Den otrevliga tävlingsföraren - eller, hur viktig är den där pinnen?

När man är funktionär på en agilitytävling så ser man helt andra saker än om man tävlar själv.
Jag kan ärligt erkänna att jag inte ser någonting mer än det jag måste när jag tävlar själv - all tid går ju åt till mig och min/mina hundar!
 
Men... När man är funktionär så ser och hör man så mycket runt omkring sig. Olika samtal, olika uppträdanden och olika attityder - och dessa kan ibland rent ut skrämma mig!
"Hundjävel!!"
"Vad faan höll du på med därinne, nej du får jäklar ingen belöning!"
"Faan för den där hunden - den gör inte vad den ska inne på banan!"
"Förbannade hund, vad är det för fel på dig?!"
 
Tillsammans med dessa fina haranger så ser man diverse mindre osportsliga beteenden såsom hundar som formligen släpas ut från banan med mattes ilskna steg och sprättande sand framför sig, hundar som skakas om på ett negativt sätt i målgång och i helgen såg jag tom en hundfaan som inte hade skött sig och då fick en välförtjänt smäll på bringan när den kom i mål, givetvis med det obligatoriska släpandet och utebliven belöning!
 
När man då som funktionär sedan tänker på vad man faktiskt såg på banan, under loppet, då blir beteendet ännu mer underligt.
 
Hur många gånger har man inte sett och hört i starten
"Stanna Fido! Staaaaanna! STANNA" med tillhörande upphållen hand trevande steg bort från hunden.
Hunden tycker det är nog med dumheterna och sätter iväg - nu är det dags att köra agility!
Vad händer? Jo, väldigt många gånger hör man ett skärrat "HUNDJÄVEL" eller annan komplimang som efterföljs av en tokspringande matte som gör allt för att hinna med när hunden bestämde sig för att starta. Att sätta om hunden och faktiskt befästa vad stanna betyder, det var visst inget alternativ, utan det är bättre att ta den diskussionen när man med andan i halsen kommer i mål med ett eventuellt misslyckat lopp för att man var otajmade genom hela banan!
 
En annan sak som väldigt ofta ger frustration i målgången är kontaktfälten.
Kontaktfält... Som vi älskar att hata dessa! Och som vi älskar att slarva med dessa!
Även här ser man ett mönster - mer eller mindre alla som började bråka i målgången hade också misslyckats med kontaktfälten!
Varför misslyckas man då med kontaktfälten?
JO - hundjäveln gör ju inte som den blir tillsagd!!
Gång på gång under tiden hunden tar balansen (och man hinner vråla ganska många gånger för balansen är trots allt nästan 12 meter lång!) skriks det hysteriskt "STANNA, STAAAAANNA" eller "Trampa, trampa TRAMPAAAA", vilket för hunden många gånger verkar betyda spring som du vill och för allt i världen träffa inte det där fältet i annan färg när du kommer ner - hoppa för allt vad du är värd!
För hur konstigt det än låter så är kommandot trampa inget hunden är född att kunna, och när förare gång på gång på gång på jäkla gång släpper hunden och bara springer vidare på "TRAMPAAAAA" så lär den sig exakt vad det kommandot betyder på tävling!
 
För hundar är spännande varelser - de vet mycket väl att kommandon betyder olika saker beroende på plats, miljö och husses eller mattes nerver! Det konstiga är att husse och matte inte fattat detta själva - för det blir ett jäkla liv när man kommer i mål! Hur ska de ha det egentligen? Trodde de hade lärt sig detta!
 
Nu tänker jag komma med ett väldigt provocerande förslag, som säkert många tycker är jätteirriterande!
Varför inte träna på dessa grejer hemma? Och om det skulle bli annorlunda på tävling pga nerver och jag vet inte vad, här är en revolutionerande tanke - gör om, gör rätt! Hur ska hunden annars lära sig vad som förväntas av den på tävling? Hur ska hunden annars kunna generalisera att "stanna" betyder exakt samma sak om vi ska starta en bana på träning eller om vi ska ha den där sista jäkla uppflyttningspinnen!
Och snälla ni - spara inte era komplimanger och fysiska utspelningar tills ni gått i mål och är på väg av banan - ta dem på en gång för att få ut era aggressioner, och dessutom kan få en tillrättavisning av domaren för osportsligt beteende!
 
För med handen på hjärtat, hur viktig är den där pinnen egentligen? Hallå - många gånger får man ju inte ens en fysisk pinne, utan bara en kråka i en liten bok som alla dagar förutom tävlingsdagar ligger i en mapp i en låda eller väska någonstans!

Skämt åsido - jag trodde faktiskt att man tävlade och tränade agility för att det var KUL. För att jag och hunden ska ösa och vara samspelta, aktivera och glädjas tillsammans såväl på träning som på tävling! Den där jäkla pinnen skulle väl bara vara ett bevis på att ekipaget tillsammans utvecklats och avancerat och är på väg mot en högre nivå med nya utmaningar och fantastiska träningstimmar tillsammnans!
Inte ett skäl till frustration, ångest och negativa urladdningar på sin hund, som jag gärna vill påstå gör exakt som föraren säger i mer än 90 % av fallen!
 
Detta är dock lärorikt på ett sätt - det ger mig verkligen svart på vitt vilken sorts förare jag själv vill vara! Den dagen jag kliver av planen på ett av ovanstående sätt - säg åt mig att sluta! För då har jag inget på tävlingsbanan att göra längre!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Kicki

Man blir så ledsen av att läsa sånt här och du har så rätt. Det är riktigt jävligt att folk ska vara så sugna på prestation att de låter det gå ut över hunden. Som du säger så gör ju hunden det vi lärt den, och förstår den inte så är det inte hundens fel utan vårt eget. Extra trist är det ju om denna jargong får fäste och blir kultur liksom. Agilityn har verkligen utvecklats men tyvärr medför ju ökad konkurrens även såna här fulsaker ibland.

2014-02-18 @ 07:28:58
URL: http://nukutvi.wordpress.com
Postat av: Jobus

Jobbigt att läsa om sådana situationer :/ "Den största utmaningen när det kommer till att träna hunden, är att träna sig själv" och det är oftast här människor antingen glömmer det, inte är på humör för det, eller inte vill erkänna det etc. Väldigt mänskligt egentligen, och man kan hoppas på att ägarna ser sig själva, och ändrar sig själva, så att hunden kan gå vidare och ha roligt.
MVH

2014-02-18 @ 10:58:18
URL: http://diddisdagbok.blogg.se
Postat av: lisa

grymt bra inlägg. Har själv varit funkis på många agility tävlingar. Lyckligtvis har det varit väldigt lugnt o fritt från otrevliga beteenden, i alla fall så vitt jag kunde se från min plats i funkis tältet. Kan ju finnas risk att dom gjorde något utom synhåll...
men tycker att det är SÅ tråkigt att folk gör så. Herregud när ska man lära sig, det finns INGA naturliga beteenden i agility, så hunden kan ingenting som krävs för ett nollat lopp. Det är ju upp till FÖRAREN att lära hunden detta. O har man slarvat med inlärningen eller lärt in fel så är det ju också FÖRARENS fel, inte hunden. Något jag påpekar varje gång jag håller kurs.

Jag o Z har själva haft fler diskade lopp än nollade, men jag VET att det beror på mig som förare o inte på Zorro. O oavsett resultat så har jag alltid belönat honom vid målgång. Han gjorde ju så gott han kunde utifrån det vi har tränat. Att förvänta sig något annat är bara idioti o slöseri på energi !

2014-02-18 @ 20:38:53
URL: http://www.redcanine.weebly.com/blogg.html
Postat av: Sofia

Jag säger precis som du. Om jag uppträder ojuste mot min hund när jag tränar eller tävlar. SÄG TILL MIG! Det är helt oacceptabelt.

2014-09-22 @ 10:57:49
URL: http://baraomfiasflock.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0