mittlivsomhund

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet?title=kvallsoppet_del_9&videoid=2172607

Första halvan av programmet handlar om hundar. Jag blir mörkrädd!
Jag hade ALDRIG I HELA MITT LIV velat gå i närheten av en människa som Bengt Rödseth med mina hundar. Med sådana uttalanden som att inlärning inte existerar i naturen och att man inte kan belöna ett "ickebeteende" så får han mig att må illa och blir fruktansvärt ledsen då det med största sannolikthet finns människor som ser upp till och lyssnar på en så galet okunnig människa!

Jag hoppas att folk ser att det "lägret" med uttalanden som dessa skämmer ut sig något ofantligt!

Sedan blir jag så förbannat trött på att man alltid ska smutskasta klickerfolket med någon vanföreställning att det inte är tillåtet att säga nej och att hundarna lever i någon sorts anarki, är sönderstressade och inte vet vad som krävs av dem. JAG.BLIR.SÅ.TRÖTT!

Det finns flera vägar till samma mål och jag tror att många använder sig av metoder de inte behärskar och därför blir det fel!
Det skulle aldrig falla mig in att ägna mig åt alfarullningar och allt vad det kallas, för gör jag fel i ett sånt läge så stjälper jag med största sannolikhet mer än jag hjälper och jag ger mig 17 på att hunden tappar förtroende för mig!
Att bli ibankad att man måste vara auktoritär och ledare och alla andra benämningar som finns hos "gamla skolan" är absolut inget som passar mig. Jag vill vara vän med min hund, inte boss! Jag kan omöjligt förstå hur min hund skulle få ökad respekt för mig när jag inte behandlar den med respekt. För ärligt talat, är det så respektfullt att vråla på hunden och slita i kopplet för att den inte gör som jag säger..... Nja, inte enligt min mening.
Men jag tycker även att klickerträning kräver eftertanke. Allra främst om man ska forma om mindre önskvärda beteenden, man måste vara lite påläst! Att klicka och trycka in köttbullar i munnen vid fel tidpunkt kan också bli galet för tänker man inte på vad man förstärker i det läget så kan det ju bli något helt annat än det som var tänkt från början, och DÅ kan man säkert få en hund som är stressad!

För jag tror det är just där det skär sig, när det kommer till mindre önskvärda beteenden. Där förstår inte "lägren" varandra och det blir mest en smutskastning av hela diskussionen.

Och detta med dominans hit och dit... Jag blev en gång tillsagd att Rocky skulle sluta jaga hare om jag bara hade klargjort att det var jag som var alfa.... Att jaga är något som är så djupt rotat i hunden och det går att få bort - med TRÄNING - inte att dominera och försöka leka alfa!
Förklaringen jag fick var att min hund inte hade jagat om den inte hade fått sova i sängen. Och hur var det egentligen med matrutinerna? Och vem går först ut genom dörren?
Tillåt mig att skratta! Att få lov att äta, gå ut genom dörren, hoppa ut genom bilen etc vad är det? JO, det är INLÄRDA beteenden! Det handlar faktiskt inte om dominans! Det är något hunden har lärt sig att så ska det vara. Det är inget som kommer naturligt för att hunden tror att jag är alfa...

Jag skulle kunna gnälla på om detta i decennier...

Folk borde helt enkelt tänka lite mer innan dom köper hund och faktiskt läsa på! Sedan jag skaffade Rocky för snart 6 år sedan så blir jag mer och mer medveten om att ha en hund är en hel VETENSKAP! Det kräver tid, engagemang och ständig självrannsakan! När saker inte fungerar måste man analysera varför, och faktiskt tänka efter lite på hur man kan ändra riktning då. Och framförallt, komma på en lösning som kan fungera för hunden och ge den en möjlighet att lyckas!

Vissa dagar undrar man varför man har hund över huvud taget... Eller iaf jag. Kan jag väl knappast vara ensam om?
Idag är en sån dag, för mina stackars hundar är otursförföljda....
Alla som vet Rockys historia vet att han fått sin beskärda del, det är inte mycket som inte har krånglat på den stackars hunden. Talgkörtlar som fått opereras bort, sticksår i fötterna, krånglande öron, krånglande ögon, krånglande hud, krånglande mage, kastreringssår som blev infekterat, x antal brutna klor, vinterpäls som gett superklåda... Är säker saker jag förträngt glömt, men i korta drag så.
Sigge är inte ens fem månader än och han är redan på god väg.. Allergichock på vaccinet med påföljande kortisonkur, magproblem med dietfoder som följd, gick upp för dåligt i vikt en period, tänder som sitter galet och (HOPPAS INTE) kanske måste dras ut och nu ett öga som irriterar och rinner lite.
Är det JAG som gör något fel? Jag försöker verkligen att sköta mina djur på bästa sätt men ibland så undrar man ju om jag missat något grundläggande...
Blir lite ledsen att mina hundar inte kan få må bra, vissa har hundar som inte uppsöker veterinär mer i livet än när det kommer till vaccination medans mina verkar kunna försörja en veterinär på deltid haha :O

Oavsett om det vilar en förbannelse över mig och mina djur så var det iaf premiär för Sigge på valpkursen idag. Och den tog han tillvara på ordentligt vill jag lova... Han var utan tvekan den skälligaste och mest svårkoncentrerade hunden där haha! Sitt satt som ett smäck och lekte gjorde han så jag fick blödande sår på handen (miss i bedömningen) men ligg.... Det hade han aldrig gjort i heeela sitt liv och när man försökte hjälpa honom på traven så svarade Sigge med att försöka göra kullerbytta....
Hur man hälsar på folk mindes han inte alls och hur man lugnar ner sig inomhus hade han ingen aning om. Jag tror att JAG var mer slut än valpen när vi kom hem!
Men jag gillar att han är som han är! Det visar att det är en bestämd kille med mycket go i, och jag ger mig 17 på att vi kommer att vända detta till något riktigt bra i framtiden, förutsatt att jag sköter mig! Jag ser att han har potential och även om jag aldrig haft valp och trodde att det skulle vara mycket lättare så är det riktigt roligt! När han blir stor kommer han vara lika duktig borta som han nu är hemma och folk kommer säga om honom precis som om Rocky att det är en duktig hund haha! För när vi kom hem från valpkursen och Sigge äntligen fick ro att bajsa (en av anledningarna till att han var så krånglig på kursen, men vem har tid att bajsa när det är så mycket annat runt omkring???) så var han sitt vanliga superjag med fullt fokus lös på behagligt avstånd och hörde även om jag nästan viskade.
Han är ju så liten och det är BRA att han lär sin matte att jobba ordentligt! Hon behöver det :P

Det jag funderar på just nu, och som jag gärna tar emot synpunkter på är just hälsandet. Sitter och grubblar på hur jag ska göra med detta då mina önskemål egentligen inte passar med hans rasstandard alls, men jag kunde ju inte välja bort rasen på grund av en enda detalj!
Om man tar Rocky. Honom fick jag som ettåring och då var han så galen i folk att han kissade på sig så fort någon tittade på honom. Detta tog jag ur honom på en vecka och fortsatte sedan att uppmuntra att strunta i folk "utanför familjen" helt och hållet. Detta har gett resultat då Rocky idag inte bryr sig ett färn om främmat folk, han viftar möjligtvis lite på svansen och nosar lite, men allt som oftast är dom inte ens värdiga en blick. Om någon sedan försöker kommendera något så dubbelkollar han med mig och är så fräck att om jag ger honom vinken att han inte måste lyda så ignorerar han människan fullständigt. Jag som ägare har svårt att hålla mig för skratt och måste erkänna att jag ÄLSKAR det! Han är MIN hund och har inget intresse för övriga världen och framförallt så beter han sig stencoolt mot folk och jag behöver aldrig oroa mig för att någon ska tycka att han är obehaglig.
Sen har vi Sigge, en golden retriever som SKA vara social och älska folk. Sigge har läst på om rasen och är inget undantag utan kryper mer eller mindre ur skinnet om någon hälsar på honom.
Nu VET jag att han är liten och att valpar i större utsträckning är mer galna när det kommer till hälsande än vuxna hundar, min fundering är hur jag FÅR och borde tackla det.
Jag skulle gärna se att Rockys nonchalans är något som tas efter och jobbar lite åt det hållet redan nu, men det jag funderar på är om jag är "elak" som vill ha det så? Är det elakt att jobba mot något som Sigge kanske egentligen inte håller med om, håller jag tillbaka något från honom då som han mest kommer att bli frustrerad över och som kanske leder till problem i framtiden för att jag och han inte har samma åsikt? Är det ett behov som jag inte tillgodoser?
Så som jag försöker jobba idag (är inte alltid lätt, beroende på vilken person som ska vara hälsningsobjekt) är att jag vill ha kontakt från honom när han egentligen vill hälsa. När jag fått kontakt så får han beröm och ett varsågod och tillåtelse att hälsa, men det jag ber personen han då vill hälsa på är att ändå inte ge honom någon större uppmärksamhet utan ett hej och en försiktig klapp och sedan ignorans. Detta för att han ska inse att folk faktiskt inte är så roliga och inget man behöver lägga någon energi på utan lika gärna kan ignorera. Dom som man ska lägga fokus på är familjen, för det lönar sig!
Är detta fel, när man har med en social hund (ras) att göra, är jag elak som vill forma Sigge åt ett håll endast för min egen skull på detta viset?
Det KÄNNS inte så, men jag är lite tveksam då jag inte vet om det är något jag missar att ta med i betänkandet och bollar gärna detta med den som känner sig manad!

Så stod man helt plötsligt i en skogsdunge på lunchen med tre hundar istället för två... Jag som tycker det är FULLT tillräckligt med två och inte vill ha fler haha!
Vi går i godan ro, Rocky i koppel (som tur var kändes det som) och Sigge lufsandes lös i buskarna. Helt plötsligt kommer det en russel springande, totalt orädd då jag verkligen försökte skrämma undan den. Rocky fattade direkt att "den här vill inte matte ha här" så han var ju inte sen att hänga på och försöka skrämma bort den fula lilla saken. Sigge fattade ingenting "Vad är ni så sura för?? Han vill säkert bara leeeeeka!" och sedan var dom i full gång.
Då kommer en stackars anfådd kille i bara tofflor och försöker fånga russeln (Uffe tror jag hunden hette) men utan någon större lycka! Sigge var ju värsta bästa lekkamraten så inte ville han bli fångad inte!
Rocky var fortfarande sur och tyckte att vi kunde fått vara ifred på VÅR promenad så honom slängde jag över till den förtvivlade killen så jag kunde fånga in vildarna. Sigge gick ju lös men jag hade hans koppel med mig och lyckades efter många om och men och en krängning få på russeln koppel. Hjälpte killen tillbaka med hunden, som hade lyckats få upp en grind i trädgården och gett sig ut på egna äventyr.
Tur att han inte var arg utan bara ville leka, och att Rocky ändå är såpass kontrollerbar att om jag säger att han inte får slåss utan mig så lyssnar han haha!
Sigge fattade ingenting men var upphetsad som få och totaldäckade när vi kom hem. Han ligger fortfarande i soffan och snarkar så där har vi svaret på vad vi ska sysselsätta oss med innan vi ensamhetstränar :P

Har nämligen världens bästa uppfödare som sätter sig och klurar på hur jag ska få en lugnare hund hemma! Karin, du är verkligen toppen!
Och som vanligt så sätter hon antagligen huvudet på spiken! Jag är för försiktig med Sigge. Jag har tagit det lugnt med honom och varken tränat för mycket eller motionerat för mycket men det jag missat att ta med i beräkningen är att han faktiskt växer och behöver MER stimulans med stigande ålder. Han är helt enkelt inte tillräckligt tillfreds och trött när jag lämnar honom. Jag skulle också hitta på hyss om jag har tråkigt :P
Givetvis är det inte så att jag inte tränar eller går promenader med honom, bara det att jag tagit det lite FÖR lugnt då jag  inte velat riskera att pressa honom för hårt eller få en "träningsidiot" som man gjort för mkt med för tidigt och som följd får svårt att ha tråkigt emellanåt.
Men nu tänker jag inte vara rädd för att öka både motions- och träningsdosen, för uppenbarligen så behöver han det! Tur man har en uppfödare som hjälper mig på rätt köl när jag känner mig lite vilsen! <3

Har funderat på detta, och har en alldeles för kreativ hund. Jag KAN INTE hundsäkra mer så nu blir det hallen på försök. Jag tycker egentligen att det är i minsta laget men herrn i huset har som projekt att förstöra så mkt han kan och nu har han kommit på att sladdar går att döda, så min skrivare fungerar inte längre. Det kommer bli både dyrt och frustrerande i längden och vem vet, han kan ju faktiskt skada sig också. Som tur var så var jag förberedd och hade ryckt alla sladdar för att jag inte skulle komma hem till en valp som blivit elchockad iaf.

Jag har förträngt hur det är att ha en hund som äter på saker. Jag har inte saknat det....
Tycker inte om att stänga undan dom på det viset, men känner att jag inte har något annat att välja på. Tänk om man hade haft en riktig lägenhet istället för en skruttig studentlya....

Och ja, jag vet att detta är svinn man får räkna med när man har valp och att det bara är att gilla läget, men ibland är det skönt att gnälla av sig :P
Nu är det gjort så då skryter jag istället med att jag fick en femma på etologitentan! Den var jag värd för jag jobbade hårt! Så det borde jag fira ikväll, och fira att datorn fungerar, för en skrivarsladd går faktiskt att köpa ny :P Positivt tänkande!

Idag var jag och Rocky på första tillfället på nybörjarkursen i freestyle. Rocky sken som en sol när vi åkte därifrån! Inte nog med att man fick ha matte ifred, man fick en sjujäkla massa korv också! Det var riktigt mysigt och jag tror att detta är precis vad jag och gammelgubben behöver!
Tricksen vi börjar med ska vi sedan ta med oss hem till lilleman så han får lite att bita i.... Förutom mina kollegieblock :P

Att träna med en liten valp är fantastiskt kul, men det är det speciell känsla att göra något nytt med herrn i huset! Vi har ju några år på nacken nu och kommunicerar på ett annorlunda sätt! Hela mitt hjärta fylls med värme när jag tänker på honom och allt kul vi vart med om genom åren!
Att han också var ligist första året jag hade honom har jag förträngt idag, han är fantastisk och jag kommer aldrig att få en hund som honom igen! Snart fyller han sju och jag hoppas på många friska år till!

<333

Sigge har haft en riktigt händelserik helg som han hanterat med bravur!
I fredags efter tentan begav jag och hundarna oss hem till Vartofta för att andas lantluft över helgen. Sigge fick alltså åka bil i två timmar, vilket han klarade galant! Dock börjar han bli för stor för att vara fastspänd i framsätet och kommer inom kort att få flytta bak. Anledningen till att jag haft honom i fram är för att jag där har lite koll om han skulle börja krångla med bältet.
Helgen har sedan vart full med nya människor, nya platser och ett par nya hundar. Så nu vet Sigge att hundar kan se ut både som taxar och pudlar :P
Han har även sett både hästar och kor, men dom är han lika glad om han slipper träffa igen, JÄTTEläbbiga var dom!
Även hemresan gick bra, men ensamhetsträningen idag lämnar väl kanske lite att önska. Bilden talar för sig själv...

Ensamhetsträningen har hittills gått väldigt bra, men nu har grabben kommit på att man kan sysselsätta sig själv om ingen är hemma. Kreativ är han och idag när F kom hem så satt Sigge i soffan med ett par stora hörlurar i munnen och viftade på svansen. På golvet låg en soffkudde där dragkedjan till överdraget var uppdragen och söndertuggad.
Sigge var superstolt!

Är inte ett dugg förvånad att han börjar visa sin kreativa sida, han är en smart hund och jag har den fördomen att smarta hundar hittar på mer saker över lag :P

Förhoppningsvis är detta en snabbt övergående period där Rocky kan ha stort inflytande och med vishet och lugn förklara för Sigge att när matte och husse inte är hemma så sover vi och väntar, vi möblerar inte om!

Tiden går för fort! ARTON veckor... Det var ju inte många dagar sedan jag hämtade honom!

Idag på morgonpromenaden så skulle Sigge jaga, både katt och diverse flygande saker. Jag stoppade honom på allt vilket resulterade i att den fantastiska BOLLEN kom fram som belöning!
Jag har ingen apportör, jag har en kamphund! Han kampar med heeela kroppen och låter ända ner från tårna. Sen säger man "tack" och innan jag hinner blinka har han spottat ut leksaken och väntar med viftande svans på sin godis :P
Han är för söt!

Igår köpte jag mig en riktig jacka också! Har haft stora problem att få med mig allt ut på promenad, men igår lyckades jag :D
Tycker jackan var väl värd pengarna och det enda jag hittills kommit på som inte är optimalt är att det tyvärr inte finns några reflexer på den :(
Men det kan man ju fixa på egen hand tänker jag :P

På fredag bär det av hemåt och Sigge ska få lära sig att hundar från och med nu kan se ut både som taxar och som pudlar också. Han kommer få en spännande helg och antagligen vara helt slut på söndag. Då får vi vila upp oss ordentligt för på onsdag börjar valpkursen :D

Vill bara göra ett litet förtydligande angående vinterträningen så att folk inte tror att jag tycker människorna som är med är hemska! För det är dom verkligen inte! Det är MYCKET hurrarop och hejarramsor och alla håller en bra ton, och jag tror att det som tolkades som en gliring igår inte alls var menad så utan menad som en uppmuntran till fortsatt träning. Dock så blir det fel ibland då vi gröngölingar känner oss ivägen.

Det är lätt att känna att man som nybörjare tar lite för lång tid på sig och frågar om hjälp lite för mycket och att de duktiga inte får en chans att utvecklas på samma sätt som oss.
För DEN biten måste jag säga att jag tycker om, även om jag vet att flera inte håller med mig (det har nog också med vilken nivå man är på). De övningar som tas med lär mig MASSOR! Både om vad man ska tänka på när man går bana, att jag måste vara medveten om min kropp och framförallt - vad min hund kan och inte kan. Jag anser att Rocky är duktig som 17 (visst, jag är vinklad :P) men han har en matte som inte vet vad hon har sin kropp till, och vinterträningarna gör mig bara mer och mer medveten om detta och det peppar mig inför våren.
Så det var inte meningen att vara fullt så negativ som det kanske lät i förra inlägget!
Blir det en vinterträning med samma upplägg nästa år så hade jag lätt anmält mig igen, vilket jag inte hade gjort om jag inte hade trivts!

Sigge har nu för första gången fått känna på tenta-p med allt vad det innebär, men jag har lovat honom att han ska få en superrolig helg som plåster på såren. Tenta-p i det här hushållet innebär tankspridd och lite stressad matte, som tröttnar ibland och börjar gråta. Det tyckte Sigge var jättekonstigt men provade på flera sätt att göra humöret bättre. Han är besatt av öron så det var hans första snilleblixt: om det rinner ur mattes ögon så kanske man kan slicka henne i öronen och bete sig som en ål, och mycket riktigt... Det slutade rinna :O

Han är en väldigt trevlig hund även om han känts lite disträ ett par dagar, främst vid koppelträningen. Visserligen så har det med största sannolikhet med mig att göra, så vi bryr oss inte så mycket om det! Rocky lärde sig att gå i koppel när han var över ett (det var då jag tog över honom) och det fungerade det med, så tiden är inte förbi än :D
För en liten stund sen var vi ute och lekte med kampbollen, vilket Sigge ÄLSKAR! Han hade gärna lekt mer så nu är han i full gång och terroriserar F i soffan, nya grejen är att göra en kullerbytta i hans knä, ser galet ut!

Igår var det dags för ridhusträning igen och den gick väl... hyfsat... Vi hade inte tränat på flera veckor och två timmar är egentligen för länge för Rocky. Han blir så påverkad av den högljudda nivån och stressen som blir av att titta på andra som kör så vid tredje övningen brukar han inte vara varken lika kontaktbar eller fokuserad.
Så även igår.
Jag vet inte vad jag ska tycka om ridhusträningarna egentligen, visst är det tur att de finns så man slipper hålla upp fullständigt men när det blir så skilda nivåer på ekipagen så fungerar det inte alltid. En kompis kände sig lite glirad igår och själv kände jag mig mest värdelös och ivägen. För visst 17 är det så att ett klass 1-ekipage utan en enda pinne krånglar mer än exempelvis ett klass3-ekipage, konstigt vore det annars! Det finns ju en uppenbar anledning till att jag är i klass 1 och det är bristande träning och erfarenhet.
Det kan då ibland vara nedslående att det man själv kämpar halvt ihjäl sig med för att hunden och man själv är trötta och inte tillräckligt duktiga med samma övning som andra kan göra i sömnen.
Om jag hade kunnat allt så hade jag inte deltagit i träningarna för de hade ju vart överflödiga, och jag har lika stor rätt att krångla med de svårigheter som JAG möter på som andra har med sina. Alla fel är lika värda!
Ridhusträningarna är för mig inte så mkt finlir som det är tips på vad jag ska koncentrera min  träning på när säsongen kommer igång för att ha en chans på tävling, vilket innebär att vi kommer fortsätta traggla och ta tid på oss och nästa gång ska jag inte känna mig dålig för det! PUNKT! :D

Lägger upp banorna vi gjorde igår så jag har dem kvar om en månad när hindren förhoppningsvis går att ställa ut igen :D
Det är dock inte jag som ritat, så den äran får E ta på sig :D (du får slå mig om jag inte fick stjäla dem ;))

Vägde Sigge ikväll och nu vägde han exakt 14 kg.
Nu blir det sängen, även om Sigge protesterar... Han kör precis gatlopp i lägenheten och kastar sig in under sängen. Vänta du bara, snart får du inte plats där längre din tjockis!