mittlivsomhund

För mig och hundarna var det nog iaf sista gången vi var med på fredagsdisco nu. Nästa vecka är det påsk och då är jag inte här, och idag var jag visst inte riktigt med heller...
Första vändan med Rocky gick rent ut sagt SKRÄP! Jag var inte med, jag var inte på plats, jag visste inte vart vi skulle, ja allt gick liksom fel!

Andra vändan gick istället super! Det kändes jättefint och alla lösningar som jag tänkt mig satte vi... tills vi kom till slutet. Förbannade kontaktfält! Det blir hårdträning på dom i vår! Jag måste koncentrera mig så mycket på dom att jag liksom inte har en chans att rädda upp om det kommer svårigheter efteråt, och katastrofen är ett faktum.

Visst, sista vändan lyckades jag få till några taffliga bakombyten som han ändå köpte fint och inte rev, men där finns det förbättringspotential så det förslår!
Bara våren kommer...

 

Sigge då? Ja, idag upptäckte jag en svårighet till som vi måste koncentrera oss mycket på i vår! BALANS, och då menar jag inte hindret, utan balans i träningen och hos oss som ekipage. I söndags gick han som en klocka - jag kunde skicka honom, jag kunde svänga honom och jag hade honom precis där jag ville ha honom med rätt attityd och fint driv.
Idag var han övertänd och jag fick ha det där jäkla fingret i ögat på honom för att han inte skulle blåsa iväg på egen hand. När han då inser att man MÅSTE vara med mig för att få köra öht, då är han verkligen MED MIG, och blir istället klistrig. Tittar för mkt på mig, flamsar och går mest och väntar på belöning, och kommer inte den så tar han den själv genom att bita mig i armen.
Detta var dock inget jag tänkte nämnvärt på, jag var ju glad att han faktiskt söker kontakt MED MIG, och vill jobba TILLSAMMANS, men sen frågade Hedvig lite hur vi brukar träna, och om jag inte upplevde att han var lite för mycket på mig.
Sådär är det ju liksom alltid - man märker inget förrän någon påpekar och då när man tänker efter så förstår man precis varför saker inte funkar alls! Tack Hedvig!

Vi har ju kört en del med externbelöning också, men ibland så tycker ju Sigge att han gjort heeeelt rätt och tjuvar, och självbelöningen är ett faktum. Då blir det svårt! Detta måste vi träna på, helst igår! Jag måste kunna säga åt honom att sansa sig och vara med mig, men att han ändå söker sig ut och kör sedan när vi väl kör. Visst, vi har inte hållt på länge, och inte har vi tränat sånt mycket men det är ju tur att såna saker kommer upp i tid, och nu när jag skriver ner det så kommer jag ihåg det och kan börja planera för hur vi ska jobba!

Bara våren kommer...