mittlivsomhund

Igår var det dags för tävling i Vänersborg. Lyckades fjäska med mig mammsen, och på plats var också Bea som fantastiskt sällskap!

 

Först ut var Ag1A för Rocky. Han kändes fin och taggad då vi vilat oss i form vilket verkar fungera bra för oss. Våra ickebefintliga kontaktfält visade sig på balansen så redan där var vi körda. Man ser på mig att jag tacklar av lite efter det, så nu har jag bestämt mig att med en egen balans i trädgården finns ingen anledning att inte träna in vettiga 2-2 denna sommar. Planen är ju ändå att fortsätta tävla honom så länge han orkar och då kan jag lika gärna göra något åt detta gräsliga utförande!

Längre fram på banan fick vi dessutom en rivning så när han flög av gungan lite tidigt valde jag att ta om och diska mig. Känslan var ändå god och jag var taggad för nästa lopp!

 

 

 Näst på tur stod hoppklassen, där båda hundarna skulle köra. Tyckte den kändes helt ok på banvandringen, och det kändes skönt att Rocky var först ut så jag fick känna på banan med mina bekväma skor :)

 

Han gick fint, som vanligt lite vida svängar och på väg att bli missförstånd efter mitt oplanerade bakombyte i slutet, men han är schysst och räddade mig! Tyvärr hoppade han av lite tidigt till långhoppet som verkligen var långt igår, och han klev på sista sektionen och gick i mål på 5 fel och en 9: placering. 

 

 

Sigge var näst på tur på samma bana. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur vi borde ladda, men idag tog vi en promenad, pratade ihop oss och nere vid startfållan satte vi oss och mös tätt tillsammans med honom i knät några hundar innan start. Han kändes med, och även om det på sina ställen blev lite hackigt gick vi imål med vårt första resultat! Fem fel pga rivet hopphinder och en kalastid som utan rivet hinder hade gett oss en andraplacering (ja, jag vet! Om inte om... Men för egots skull leker jag ändå med tanken!) Vi slutade med denna 5-felare på 8:e plats och jag var kalasnöjd! Detta var dagens första personliga seger - vi KAN faktiskt ta oss runt en bana hyfsat flytigt även på tävling!
Första svängen borde jag gjort annorlunda, men han räddar upp mig fint. Han köper de tre tunnlarna fint och han tar slalom korrekt på första försöket (Yes!). Han köper mitt mindre vackra byte efter slalom-tunnel (men river), och han köper även den lite svåra tunnelingången som sedan följer, som många hade problem med. Efter det lååånga långhoppet skjuter han iväg fint utåt och jag kan göra blindbytet som jag tänkte, även om det blev lite sent. Uppploppet tar han också fint, och vi var båda glada när vi gick imål!

 

 

 

Efter detta var det återigen Rocky och agilityklass. Han rev första hindret, och han hoppade kontaktfältet på A-hindret, men satte det på balansen. Som sagt - 2-2 som sommarprojekt för honom! Han rev ytterligare ett hinder på upploppet och då la jag antagligen av helt, så vi missade även sista hindret. Jag tog aldrig om det, för vad spelar det för roll med 15 fel i bagaget egentligen, och vi gick imål med en disk även här. Känslan var sådär, men det var ju fortfarande ett lopp kvar!

 

 

Nu var det dags för sista två hopploppen och den här gången var Sigge först ut. Finns inte så mkt mer att säga om det här loppet mer än - katastrof! Starten blev kaos och jag var så taskig och ställde till det för att vi inte alls fick till det som vi skulle, jag lyckades förvisso hjälpa honom in i slalom så han tog ingången han brukar ha svårt för korrekt, men sen gick han ur för att jag lämnade lite i sidled. Han som brukar kunna att jag springer 90 grader ut från slalom, men på tävling var det visst annorlunda. Kan ju bero på det i övrigt otajmade loppet så att han inte hade självförtroendet liksom, eller att JAG inte hade självförtroendet... Vi tragglade igenom slalomet flera gånger och fick till det först på fjärde försöket och då valde sprang jag ut, iom att vi tagit en halv dag på oss. Känslan var inte heller här på topp (som förra loppet med Rocky), jag var besviken på mig själv, och lite deppig. Igår ville jag gärna påstå att Sigge inte riktigt håller ihop de där timmarna på tävlingsplatsen men när jag tittar på filmen idag med pigga ögon så ser jag att det är JAG som inte håller ihop alls. Jag har ingen gnista och jag hjälper honom sjukt dåligt! Det är mkt lättare att skylla på att hunden är orutinerad när det egentligen är JAG som är orutinerad med den hunden!
Planen framöver är att träna det som för tillfället är svårast för oss - slalom måste kvalitetssäkras och vi måste köra svåra men snabba och flytiga saker som kommer i klass 1 så att jag får öva på att placera mig och veta hur jag ska handla honom!

 

 

Sist ut för dagen var då Rocky i hoppklassen, och vid det här laget var jag förbannad! Förbannad över att jag tabbat de sista två loppen och förbannad över att jag hade svårt att ladda om och vara på alerten efter två misslyckade lopp. Nu jäklar skulle jag visa för mig själv att jag kan det här! Rocky var lite ofokuserad och flamsig innan start. Jag försökte egga upp honom utan att snedtända och jag höll honom rätt hårt under hela loppet. Låter rätt hård på filmen men både jag och Rocky verkade behöva det. Och faktiskt, det gick väldigt bra! Vi gick i mål med noll fel och jag gick upp till mamma och Bea och frågade om jag vågade tro på att vi fick pinne på det loppet. För iom att vi inte är så snabba och det inte var ett så stort startfält så vågar jag liksom inte hoppas för mkt. Gick ner till prisutdelningen och tittade på resultatlistan och tappade hakan. Inga nollor?? Vad fasen? Jag var säker på att vi hade nollat och jag blev nedslagen och nervös. Det visade sig att jag tittat på fel lista, och när funktionären kom med den resultatlista jag skulle kolla på tappade jag hakan. Vi hade VUNNIT! Vunnit??!! Jag var i chock! För jag är ju väl medveten om att min hund är 9 år och inte så jäkla snabb, MEN tillräckligt snabb igår, och detta var något jag aldrig trodde jag och Rocky skulle få uppleva tillsammans. Fick en kram av en jättetrevlig tjej jag aldrig träffat förut som grattade mig och tyckte vi gjort ett fint och flytigt lopp, och det gjorde vi bannemej! När jag gick upp med rosetten och priset till mamma och Bea började jag gråta, och kunde inte sluta. Grät som en liten unge och var så glad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen! Fina fina Rocky! Vi har utvecklats tillsammans och nu har vi faktiskt en VINST på meritlistan! För mig är det stort! Av sammanlagt 34 startande ekipage i klassen var vi BÄST, och det är fortfarande svårt för mig att smälta! Det var dagens andra personliga vinst också - vilken egoboost!

 

 

 

Nu har vi en pinne kvar i vardera klassen, och om 1,5 veckor är det dags för kvällstävling i Tranås. Då jäklar! Då ska jag hålla ihop för Sigges skull, och ha en fantastiskt trevlig kväll! Det är roligt att tävla!
Inte att förglömma: dagens tredje personliga vinst - jag har dagen efter sex lopp inte öht ont i mina ben! Träningsvärk får väl erkännas - men benhinnorna och vaderna känns bra, och det är en sån vinst i sig att jag blir alldeles pirrig!