mittlivsomhund

Veckan var lång, händelserik och lite omtumlande. Röntgen av Sigge och anställningsintervju för sommarjobb har bland annat hunnits med, båda med ett resultat och en känsla jag inte hade väntat mig...

 

Så kom fredagen, och med den feber, ont i halsen och snuva. Jag som hela veckan hade sett fram emot veckans höjdpunkt - agilityn på kvällen. Jag gav mig 17 på att samla mig och när jag inte hade ngn feber på kvällen så kände jag att det ändå var en bra idé att ge mig iväg!

 

Banan var trevlig med ett par små klurigheter som jag själv ansåg med mitt snorfyllda huvud att jag hade bra koll på. Det jag glömde ta med i beräkningen var att Rocky hade vart ensam med husse måndag-onsdag, och gått på sparlåga även torsdag och fredagen. Detta innebar att han var laddad till tänderna! Att jag dessutom var sjuk och inte så alert som jag borde vart gjorde att första varvet var katastrof! Jag viftar, och dessutom åt helt fel håll, jag håller inte i honom och han kör helt sitt eget race!

 

Jag hade lovat mig själv att ta det lugnt och bara köra ett eller max två varv med gammelman pga förkylningen, men när det gick så dåligt så vaknade surtanten i mig och jag körde två varv till. Det var dock bra, för att jag blir lite arg på mig själv och irriterad på tabbar och missar gör att jag skärper till mig och både andra och tredje vändan var det STOR skillnad på, både gällande genomförande och känsla!

 

Nästa lördag är det dags för årets första tävling för vår del, och denna fredagsträningen tar jag med mig som en viktig lärdom i bagaget! Jag kan inte förvänta mig att det ska gå som på räls om inte jag jobbar, även om banan känns bra så måste jag skärpa mig och steppa upp ett par steg. Håll ihop hela vägen och ta minsta lilla detalj där jag kan strula till det med i beräkningen! Gör jag bara det, så kan det faktiskt vara så att vi kommer hem utan disk på lördag! Det är planen iaf, för jag kan om jag bara vill och anstränger mig!