Att äta snö

Det är något som båda hundarna gör och jag blir så frustrerad...
Rocky vräker i sig stora sjok av pudersnö och sen blir han superkissenödig! Han vet att det är bäst att passa på när tillfälle finns så han proppar verkligen munnen full. Sen går han här med benen i kors och måste ut oftare än vanligt för blåsan har visst på något konstigt vis råkat krympa :O
 
Sigge tycker Rocky är lite korkad... Tråkig pudersnö, nej tacka vet han smaksatt snö! Ju lortigare och mörkare snön är desto bättre säger Sigge! Lite grus som topping eller gammalt bajs, spelar ingen roll - det är ju båda smakförhöjare. En hund med känslig mage kanske inte varken ska proppa i sig grus eller bajs och inte heller gamla cigarettfimpar infrusna i söta små bollar. Detta har jag flertalet gånger förklarat för honom, men Sigge verkar inte hålla med. Han spottar ut när jag säger till honom, men ikväll tröttnade jag efter att ha bett honom spotta ut åtskilliga grusbollar så jag sa till lite skarpare och jösses vilken blick jag fick.

Det är inte ofta jag säger till skarpare för det behövs liksom inte, men de gånger jag gör det så får jag verkligen blicken "du är världens elakaste kärring och jag tror aldrig jag kommer förlåta dig, än mindre tycka om dig!" Sen tar det två sekunder så kommer valpögonen "Eller matte, är det DU som inte tycker om MIG längre? Du blev ju faktiskt ARG på lilla söta mig/ darrar med underläppen"
Karin och Mickis fick se denna blick förra helgen då Sigge på en sekund smet ifrån mig istället för att hoppa in i bilen och skulle promt leka med syrran. Jag sa till honom men han var tillfälligt döv, så då gick jag morrande dit och släpade bort honom i halsbandet. Dumma, dumma, DUMMA matte!
Man får visst aldrig ha ngt roligt på det här stället!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0