mittlivsomhund

Det är nog bara att krypa till korset och erkänna - jag är en grubblare när det kommer till hundträning. Jag grubblar gärna liiiite för länge innan jag kommer till skott, men när jag ger mig ut på okänd mark vill jag känna att jag har kött på benen och en plan innan jag börjar laborera för mkt med hunden med i bilden.

Ja - jag pratar såklart om dessa förbannade kontaktfält igen. Hade svårt att sova inatt och då låg jag och funderade på vad jag egentligen vill ha ut av 2-2. 

Fick en jättebra kommentar när jag slängde ut frågan i ett forum, och det vill jag verkligen anamma. 

2-2 ska INTE ses som ett stopp, det är ett framåtsändande! För mig känns det så klockrent, och jag är helt säker på att om man kan förmedla den tanken ordentligt till hunden så blir beteendet 7 resor snabbare!
Och med en hund i Sigges storlek så är tiden det tar att utföra beteendet en väsentlig del av det hela, och en av anledningarna till att jag slet med RC alldeles för länge. 

 

Men det jag grubblade på inatt är ju då HUR jag ska förmedla detta till Sigge, så att han och jag tänker samma sak. För det spelar ju inte så stor roll hur mkt framåtsändande jag tänker om jag förmedlar träningen till Sigge så att han tänker stopp....

Jag har ju lekt lite både med target och med kloss. Med target känns det som att hela "spring till den här punkten" är lättare att förmedla, bara jag får honom att förstå att han ska dit och stå stabilt. Nackdelen kan vara att det blir ett agerande mkt baserat på frambenen.
När jag tog fram klossen fick jag stabilitet och vikt mer bakåt, men hur lätt är det att förmedla tanken av framåtsändande i det beteendet?

Vet att det finns nosduttar också, men den metoden känner jag mig dels alldeles för osäker på och får bilder av en Sigge som kör kullerbyttor på balansen, och dessutom vill man ju ha ett aktivt duttande där, vilket jag är rädd rör till det för honom iom att jag i jaktträningen använder mig av stabila, lugnt tryck i exempelvis avlämningen. 

 

Så snälla, bombardera mig nu - hur skulle ni tänka för att kunna förmedla känslan till hunden att 2-2 inte är ett stopp, utan ett sändande till en punkt? Vad är lättast för hunden att förstå? Vad ger bäst resultat i slutänden?