mittlivsomhund

I söndags var det så dags för ÖM - östgötamästerskapen. Jag var taggad till tänderna och hade tänkt och laddat, laddat och tänkt, det här skulle ju bli bra! Jag skulle ge faan i att flaxa så, jag skulle planera mina vägar och byten och faktiskt komma ihåg och fullfölja dem under loppet - det är ju det som brukar krångla så vad skulle kunna gå fel?

 

Ja, att vi tränat för lite på sistonde var ju en liten detalj jag inte tog med i beräkningen. Rocky är såpass gammal och har vart med ett tag så det skulle väl inte vara några bekymmer, eller? Ja, jo men bara för att en hund är gammal så behöver den inte ha tillräckligt med rutin - vi har ju faktiskt inte tävlat mycket alls (går att räkna på två händer) så vad fasen tänkte jag där...

 

Min hund kunde nämligen inte slalom igår, inte alls, och det var det som krånglade i alla tre loppen. Första loppet fick vi 15 fel i slalom och då tappade jag liksom stinget resten av det loppet och det slutade med att jag släppte honom in i fel tunnelingång för att jag inte hade koll. Jag ser verkligen på filmen vilken dålig attityd jag hade i slutet, och det där måste jag skärpa mig med! Det är inte hans fel att vi tränat så dåligt i höst!

 

 

Förberedelsen inför hopploppet var att se till att inte förra loppets dåliga känsla skulle följa med in, vilket jag ändå lyckades bra med kände jag! En liten miss var att jag trodde jag skulle in som hund nummer fem, men det visade sig att de fyra första hundarna var strukna så jag fick springa som en tok och kasta med mig Rocky in på planen. Inte bästa uppladdningen för mig, men det funkade ändå bra på Rocky, som inte hann ladda fel med de andra hundarna i starten. Han hetsar gärna upp sig och jag upplever att han då tappar fokus och inte koncentrerar sig ordentligt. Både han och jag var mycket mer med i detta loppet som över lag kändes bättre, trots att vi även här krånglade i slalom. I efterhand skulle jag inte ens försökt chansa på att hinna före Rocky till gula tunneln, utan vart på andra sidan de tre hindren innan, då hade jag nog klarat att hålla honom borta från första ingången.

 

 

Inför lagloppet kände jag att nu jävlar, nu var vi på G! De individuella loppen var ju bara uppvärmning, nu skulle vi ta det! Rocky var fortfarande pigg, jag var på gott humör och banan kändes trevlig och utan problem för oss.

... Men, även här krånglade slalomet :( Kan ha vart jag som tog ut händelserna i förväg och Rocky såg sin chans att smita ur så han struntade i sista porten och låste på tunneln. Jag skrek så jag tror det hördes till Ryd, men han vände med en tass i tunneln och även här var disken ett faktum. Men i övrigt kändes det bra, fast vi rev visst ett hinder innan slalomet vilket jag missade när vi sprang.

 

 

Ja, jag tänker inte neka till att jag var lite ledsen och nedslagen efteråt. VARFÖR får jag det aldrig att funka? Att tävla i Linköping blir en svårighet i sig, när vi har så förbaskat många duktiga ekipage. Jag HAR utvecklats men det räcker liksom inte. Dock kanske jag har utvecklats tillräckligt för att vi ska klara att ta en pinne i vår om vi tränar (hoppas snön försvinner fort :P), eller? Men ja, det känns lite nedslående att inte kunna gå nollade runt en bana med en hund som kan mig, och som jag känner - hur ska det gå för stackars Sigge då? Dags att lägga ner agilityn, jag kommer ju ingenstans?!

 

Idag är dock känslan bättre och jag tror att det är fler med mig som slår hårdast från underläge! Jag har en hel ryggsäck full med saker att öva på, och jag har en plan för vad som ska förbättras nu under månaderna som kommer.Lördagens tävling var inget misslyckande! Det var ett verktyg på vägen som behövs för att vi ska bli bättre! Jag har mycket att jobba på som förare och människa, och Rocky är en ängel som står vid min sida och låter mig öva på honom. Detta är en möjlighet, inte en svårighet!

När våren kommer och Linköping har sin årliga majtävling, då ska det vara ett annat ekipage ni ser på banan! Lise-Lotte och Rocky ska då visa vad som hänt under vintern, och attityden och känslan kommer vara annorlunda! Pinnar och nollor skiter jag egentligen i, det är förändringen och utvecklingen som är det viktiga och det som kommer vara målet under vintern!