Sigge - den äckliga unghunden

Så har den dagen kommit då jag på hetid tänker stämpla Sigge som slyngel och unghund. Valp och Sigge har inte längre några likhetstecken för nu är han en hormonstinn tonåring med bomull i öronen. 

Åkte på kvällen ut till HU för att träna med Ida och Charlie.
Sigge var först ut, och jag och Ida hade staket på dagens schema. Lätt som en plätt sa både Sigge och Pesto, tills vi insåg att vi körde staketet från samma håll som förra gången. När man vände på steken var det bannemej inte lika lätt, så där lärde vi oss en läxa :P 
Sigge var en fröjd att köra med! Fullt fokus, fantastiskt driv, en stadga i starten som jag börjar bli mäkta stolt över och en påssivitet som inte lämnar något ytterligare att önska!
Sen tog jag in gammelgubben. Orkar inte ha med honom när jag tränar med Sigge för han sitter och bokstavligen vrålar för full hals och det tar för hårt på min koncentration och mitt humör. Inne på HU passar det sig inte så bra att köra agility med en largehund kanske, men han fick ta ett par kontaktfält och bara mysa lite. Sen körde vi tricks inför freestyleprogrammet. I början skällde han mest ut mig, men när jag då bytte hund så fort han ljudade så insåg han att man måste vara tyst för att inte lillskit skulle få all uppmärksamhet!
 
Sen kom då dagens lilla fadäs.... 
Jag gillar att ha hundarna lösa när jag tränar dem, alltså även den som är passiv vid sidan av. Sigge var trött, och jag misstänker att han var lite sur för att jag körde aaaalldeles för länge med Rocky. Så på ett ögonblick så går han på egna äventyr, och jag ser i ögonvrån hur han hittar Idas jacka som hänger på en stol. Innan jag hinner blinka så gör hund#@!§¤+ det som han absolut INTE ska göra - han ställer sig och skvätter på jackan! 
Nog för att jag inte är så snabb, men då gick det undan minsann! Jag hann fram innan han ansåg sig vara klar, puttade undan honom så han kom av sig och förklarade dovt och morrande att det där INTE var ett uppskattat beteende! Han blev alldeles paff, skämdes, och förstod inte alls varför matte var så upprörd! Klart man måste skvätta in sitt revir! 
Charlie och Ida var då på övervåningen och det var bara att skämmas och gå upp och bekänna styggelsen! Hundarna fick ligga kvar nere, och med tanke på mattes sinnestämning var det ingen som kom smygande upp efter mig förrän jag ropade på dem. Duktigt!
 
Så, Sigge är nu officiellt en äcklig tonåring och jag tror minsann det är dags att börja hålla ett finger i ögat på honom, då jag märker lite allmäna trotsigheter och fasoner som vi måste komma överens om att vi inte ska ägna oss åt :P
Visst, jag saknar inte Rockys unghundstid ett dugg, men nog är det lite spännande ändå, för det är ju nu som egenheter och personlighet kommer fram, och kanske är nu dagen här som jag har väntat på - dagen när jag måste bekänna färg för att Sigge ska tycka jag är värdig att lyssna på.
 
To be continued....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0