mittlivsomhund

Som många av er vet så bor jag på Kolmården på veckorna när vi läser zoobiologi. Många vet om det för att jag högljutt klagar så fort jag får chansen och jag har surat över denna kurs upplägg sedan jag började på mastersprogrammet i höstas. Varför?
Kursen är givande, klassen är underbar och egentligen är hela grejen rätt mysig!
MEN - det är hundförbud. Mina grabbar klarar sig alldeles ypperligt utan mig, men jag blir som en tjurig treåring utan dem! Dom fattas mig, och vardagen blir inte lika ljus!

 

När man då kommer hem på fredagen, helt slut för att man sover skräp i en främmande säng, bäddar ner sig i sängen med Rocky hoprullad i knävecken och Sigge snarkandes i mitt öra, och resten av kroppen tätt, tätt intill - DÅ är jag hemma! Då mår jag bra och då är jag hel!
Nästan pinsamt att sakna dem så mkt och vara så motsträvig utan dem, men de hör ju till familjen, och det på ett alldeles speciellt sätt!

 

Idag åkte vi till Line för promenad och lydnadsträning. Det var väldigt välbehövligt och väldigt väldigt trevligt! Promenaden blev min räddning från överladdad Sigge - har man vart med husse hela veckan så är man ganska laddad när det vankas träning! Han rusade nog 4 gånger så långt som Rocky, och 6 gånger så långt som jag gick - men oj vad trevlig han var att träna med!

 

Fria följet är läskigt, men med Lines guidning och hjälp så blir det roligare! Idag gick Sigge fantastiskt fint och jag börjar få en känsla för hur kriterierna ska läggas nu och hur vi ska jobba!

Tandvisningen är väl i sig inga problem - tvivlar på att Sigge kommer bita någon, men nog har han myror i byxorna och svårt att sitta still ;)

Platsliggning kommer också gå kalas så länge myrorna håller sig borta så man inte måste byta skinka ;)

Attityden är kalas och idag var jag inte "rädd" en enda gång :D Bara glad - lydnad är faktiskt riktigt roligt :)