mittlivsomhund

Eftersom jag var korkad (peppad/vågad/optimistisk?) och anmälde oss till agilityklass i Fagersta om två veckor så har jag haft lite panik nu. Inte för att jag tror vi går in och ror hem två agilitypinnar på debuten men vill ändå känna att vi har en sportslig chans att kunna få till en bra debut med en skön känsla. 
För att hjälpa till med detta har jag då ruinerat mig själv och försökt boka inomhustider så ofta jag känt att plånboken klarar utan att kollapsa. 

Vilket ledde till att råkade bli två pass på samma dag...

 

På morgonen möttes jag och Lydia upp för ett kontaktfältspass i Valla. Lydia är nog lika korkad som jag, för hon protesterade liksom inte ett dugg på att släpa fram alla kontaktfältshindrena till vårt träningspass, inklusive A-hindret...

Passet kändes väl sådär. Mornar över lag är svårt för mig - jag har liksom glömt kvar hjärnan i sängen nuförtiden känns det som... Med Rocky så tappade jag banan, visste inte min placering och var så otajmad att jag skämdes och ville sjunka genom golvet.
Sigge var ju mer punktträning, och gungan tar han fint nu! Vi behöver diskutera kriterirna lite till där under våren då jag vill ha honom snabbare längre ut, men jag upplever att han inte vill det. Han är ju stor och tung - kanske känns det massor i magen om han satsar hela vägen ut så han tycker det är jobbigt. Vi ska prata om det i vår och se vad vi kan göra åt det iaf. 
A-hindret har han bara tagit av misstag några gånger på klubben, men det kunde vi känna på under fart igår. Jag behöver dock ha en ordentlig plan för den också under våren, förmodligen running pga storleken på hund - det blir så satans tungt att behöva stanna! Igår tog han den bra om än lite trevande så länge jag hjälpte honom med en halvhalt på nedfarten, och han flyger inte nocken vilket känns bra!

Balansen då - jodå, helt ok med tanke på omständigheterna! Han visar redan att han kan bli väldigt beroende av min position om jag inte passar mig väldigt noga, men det stora framsteget var att när jag satte bollen i händerna på Lydia så söker han ändå framåt och jag kan vara långt bak utan att han fastnar i min position. 
Vi har mkt att jobba på, och just nu känner jag  mig mest som en oplanerad och ostrukturerad tränare.
Jag liksom lite hatar kontaktfält! Men vi kommer få till det, lite ångest är väl kanske bra - för då blir känslan när det sitter desto bättre ;)

 

På eftermiddagen tog jag med mig Ida och åkte till Högby. Vi valde att fokusera på kombination, och det behövdes verkligen! Agility är jävligt roligt och att faktiskt få köra med grejer som jag känner att vi behärskar så jag får känna att vi faktiskt kan behövs! Kontaktfälten har sänkt mitt självförtroende som faan, så den träningen kändes oerhört härlig i magen!
Ida visade oss en övning hon kört på kurs nyligen, och nog för att vi inte fick till det perfekt, men vi satte det bra! Varken jag eller Sigge har provar på lap-turn innan (om det nu var det vi gjorde, för många namn på dessa förbenade bytena). När vi hade fått prova det några gånger satte vi det faktiskt i kombination och det var även det stärkande för egot!
I slutet tog vi och tränade ytterligare lite kontaktfält och det gick bättre än på förmiddagen även om vi har låååång väg kvar!

 

Två träningspass var dock en pärs och Sigge var lite trött i slutet av passet, och idag har jag träningsvärk deluxe! Nu måste vi minsann igång :P