mittlivsomhund

Idag har vi vart en hel maffia med klass 1-hundar på klubben och kört hoppbana.
En bana som såg lite knivig ut på pappret men var väldigt rolig att köra! Rocky var först ut, och det är ju verkligen så skönt att sätta på sig de där bekväma skorna och bara springa, veta exakt vart hunden kommer vara vid givet ögonblick och veta att vi kan varandra. Alla byten satt mer eller mindre, tills vi kom till sista tre hindren då jag var otajmad och nr 16 revs, men oj så fint han gick! Och varv nr två satt felfritt - typiskt att man inte får pinne på träningarna :P

 

Pusta lite och sedan var det Sigges tur. Vi började med att bara köra 5-8 för att känna på slalomet och har man vart hemma med husse hela veckan så kanske man är lite taggad och har svårt att dra ihop sig när man kommer flygande över 7:an, så vi ramlade ur ett par gånger innan han fattade att han måste sansa sig lite!

Vi körde på och han gick fint! Han är svårare att hinna med, men vågar jag bara springa och handla mer på avstånd så får jag till det helt ok! Sigge har aldrig behövt någon som håller handen, så jag förstår inte varför jag har såna tendenser att göra det när vi kör bana, det hjälper ingen av oss.
Vid 9-11 stötte vi på problem - det stod ett däck som hinder nr 10. Mycket underligt sa Sigge, och det fick vi ta om några gånger för att han hellre visade att han faktiskt är en smal och smäcker liten golden som får plats mellan däcket och ramen, så detta är något vi verkligen ska träna framöver. Fick till det om jag sprang som en idiot och placerade mig efter däcket och liksom ropade på honom så att han hade mig att ta sikte på. Det var svårt att sedan hinna placera sig och få till bytet mellan 11-12, men vi löste det och jag är väldigt nöjd med dagen!

 

Det känns verkligen som att Sigge är på gång, och just nu så är det småsaker som handlar om orutin som vi ska fila på innan vi har något att hämta på tävlingsbanorna, men det är bannemej inte långt kvar, och rädslan att köra honom har vänts till förväntan, och jag har förbaskat kul med båda mina grabbar på banan!

Längtar till Nacka och Jönköping, det är ett som är säkert!

 

Stod och sneglade på Lydia och Bea som körde running med sina unghundar. Så fint, så läckert och så fantastiskt coolt!
Jag drar mig lite för att komma igång för rädslan att misslyckas har jag inte riktigt lyckats släppa. Är väldigt kluven till det här projektet och rädslan blandas med förväntan. Jag har ju liksom pratat om den här skiten i ett år nu, och fortfarande inte kommit någonstans. Ingen idé att återigen gå in på alla dumma omständigheter, det blev som det blev och det är som det är och vi får helt enkelt jobba på det nu. Och nu ska det ju iaf äntligen byggas en egen balans, och det är så bra förutsättningar som jag kan få - går det inte får vi tänka om, men satsar man inget så vinner man inget. Jag tänker vara så optimistisk att jag är säker på att jag blir stöttad av fina vänner på vägen, oavsett hur det kommer gå :)