mittlivsomhund

Det är bara att erkänna - mina ben stör och då blir det inget bloggat!

Det går åt rätt håll, men det går alldeles för långsamt och jag skulle vilja kunna GÖRA saker!

Jag fuskar och är med på tävlingskursen lite försiktigt, förra gången gick det skräp och jag ville bara gråta när jag åkte hem - för att inte våga satsa ger inte någonting! Hundarna blir frustrerade och jag blir vansinnig!
I måndags var det dags igen, men då var det helt annorlunda! Sigge gick så fint så fint, och jag vågade satsa en kort bit - fullt tillräckligt för att vi skulle göra jättefina vändor med både jaakkosar och human arrows. Sigge kan faktiskt svänga riktigt fint, men jag känner att det börjar bli dags att höja till largehöjd nu, för vad händer då? Kan vi fortfarande svänga då? Blir något att träna på i sommar :)

 

Efter i måndags hade jag givetvis lite känningar och dessa har hållt i sig - humöret sjunker i botten. Men skam den som ger sig, det blir iaf bättre :)

 

Sen kommer vi då till nästa punkt, som egentligen handlar om mina ben den med. Till följd av skadan så ska jag ju göra rehabövningar varannan dag (eller så ofta jag kommer ihåg dem, dagarna går för fort!), och Sigge är fortfarande fascinerad av detta. Om matte gör övningar så MÅSTE han hjälpa till. Helst ska han ligga I mitt knä under övningarna som utförs på golvet, och han drar också gärna lite i gummibandet vi tränar med. Knäböj är ju superkul, och allra bäst måste det väl ändå gå om jag hjälper matte genom att stå mellan hennes ben - eller?

Jag använder dessutom hans pall till att sträcka vaderna på - och det FÅR man ju bara inte göra utan att Sigge ska vara med och hjälpa till. Glöm inte att det är SIGGES pall!

 

När det är tenta-p så blir gärna hushållet lite eftersatt också, men som tur är så har vi Sigge som styr upp det hela!
"Här ligger det en strumpa - ta det lugnt bara, Sigge fixar!"

 

Och alla övriga möjliga och omöjliga sysslor som en uppfinningsrik golden kan tänkas hjälpa till med! Agera filt när man ska sova exempelvis - ja listan kan göras lång!
MEN, framförallt:

Rocky beter sig lite liknande, och försöker liva upp den tråkiga tenta-stämningen här, men på ett lugnare och inte så kreativt sätt. Vad hade jag gjort och var hade jag vart utan dessa undebara varelser?
Älskade fina djur! <3