mittlivsomhund

Idag har Sigge vart med om något väldigt otäckt! Väldigt, VÄLDIGT otäckt. Pappa fick besök av en vän, som är stor och lång... och har både skägg och relativt långt hår (tänk er tomten). De kommer in i huset, i en ganska mörk hall och Sigge fick totalt spel. "Vad i HELA FRIDEN är det där????" Svansen mellan benen och morrandes sprang han och gömde sig bakom mig. Jag tror att mörkret, skägget och storleken på karln gjorde att Sigge inte riktigt fattade vad det var för något.

När de kom in i det ordentligt upplysta köket var Sigge fortfarande skeptisk men jag tryckte in ett gosedjur i munnen på honom och då kunde han liksom inte riktigt motstå frestelsen att gå och se om den otäcka varelsen ville se hans trofé. Sen var det lugnt! "Hallå, det var ju inget monster! Det var ju en människa och potentiell lekkamrat" konstaterade Sigge och blåste faran över.

Sigge är nog inne i en känslig period nu, då han även fick spel på pappa i trädgården häromdagen och inte ville förstå att det faktiskt var pappa som gick där, utan ett galet otäckt MONSTER! Han reagerar även lite mer på ljud än han gjort innan så det är väl den berömda spökåldern som infinner sig.
Peppar peppar så har han inte reagerat på de raketer som blåst av när vi vart ute de senaste dagarna, och jag ska imorgon på en lugn tillställning med lugna människor och Vartofta brukar inte smälla så mycket så jag hoppas innerligt att det inte kommer vara några bekymmer imorgon heller. Vi som är hos Elin kommer inte göra ngn affär av att det smäller, ha egen musik på och innan 12-slaget får hundarna varsitt märgben att rikta uppmärksamheten på istället. Tror det kommer fungera finemang!