mittlivsomhund

Idag har vi vart på klubben på möte, och efter mötet körde vi en slalomkombination. Båda hundarna gick kalas! Jag har dock insett ett litet problem med en galen golden som trycker på så pinnarna i slalomet flyger - ska man ta det mer än en gång får man problem när det fattar pinnar :P

 

Efter träningen åkte vi och badade. Planen var att se om Sigge kunde simma utan att vara hysterisk, så det var leksaksförbud. Körde med enbart godis istället och mattehjärtat bultade så hårt! Sigge simmade, utan panik, utan plask och utan att se döende ut!
Han är fortfarande liiiite skeptisk men det här kommer bli jäkligt bra, det lovar jag er!

 

Igår var det dags för jaktträning igen. Koncentrerade mig återigen på linjetag då det förra gången var ganska flygigt och ofokuserat, och Sigge sprang och letade tennisbollar i skogen och ratade dummiesarna. Därför fick tennisbollarna stanna hemma idag, och vi körde bara med dummies. Att få smälta detta en vecka var precis vad Sigge behövde, igår gick han rakt ut, rakt på och sen... Tja - avlämingarna måste vi hårdträna haha! Första gången var kaos, men några av de andra var rätt så fina, förutom att Sigge gärna tacklas när han kommer in, så om han kommer direkt in, då kommer han hela vägen in, och försöker liksom IN i mina knän.

 

Han var näst intill helt tyst idag, ett par muttranden när han skulle vara passiv bara, men då fck han inte köra (vilket redan var planen innan han började gnöla, men det visste ju inte han). 

Efter träningen badade vi en sväng, och Sigge drog som en tok ner till vattnet och var vansinnig  för att vi tog omvägen till bilen för att hämta flytvästen, så vattentoken börjar vakna. 

När vi kom ner så kastade han sig gladeligen i och ville hämta ALLT åt ALLA andra, så det var liksom ingen som fick vara med. Han är fortfarande för hetsig så nästa gång vi åker är det leksaksförbud, då ska han simma lugnt och sansat så han får ordning på tekniken.
Iaf, för att låta stackars Rocky få vara lite i händelsernas centrum sa jag till Sigge på skarpen att han skulle lägga sig och leva lugnt - funkade dåligt, han rymde flera gånger för "jag ska bara..."

Då bestämde jag mig för att binda honom i ett träd - han har aldrig i hela sitt liv ryckt när han vet att han sitter fast. ...Men det får vi bakläxa på från och med nu. Han ryckte, och det med råge - PANG sa det och halsbandet gick av och än en gång var Sigge i vattnet och plaskade. 

Eftersom jag inte har mer än ett halsband var till hundarna så blev det ilfart till djuraffären och köpa ett nytt till honom. Halsband är svårt så jag tog något jag tyckte var fint - men F tycker Sigge ser ut som en tik nu. 
Allt klär en skönhet eller hur var det nu då?

 

Idag var det så dags - att ta tag i våra problem med däcket och slalomet.

Hade bestämt mig för att klicka däcket, och Sigge var med på noterna - ungefär iaf :P

Har man en klicker i handen så får man alla möjliga beteenden, och idag var runda stödet till balansen favoriten :P

Dock så fick vi till många lyckade rep på däcket och detta går nog fort bara jag tar tag i det.

 

Jag tränade även slalom, satte på bågar i början och slutet för att boosta oss, och sen öste vi. Att punktträna känns inte aktuellt - problemet ligger i fartiga ansatser så jag byggde upp så vi kom från raka med tre hopphinder och låååång rak tunnel, rakt hopp och sen lite sväng och ta slalom. Gick kalas!

Hopp - hopp - mjukt böjd tunnel - slalom - gick kalas!

Passet idag gick över lag kalas och jag var väldigt nöjd och belåten när jag åkte hem! Även Rocky fick köra och han satte ingångar som han vanligtvis brukar övertyga mig om att han inte kan! Även gamla hundar utvecklas och lär sig :P

 

Hem och pausa ett tag och sen iväg på jaktträning med Sofia.

Jakten är svår... Förbannat svår. Jag känner mig så handfallen och obekväm med denna träning!
Man lär så länge man lever, men om det någon gång är någon uppfödare som vill sälja en retriever till mig igen så tänker jag jäklar inte vänta på att hunden ska mogna! För med mognad så kommer andra attribut - som egen vilja och attityd. Sigge är hård, och vi apporterar i dagsläget inte riktigt tillsammans, utan han kör sitt race och jag står och ber om att få vara med :P

Dock var det många fina bitar idag, men jag måste bryta ner så många grejer i småbitar och få ordning på under sommaren, sen jäklar ska Sofia få se på apporterande golden! För jag tror att han skulle kunna bli jäkligt bra, bara jag kommer på hur jag ska hantera honom. Men en hund med mycket eget driv och attityd som jag inte vet hur jag ska rikta är svårt, och läskigt!
Det är tur vi ska gå en kurs i sommar - det kommer ge oss så ofantligt mycket!

 

Så det känns bra att jag iaf visste vad jag ville ha i agilityn - där är han en stjärna, och attityden och viljan är riktad på ett helt annat sätt, som faktiskt öht inte längre skrämmer skiten ur mig, utan bara gör mig glad! Så glad!

 

Ett par dagar försent men är man en upptagen människa så blir det lätt lite förskjutning på saker :P

I lördags bar det av till Jönköping för dubblerad klass 1, och som vanligt (ja det börjar faktiskt bli en vana nu) var det jag och bästa Line som alldeles för tidigt begav oss iväg. Vi kom precis lagom 10 minuter innan första banvandring. Detta kanske låter i senaste laget men då ska man betänka att det var 3 banvandringar i large, vilket gav mig och Rocky precis lagom med tid att värma iaf.

För Rocky var alltså först ut. På en dyngsur bana, tidigt på morgonen... Jag "visste" redan när jag klev ur bilen att vi var körda - Rocky har inte på många år vågat springa på och lyfta på fötterna under såna omständigheter så min fråga var mest hur många bommar som skulle falla. Det är inte att vara pessimistisk, det är att känna sin hund - för som sagt, aldrig någonsin har det funkat under sådana väderförhållanden, varken på träning eller tävling.
Jag hade pratat om mig och Rocky med Ida några dagar tidigare, och vi kom fram till att det liksom är dags att låta Rocky gå - han närmar sig pensionsåldern så några prestationsmål bör jag kanske inte ha med honom. Sagt och gjort bestämde jag mig för att gå in och köra på gammelmans villkor och bara ha ROLIGT, oavsett resultatet.

Det var vida svängar pga vätan, men efter halva banan hade vi fortfarande ett felfritt lopp. När upploppet närmar sig... Fortfarande ett felfritt lopp med ALLA bommar kvar på sina platser. Jag minns att jag tänkte när vi sprang mot de tre sista hindren att "jaja, det gick hit men det är tre hinder kvar, ta inte ut något - han har vart felfri till sista hindret förut!" och när vi sprang imål så sprang jag och tittade på den sista bommen. Som låg kvar! Och vår första felfria hopprunda var ett faktum! Jag gav Rocky sin belöning och slängde mig om halsen på Line - SÅ jäkla lycklig!

Vadå tänker ni nu - tråkig hon är som inte ägnar sig mer åt sin hund... Och alla är vi olika. Rocky vill ha sin blöta illaluktande och för honom fantastiskt goda mat när han går i mål, men är det något han också vill så är det att äta ifred. Om jag går på honom och ska heja på när han äter så riskerar jag att få en hund i armen, vilket känns jäkligt onödigt, då är det bättre att kramas med Line!
Alla vida svängar och vårt lugnare lopp för att inte halka gav en 12:e placering men när startfältet var så stort så räckte det ändå till pinne, och även en rosett! Jag älskar rosetter och Rockys betyder liksom lite extra mycket - för det vill till om vi ska få någon :P

Andra loppet med Rocky gick kalas, men det var sent på dagen och den tuffa pluggveckan gav sig till känna och med en matte som tappar luften och tror benen ska lägga av inne på banan - då blir det svårt! Fem fel pga missat A-hinder men i övrigt ett härligt och flytigt lopp, utan en enda riven bom! :D

 

 

Sigge körde två hopplopp. Anledningen till att inlägget om helgens tävlingar låtit vänta på sig kanske inte bara är för att jag haft en del annat att göra. Jag har nämligen vart väldigt kluven till mig och Sigge som tävlingsekipage. Prestationsångesten sprutar ur öronen på mig och de senaste dagarna har det vart ett krig med mig själv. Varför? Sigge är ju helt grön, så är jag inte lite taskig nu?
Jo, det är jag verkligen men det är inte alltid man rår för vad man känner. Vi hade många fina bitar i lördagens två lopp och han sköter sig väldigt väldigt fint för att vara så ovan vid tävlingar och att prestera under sådana förhållanden, men vi är inne i en svacka nu. Slalom funkar inte längre, och detta är jobbigt för mig. Slalomet som liksom vart vårt paradhinder, det där hindret som jag hela vägen kunnat slå mig på bröstet och säga - det här kan vi och det här har jag lärt in förbaskat bra! Men nu går det inte. Varken på träning eller på tävling. Vi missar, och sen blir det ofta rätt. I Värnamo visste jag att det var så det skulle bli, han hade precis lärt sig utan bågar. I Nacka satte han det förvisso i ena loppet men missade i andra, och båda loppen i Jönköping strulade. Första loppet ett omtag, och andra loppet ett omtag och sen gick han in fint, vi körde på och så gick han ur 10:e porten. Han som ALDRIG gått ur mitt i. Jag vet att man måste ha svackor och att det bara är att jobba igenom detta, men det är lite tufft, och därför har jag haft svårt att se på loppen med rätt ögon så att säga. Men om jag ska vara lite positiv och punkta upp de saker som verkligen satt fint så:

Lopp 1:
- Han sitter som vanligt som ett ljus i starten - laddad men ändå avslappnad!

- Han tar däcket (som vi också har lite svårt för nu) och lyssnar bra och svänger upp fint efteråt

- Han gör en lite vidare sväng men svänger fint med bra bibehållen fart på hinder 2 efter däcket

- Han drar ifrån mig på "fram" så det börjar fås en förståelse för det nu

 

Lopp 2:

- Än en gång en bra start!

- Efter slalomet så har han ett jättefint driv och jag kan skicka honom långt till tunneln längst ner på kortsidan utan att tappa alltför mkt fart

- Det syns inte på filmen men svängen han gör på tredje hindret från mål var KALASfin!

- Även här börjar han dra ifrån mig på mitt framkommando - träna mer så kommer det bli kanon!

 

 

Som sagt så vet jag innert inne att jag inte ska hypa detta så! Vi ska starta en gång till innan jag börjar jobba på allvar, sen blir det träning och MYCKET mental träning för mig, så kommer vi tilbaka med bravur i höst - det är jag helt säker på! :)

Jag har över lag blivit bättre på att slå mig själv på bröstet och säga att det minsann händer grejer, men vissa dagar är svårare än andra, och den här avvägningen på huruvida man ska träna när man egentligen inte är på humör är svår. Många gånger kan man bli rejält höjd av att köra ett bra träningspass när man från början var opepp och lite less, men om det börjar krångla - då är plötsligt den sämsta tränaren på jorden närvarande.

Idag var dessvärre den dåliga tränaren framme och trots ett träningspass som jag såhär i efterhand faktiskt vet hade många fina passager, så var det värdelöst när vi körde och jag ville mest tjuta när jag hade kört klart.

Det var slalompassagen som krånglade och Sigge gick in fel flera gånger. Jag vrålade på Ida "men VAD ska jag göra" och sakligt förklarade hon exakt vad som var fel, och när hon sa det så skämdes jag. Varför?
För det var egentligen så jäkla självklart men det här med att se sig själv utanför och inte fastna i en massa grejer som bara blir konstiga är ju något jag är kass på. Jag fastnar. Ofta. Och detta blir jag ibland så sur på mig själv för.

Men vissa dagar är såna.

 

Så idag var jag den där föraren som inte klarar en jäkla övning pga det hindret som jag vart så himla stolt över

Idag var jag föraren som aldrig kommer klara att ta ur min hund ur klass 1

Idag var jag föraren som inte har en aning om hur man kör agility

Och framförallt var jag den dåliga föraren som min hund faktiskt kände av och påverkades av.

Så får det egentligen inte vara, och jag vet det. Men man är inte mer än mänsklig, och jag lovar dig Sigge - jag lärde mig något!

Och inte bara att vissa dagar är såna.

 

Men samtidigt är det svårt, för hur lång tid ska det egentligen ta för mig att fatta hur man handlar sin hund runt en bana? Hur många gånger ska jag säga att jag vet i teorin men många gånger inte får varken huvud eller kropp att göra som teorin säger?
Hur många gånger ska jag försöka sudda ut den där tanken på att ALLA avancerar utom jag, och att jag snart inte har några träningskompisar kvar på samma nivå som mig? Och sudda ut tanken på vem som kan tänkas vilja träna med mig när jag faktiskt inte har något att komma med..

För vissa dagar är såna.

 

Agility tränar jag med mina bästa vänner hundarna som alltid gör sitt bästa och aldrig surar ihop och vill tjuta för att det blir fel och man har en dålig dag. De förtjänar att jag beter mig likadant!

Men vissa dagar är såna.

 

Förstående Ida fick bara boxboll när vi varvade ner och ja, sorgligt men sant - det hjälper att få gnälla av sig och bara grotta ner sig i hur kass man är, samtidigt som man inflikar för henne att jag VET att jag överreagerar.
Men vissa dagar bara är såna.

 

Jag bloggar egentligen för en person, och endast en - mig själv. Därför kommer jag stänga av kommentarerna till detta inlägg för jag vill inte ha någon klapp på axeln eller någon som ska peppa igång mig. Det här behöver liksom bara ut, inget annat.

För vissa dagar är såna...

Idag har vi hunnit med både jaktträning, bad och agility. Inte mer än rätt när världens bästa Rocky fyller 9 år!

 

På förmiddagen träffades jag och Sofia för att träna lite apportering med våra vildar. Gick faktiskt väldigt bra, men jag och Sigge måste hårdträna avlämningar eftersom han anser att man kan göra lite vad man vill med en dummie i munnen - att komma in till matte på stört känns ju väldigt onödigt! I övrigt var söken han gjorde kalas!

 

Vi gick också tillbaka i träningen av närsöket och idag hade han så fin näsa så! Skynda lite lagom långsamt tror jag är metoden där! Sigge förstår snabbt så balansen mellan att avancera och låta honom hinna smälta och ta in det jag lär honom är det svåra.

 

Även linjetag stod på schemat och de funkade fint, men inkallningssignalen sitter för dåligt - den tar han bara in när han känner för det!

 

Vi har massor att träna på, men med en träningskompis med mycket kunskap och motivation och en hund som gärna jobbar så ska nog det här bli finemang till slut :)

Sofia - det här gör vi om!

 

Efter träningen gick vi till den lilla sjön och Sigge kan verkligen inte simma. Nästa gång åker flytvästen med, för såhär kan vi inte ha det! En hund med så värdelös teknik har jag aldrig sett! Dessutom skulle han leta tennisbollar (som inte fanns) på botten och jag har hela eftermiddagen vart säker på att han ska trilla ihop och dö för att han har vatten i lungorna... Inte en rossling sedan djupdykningen dock, så det är väl som vanligt jag som är nojig.

 

På eftermiddagen var det dags för veckans bana, och vi körde en hopptvåa som Åsa Wrede ritat, men som vi modifierade lite i starten. Rocky går fint men jag vet inte vad som hänt för jag har svårt att tajma ihop mig med honom. Sigge går som en klocka och gör allt jag ber om  om jag bara gör det rätt! Detta kommer bli så bra, och det märks att Sigge börjar dra ifrån gammelman nu!
Min kondis måste vi nog dock fundera på - för jag har inte tillräcklig stuns i benen för det här! Och... Mina framförbyten! Jag förstår inte varför jag har så svårt att få till dem! De är gräsliga! Sliter mitt hår och vet hur man gör, men gör det ändå inte. Galet galet!