Ska man sluta noja över kontaktfälten nu?

Ja det kan man ju fråga sig - jag gillar nog lite att "noja". Inte för att jag håller med om att jag nojar, jag funderar och planerar för tänkbara svårigheter så jag vet hur jag ska hantera dem när de uppkommer ;)
 
Idag hade vi iaf ett genombrott kändes det som. Att svaja omkring uppe på en låda har väl funkat hyfsat, men så fort jag rört mig har det blivit STORA tveksamheter. Vi har tagit det i små steg och redan i Vartofta började han fatta konceptet med att matte verkade digga att man tar sig ner i position fort som tusan, fryser i den positionen och mest ser cool ut, detta oavsett vad matte håller på med!

Idag testade jag att lägga på kommando då jag tyckte att han greppade tillräckligt bra för det, och jäklar i min låda! Med ett kommando blir Sigge alltid mer taggad, och så även här! Intensiteten, attityden och viljan bara sprutade om hunden och OJ så fint han utförde beteendet! 
Sista passet för kvällen slängde jag fram leksak för att försvåra ytterligare - och han fixade det galant!
 
Nu börjar det sannerligen bli dags att försöka få ut detta så vi någon gång kan börja baklängeskedja detta på balansbom, men än så länge känns det väldigt ljust och hoppfullt och jag tror minsann det är dags för några dagar utan grubblande och nojande ;)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0