Lördagens tävling

Ett par dagar försent men är man en upptagen människa så blir det lätt lite förskjutning på saker :P

I lördags bar det av till Jönköping för dubblerad klass 1, och som vanligt (ja det börjar faktiskt bli en vana nu) var det jag och bästa Line som alldeles för tidigt begav oss iväg. Vi kom precis lagom 10 minuter innan första banvandring. Detta kanske låter i senaste laget men då ska man betänka att det var 3 banvandringar i large, vilket gav mig och Rocky precis lagom med tid att värma iaf.

För Rocky var alltså först ut. På en dyngsur bana, tidigt på morgonen... Jag "visste" redan när jag klev ur bilen att vi var körda - Rocky har inte på många år vågat springa på och lyfta på fötterna under såna omständigheter så min fråga var mest hur många bommar som skulle falla. Det är inte att vara pessimistisk, det är att känna sin hund - för som sagt, aldrig någonsin har det funkat under sådana väderförhållanden, varken på träning eller tävling.
Jag hade pratat om mig och Rocky med Ida några dagar tidigare, och vi kom fram till att det liksom är dags att låta Rocky gå - han närmar sig pensionsåldern så några prestationsmål bör jag kanske inte ha med honom. Sagt och gjort bestämde jag mig för att gå in och köra på gammelmans villkor och bara ha ROLIGT, oavsett resultatet.
Det var vida svängar pga vätan, men efter halva banan hade vi fortfarande ett felfritt lopp. När upploppet närmar sig... Fortfarande ett felfritt lopp med ALLA bommar kvar på sina platser. Jag minns att jag tänkte när vi sprang mot de tre sista hindren att "jaja, det gick hit men det är tre hinder kvar, ta inte ut något - han har vart felfri till sista hindret förut!" och när vi sprang imål så sprang jag och tittade på den sista bommen. Som låg kvar! Och vår första felfria hopprunda var ett faktum! Jag gav Rocky sin belöning och slängde mig om halsen på Line - SÅ jäkla lycklig!
Vadå tänker ni nu - tråkig hon är som inte ägnar sig mer åt sin hund... Och alla är vi olika. Rocky vill ha sin blöta illaluktande och för honom fantastiskt goda mat när han går i mål, men är det något han också vill så är det att äta ifred. Om jag går på honom och ska heja på när han äter så riskerar jag att få en hund i armen, vilket känns jäkligt onödigt, då är det bättre att kramas med Line!
Alla vida svängar och vårt lugnare lopp för att inte halka gav en 12:e placering men när startfältet var så stort så räckte det ändå till pinne, och även en rosett! Jag älskar rosetter och Rockys betyder liksom lite extra mycket - för det vill till om vi ska få någon :P
Andra loppet med Rocky gick kalas, men det var sent på dagen och den tuffa pluggveckan gav sig till känna och med en matte som tappar luften och tror benen ska lägga av inne på banan - då blir det svårt! Fem fel pga missat A-hinder men i övrigt ett härligt och flytigt lopp, utan en enda riven bom! :D
 
 
Sigge körde två hopplopp. Anledningen till att inlägget om helgens tävlingar låtit vänta på sig kanske inte bara är för att jag haft en del annat att göra. Jag har nämligen vart väldigt kluven till mig och Sigge som tävlingsekipage. Prestationsångesten sprutar ur öronen på mig och de senaste dagarna har det vart ett krig med mig själv. Varför? Sigge är ju helt grön, så är jag inte lite taskig nu?
Jo, det är jag verkligen men det är inte alltid man rår för vad man känner. Vi hade många fina bitar i lördagens två lopp och han sköter sig väldigt väldigt fint för att vara så ovan vid tävlingar och att prestera under sådana förhållanden, men vi är inne i en svacka nu. Slalom funkar inte längre, och detta är jobbigt för mig. Slalomet som liksom vart vårt paradhinder, det där hindret som jag hela vägen kunnat slå mig på bröstet och säga - det här kan vi och det här har jag lärt in förbaskat bra! Men nu går det inte. Varken på träning eller på tävling. Vi missar, och sen blir det ofta rätt. I Värnamo visste jag att det var så det skulle bli, han hade precis lärt sig utan bågar. I Nacka satte han det förvisso i ena loppet men missade i andra, och båda loppen i Jönköping strulade. Första loppet ett omtag, och andra loppet ett omtag och sen gick han in fint, vi körde på och så gick han ur 10:e porten. Han som ALDRIG gått ur mitt i. Jag vet att man måste ha svackor och att det bara är att jobba igenom detta, men det är lite tufft, och därför har jag haft svårt att se på loppen med rätt ögon så att säga. Men om jag ska vara lite positiv och punkta upp de saker som verkligen satt fint så:
Lopp 1:
- Han sitter som vanligt som ett ljus i starten - laddad men ändå avslappnad!
- Han tar däcket (som vi också har lite svårt för nu) och lyssnar bra och svänger upp fint efteråt
- Han gör en lite vidare sväng men svänger fint med bra bibehållen fart på hinder 2 efter däcket
- Han drar ifrån mig på "fram" så det börjar fås en förståelse för det nu
 
Lopp 2:
- Än en gång en bra start!
- Efter slalomet så har han ett jättefint driv och jag kan skicka honom långt till tunneln längst ner på kortsidan utan att tappa alltför mkt fart
- Det syns inte på filmen men svängen han gör på tredje hindret från mål var KALASfin!
- Även här börjar han dra ifrån mig på mitt framkommando - träna mer så kommer det bli kanon!
 
 
Som sagt så vet jag innert inne att jag inte ska hypa detta så! Vi ska starta en gång till innan jag börjar jobba på allvar, sen blir det träning och MYCKET mental träning för mig, så kommer vi tilbaka med bravur i höst - det är jag helt säker på! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0