Att väcka den björn som sover?

Igår bar det av till Habo för att träffa en gammal hundträningsvän. Vi har inte setts på åtminstone 7 år konstaterade vi, så det var nog sannerligen dags! 
 
Hon äger i dagsläget två labradorer som hon tränar apportering med och när hon hörde att jag var sugen på att ta tag i detta med Sigge så kom hon med världens initiativ!
Så inte nog med att jag igår fick träffa en gammal vän, hon fixade även så jag fick två timmars privat träning för en instruktör som aktivt tränar och jagar med sina flattar. Gissa om jag var nervös! Här står jag ju med en tvåårig golden och ingen av oss kan något när det kommer till jakt, eftersom jag leker struts när symaskinen som tar ärevarv kommer fram och vi därför inte tränat något alls. Boken om apportering har stått och dammat i bokhyllan i över ett år, och att säga att jag är sen i starten är något av en underdrift.

Iaf, vi kom dit, och Sigge var gasad och knäpp som vanligt. Vi pratade en del och hon fick titta hur vi rörde oss tillsammans. Redan där blev det klart att jag daddar och låter honom gasa på för mkt när vi ska jobba, och jag triggar honom att bete sig värre än han egentligen är. Belöningsplaceringen var också lite knasig men efter bara några minuter så såg man en enorm skillnad på oss och vi kunde gå riktigt fint jaktfot - något vi aldrig tränat (eller om vi provat inte lyckats öht med). 
 
Sedan var det dags för att kolla lite hur han betedde sig när dummien kom fram. Sigge fick med mig sitta på avstånd och kompisen kastade en dummie synligt så han såg vart den landade. Jag skickade iväg honom och det gick väl ungefär som väntat - Sigge sticker i 200 knyck och inser halvvägs att han inte längre kommer ihåg vart 17 dummien hamnade. Planlöst letande utan näsa där det var mer tur än skicklighet att han faktiskt hittade dummien. När den väl var hittad fick jag vara på min vakt och vid minsta tecken på att han var på väg in i "ärevarvsmode" så fick jag säga till honom att tona ner och komma in till mig. Detta fungerade fint och han tog faktiskt bara ett enda varv igår :P
 
För att få honom att tagga ner och börja jobba mer förflyttade vi oss istället till typ ö i kanten av ett gärde. Där kastade vi en dummie så han såg vart den landade och sedan fick jag vända honom ett varv för att han skulle släppa nerslagsplatsen med blicken. När han gjorde detta gömdes två tennisbollar under löv och jord och dummien togs bort. Detta innebar att han var tvungen att tänka, leta metodiskt och anstränga sig för att hitta stället där saken "landat". 
Sigge blev på ren svenska vansinnig när jag vände bort honom, och detta är något vi måste jobba med framöver. När Sigge blir vansinnig så talar han om det högljutt och när det kommer till apporteringen måste han vara helt tyst! Fick tips om en övning kallad klockan som vi ska träna hemma nu, där  dummies/bollar kastas åt olika "klockslag" och man vänder runt och hämtar den saken som kastats först. Luddigt förklarat men jag och Sigge vet iaf hur vi ska göra :)
Iaf, Sigge tyckte detta var jättekonstigt och det tog ett tag för honom att fatta vad han skulle göra. Fortfarande gick allt i 200 knyck och då är det inte lätt att hitta gömda bollar. Flera gånger gav han upp och kom in och satte sig hos mig och sa att nu får du fasen styra upp detta matte, för det finns inget därute! 
Vi ändrade avståndet och hjälpte honom på traven och när övningen väl satt så var det en mäkta stolt Sigge som kom med en tennisboll i munnen :)
 
Det stora problemet för mig igår var graden av belöning. Sigge älskar när jag belönar riktligt och högljutt, men i apporteringen ger det en alldeles för hög energinivå. En lugnande bra och några mjuka klappar på huvudet var vad som behövdes, vilket var jättejobbigt för MIG! Sigge svarade dock fint på det, och en samlad arbetande Sigge var sannerligen en fröjd för ögat (även om jag verkligen gillar fullt-ös-nu-ger-vi-ALLT-agilitySigge).
 
Vi pratade om fortsatt träning och introduceringen av de olika signalerna med pipa. Fick massor med bra tips på hur man ska tänka kring kommandon och olika signaler!
 
Efter detta pass var nog både jag och Sigge trötta så vi åkte in till Mullsjö och käkade lite mat. Därefter bar det av ut i skogen där vi återigen skulle testa ett närsök med gömda saker i en stor rishög. Vi gömde fem dummiesar/bollar och Sigge hade en HELT annan attityd när han fått smälta detta lite. Han använde näsan, letade metodiskt, inga vansinnesvarv i jakten på dummien och var bara helt underbar! Han bytte inte sak en enda gång utan den han hittade kom han direkt in med (mer eller mindre). Jag var nästan lite gråtmild därute i skogen och var mäkta fascinerad av hans arbetssätt. Detta var en sida av Sigge jag inte sett så tydligt innan och detta är ju faktiskt det han har i sina gener. Det kändes verkligen lite som att ha väckt en sovande björn för det lös verkligen om hela hunden!
 
Vi har fått många tankar med oss hem, och idag har vi faktiskt bara ägnat oss åt att smälta dessa tankar. Kommer åka på ytterligare en privatlektion den 4:e januari och att faktiskt förvalta och visa vad Sigge har att erbjuda vad gäller apportering känns inte alls som en omöjlighet! Faktum är att instruktören sa att det var fullt rimligt att ställa upp på ett WT i vår om jag tränar ordentligt. Nu vet jag inte om jag är sugen/redo för det, men att få höra att vi inte var en katastrof var guld värt! Vi är ju liksom mer än gröna på detta, och det är fortfarande lite läskigt att ge sig in i en sport jag inte har en susning om, men som det ser ut nu så är det ju lite av ett tema för 2014 - att komma utanför sin komfortzone och prova nya saker!

Det var även en stor sten som släppte när jag fick höra att hon inte tyckt jag gjort fel som väntat när saker inte fungerat. När man läser så börjar väldigt många redan att träna såna här saker när hundarna är små valpar, men jag fick det verkligen inte att fungera och stack då huvudet i sanden och hoppades att problemen skulle växa bort. Till stor del hade jag uppenbarligen rätt, för den retriver som tränade apportering igår var en kalashund och jag var stolt som en tupp hela dagen igår! 

 
 
 

Kommentarer
Postat av: Line

Så kul att läsa! Duktiga ni är!

Svar: Tack :) Det är spännande att börja bolla lite med, för här har vi ju som sagt även gener inblandad vilket är jäkligt häftigt! :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-12-30 @ 20:24:20
URL: http://tokhundarna.wordpress.com
Postat av: Disa

Jättekul att läsa!! Heja LL och Sigge!!

Svar: Tack :D Ska bli kul att se om jag kan göra något vettigt av det här :)
mittlivsomhund.blogg.se

2013-12-31 @ 08:38:23
URL: http://tornvall.wordpress.com
Postat av: Hedvig

Vad roligt att läsa! Det är ju verkligen roligt att träna det hunden är avlad för och se den verkligen plocka fram en verktygslåda som man inte visste att den hade :D

Svar: Ja det är häftigt! Blir liksom på nåt sätt ändå annorlunda när det är gener inblandat tänker jag, och jag ser med spänning fram emot denna träning! Känns skönt att jag nu hittat en instruktör inom rimligt avstånd från mor och far nu också, då kan man få lite hjälp - med tanke på att jag kan ungefär noll om det här :P
mittlivsomhund.blogg.se

2013-12-31 @ 09:27:00
URL: http://trolleboll.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0