mittlivsomhund

Sigge ska debutera i agilityklass om tre veckor. Om det hade vart utesäsong så hade tre veckor känts som en acceptabel tid, men det råkar visst vara vinter ute nu - och kontaktfält och vinter går dessvärre inte ihop! 

Vi försöker efter bästa förmåga befästa kommandot på andra grejer - stenar och stubbar ute etc. Går väl hyfsat, eftersom farten är låg. Idag provade jag tröskeln in till badrummet. Den är väl kanske 10 cm hög och en sån där som man gärna slår sönder tårna i om man inte tänker sig för...
Sa helt enkelt "balans" när han var därinne och BAM! Han står i 2o2o som ett ljus! Tjohooo så att säga!
Han har alltså klart för sig vad kommandot betyder!
Problemet är att vi bor i en jävla garderob, så att säkra kommandot inne mer är svårt! Det går inte att skicka på några avstånd, vi får inte plats, och brallar jag upp honom för mkt så blir vi väl vräkta på grund av att mistluren Rocky högljutt delger världen att han döööööööör för att han inte får vara med och träna precis just nuuuuu!

Har min gamla bräda i F:s bil, och nu är det ju faktiskt barmark på många ställen så imorgon får jag nog försöka släpa ut den och se hur det funkar. Kanten blir då mindre än med låda, vilket försvårar, men det är också precis vad vi behöver! 
Något vi också behöver är farten - Sigge är liksom ingen joggare precis! Att ha full förståelse och kroppskontroll för "balans" när vi går/joggar lite inomhus är ju liksom inte svårt, men när elefanten kommer dundrande i närpå ljusets hastighet så vill det till att känna att han vill/kan/orkar få stopp på maskineriet!

Inte så att vi måste prestera i Fagersta - det är inte det som är planen, men jag vill ju gärna att han ska ha en sportslig chans att iaf förstå, så därför jag försöker träna, träna, träna nu - fast årstiden är emot mig!

 

Kanske skulle jag låtit bli att hetsa mig själv till start, men vi brukar ju ha roligt iaf, så ingen skada skedd tänker jag :P