Ridhusträning, och att springa som en tok
Som jag skrivit tidigare så är tanken inför 2014 med Sigge att inte vara så jäkla defensiv! Lita på honom, skicka och stick! Idag gjorde jag det! På en sån där läskig sekvens med en lång, RAK, tunnel där ett byte ska ske direkt efteråt. Alltså en sån där sekvens där man är helt säker på att man inte kommer hinna utan få hunden i knävecken och dö, eller iaf bryta ett par ben i kroppen! Tiden fanns lätt med Rocky, men honom skickar jag med lång marginal och springer som en tok - hinner utan problem och det känns som vanligt najs!
Men med Sigge.... Där skulle jag aaaaldrig hinna!
Men med Sigge.... Där skulle jag aaaaldrig hinna!
Varför inte?
Nej den frågan kunde inte jag heller svara på, och handlade honom likadant som Rocky. Vet ni vad detta ledde till? Alla ben i behåll och ett vältajmat byte utan någon miss! Detta upprepades dessutom flera gånger, så det var ingen ren tur eller så, utan faktiskt så funkar Sigge som många andra hundar - han hoppar fint på hinder på avstånd vilket ger mig ett bra avstånd och chans att placera mig vettigt utan att avlida! Tänk att det skulle ta så lång tid att komma på det!
Att ha dessa tankar aktivt med under träningen hjälper mig mycket och även om jag hela tiden hävdar att ridhusträningen en gång i veckan på vintern inte ger så mkt, utan mest är till för att underhålla sånt som man redan kan, så lär jag och Sigge oss saker varje vecka! Vi teamar sakta men säkert ihop oss och tar trevande steg mot att bli mer samspelta på banan!
Har jag sagt att jag är jäkligt sugen på att debutera med honom nu eller?
Har jag sagt att jag är jäkligt sugen på att debutera med honom nu eller?
Slalom kördes som vanligt även idag - en ridhusträning utan slalom är förbjudet! Vi måste plocka bågar! Idag började vi med tre bågar borta vilket funkade finemang, och ytterligare en båge plockades bort. Idag på riktigt, inget sånt där snett och vint improviserat skit, utan faktiskt fyra bågar fullständigt borta - vilket Sigge köpte finemang! Tyckte mig ana en liten fartminskning, men man riktigt såg hur han ansträngde sig, tänkte och koncentrationen var på topp! 100 % lyckade repetitioner och en hund som var stolt som en tupp!
Rocky glöms gärna av i bloggen, vilket är tråkigt för han går som en klocka! Idag hade vi i princip inga rivningar och ett flyt som gör mig hög! Varför är den här hunden 9 år? Borde börjat tidigare... Borde...
Sista övningen var han dock arg på mig, är det något som Rocky är känslig för så är det när jag blir trött.. Som jag skrev så sprang jag som en tok för att satsa och kuna placera mig, och är det något jag inte har så är det kondis.. Då blir jag alldeles för fladdrig och har inte lika mkt tryck i steget, vilket gör Rocky vansinnig! Han vill springa med en tydlig matte, inte en med spaghettiarmar och spaghettiben som inte visar tydligt! Skärpning!
Gungan tycker jag dock är ett svårt hinder! Detta är väl en träning vi får ta tag i till våren - agilityklass är ju fortfarande rätt långt bort, så tiden finns ju!
Jag vill ha full fart hela vägen, stopp utan tvekan och sen ska han stå som fastspikad tills han får frikommandot. Dock ser inte vår gunga ut så i praktiken - han sparar och ger inte allt på vägen ut, men jag upplever inte att han är rädd. Kan det vara så att det helt enkelt är jobbigt för en elefant att rusa rakt ut på en vippande bräda och sen tvärnita?
Hur ska man tänka? Hur har andra tänkt? Vad ska man begära av en stor hund, och hur mkt ska man pilla med detaljer? Kommer farten med mer erfarenhet och en mer taggad hund som är inställd på att susa vidare till nästa hinder, eller får man mer problem då?
Kom gärna med tips, trix och funderingar!
Hur ska man tänka? Hur har andra tänkt? Vad ska man begära av en stor hund, och hur mkt ska man pilla med detaljer? Kommer farten med mer erfarenhet och en mer taggad hund som är inställd på att susa vidare till nästa hinder, eller får man mer problem då?
Kom gärna med tips, trix och funderingar!
Kommentarer
Postat av: Lydia
Härligt att du vågar satsa. Det är ju då agility blir riktigt roligt. :-)
Jag håller med om att gungan är ett lurigt hinder. Med Lyra hade jag samma målsättning som du, jag har kört länge med pinne under gungan Så att den står still tills hon kommer på plats, då har jag dragit undan pinnen. Men så fort jag plockat bort pinnen så har hon stannat för tidigt. Då har jag backat i träningen, dragit på pinnen igen. Men nu tröttnade jag på att använda pinnen då hon vet precis vad hon ska göra på gungan och för varje gång vi kör tycker jag att hon vågar ta sig med full fart allt längre ut. Så jag tror att den perfekta gungan kommer med hindersäkerheten bara hunden vet vad den ska göra när gungan slår ner och inte tycker att det är obehagligt...
Trackback
