten och missar sista agilitypinnen med en uppfart. 
Sigge går som en klocka på ridhusträningarna och längtan till debut bara växer. 
 
 
Februari
 
Jag bor på Kolmården och är tvingad att vara ifrån hundarna hela veckorna vilket gör mig på väldigt dåligt humör, tiden rinner iväg och livet känns inte som vanligt.
Sigge smiter till ett slalom helt utan bågar och sätter det så sanden yr, euforin är total!
Jag är funktionär på rosettjakten och inser vilken typ av tävlingsförare jag vill vara, och vad jag anser vara osportsligt beteende. 
 
 
Mars
 
Kör en inoff nybisklass med Sigge i Åtvidaberg, och får en vinst och en andraplats med mig hem, bästa möjliga uppladdning inför kommande debuten!
I slutet på månaden åker jag och Line till Värnamo, Rocky får en rivning med sig i varje lopp och Sigge debuterar. Sigges debut vart disk redan på första hindret då han på något vis lyckas hoppa mellan hinderstöd och tidtagning, och debuten kände mest konstig. 
 
 
April
 
Träningstävlar flera gånger med fina vänner på klubben, kör en del apportering och även Hattagility för att fira Johannas födelsedag stod på schemat den här månaden.
Jag och Line åker till Nacka och tävlar och jag var på en helt annan planet än Rocky och sjabblade bort mig överallt. Sigge gick fint och satte slalom kanoners!
 
 
Maj
 
Rocky fyller 9 år och det firas med såväl apportering, agility och bad!
Vi tävlar i Jönköping där Rocky tar en hoppinne och kommer på 12:e plats av 90 ekipage. Sigge och jag var inte samkörda och jag kände mig som världens sämsta förare flera gånger denna månaden. Självkänsledipp helt enkelt. 
Månaden avslutar dock fenomenalt när Rocky i Vänersborg går som en klocka och VINNER hoppklassen! Tårarna sprutade och jag var SÅ glad!
 
 
 
Juni
 
Jobbar och sliter på Sommarlands camping. Försöker hinna med lite träning och tävlar i Tranås med båda hundarna. Sigge tar där sina två första pinnar - en vinst och en andraplacering.
Knyter nya kontakter i form av uppfödare och går kurs hos Jenny Damm.
Bygger min egen höj- och sänkbara balans att ställa i trädgården, börjar på allvar ta tag i runningen!
 
 
Juli
 
Åker på apporteringsläger med Sigge, träffar fantastiskt fina nya människor och insuper så mkt bra träning att jag är helt slut i flera dagar efteråt :P
Fortsätter med runningen och kämpar och höjer. 
 
 
Augusti
 
Skriver inte ett enda blogginlägg på hela augusti, bloggen har total torka! Jobbar mkt, börjar masterarbetet på allvar och har fullt upp hela månaden!
Tävlar i Oskarshamn där Rocky tar en tredjeplats och sista pinnen i agilityklass - jag tjuter som vanligt :P
 
 
September
 
Tävlar i Tidaholm och Rocky smäller till med ännu en vinst - den här gången bölar jag inte, men är väldigt chockad! Tänk att den där gubben har så mkt att ge än!
Runningen i Linköping går skit så jag åker i total vansinnesfrustration hem till Vartofta och smäckar upp balansen till fullhöjd på fem dagar. Sigge går som tåget och jag ryser när jag tränar honom.
Båda hundarna går alltså som klockor och när jag inte gör beteendeexperiment på labradorer så njuter jag mest av livet!
 
 
Oktober

Runningen vänder och börjar gå sämre och sämre. Tävlar i Vårgårda och båda hundarna går kalasfint! Rocky gör sina sista starter i klass 1, men utan resultat. 
Tävlar KM och Rocky vinner seniorklassen! Sigge är sur, för han fick inte vara med :P
Börjar massagekurs för hundar för att få lite mer kött på benen angående fysiken på mina hjärtan!
 
 
November

Sigge fyskollas efter en tids grubblande att något kan vara på tok. Inget allvarligt men han är lite stel och öm runt skulderbladen och ska mjukas upp. Får träningsprogram för att stärka honom under vintern. Köper också en novafon, både för hundarnas skull, och för mina vaders :P
Kollar på elitlydnad i Göteborg, får se världens läckraste hane och tänker att lydnad är kanske inte så dumt ändå?
Tävlar i Vårgårda igen - Sigge kommer tvåa av 70 hundar och Rocky debuterar klass 2. Rocky kommer sexa i hopploppet och missar pinnplats med några 100-delar. Kalasfin debut!
Tävlar även i Axvall, med en väldigt bra känsla! Känns som jag avslutar säsongen som en bättre tävlingsförare än innan!
 
 
December

Börjar månaden med att inse mina begränsningar och bestämmer mig för att lägga ner runningen, iaf tillfälligt, då den träningen bara gått sämre och sämre och fått mig att må sämre än vad som är sunt. Börjar fundera på en vettig plan B. 
Sigge blir förkyld, får förhudsinflammation och Rocky får ögoninflammation så detta var en väldigt lugn månad utan vidare varken promenader eller träning. 
Avslutar året i Vartofta och aktivitetsnivån har kunnat ökas igen!
 
 
Ett händelserikt år med många nya erfarenheter och tankar! Även om det inte riktigt gått som jag velat på alla plan så har det vart ett grymt utvecklingsår, och det syns på mina prestationer att jag börjar gå åt det hållet jag vill vara som människa och hundförare! Vad gäller mig som tävlingsmänniska finns mer att hämta men även här har 2014 visat att jag är på väg åt helt rätt håll!
Om 2014 var ett jäkligt bra år så satsar jag på att 2015 ska bli fenomenalt! Om inte annat ska jag försöka hålla liv i bloggen mer - för det ÄR roligt att ha sen! 
Gott nytt år på er alla!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tankar inför 2015

Jag tycker att såna här tankar om vad man förväntar sig av året är jättesvårt!
Jag gjorde relativt detaljerade tankar kring 2014, och de kan man väl säga inte höll måttet alls såhär i efterhand. Tanken var god men ärligt talat rycktes jag nog mest med av andras planerande, och det som skrevs hängde väl kvar i mitt huvud typ en vecka, sen blev det bara ord på en sida.
Mitt stora mål med Sigge är ju klart i mitt huvud, det vi gör nu är en transportsträcka dit, och det målet kommer inte infrias under 2015 så det håller jag för mig själv även detta år :P
Rocky blir ju faktiskt 10 år i maj, så honom planerar jag ju inte så mkt för alls - min stora önskan är att han får vara pigg, frisk och glad!

En annan sak med 2015 är ju att det på många sätt kommer vara förändringens år! Både jag och Fredrik tar ju examen i maj - vad händer sen? Vad ska vi göra? Vart kommer vi att hamna?
Jobb och en annorlunda vardag hägrar, men hur det ser ut kan jag omöjligt veta nu, men en förhoppning om en stabil vardag med balans är väl det jag önskar att jag kan förvänta mig av året!

Hur konstellationen i flocken ser ut vet jag inte heller, finns en möjlighet att det tillkommer en liten stjärna i vår, och även här vill jag isf ha en bra balans mellan hundarna och tiden jag kan lägga på dem. En ny hund kräver sin tid, samtidigt som de andra inte får hamna i skymundan! Detta tyckte jag inte var några svårigheter alls när Sigge kom, men blir de tre ser världen annorlunda ut tänker jag. En rolig utmaning!

Lite tankar kring oss alla har jag ju, men i år blir de väldigt generella och för utomstående kanske svävande, men vad som funkar för mig tänker jag ;)

Sigge

  • under början på året få till någon form av kontaktfält. "någon form av" låter ju ganska flummigt men jag har ingen klar metod för hur jag ska få resultatet att se ut som min målbild, så det får vara lite svävande i nuläget. Det som är säkert är att jag vill ut och tävla nu, så fokus på ett lättförståeligt beteende vi kan använda på tävling är det som ligger i fokus! Vilket leder in på nästa punkt:

  • under början på året (innan maj) starta agilityklass

  • få rutin i agilityklass och plocka våra pinnar där. Kaxig som jag är så tycker jag att Sigge går fenomenalt trevligt i klass 1, så med ett kontaktfältsbeteende räknar jag faktiskt iskallt med att pinnarna kommer trilla in relativt smidigt, vilket innebär:

  • flytta upp Sigge i klass 2 och lek och ha roligt där! Skaffa rutin och lägg upp träningen utefter de punkter där vi brister!

  • Känna att grunderna i jaktapporteringen tar oss någonstans och helt enkelt sparka ut oss på WT. Det känns fortfarande som en främmande värld för mig, men vad har jag att förlora? Man måste ge sig ut och kolla läget om man ska lära sig!

  • Stärka fysiken! Sigge har viljan, och med rätt fysiska förutsättningar blir han farlig på banan - och detta inte bara pga hans enorma storlek ;)

  • Med Sigge vill jag väldigt mkt, men jag måste lära mig att det blir press, stress och pannkaka för mig om jag inte sansar mig och fokuserar på det som är viktigt!

  • Minnas varje dag att oavsett prestation så är han min älskade guldhund!
Rocky
  • Fortsätta att tävla i klass 2 och hjälpa helikoptermatte att få rutin och självkänsla i denna klass! 

  • Hålla sig frisk och glad!

  • Aldrig låta honom hamna i skymundan för att han är äldre och inte tar lika mkt plats som Sigge och en eventuell valp!

  • Kom ihåg att Rocky börjar bli gammal, njut av varje sekund! En ständig följeslagare om ger mig ofantligt mkt i livet, sug in det och njut!
LL
  • Balans! Och då menar jag inte hindret! Hitta en balans där jag kan kombinera livet med hundträningen utan att känna stress, utan bara glädje! Jag tycker jag har det idag, hyfsat iaf, men det kommer perioder där det är sämre och dessa ska minskas!

  • Släpp den sista prestationsångesten! Jag behöver inte ha den, och jag KAN! Jag utvecklas hela tiden och den enda jag får jämföra mig med är mig själv. Sträck på mig och lita på mina tankar och min magkänsla!

  • Släpp benen! Benen har hållt hela 2014 och även om problemen finns kvar i mitt huvud fortfarande så är de faktiskt mest hjärnspöken nu! Det finns absolut anledning att vara försiktig, men jag måste våga släppa på mer nu - något jag önskat att jag gjort med under 2014, men det är aldrig försent! :D

  • Inte fastna! Försöka att se på mig och min träning ovanifrån/utifrån! Runningen började så bra men slutade med att tära på mig och göra mig ledsen - så får det inte vara, då är det bättre att bryta!

  • Komma ihåg att det inte bara är hundarnas fysik som ska fokuseras på - det är JAG som är deras begränsning och om jag får luft under vingarna så kan jag höja dem istället för att begränsa!

  • Ta vara på mina underbara hundvänner! Skolan och eget hunderi tar för mig en del plats vilket gör att jag känner att jag ibland glömmer av mina fina vänner som jag fått tack vare hundarna! Ta vara på dem, ta promenader, föreslå träningar och njut av sällskapet! Det är ju dom som sätter guldkanten på själva hunderiet, det kan ju ingen motsätta sig!
Lille x
  • Det finns ju en möjlighet att det kommer finnas ytterligare en flockmedlem med i leken under 2015, och denne ska introduceras i flocken och lära känna familjen Halldén/Enander och alla våra egenheter :P

  • Ta det lugnt med denne! Tid finns, och ingen anledning att stressa!

  • Grunder, grunder, grunder! Framförallt inför jakten - jag ska inte göra samma misstag som jag gjorde med Sigge när han var liten!

  • Hänga mkt på klubben och träna på att inte träna! Detta har alltid funkat bra med Sigge men när jag nu från start vet att jag vill kombinera två väldigt olika sporter så kan det inte läggas för mkt fokus på att hitta rätt stämning i olika miljöer. Sigge har en hyfsad av och på-knapp, X ska ha en fenomenal sådan!

  • Mkt lek! 

  • Inte glömma av att jag lyckats bra med Sigge och inte känna stress! Det blir bra, jag vet vad jag gör!

Det generella för oss alla är utan tvekan att känna glädje i det vi gör och ha roligt och njuta av livet! Då kommer resten att gå som en dans :D
 
 

Året som gått

2014 har som jag hoppats på vart ett händelserikt år, och jag är nöjd med utfallet! Rocky har fått vara frisk hela året och vi har verkligen känts som ett team i år! Han har också lyckats med något som är mer än vad jag kunde drömma om - den gamle mannen har inte bara en, utan TVÅ vinster med sig från 2014! I två hoppklasser smällde han till och var den bäste i hela startfältet och när första vinsten var i hamn i Vänersborg så tjöt jag som en liten bäbis! Tårarna bara rann och jag var så lycklig! Utöver det har han tagit två pinnar till, en tredjeplacering och en 12:e placering, och dessa 4 pinnar har bidragit till att han är klass 2-hund på heltid och han har även fått känna på två tävlingar i klass 2. I ena hoppklassen blev han faktiskt 6:a av 42 hundar och det kändes fenomenalt bra! Dessvärre bara fem pinnar men känslan går inte att ta ifrån oss! Klass två är klurigare för mig som helikopter men det är roligt att jag fått äran att känna på detta med min gamle följeslagare! Rocky har startat 29 lopp under året, med 5 felfria lopp och fyra pinnar, och 12 st disk vilket ger en total diskprocent på 41%, vilket jag faktiskt är nöjd med! Sigge debuterade iår, och fokus har legat på hoppklasserna då jag kämpat med de förbannade kontaktfälten för att kunna starta agilityklass. Hoppklasserna har gått fenomenalt bra och jag känner nu att vi faktiskt också börjar bli ett härligt team! Att lära känna en ny hund på banan tar sin tid men för mig och Sigge har det ändå känts som det gått rätt så fort! Jag är inte längre rädd för den dundrande elefanten och det känns som vi hittat en startrutin vid tävling som fungerar! Vi har tre pinnar med oss i hoppklass nu när året är slut, och dessa tre pinnar består av en förstaplacering och två andraplaceringar! Det är bannemej inte fy skam, och jag är oerhört nöjd med agilityåret med Sigge! Kontaktfälten har gått från ångest till eufori till ångest igen, och när jag kollade min plan för året så var den att vara startklar i oktober. Så blev det inte, och i början på december bestämde jag mig för att lägga runningen på is. Vi leker nu med 2-2 och 2015 ska vi även tävla agilityklass - då jäklar! Sigge har startat 16 lopp under året, med totalt 3 felfria lopp och tre pinnar. Vi har diskat oss 8 ggr, varav 5 av dessa var under våra 5 första starter. Detta ger 50% disk under året och även detta är jag väldigt nöjd med med tanke på att det är vårt första år och vi skulle lära känna varandra under tävlingssammanhang och i banor! Övrig hundträning har stått tillbaka lite pga runningen, och jag tror jag vart lite för manisk med denna träning, så det känns ändå bra att lägga den på is. Då kommer det finnas tid att lägga på annat! Jakten har vi ju pillat lite med, men eftersom jag var så sen och har en del bakläxor på Sigge så har fokus 2014 legat på grundträning, grundträning, grundträning, och kommer så göra även under 2015, men det känns ändå jäkligt bra! Vi är på gång! 2014 känns ändå som ett bra år på många sätt, och la grunden för att 2015 ska kunna bli ännu bättre :D

Sigges matte är en djurplågare!

Det finns liksom ingen ände på eländet. Sigge är så miserabel som man bara kan bli!
Först förkyld och måste leva lugnt, sen irriterad förhud så vi har fått spruta med supergod A-fil - för fasen, ge mig på en gång, tycker Sigge! Träna har han fått göra för lite pga den satans skolan, nej ni hör ju - ingen ände på eländet!

På grund av allt detta, för det är säkert en kombination av att vi levt lugnt pga förkylningen och att jag haft häcken full för att hinna klart med betinget inför jul, har Sigge lagt sig till med nån försenad tonårstrots. 
Han lyssnar inte, han tar sig friheter, och saker som annars är självklart för oss har han aldrig vart med om förut! Vadå vänta på frikommando? Vadå inte störa när jag håller på  med gammelman? Vadå inte få göra som man vill?
När tillochmed hussen säger att det är Rocky som sköter sig bra när jag tillbringat alltför långa dagar i skolan, ja då vet man att något är galet :P

Ikväll så plågade jag Sigge rejält. Han lyssnade noll och ingenting, så då fick han helt enkelt inte vara med och leka. Jag och Rocky lekte "hitta flaskan" (jag gömmer en PET-flaska någonstans i lägenheten och så får Rocky leta rätt på den) och Sigge fick inte vara med. Han blev förpassad till soffan och när Rocky var färdig så blev det inget mer. Sigge fick alltså inte träna - för jag hade ärligt talat ingen lust att träna slyngel!
Han kommer få ett pass på lådan sen, för kontaktfälten, men det vet ju inte han om nu - så jag har fått onda ögat :P
 
Imorgon åker vi hem till föräldrarna för jullov och bara lantluften kommer göra att Sigge slutar sura. Att han dessutom vart helt symptomfri några dagar och att jag idag gick på jullov betyder att jullovet kommer bli aktivt, så snart är nog Sigge sitt trevliga och tillmötesgående jag igen :)
 
 
 
 

En tickande bomb

Sigge är som en tickande bomb just nu. Jag bara väntar på att det ska smälla av i fullständig hysteri och total galenskap. 
Han har vart förkyld nu, och givetvis så har hönsmamman i mig låtit honom ta det lugnt, precis som jag själv hade gjort om jag vart förkyld. Allmäntillståndet var aldrig påverkat på honom, så han tyckte det var det dummaste han någonsin hört talas om. Enda som märkts är att han nyst vid ansträngning, många gånger, ibland så han bankat huvudet i golvet. Alltså inga hostningar, och ingen kennelhosta - så frukta inte ;)

Vi har tränat kontaktfält och grunder i apportering inne, men för en golden med mkt spring i benen så räcker inte det - han vill sträcka ut! Huvudet har vart hyfsat tillfredsställt men inte benen. 
Innan har jag nog inte riktigt förstått det där, utan hävdat att "den mentala biten är den viktiga". Förvisso sant, men en del hundar har ett högre behov av att få sträcka ut och känna vinden i håret, det tror jag absolut - och Sigge är definitivt en av dom!

Nu har han dock slutat nysa helt verkar det som, så snart kan han få sträcka ut lite igen - tror Rocky kommer vara lika nöjd över det som Sigge :P
 
 
 

Förbenade kontaktfält - eller?

Jag har fått SÅ fin respons från underbara vänner efter mitt "jag bryter ihop-inlägg"! Allt från tips, mentala kramar och idel pepp, det värmer så i mitt kontaktfältsskadade hjärta! <3
 
Jag har efter att ha pratat med folk antagligen inte gett upp runningen för evigt, det ligger mig för varmt om hjärtat helt enkelt. Men jag är för mentalt trött och stressad över skiten att nog måste vara nog ett tag innan jag kan gå in i det med rätt inställning känner jag!
 
Det visade ju sig nämligen direkt när jag funderade på plan B. Hur gör man? Hur ska man tänka? Vad borde man INTE göra? Hur får jag till de -perfekta- (perfekta för Sigge alltså) 2o2o? 
Frågade runt, tittade på film, började nörda (och hispa). Kom till skolan, terroriserade hundvänner och sen fick jag svaret av Ann-Sofie, liksom direkt.
Hon frågade vad problemet var egentligen? Prova lite, se hur han rör sig, hispa inte så! (inte ordagrannt men det var det jag tog till mig av, och det jag behövde höra!).
För jag hispar lätt i det här. Det är kontaktfältsbeteende som fattas för oss, och min första taktik kände jag att jag inte hade lyckats med - nu jäklar måste nya approachen bli så bra den bara kan! Det är ju dömt att misslyckas!

Nu har jag landat, andats och rannsakat mig själv. Vi har spontantränat lite hemma för att känna på vad som passar OSS bra, och vad vi kan gilla. Tror jag börjar hitta det nu, och pressen är borta!
Det är inte alltid 100 att vilja så mkt - inte när man inte har full kontroll över sig själv och sina känslor! Jag har mer träning av mig själv kvar innan vi är helt i hamn, men det är ändå rolig och utvecklande träning! 
 
Jag hade redan innan jag la ner runningen anmält mig till agilityklass på rosettettan - det ligger kvar än. Vad vi gör med anmälan vet jag inte, men kanske går vi in och leker lite. Ingen press, ingen hets, bara känner på det lite! Kanske stryker vi oss, vi får se. Men några färdiga kontaktfält tills dess kommer vi ju iaf inte att ha :P

Lättad, inte nedslagen

Det känns bättre idag, att skippa runningen (för nu iaf) är inget nederlag utan en självrannsakan som leder till att det kommer bli bättre för oss just nu!
Idag har vi börjat shejpa och träna in något annat, som jag i nuläget inte riktigt vet vart det ska sluta, men en liten plan börjar forma sig i mitt huvud. En annan väg, en spännande väg - samma slutmål!
 

Att se sanningen i vitögat, rannsaka sig själv och ta en annan väg

Idag körde vi running - vårt sista runningpass. Kanske för evigt, kanske inte. 

Jag och Sofia åkte ut, tränade och åkte hem. När jag hade släppt av henne bröt jag ihop och stortjöt hela vägen hem. Tjöt och tyckte synd om mig själv. 
När jag parkerade bilen, öppnade bagaget och öppnade dörren till Sigge och han med sina stora bruna ögon tittade bekymrat på mig, gav mig en slemmig puss och sa att jag minsann inte alls ska vara ledsen utan glad - som han, då känns det ändå rätt även om det är tufft just nu. 
 
För det här känns inte bra längre. Även om jag lyckats forcera upp oss på fullhöjd och hade några såna där halleluja-moment, så har vi det inte. Jag har som tränare inte lyckats förmedla vad det är jag vill ha ut för beteende, och det är mer tur än bra träning om vi träffar. Sen i september så har vi inte kommit upp över 80 % mer än några få pass, och det är för dåligt. Det krävs inget geni för att förstå.

Han vet inte vad som förväntas av honom, och jag tror han upplever det som ett jäkla lotteri huruvida det blir någon belöning eller inte, och det är inte sån hundträning jag vill eller bör ägna mig åt. Än så länge har han glädjen kvar, springer gladeligen över balansen och är så sprudlande som bara Sigge kan, men när kontaktfälten flygs hej vilt så fattas ju en verkligt väsentlig del i det hela. Så det är dags att vika av denna krokiga väg och välja en annan. 
 
Varför jag tycker det är så tufft att erkänna att det är dags nu vet jag egentligen inte. För även om vi inte har klockrena träffar på kontaktfälten så har den här träningen gett oerhört mkt annat, så jag vill faktiskt inte se det som ett rent nederlag. Jag har utvecklats som tränare, jag har lärt mig att läsa Sigge bättre, och vi har tränat svåra grejer tillsammans med bibehållen glädje. Tills nu. För ärligt talat så är inte det här roligt längre, och det är nog den viktigaste komponenten i den här uppenbarelsen - om jag inte tycker det är roligt längre så kommer det antagligen ändå vara omöjligt för oss att lyckas. 

Även om jag så väl ser målet med mina runnings i huvudet - jag KÄNNER hur det skulle vara, kännas och bli så kan jag inte få ut denna känsla i träningen och ge oss någon förståelse för beteendet. 
Kanske finns det en annan väg till målet? Det är något jag får klura på ett tag, men idag tänker jag faktiskt bara vara ledsen!
 
Ledsen för att jag lagt ner så mkt tid, pengar och energi på något som jag i sista ändan inte fick till som jag ville, ledsen för att jag måste tänka om, och (även om jag inte borde det) vara ledsen för att jag vet att det finns folk som kommer läsa detta, le lite försynt och tänka "vad var det jag sa - bortkastad tid, det skulle ju aldrig gå...". 
Visst vet jag att dessa personer kan ta och dra något gammalt över sig, men idag är det ändå tufft. För jag skulle ju minsann visa världen, jag skulle visa hur underbart vackert en golden gör runnings och jag skulle lyckas fastän jag har en elefant. Både de som hejat på mig och de som tyckt det var vansinne skulle få se det jag ser i mitt eget huvud, och rysa så som jag gör när jag får till drömträffarna! 

Så blir det inte, iaf inte just nu. Vi får se vad som händer i framtiden, men nu släpper jag det här, lägger runningen på hyllan och försöker intala mig själv att trots detta så är jag ingen värdelös tränare!
 



Det var så här det skulle fortsatt...

RSS 2.0