mittlivsomhund

De flesta som har träffat Sigge brukar tycka att han är en väldigt härlig hund, om än lite energisk. Han är alltid glad, och är mån om att sprida denna glädje vart han än kommer. Ibland blir det dock kanske lite väl mkt Sigge, och som matte har ju funderingarna kring vad folk tror om mig och min hund uppstått mer än en gång.

Jag får väl dock kanske skylla mig själv - Sigge har från start haft största möjliga frihet och får inom rimliga gränser uttrycka sina känslor som han vill. Jag vill trots allt ha en glad hund, som livsglädjen sprutar om.

Denna livsglädje, och fria uppfostran har gett mig en ganska kaxig hund som inte är ett dugg blyg utan bara dundrar på. Människor har mer än en gång fått 30 kg golden flygande upp i knät i soffan, eller en rumpa i ansiktet för att Sigge bara skulle vända sig tillrätta.

Igår fick veterinären en välkomnande nos i full fart upp i skrevet, det gjorde visst lite ont sa han.

 

För några veckor sedan försökte han hoppa upp på disken i djuraffären, och varenda ny människa som hälsar på honom får händer och byxor inkletade med Siggedregel.

 

Häromdagen fick han ta över en av Rocky gamla leksaker - en pipgris som var jättekul! Så kul att man bara var TVUNGEN att hoppa upp på soffbordet och triumfera.

 

Idag provade han täcke på hundparadiset. På vägen in till täckena stod det en en ganska stor mjukishund. "VA I HELA FRIDEN ÄR DET DÄÄÄÄR?" sa Sigge och smög hukandes fram - man vet ju faktiskt inte om besten kommer anfalla. Men ingen tvekan där inte, fram skulle han och när han sniffat till lite så insåg han att det bara var en mjukishund. Vad gör Sigge då? POTENTIELL LEKSAK säger Sigge, kastar sig över hunden och försöker göra en nacksving på den. Bra Sigge, bra! Hunden överlevde, men det här med att göra saker diskret är ju inte Sigges melodi så hela nacken på hunden var nerkletad med dregel som jag desperat försökte torka bort.

 

Sen skulle ju då täcket provas. Sigge förstår inte de här dumheterna med täcke och det blev till att börja med rodeo i affären. Bocksprång och försök att slita av sig täcket och DÖDA DET!

 

Fördelen med Sigge är dock att även om han får bralla och bete sig så vet han (oftast) när det är dags att lägga av. Jag förklarade för Sigge att täcke är bra, och nu ska du ha det här på dig - OK sa Sigge och så var det bra med det, struttade ut till föreståndaren i affären - och försökte hoppa upp på disken även här....

 

Även när vi tränar så märks det att jag har en galen golden. "Tjohoooooo!" skriker Sigge. "Jag var duktig nu!" och tar ett ärevarv med leksaken eller hoppar och pussar en i öronen (eller nockar hakan på en). Vissa människor hade nog blivit galna, men så länge han är kontrollerbar så får han hållas. Han gör mig alltid på bra humör när vi tränar och vad är nyttan med att vara en galen golden om man inte får visa det? :)