Tävling i Värnamo

Igår styrde jag, Line, Elin och alla tre hundarna kosan mot Värnamo där det var dags för Sigges debut. Givetvis skulle både Ila och Rocky tävla också, men Sigges debut var ju det som var annorlunda på agendan :P
 
Sigge åkte som barn mycket bil bältad i baksätet så hans plats där var given (går inte att ha tre hundar i bagaget när Mr. Surgubbe Rocky är med - då åker nog Sigge på pisk. Sigge klagade dock inte utan sov som en gris i Elins knä hela vägen.
Vi var framme i god tid och hittade en relativt bra plats till hundarna lite i ena kanten på läktaren, med en utgång nära så att man slapp gå igenom stora horder av folk - utmärkt!
 
Börjar dock med att elda upp mig redan när vi står på plats - det står ett odelbart däck vid sidan... Varför då? Ska de ha det till hoppklassen? Vad fasen gör jag då? Har jag åkt 20 mil för att diska mig pga osäkra hinder? Vafasen! Skit också!
Ungefär här tog Line tag i mig och sa att jag skulle coola ner, jag försökte, och till min lättnad var däcket aldrig med! För det är ett som är säkert - jag vågar fasen inte hoppa odelbara däck med mina grabbar! Skulle något hända skulle det vara oförlåtligt!
 
Iaf, först ut var agilityklass, och jag tyckte under banvandringen att banan kändes lite klurig. Den kändes även klurig att springa och jag tyckte aldrig att jag fick något flyt i banan. Rocky var dock helt med på noterna och räddade upp där jag hade missbedömt svårigheter (eller där banan i vissa fall hade flyttat på sig...) och inför sista hindret var vi nollade. Jag tror jag andades ut under näst sista hindret så Rocky trodde det var slut, men helt plötsligt stod det ju ett hinder till där, och han stampade av flera meter innan hindret och orkade inte hela vägen över. Rivningen var ett faktum. Attans kände jag, men var ändå jäkligt nöjd att vi kunde teama och hjälpas åt utan att Rocky blir arg på mig, det är ett STORT framsteg när man har helikoptermatte utan koll tycker både jag och Rocky!
 
Ganska lång väntan senare var det dags för hoppklass och Sigge var den som var först ut av de båda. Så, hur var det nu med den där nervositeten? Jag hade pratat om länge att jag inte skulle vara nervös på debuten - höll det?
Ja, jag tycker faktiskt att det gjorde det. Jag var förvisso taggad på ett annat sätt än med Rocky, men nervös vill jag ändå inte kalla det. Banvandringen kändes svår, och jag kände direkt att jag skulle få problem att hinna med. Men 2014 var ju det offensiva året och vad 17 hade jag att förlora? Prova, se om det går, om inte så är vi en lärdom rikare iaf!
Slalomet räknade jag väl med att han inte skulle klara att generalisera och hade lekisen med in på plan. Planen var att om han öht inte fattade så skulle jag bara springa förbi, men om han fattade och försökte så skulle jag ta om om det blev fel och sedan belöna.
 
Innan vår start så värmde jag upp båda tillsammans, slängde in Rocky i buren och teamade ihop mig med Sigge - som efter mer än 7 timmars väntan var taggad men trött. När vi gick in i ridhuset för att vänta på vår tur satt vi på marken, han i mitt knä, och mös en stund. Kändes som en bra uppladdning med en trött liten debutant!
Vi gick in, och Sigge satt som ett ljus i starten. Dock vet jag inte vad som hände, för när han flyger över sista hindret så är vi diskade... (vilket domaren dock inte såg :P). Sigge missar helt att hoppa över HINDRET, utan flyger mellan hinderstöd och tidtagning, utan att välta något. Helt sjukt! Synd att det inte heller syns på filmen, för det var en jäkla bedrift för en elefant :P
Jag tror jag kom av mig lite där, många tankar som snurrade på väldigt kort tid. Vad gjorde jag för fel? Hur 17 lyckades han? Varför blåser inte domaren? ÄR vi inte diskade? Under denna tid springer ju Sigge, så jag fick verkligen lägga på ett kol. Kom fram till slalomet och han gick förbi ingången, blev paff och funderade på att gå in mitt i. Jag ropade in honom och funderar på hur jag ska göra, Sigge gör en snurr och SMACK så är han rätt i slalom och öser a la Siggestyle!
Det här slalomet var dock vint och snett och alldeles konstigt, många hundar gick ur och hade problem - så även Sigge. Men försöket han gjorde var så bra, så jag gjorde något andra kanske tycker är konstigt. Jag belönade trots att han gick ut näst sista porten. En gång är ingen gång och han hade haft en tuff dag!
Kampade en stund och satte honom sedan för att köra färdigt resten. För har jag betalat 70 kr för starten så skiter jag ärligt i "ingen träning på banan", jag kör färdigt! Andra kan ta om flertalet hinder gång på gång på gång, så jag var ändå i mål fortare än vissa andra :P

Sigge var med på norterna och sög så fint i den svåra passagen, jag lyckas få till blindbytet skapligt men sen nästa blindbyte så händer en repris på något jag visst vart med om förut :P
Jag missbedömer och håller på att krocka med honom efter sista tunneln för han kommer ut innan jag hunnit göra bytet. Vi missar pga det näst sista hindret men han tar sista och vi är lyckliga i mål efter vår debut :)
Jag måste lära mig att lita på honom! Han har så fint självständigt driv och pratar jag med honom så lyssnar han och gör som jag säger!
 
Igår kändes debuten mest konstig, tror det var disken redan på första hindret som störde mig, dels för att det var en sneaky disk som ingen såg, och hade det gått bättre så hade jag vart tvungen att käbbla om resultatet. Dels så fanns det inte i mitt huvud att vi skulle diska oss så fort :P
Men idag är jag nöjd! Sigge var fantistiskt duktig och detta kommer bli finemang när vi lär känna varandra lite till!
 
Rocky körde ju också hopploppet, och som Ida brukar säga så var det de bekväma skorna som åkte på! Jag visste exakt när han skulle befinna sig vart och vad jag vågade göra och inte, och när jag måste ha gjort det! Blindbytet där jag inte hann med Sigge var inga problem med Rocky, som förvisso är lite långsammare, men jag tror jag även vågar placera mig mkt bättre med honom! Måste börja lita mer på Sigge! Han litar ju på mig!

Detta loppet fick vi flyt i, och jag gick tjoandes i mål, säker på att vår första nolla i hoppklass var här! Jag missade nämligen att en bom trillade på vägen. Ändå väldigt nöjd, för som sagt denna utveckling är långt ifrån vad vi haft innan, och ligger bara bommarna kvar så kommer vi snart ha en hög med pinnar i boken - det är jag säker på :)
 
 
 
 
 
Idag har vi tränat i ridhuset och det var faktiskt väldigt skönt att låta Sigge ösa på i Staby med slalomet han tränat på hela vintern! Här är allt som vanligt, han rymmer och sätter ingångar som han inte behöver kunna än, och som jag aldrig tränat! Han öser och självförtroendet sprutar ur öronen på honom! När jag bara fått generalisera detta lite till så kommer slalom att se likadant ut såväl på träning på annan plats såväl som på tävling, och då kommer han vara en sann fröjd för ögat :P :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0