Lördagsträning!

När man inte får springa agility måste man ju försöka sysselsätta sig och hundarna på andra givande vis, och idag lurade Line med mig på spår och lite lydnad. Jag är SÅ oerhört grön när det kommer till spår, och har endast lagt ett par bäbisspår under insyn till båda hundarna, Rockys var väl sisådär 6 år sedan jag la senast... Ja ni förstår min kunskap och erfarenhet!

Line förklarade hur jag skulle lägga ett lite lagom långt näringsspår med korv i till hundarna, och sedan fick jag lägga ett längre och mer avancerat spår till Ila så hon fick sniffa efter ngn annan än matte.
Rocky var först ut, och han var SÅ söt! Han var lite tveksam till att börja med - att spåra i marken är inget som matte brukar uppskatta, men det luktar ju faktiskt matte här?! Svansen gick som en liten propeller hela spåret och han kämpade på riktigt bra! Efter ungefär halva spåret hade jag nog knatat rakt över ganska färska djurspår, för då blev det ordentligt svårt tyckte Rocky, men efter lite velande och en kissepaus (...) så valde han att följa mitt spår och hittade den fantastiska burken med korv i slutet! Hurra!
 
Sedan var det då dags för Sigge.... Härliga, yviga, TOKIGA Sigge... Kan ni tänka er hur det gick?
Han vibrerade när vi kom ut - "hallå jag har ju suttit i bilen och väntat i säkert 100 ÅR!"
På med selen och visade honom till starten som jag märkt upp med en snitsel
"MATTE, kolla vad JAG hittade!! Får jag taaaa den? Nähä? Men vad ska jag göra med den då? Rulla mig på den, lägga mig på den, försöka svälja den?"
Jag försökte lugna honom tre hekto och visa på honom på spåret, men det där med att peka i en viss riktning ville inte riktigt Sigge vara med på, han var HELT säker på att jag pekade på en specifik punkt, varpå näsan åkte nästen ner till Kina och han riktigt försökte GRÄVA ner näsan i den punkten han var säker på att jag pekade på. Detta i ungefär ljusets hastighet, såklart. Allt man gör ska utföras så snabbt som möjligt!
Efter många om och men fick jag så iväg honom i spåret, och lillkillen försökte verkligen! Lite vingligt var det, men han försökte så gott han kunde. Sen såg man hysterin i hans ögon och han började snurra runt i 300 knyck - Sigge hade hetsat upp sig för mkt och var bajsnödig! Nöden har ingen lag och Sigge satte sig alltså mitt i spåret och bajsade... Jag stod och bet mig i tungan, för när man spårar ska man vara tyst, inte stå och asgarva!

Efter den lilla bajspausen gav sig Sigge återigen på spåret, fortfarande lite vingligt men efter bästa förmåga. När han var färdig med ungefär tre fjärdedelar av spåret fick han dock fullständig tilt i skallen och slängde sig på marken och rullade sig som en idiot... Tuvorna flög och Sigges ben var ÖVERALLT ackompanjerat av ett våldsamt grymtande. "TJOHOOOOOOOOOO, vad livet är häääärligt!"
Där kände jag att det gick lite för långt och jag valde att bryta honom, trassla ur honom ur ungefär 7 meter lina och sedan visa på honom på spåret igen.
På uttrasslingstiden hade visst hjärnan startat om och sista biten av spåret var det jag tyckte kändes bäst. Näsan var mer i marken och han var mer målmedveten! Som bästa avslut på spåret så tuggade han sönder godisburken när korven var uppäten - spåret var fulländat!
 
Efter att Ila visat hur ett spår faktiskt går till om man vet vad man håller på med åkte vi hem till Line för lite välförtjänt vila och skitsnack i gräset och sedan pratade jag och Line lite lydnad. Vi pratade bland annat om hur jag kan börja träna många av de olika momenten i det fria följet utan att faktiskt infektera själva momentet med en massa dumheter. Vissa delar tränar jag redan, men fick ytterligare tips på övningar, vilka mottages tacksamt!
Dock upptäckte jag även här som i agilityn att jag har grejer för mig, och när det kommer till lydnaden blir jag dessutom lite blyg när någon står och tittar, och en del av mig tyckte det var rent ut sagt HEMSKT att ha träningskompisarna Emma, Charlie och Karin sittandes på gräset en bit bort, och Line som kollade hur övningen flöt. Men jag har världens bästa träningsvänner och jag vet att är det några jag ska öva rampfebern på så är det dom, så detta kommer nog släppa snart :)
 
 
Man blir trött av att spåra!
 

Kommentarer
Postat av: Line

Ni var superduktiga!! Inget alls att vara blyg över :D

Svar: Gulliga du!
mittlivsomhund.blogg.se

2013-05-12 @ 06:37:16
URL: http://tokhundarna.wordpress.com
Postat av: Sandra, Thyra, Lhine o Rhiva

Haha, inte lätt att veta hur man ska göra första gången :) Nästa gång är nog nos och hjärna med från början.

Tack för gratulationen :)

2013-05-14 @ 22:08:08
URL: http://tomik.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0