mittlivsomhund -

Att se sanningen i vitögat, rannsaka sig själv och ta en annan väg

Idag körde vi running - vårt sista runningpass. Kanske för evigt, kanske inte.

Jag och Sofia åkte ut, tränade och åkte hem. När jag hade släppt av henne bröt jag ihop och stortjöt hela vägen hem. Tjöt och tyckte synd om mig själv.

När jag parkerade bilen, öppnade bagaget och öppnade dörren till Sigge och han med sina stora bruna ögon tittade bekymrat på mig, gav mig en slemmig puss och sa att jag minsann inte alls ska vara ledsen utan glad - som han, då känns det ändå rätt även om det är tufft just nu.

För det här känns inte bra längre. Även om jag lyckats forcera upp oss på fullhöjd och hade några såna där halleluja-moment, så har vi det inte. Jag har som tränare inte lyckats förmedla vad det är jag vill ha ut för beteende, och det är mer tur än bra träning om vi träffar. Sen i september så har vi inte kommit upp över 80 % mer än några få pass, och det är för dåligt. Det krävs inget geni för att förstå.

Han vet inte vad som förväntas av honom, och jag tror han upplever det som ett jäkla lotteri huruvida det blir någon belöning eller inte, och det är inte sån hundträning jag vill eller bör ägna mig åt. Än så länge har han glädjen kvar, springer gladeligen över balansen och är så sprudlande som bara Sigge kan, men när kontaktfälten flygs hej vilt så fattas ju en verkligt väsentlig del i det hela. Så det är dags att vika av denna krokiga väg och välja en annan.

Varför jag tycker det är så tufft att erkänna att det är dags nu vet jag egentligen inte. För även om vi inte har klockrena träffar på kontaktfälten så har den här träningen gett oerhört mkt annat, så jag vill faktiskt inte se det som ett rent nederlag. Jag har utvecklats som tränare, jag har lärt mig att läsa Sigge bättre, och vi har tränat svåra grejer tillsammans med bibehållen glädje. Tills nu. För ärligt talat så är inte det här roligt längre, och det är nog den viktigaste komponenten i den här uppenbarelsen - om jag inte tycker det är roligt längre så kommer det antagligen ändå vara omöjligt för oss att lyckas.

Även om jag så väl ser målet med mina runnings i huvudet - jag KÄNNER hur det skulle vara, kännas och bli så kan jag inte få ut denna känsla i träningen och ge oss någon förståelse för beteendet.
Kanske finns det en annan väg till målet? Det är något jag får klura på ett tag, men idag tänker jag faktiskt bara vara ledsen!

Ledsen för att jag lagt ner så mkt tid, pengar och energi på något som jag i sista ändan inte fick till som jag ville, ledsen för att jag måste tänka om, och (även om jag inte borde det) vara ledsen för att jag vet att det finns folk som kommer läsa detta, le lite försynt och tänka "vad var det jag sa - bortkastad tid, det skulle ju aldrig gå...".
Visst vet jag att dessa personer kan ta och dra något gammalt över sig, men idag är det ändå tufft. För jag skulle ju minsann visa världen, jag skulle visa hur underbart vackert en golden gör runnings och jag skulle lyckas fastän jag har en elefant. Både de som hejat på mig och de som tyckt det var vansinne skulle få se det jag ser i mitt eget huvud, och rysa så som jag gör när jag får till drömträffarna!

Så blir det inte, iaf inte just nu. Vi får se vad som händer i framtiden, men nu släpper jag det här, lägger runningen på hyllan och försöker intala mig själv att trots detta så är jag ingen värdelös tränare!

Det var så här det skulle fortsatt...

2014-12-06 @ 15:42:43 Running Permalink

Kommentarer

Postat av: Sofia

Åh Lise-Lotte! Du får aldrig tro att du är en värdelös hundtränare. <3 Du är så himla duktig! Det du har lyckats lära Sigge är det inte många som skulle ha klarat. Du är modig som har gett det en chans. De allra flesta skulle aldrig ha vågat tänka tanken. Och Sigge har fått så mycket bra kunskaper med sig på vägen. Även om du i slutändan kommer lära honom ett annat beteende så är jag övertygad om att utan all den här träningen skulle han aldrig fått upp sådan fart som han har idag. Så oavsett hur det blir så har träningen inte varit bortkastad.

Att tänka om är inte att ge upp. Det är klokt! När träningen inte längre ger glädje så är det klokt att göra något annat.

Ta en paus från den här träningen nu. Låt det smälta in. Och hur du än kommer göra så är ni awesome på banorna du och Sigge. <3

Det är skönt att få vara ledsen ett tag. Men stanna inte kvar där för länge. Det är ni alldeles för bra för.

Stor varm kram <3

2014-12-07 @ 10:05:36
URL: http://baraomfiasflock.wordpress.com

Postat av: Hedvig

Men du är ju grym LL! Jag är skitimpad över hur du tagit dig an RC, byggt eget slalom och egen balans! Så fantastiskt duktig och företagsam! RC är ju skitsvårt och jag vet inte ens om jag vågar ge mig på det. Ge dig själv cred för att du vågat! Sen kan det ju vara så att det kommer funka efter lite vila? Ta lite vinter, gör en plan B, men testa igen i vår innan du ger upp tycker jag!
Kram på dig och glöm inte hur bra du är <3

2014-12-07 @ 11:56:43
URL: http://trolleboll.com

Postat av: Matilda

Tro aldrig att du är en dålig hundtränare. Du hittar snart en lösning 👍

2014-12-08 @ 06:02:29
URL: http://www.aquaseers.se

Trackback