Tankar inför 2016

2015 var ett konstigt år, ett år där jag på grund av livet och omständigheter halkade snett över lag. 
Jag är nu på rätt köl men har tänkt  mycket på min inställning på tävling under 2015. Särskilt när jag läste gamla inlägg och fick upp tankar från tävlingar när jag gjorde min årskrönika häromdagen väcktes tankar. 2015 var alldeles för krävande och pessimistiskt! Jag var mycket sällan tillräckligt bra, tillräckligt snabb och placeringarna var inte tillräckligt höga. 

Jag gillar att köra agility med min retriever, och jag gillar på ett sätt att slå från underläge! Detta lyckades jag vända till en enorm prestationsångest under 2015 - jag måste minsann visa dem! Vilka då? Ja, som vanligt har jag inget bra svar på det, och agility handlar ju faktiskt inte om vad andra tycker! Det handlar om mig och min hund - enbart! Det handlar om att vi med glädje och attityd ska samarbeta oss genom en bana, med ett leende på läpparna! 
Sigge är alltid en glädjespridare, och han gör alltid sitt bästa utefter de förutsättningar som ges! Alltid!

Så, 2016 handlar om att jag ska matcha min hund! Jag ska ge honom optimala förutsättningar och jag ska ge honom min själ vad gäller glädje och attityd! 
Jag tänker inte sätta upp några prestationsmål, resultatmål eller krav på vad vi måste åstadkomma!
Vi måste inte åstadkomma "någonting" 2016!

JAG ska dock åstadkomma en bättre attityd, en släppt prestationsångest och en förståelse för vad agility handlar om! Lyckas jag med det har jag vunnit allt - och tror nog dessutom att det kommer visa sig i resultatlistorna också! :D
 
Ett självutlämnande inlägg (igen, varför blir det alltid såhär - jag låter ju deprimerad :P), men självrannsakan är viktigt för utvecklingen!
 
2016 ska bli vårt år, året jag hittar tillbaka och året som innehåller glädje och attityd helt igenom!
 
 
Detta gäller främst med Sigge - med Rocky är det prestationslöst och jag hoppas bara han får vara frisk och pigg under 2016, året då han fyller 11! Jag hoppas vi kan stå på startlinjen iaf några gånger och bara ösa och njuta av att benen bär och att han får vara frisk nog att springa agility!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0