mittlivsomhund

Så var det höst, och återigen så vaknar lusten att blogga lite igen.
Somrarna går så fort, och det är så mkt att göra - det är liksom inte så att vi har legat på latsidan, men tiden och orken att blogga har inte infunnit sig.
Bättre sent än aldrig, och vi tar det helt enkelt härifrån.

 

I helgen var jag och Line i Oskarshamn och tävlade. Morgonen blev lite hektisk av flera anledningar, och vi kom i rätt så tajt på banvandring med en Rocky som jag var rädd hade snedladdat i bilen.
Bilarna fick dessutom inte parkeras mer än för avlastning på klubbområdet och det kändes som en bit att gå, så ärligt talat var jag lite stressad när vi skulle värma.
Ovanpå det så hade Line start nr 24 och jag nr 26, så även filmandet av varandra skulle bli hektiskt. När Line sprang hörde jag den stackars inroparen leta efter mig, så jag fick lite dåligt samvete att jag inte sagt till henne att jag skulle filma och komma precis inpå min start (anmält mig till henne tidigare hade jag ju såklart gjort).
Detta låter ju som sämsta möjliga uppladdning, men i dagsläget är jag ju inte nervös med Rocky, utan vi gick in och körde. Och som vi körde! Inte på något vis vårt snyggaste lopp, ett missförstånd som resluterade i fulsnurrar och allt möjligt... MEN - Vi kom felfritt i mål, fick en tredjeplacering och tog den sista pinnen vi behövde i agilityklass, så nu får han starta klass 2 där om han vill. Duktiga duktiga gubbe <3

 

Andra agilityloppet kan vi ju lämna därhän, och likaså hopploppet. Jag var inte tillräckligt vass och visade konstigt och diskade oss flera gånger om på varje bana :P

Sen var det så dags för Sigge. Han hade mest suttit i buren under dagen, och han blir ju som vi alla vet lite speedad när det är något på gång. Jag var nervös för jag tyckte hoppbanan var svår och även om det kanske låter som ett taffligt mål så var det att försöka få runt oss utan disk, men inte handlingsmässigt optimalt. Detta för att jag idag helt enkelt inte är fysiskt kapabel att få till det jag ville, och då får man se till sina begränsningar. Trodde nog inte riktigt att jag skulle få till det såpass ens, men jag taggade igång och var så upptaggad att jag var på gränsen till nervös när jag klev in. Loppet gick långt över förväntan och hade det inte varit för att jag trängde honom lite så att en bom föll så hade vi tagit oss runt felfritt och fått vår sista pinne i hoppklass.
Det känns så underbart att vi börjar teama ihop oss nu, och att jag blir så upptaggad av att köra med honom. Det är liksom inte så läskigt längre (förutom i Köping förra helgen sedan tävlingsuppehåll från juni) men vi kör ihop oss fort och han är häftig att springa med! När främmande människor efteråt kommer och säger samma sak - ja då värmer det verkligen i hjärtat! Fina, häftiga Sigge!
Att jag med Sigge låter som en hysterisk, förbannad och halvgalen vrålapa är nog bara att ta - det sättet passar mig och Sigge bra då han vrålar tillbaka på mig och vi verkar tagga varandra. Roligt har vi även om jag låter hysterisk :P

 

 

Till helgen är det dags igen. Tvådagars i Tidaholm med mamma och syster som support. Då startar Rocky sina sista två starter i agilityklass 1. Låter konstigt att säga så, men även om han inte får flytta upp än så måste jag begränsa starterna lite nu när jag har två hundar och studentekonomi. Sorgligt men sant. Vi ska ösa så tuvorna flyger och jag ska springa med det största leendet jag kan frambringa - för Rocky har klarat av klass ett och är redo för äventyr i klass 2! Än är det krut i gubben <3