mittlivsomhund

Alla inlägg blir lite förskjutna när man har häcken full i skolan, så de kommer nu en efter en när jag orkar och hinner :P

 

Den 16:e november åkte jag och Ida på vansinnestripp till Kungsör. Ida hämtade mig 04.30 och vi var hemma igen 21.30, trötta men nöjda. Tre pinnar, varav en förstaplats och två andraplaceringar hade vi med oss i bilen. Dessvärre var inga av dessa mina, så lite depp var jag nog allt.
Först ut var Ag1A, och där misstänkte jag nog att jag skulle få lite problem på precis det stället vi fick det, och disken var ett faktum. Jag har inte lärt mig att hantera såna sekvenser när jag upplever att det blir trångt och Rocky blir vansinnig och reder upp situationen på eget vis, denna gång genom att ta fel tunnelingång. Säger inte matte något bra får man ju reda upp det själv!

Ag1B kändes lättare och jag var fast besluten att ösa på och ta den sista pinnen i agilityklass, men vi rev ett hinder och hamnade istället på en 8:e placering. Även om man inte ska göra det så kollade jag ändå tiden för att se, och hade allt vart exakt samma förutom rivningen hade vi fått en fjärdeplats och pinne. Om inte om fanns ni vet ;)

Hopploppet var jag ännu mer beslutsam att jag skulle sätta det! En passage kändes svajig men jag räknade iskallt med att Rocky och jag skulle vara överens och ta det, och det gjorde vi! Dessvärre så föll en förbannad bom även i detta lopp och istället för en ANDRAPLATS (om inte om fanns) så hamnade vi på 7:e placering och ingen pinne. Dock ett sittunderlag så heeelt lottlösa var vi inte :P

Känslorna i bilen hem svajade från att vara bitter till jättenöjd. För faktum är att det inte alls är längesedan helikoptern LL inte klarade att ta sig runt en halv bana utan att bli osams med Rocky för att otydligheten och förvirringen var så total. Stora framsteg! Dessutom är det kul att veta att vi faktiskt kan om vi bara lyfter på benen! För Rocky är ingen ungdom längre, och vi har lite dumheter för oss.

 

 

Helgen efter var det dags för Kungsör, och jag var laddad till tänderna! Nu jäklar skulle vi ha minst en nolla - för vi kan det här! Jämfört med helgen innan var detta rena rama sovmorgon då jag inte behövde åka förrän efter 6, och vi var framme i god tid.
Först ut var agilityloppet och där tyckte jag att jag minsann skulle vara smart för att inte få Rocky att flyta ut FÖR mkt, och planen i mitt huvud var klar! Nu skulle vi nolla. Dessvärre blev jag för viftande och stillastående så Rocky tyckte jag var helt dum i huvudet, redde ut situationen på egen hand och tog även denna helg tunneln från fel håll. Jäkla matte som inte kan bete sig!

Hopploppet kändes soft och jag tänkte att bara vi lyfter på fötterna så kommer vi nolla, utan tvekan! Där skulle det hänga på att det antagligen kunde bli många som nollade och kanske skulle vi lik förbaskat bli utan pinne, men nollan kunde vi fixa!

OM det inte vore för att de där förbaskade bommarna låg på marken. Två stycken petade vi ner, och istället för att fajtas om pinne hamnade vi på en 25:e placering.

Nu kör vi tävlingsvila till januari, sen är det påt igen!