Sigge är ett otäckt monster!
Jag har hela tiden hävdat att jag inte har något behov av att stressa och att jag hellre tar det lite chill och låter barn vara barn liksom, men när man ser och läser om alla andra så är det svårt att inte få prestationsångest.
Jag vet att det inte är farligt att träna, och det gör vi, fast inte särskilt seriöst. Vi leker mest och tar fram lite vad som passar och vad vi kommer på utan stora mål och förväntningar ännu...
...Eller låter jag bara lat nu?
Jag tycker du gör rätt! Monster kunde inte mycket alls som unghund och jag tycker de ska få vara bebisar. Kör du på en lagom nivå som känns bra och strunta i vad folk skriver i sina bloggar :)
Jag håller med Hedvig! Jag får också ångest över att vi kan pyttelite saker i jämförelse med andra.. men vi har kul och tar det i vår takt! Förhoppningsvis har vi massa träningsår framför oss :)
Håller också med! :-) John, som äger Sigges pappa, har en tik som han inte började träna förrän hon var 1,5-2 år. Äh, sa han, det var inte dags tidigare. Hon behövde få leka och vara valp lite till. När vi träffade henne var hon tre år. Du skulle sett henne jobba! :-) Ha kul tillsammans! Det är det viktigaste just nu. Det försöker jag också komma ihåg när jag ser hur långt andra har kommit... Då känns det som att vi tränar alldeles för lite. (Kanske de flesta av oss känner så? Att alla tränar så mycket mer och kan så mycket mer.) Men vi har faktiskt kul ihop i allafall. :-)
haha, du ser ;) Jag tycker att ni kommit aslångt som gått värsta kursen tillsammans! Du tycker att jag har en bra plan och kommit långt.. Kanske skulle vi bara skita i alla andra och fokusera på oss själva för en stund? :)Båda våra hundar kan mängders med saker. kanske inte exakt samma saker och kanske inte på samma sätt men på något vis ska de nog bli startklara i agilityn vad det lider ändå ;)