Hund till salu?
Idag är en sån dag, för mina stackars hundar är otursförföljda....
Alla som vet Rockys historia vet att han fått sin beskärda del, det är inte mycket som inte har krånglat på den stackars hunden. Talgkörtlar som fått opereras bort, sticksår i fötterna, krånglande öron, krånglande ögon, krånglande hud, krånglande mage, kastreringssår som blev infekterat, x antal brutna klor, vinterpäls som gett superklåda... Är säker saker jag förträngt glömt, men i korta drag så.
Sigge är inte ens fem månader än och han är redan på god väg.. Allergichock på vaccinet med påföljande kortisonkur, magproblem med dietfoder som följd, gick upp för dåligt i vikt en period, tänder som sitter galet och (HOPPAS INTE) kanske måste dras ut och nu ett öga som irriterar och rinner lite.
Är det JAG som gör något fel? Jag försöker verkligen att sköta mina djur på bästa sätt men ibland så undrar man ju om jag missat något grundläggande...
Blir lite ledsen att mina hundar inte kan få må bra, vissa har hundar som inte uppsöker veterinär mer i livet än när det kommer till vaccination medans mina verkar kunna försörja en veterinär på deltid haha :O
Oavsett om det vilar en förbannelse över mig och mina djur så var det iaf premiär för Sigge på valpkursen idag. Och den tog han tillvara på ordentligt vill jag lova... Han var utan tvekan den skälligaste och mest svårkoncentrerade hunden där haha! Sitt satt som ett smäck och lekte gjorde han så jag fick blödande sår på handen (miss i bedömningen) men ligg.... Det hade han aldrig gjort i heeela sitt liv och när man försökte hjälpa honom på traven så svarade Sigge med att försöka göra kullerbytta....
Hur man hälsar på folk mindes han inte alls och hur man lugnar ner sig inomhus hade han ingen aning om. Jag tror att JAG var mer slut än valpen när vi kom hem!
Men jag gillar att han är som han är! Det visar att det är en bestämd kille med mycket go i, och jag ger mig 17 på att vi kommer att vända detta till något riktigt bra i framtiden, förutsatt att jag sköter mig! Jag ser att han har potential och även om jag aldrig haft valp och trodde att det skulle vara mycket lättare så är det riktigt roligt! När han blir stor kommer han vara lika duktig borta som han nu är hemma och folk kommer säga om honom precis som om Rocky att det är en duktig hund haha! För när vi kom hem från valpkursen och Sigge äntligen fick ro att bajsa (en av anledningarna till att han var så krånglig på kursen, men vem har tid att bajsa när det är så mycket annat runt omkring???) så var han sitt vanliga superjag med fullt fokus lös på behagligt avstånd och hörde även om jag nästan viskade.
Han är ju så liten och det är BRA att han lär sin matte att jobba ordentligt! Hon behöver det :P
Det jag funderar på just nu, och som jag gärna tar emot synpunkter på är just hälsandet. Sitter och grubblar på hur jag ska göra med detta då mina önskemål egentligen inte passar med hans rasstandard alls, men jag kunde ju inte välja bort rasen på grund av en enda detalj!
Om man tar Rocky. Honom fick jag som ettåring och då var han så galen i folk att han kissade på sig så fort någon tittade på honom. Detta tog jag ur honom på en vecka och fortsatte sedan att uppmuntra att strunta i folk "utanför familjen" helt och hållet. Detta har gett resultat då Rocky idag inte bryr sig ett färn om främmat folk, han viftar möjligtvis lite på svansen och nosar lite, men allt som oftast är dom inte ens värdiga en blick. Om någon sedan försöker kommendera något så dubbelkollar han med mig och är så fräck att om jag ger honom vinken att han inte måste lyda så ignorerar han människan fullständigt. Jag som ägare har svårt att hålla mig för skratt och måste erkänna att jag ÄLSKAR det! Han är MIN hund och har inget intresse för övriga världen och framförallt så beter han sig stencoolt mot folk och jag behöver aldrig oroa mig för att någon ska tycka att han är obehaglig.
Sen har vi Sigge, en golden retriever som SKA vara social och älska folk. Sigge har läst på om rasen och är inget undantag utan kryper mer eller mindre ur skinnet om någon hälsar på honom.
Nu VET jag att han är liten och att valpar i större utsträckning är mer galna när det kommer till hälsande än vuxna hundar, min fundering är hur jag FÅR och borde tackla det.
Jag skulle gärna se att Rockys nonchalans är något som tas efter och jobbar lite åt det hållet redan nu, men det jag funderar på är om jag är "elak" som vill ha det så? Är det elakt att jobba mot något som Sigge kanske egentligen inte håller med om, håller jag tillbaka något från honom då som han mest kommer att bli frustrerad över och som kanske leder till problem i framtiden för att jag och han inte har samma åsikt? Är det ett behov som jag inte tillgodoser?
Så som jag försöker jobba idag (är inte alltid lätt, beroende på vilken person som ska vara hälsningsobjekt) är att jag vill ha kontakt från honom när han egentligen vill hälsa. När jag fått kontakt så får han beröm och ett varsågod och tillåtelse att hälsa, men det jag ber personen han då vill hälsa på är att ändå inte ge honom någon större uppmärksamhet utan ett hej och en försiktig klapp och sedan ignorans. Detta för att han ska inse att folk faktiskt inte är så roliga och inget man behöver lägga någon energi på utan lika gärna kan ignorera. Dom som man ska lägga fokus på är familjen, för det lönar sig!
Är detta fel, när man har med en social hund (ras) att göra, är jag elak som vill forma Sigge åt ett håll endast för min egen skull på detta viset?
Det KÄNNS inte så, men jag är lite tveksam då jag inte vet om det är något jag missar att ta med i betänkandet och bollar gärna detta med den som känner sig manad!
Sigge, som tyckte att nu har vi väl ändå klippt klart.....
Nu är ju inte Zelda renrasig golden, men när det gäller att hälsa på folk så följde hon onekligen standarden som valp. Jag har samtidigt samma inställning som dig när det gäller vem och vad man får hälsa på och jag tror inte du ska vara rädd för att gå emot "standarden" där. Att hunden viftar på svansen och beter sig sansat om än lite återhållsam tycker jag nog räknas som socialt beteende det med, hellre det än en hund som blir så till sig att småbarn som vill klappa riskerar att bli omkullputtade (har hänt mig, och det är ganska pinsamt när mamman sen kommer och undrar varför ungen är helt uppskrapad på benet...) ;)
Såklart man har rätt att kräva av sin hund att den ska bete sig sansat i mötet med människor. De skulle ju inte fungera att ha med i vardagen annars och det är väl ÄNNU tråkigare?
Vad tråkigt att dina hundar är sjuka.. =( Jag tillhör kategorin som har hundar som ALDRIG blir sjuka (peppar peppar). Men så vips. Min förra hund som varit kärnfrisk hela livet fick åka in akut med cancer i hela magen vid 9,5 års ålder och avlivning samma dag. En frisk hund behöver alltså inte betyda ett långt liv.. =( Tyvärr..
haha! Pesto vet inte ens vad ligg betyder =) Sitt skulle han nog aldrig klara i den sån situation så du kan nog vara nöjd ändå!
Jag håller helt med föregående talare! Eftersom nu våra hundar är så överglada i människor är det ännu viktigare att de får träna på att man inte måste hälsa på alla och att när man får hälsa så gör man det lugnt.
Ända sedan valparna var små ignorerade vi dem när de flög på oss och klappade/hälsade bara när alla fyra tassarna var i golvet. Det handlar faktiskt om vanligt hyfs och artighet - så gör de ju mot varandra också: de vuxna hundarna säger ifrån om valparna är för "på". Vi behöver lära dem att det är om man är lugn som man kan få uppmärksamhet.
Frustration kommer oftast när man blir hindrad i det man vill - men om man lär in ett annat beteende, t.ex. att de ska sitta, som man kan belöna så kan det istället bli något positivt. Även dessa glada hundar kan lära sig att behärska sig om det verkar löna sig - de kan vara glada hundar även om de inte får överfalla folk. :-)
