mittlivsomhund

Idag var det då dags för Sigges fyskoll. Jag bokade ju en tid i ren panik i fredags kväll efter kraschen, och det var det bästa jag kunde göra, för det behövde han verkligen!

Det var Susanne på ProBonoK9 som tog hand om oss idag, och hon hittade både det ena och andra på Sigge. Vissa saker som kändes färska och antagligen var efterdyningar efter kraschen, och vissa saker som legat och pyrt ett tag. 

 

Först lossade hon nacken på honom. Han var märkbart berörd och hon trodde att han hade fått en rejäl smäll som satt sig i musklerna i nacken efter kraschen - antagligen har stackarn gått med massiv huvudvärk sen i fredags. Han tyckte det var obehagligt först och jag såg hur berörd han var. Hon fortsatte att klämma och trycka och allt eftersom sekunderna gick såg jag hur Sigge fick en annan andning och slappnade av. Lille killen!

Vänstersidan var öm efter kraschen och även här hjälpte hon honom att lösa upp flera saker som låg och spände. 
Även midjan fick sig en rejäl omgång, och allt eftersom hon höll på slappnade Sigge av mer och mer. Det är spännande att titta på hur ens hund reagerar i dessa situationer - små subtila signaler som tydligt visar hur han reagerar på olika saker.

Sen var det dags för bakdelen. Jag har haft en känning att det var något krångel i bak sedan en tid tillbaka, och mycket riktigt. En massiv låsning i bäckenet med spända muskler och påverkad rörelse. Även här såg jag skillnaden under behandlingens gång. Denna låsning är inget han gått med superlänge, för det hade som tur var inte spridit sig fram i ryggen utan var koncentrerat till bak, och löstes upp bra när hon behandlade honom.

 

Efter nästan en timmes ultraljudande var Sigge helt slut, och är nu ordinerad vila under några dagar, med igångsättning för att muskla upp områdena med krångel. Endast koppelpromenader och inte så långa promenader. Novafonen ska gå varm, och jag ska ge honom så optimala förutsättningar jag bara kan att ordna till det här som pyrt i kroppen på honom. Den 17:e ska vi på återbesök och förhoppningsvis ligger allt fortfarande rätt och har lugnat ner sig i kroppen på honom!
Han är trots allt inte trasig, men behöver rätt förutsättningar för att komma tillrätta och bli hel på ett vettigt sätt. 

Någon kurs för Annica Aller på söndag blir det med andra ord inte - jag har verkligen sett fram emot detta med Sigge, men huvudsaken är att han kommer tillrätta med kroppen nu så får vi fila på annat sen!
Jag bestämde ikväll att Rocky nog får följa med på kursen. Blir inte samma sak, och egentligen kanske jag inte vill lägga pengar på att gå kurs med honom eftersom vi inte har någon vidare utvecklingspotential. Men Rocky är gubbe och älskar agility - detta kommer vara sista kursen vi går tillsammans, och jag ser det helt enkelt som kvalitetstid med min älskade vän istället!

 

Efter fyskollen hängde vi kvar i Skövde då Susanne på kvällen hade en föreläsning i hur man bygger upp sin tävlingshund. Saker jag till stor del hade koll på, men nog är det bra med påminnelse och motivation! Sigge fick också vara med på föreläsningen då jag inte ville ha honom i kall bil efter massiv behandling, och han var SÅ övertrött stackarn! Nu när vi har kommit hem så han kan slappna av har han totaldäckat i soffan, och kommer inte göra något mer väsen av sig på några timmar :P

Något jag verkligen måste ta till mig efter den här kvällen är att jag MÅSTE lita på min magkänsla. Tror jag något är fel med hundarnas rörelseapparat har jag rätt - jag ser inte i syne, jag känner mina djur! Att jag bokade tiden var ju för att kolla upp vad kraschen gjort med honom, men de andra grejerna jag haft känningar på hade jag helt rätt i, och varför ska jag låta dem gå längre med krångel med kroppen när jag tror det är något som riskerar vara galet? Dumheter!

Nu, nya tag och i vinter ska vi bli hela, starka och motiverade! Det här ska bli vår vinter!
Till våren - då jäklar!