mittlivsomhund

I huset och kvarteret runt omkring hörs stoj och liv från festande studenter. Deras fredag spenderas med hög musik, alkohol och högljutt sjungande.
Själv har jag inte riktigt samma intresse och denna kväll vid 23.00 kunde man hitta mig ute på gården med min kontaktfältsbräda som sprayades röd :P Efter denna uppiffning så bar det vidare ner i källaren där Elin fick agera klickobjekt. Detta för att tänka mer på min timing utan att utsätta hundarna för den :)

En mysig (men för vissa ovanlig) fredagskväll med andra ord :P

 

Sigges runningpass idag var väl ingen höjdare. Det är precis så svårt som alla säger. Han hoppar inte en enda gång, men han är storsprungen vilket innebär att jag verkligen måste tänka på vart jag sätter honom i förhållande till brädan för att galoppsprången ska komma på rätt ställe. Idag avslutade jag dock med ett hejdundrande fint språng vilket jag var glad över.
Men så funderade jag lite tillsammans med Ida, och vad ger det där sista hejdundrande språnget EGENTLIGEN? Vad har han lärt sig på det, när nästan hälften inte var okej, och framförallt - vad har hans kropp lärt sig?
Imorgon ska mer vikt läggas vid placeringen av hunden innan brädan för att öka chansen till att galoppsprånget hamnar på rätt ställe, och då öka chansen att både kroppen och knoppen förstår vad det är som förväntas av honom.
Dagens plus var iaf att han är lättbelönad och tycker det är tokkul att hitta på bus med matte, så han var ivrig och tjuvstartade flera gånger! Det gör att jag snart kommer våga ändra min placering och då kunna ställa mig på en mer fördelaktig plats för att se bättre, och med ett nu rött kontaktfält blir det ännu lättare :) Hurra!

 

På eftermiddagen åkte jag och Ida till HU för att träna på vårt staket. Sigge kör inte längre på markbom utan hoppar faktiskt 5-10 cm. Den ni :P

Högre tycker jag inte han behöver hoppa med tanke på sin sladdriga kropp och att vi har ett tag kvar till röntgen!

Idag körde vi staketet med hunden på vår vänstra sida, och innan vi avslutade rätade vi faktiskt upp till ett riktigt staket för första gången, vilket båda hundarna klarade fint, bara mattarna höll koll på sina ben och händer :)
Dom är duktiga våra unghundar!

Givetvis tog vi saker i fel ordning och provade att hoppa genom däcket efter staketövningen. Hundarna var lite trötta men hoppade allt däcket med viss skepsis.

 

Detta ständiga grubblande och jakten på förbättring av mig som förare är ändå något jag finner mer och mer roligt och utvecklande. Jag börjar också bli bättre på att tänka längre än näsan räcker och analysera det jag gör och hur jag tänker. Sen är det fantastiskt roligt med träningskompisar som kommer med andra synvinklar och idéer. Det finns nästan alltid ngt som de tänkt på som jag missat. Man har så mkt att lära när man är grön, och det är fantastiskt roligt! Hellre det än att känna att jag inte kommer någonstans!
Tack allihopa!