Kvällens uppenbarelse!
Vi fortsätter att fysa både jag och Sigge! Har vart lite svajigare nu när det först var snorkallt och en pina att vara ute, och sen blev töväder och isgata överallt!
Men nu är snön borta och gegga går ju faktiskt alldeles ypperligt att träna i...
Vi fortsätter med kroppskontrollen inne, det går sakta men säkert framåt! Sigge börjar faktiskt se över lag bättre ut i kroppen, och jag försöker att inte stirra mig blind på hur han rör sig (för jag tycker mig se konstigheter mest hela tiden), men nog ser jag att vi rör oss framåt och uppåt hela tiden! Sigge börjar bli biffigare och stabilare, och det ska bli så himla spännande att se vad Susanne på ProBonoK9 säger nästa torsdag! Lite skräckblandad förtjusning kan jag nog påstå!
Men nu är snön borta och gegga går ju faktiskt alldeles ypperligt att träna i...
Vi fortsätter med kroppskontrollen inne, det går sakta men säkert framåt! Sigge börjar faktiskt se över lag bättre ut i kroppen, och jag försöker att inte stirra mig blind på hur han rör sig (för jag tycker mig se konstigheter mest hela tiden), men nog ser jag att vi rör oss framåt och uppåt hela tiden! Sigge börjar bli biffigare och stabilare, och det ska bli så himla spännande att se vad Susanne på ProBonoK9 säger nästa torsdag! Lite skräckblandad förtjusning kan jag nog påstå!
Jag fortsätter min satsning jag med, vågen står för tillfället still - men den rör sig heller inte uppåt vilket är en seger bara det! Nu rör jag ju på mig mer, och har fått styrkeövningar från fyskursen jag går så även här går det framåt!
Att bara fokusera på att ens hund ska bli bra i kroppen har också gjort att jag jobbat väldigt mycket med mig själv. När jag skrev min årsresumé insåg jag vilken jäkla pessimist jag låter som, och hur stora krav jag hela tiden ställer på mig själv och vår prestation. Med detta tappades glädjen och så får det INTE bli igen! Vilket jag redan skrivit innan, så ingen idé att upprepa sig :P
Att bara fokusera på att ens hund ska bli bra i kroppen har också gjort att jag jobbat väldigt mycket med mig själv. När jag skrev min årsresumé insåg jag vilken jäkla pessimist jag låter som, och hur stora krav jag hela tiden ställer på mig själv och vår prestation. Med detta tappades glädjen och så får det INTE bli igen! Vilket jag redan skrivit innan, så ingen idé att upprepa sig :P
Men till saken då - ikväll var det någon i ett goldenforum som ville se knasiga bilder på våra goldens och uppfödarKarin har ju tagit en så klockren bild på Sigge som jag bara älskar. Delade den därför även på min egen facebook, och som vanligt så satte Ida, min kära Ida, huvudet på spiken!
Hon skrev såhär: "Sådär skulle nästan du också kunna se ut när du är riktigt lycklig! Ni är lite lika du och den där Sigge! <3 "
Och tänk så RÄTT hon har! Det är såhär man ska se ut i samvaron med sin hund - och framförallt på agilitybanan för vår del! Mungipor åt fel håll och buttra toner hör inte hemma hos mig och Sigge, och just den här bilden ska bli min mentala uppladdning inför varje agilityträning och tävling. Det är för att vi ser ut som Sigge när vi kör som vi gör detta - för att det är så förbenat ROLIGT och för att vi hänger oss uppgiften och bara öser och ler!
Tack Ida, som vanligt - Tack! <3
Fys fys fys och (snart) frys!
Vi fortsätter på i samma anda!
Sigge fysar på för fullt och jag tycker mig nog se skillnad nu! Mer muskler och främre delen av hunden känns mjukare och mer harmonisk. Iom muskelbyggande så börjar den obefintliga baken att växa och här kände även massören Sara att han är stelare och ömmare nu än innan. Detta innebär att problemområdena flyttar lite på sig, och arbetar sig stadigt bakåt. Tänk så bra om de arbetar sig ända ut i svansen och försvinner med ett vift sen ;) Bra det vore va? :P
Även jag är igång och fysar nu - nu får det vara slut på dagarna när jag kippande efter luft sinkar min hund på planen! Nu ska det bli tryck i benen och lite klös i den här kroppen! Går en fysträningskurs för agilityförare i Skövde, och det känns så himla roligt! Kanske inte dagen efter dock, träningsvärken har varit massiv och besvärlig - men ändå skön! :D Gruppen som går kursen är ganska liten så jag räknar med att vi kommer svetta oss tajta tillsammans väldigt fort, och redan första gången hade vi fenomenalt trevligt tillsammans! Ser redan fram emot gång två som är nästa söndag! :D
Nu har de hotat med -20 grader senare i veckan. Hur gör jag då? Att fysa hundarna ute då blir inte det lättaste, och Rocky får jag nog inte ens med mig. Men några dagar med fokus på kroppsstärkande övningar inomhus får väl inte anses fy skam det heller? Det är ju trots allt vinter, och det är inte alltid optimalt precis!
Sigge fysar på för fullt och jag tycker mig nog se skillnad nu! Mer muskler och främre delen av hunden känns mjukare och mer harmonisk. Iom muskelbyggande så börjar den obefintliga baken att växa och här kände även massören Sara att han är stelare och ömmare nu än innan. Detta innebär att problemområdena flyttar lite på sig, och arbetar sig stadigt bakåt. Tänk så bra om de arbetar sig ända ut i svansen och försvinner med ett vift sen ;) Bra det vore va? :P
Även jag är igång och fysar nu - nu får det vara slut på dagarna när jag kippande efter luft sinkar min hund på planen! Nu ska det bli tryck i benen och lite klös i den här kroppen! Går en fysträningskurs för agilityförare i Skövde, och det känns så himla roligt! Kanske inte dagen efter dock, träningsvärken har varit massiv och besvärlig - men ändå skön! :D Gruppen som går kursen är ganska liten så jag räknar med att vi kommer svetta oss tajta tillsammans väldigt fort, och redan första gången hade vi fenomenalt trevligt tillsammans! Ser redan fram emot gång två som är nästa söndag! :D
Nu har de hotat med -20 grader senare i veckan. Hur gör jag då? Att fysa hundarna ute då blir inte det lättaste, och Rocky får jag nog inte ens med mig. Men några dagar med fokus på kroppsstärkande övningar inomhus får väl inte anses fy skam det heller? Det är ju trots allt vinter, och det är inte alltid optimalt precis!
Tankar inför 2016
2015 var ett konstigt år, ett år där jag på grund av livet och omständigheter halkade snett över lag.
Jag är nu på rätt köl men har tänkt mycket på min inställning på tävling under 2015. Särskilt när jag läste gamla inlägg och fick upp tankar från tävlingar när jag gjorde min årskrönika häromdagen väcktes tankar. 2015 var alldeles för krävande och pessimistiskt! Jag var mycket sällan tillräckligt bra, tillräckligt snabb och placeringarna var inte tillräckligt höga.
Jag är nu på rätt köl men har tänkt mycket på min inställning på tävling under 2015. Särskilt när jag läste gamla inlägg och fick upp tankar från tävlingar när jag gjorde min årskrönika häromdagen väcktes tankar. 2015 var alldeles för krävande och pessimistiskt! Jag var mycket sällan tillräckligt bra, tillräckligt snabb och placeringarna var inte tillräckligt höga.
Jag gillar att köra agility med min retriever, och jag gillar på ett sätt att slå från underläge! Detta lyckades jag vända till en enorm prestationsångest under 2015 - jag måste minsann visa dem! Vilka då? Ja, som vanligt har jag inget bra svar på det, och agility handlar ju faktiskt inte om vad andra tycker! Det handlar om mig och min hund - enbart! Det handlar om att vi med glädje och attityd ska samarbeta oss genom en bana, med ett leende på läpparna!
Sigge är alltid en glädjespridare, och han gör alltid sitt bästa utefter de förutsättningar som ges! Alltid!
Så, 2016 handlar om att jag ska matcha min hund! Jag ska ge honom optimala förutsättningar och jag ska ge honom min själ vad gäller glädje och attityd!
Jag tänker inte sätta upp några prestationsmål, resultatmål eller krav på vad vi måste åstadkomma!
Vi måste inte åstadkomma "någonting" 2016!
Sigge är alltid en glädjespridare, och han gör alltid sitt bästa utefter de förutsättningar som ges! Alltid!
Så, 2016 handlar om att jag ska matcha min hund! Jag ska ge honom optimala förutsättningar och jag ska ge honom min själ vad gäller glädje och attityd!
Jag tänker inte sätta upp några prestationsmål, resultatmål eller krav på vad vi måste åstadkomma!
Vi måste inte åstadkomma "någonting" 2016!
JAG ska dock åstadkomma en bättre attityd, en släppt prestationsångest och en förståelse för vad agility handlar om! Lyckas jag med det har jag vunnit allt - och tror nog dessutom att det kommer visa sig i resultatlistorna också! :D
Ett självutlämnande inlägg (igen, varför blir det alltid såhär - jag låter ju deprimerad :P), men självrannsakan är viktigt för utvecklingen!
2016 ska bli vårt år, året jag hittar tillbaka och året som innehåller glädje och attityd helt igenom!
Detta gäller främst med Sigge - med Rocky är det prestationslöst och jag hoppas bara han får vara frisk och pigg under 2016, året då han fyller 11! Jag hoppas vi kan stå på startlinjen iaf några gånger och bara ösa och njuta av att benen bär och att han får vara frisk nog att springa agility!
