Ridhusträning, och att slå sig själv på bröstet!

Idag var det dags för ridhusträning igen, och DÄR finns det ingen ångest över en övertänd hund som går mig ur händerna - där är det glädje, fart och en hund som ger ALLT och lite till på ett sätt som ger mig det där fåniga flinet som är svårt att tvätta bort!
 
Eftersom jag är lite het på gröten så började vi även idag med en slalomövning och idag var det två bågar borttagna redan vid första repet. Piece of kaka sa Sigge och när vi avslutade övningen var iaf 4 bågar borta. Det tar sig! Attityden är fantastisk och elefantfarten är fin! Att lämna i sidled måste vi lägga krut på, för självständigheten där, och att bibehålla förståelsen för att slalomet är ETT hinder som ska tas hela vägen för att få ta sig vidare måste tränas mer! Vilket inte är så konstigt när vi inte tränat så länge :)
Rocky fick också köra övningen men han visste inte vad slalom var idag, och det blev mest diskussion och omtag..
 
Nästa övning var en klurig övning med mycket svängar och hinder tagna bakifrån, och detta är så SVÅRT med Sigge! Jag blir nog lite skraj när elefanten kommer dundrande så sanden yr, och styr honom faktiskt inte ordentligt, och att då gå på sena signaler är lättare sagt än gjort för Sigge, och kaos uppstår :P
Rocky satte givetvis övningen flawless och kändes som smör i mina händer, inga svårigheter och vi flög fram! Den känslan är underbar!
 
Sista övningen var en hopp-tunnel-övning där Rocky fick vara först ut, och honom hade jag definitivt inte kört slut på, så det blev en del läggande pga fallna bommar. Detta är nämligen min nya taktik. Ja, han är 9 år snart, ja, han är rätt tungt byggd, MEN han fixar att hoppa 50-55 cm, och behöver komma ihåg att vi måste lyfta på fötterna också! Detta funkar fint och det faller mindre bommar nu än innan jul! Till slut fick vi till övningen utan rivningar och jag kände mig nöjd!
Sigge var näst på tur och banan innehöll blindbyte, som jag tycker är läskigt med Sigge! Jag har tänkt på detta och det är för att jag håller för hårt i honom och inte släpper iväg honom och litar på att han gör sitt jobb och då kan jag inte förbereda mig och allt blir kaos. Så var det även idag, tills jag blev sur på mig själv och bestämde mig för att matcha Sigge! Han ger ALLT - då gör jag det med, och litar på att vi ror iland det!
Då kom det! Det där blindbytet som jag kämpat så länge för att få till med Sigge. Blindbytet med stort B! Perfekt tajmat, det känns i hela kroppen hur fint det sitter, och jag ser på något vis mig själv ovanifrån i slowmotion och det säger bara klick! Den bilden är etsad i mitt huvud nu och den känslan jag hade när jag efter bytet mötte upp Sigge på precis rätt ställe - DEN känslan är den som ska fram på debuten! Vi kommer flyga!
 
Det fick så att säga bli slutklämmen för dagen och jag kunde inte sluta le! Blindbyten med Sigge tycker jag är svårt, svårt som faan på ren svenska, men idag fick jag till det och tänker faktiskt skryta - jag var grym ;)
Jag sliter så gott benen håller för att utvecklas och kunna göra något vettigt på banan med mina hundar, och när jag faktiskt får till det så tänker jag sträcka på mig och klappa mig själv på axeln! Det är det många som borde göra för sig själva, så nu börjar jag och ni följer efter - okej? :D
 
En gammal sommarbild som får demonstrera den varma känslan i kroppen efter dagens träning!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0