mittlivsomhund

Att jag väckte björnen förra gången vi fick lektion, det trodde jag ju redan då. Men att den skulle explodera såhär - det hade jag ingen aning om!

 

Idag har vi vart på lektion igen. Sigge kände igen sig redan när vi kom dit och var som vanligt taggad. Lite FÖR taggad. Idag fick jag se en sida av Sigge som jag inte riktigt sett förut. Tuffa Sigge som kan själv, och inte behöver ha sin matte med sig. Hamnade i konflikt i jaktfotet för att Sigge hade bättre saker att titta på (lärare med dummiesar i händerna) och när man sa åt honom att tona ner var det inte vanliga mjuka Sigge som svarade, utan envisa Sigge som pekade finger och sa att han faktiskt inte hade tid! Jag blev PAFF!

 

När det sedan var dags att köra övningen klockan, ja då blev Sigge övertaggad. Så det blev inte mycket klockan, utan mer passivitetsträning. Så fort Sigge började ljuda fick han lägga sig och jag gick undan. Detta gjordes flera gånger och övningen slutade med att Sigge ljudade IGEN, och dummiesarna togs in utan att han fick hämta dem. 

 

Detta är något jag kommer få jobba stenhårt på, och är Sigge i fel aktivitetsnivå så blir det inget! Då måste jag bryta på en gång, och låta honom komma ner i varv. Detta var klurigt och det som först kändes jäkligt coolt, känns nu rätt läskigt. Innan har jag bara tyckt jag har en häftig hund med härligt driv och jag har nog hela tiden känt att jag vet hur jag ska handskas med detta, men när jakten nu kom in i bilden så omkullkastades min värld. Hur fasen ska jag kunna förvalta det här? Gör jag fel här kan jag få sota för det länge, och det finns folk som inte fått ordning på sånt utan gett upp. Kommer jag vara en av dom?

Får lägga massor med tid på att träna på att inte träna, och när vi väl tränar så måste det vara i rätt sinnesstämning annars MÅSTE jag bryta! Ge aldrig lillfingret för då äts hela handen upp!